Platser Du inte visste att Du ville besöka

 I slutet av april (utbrottet var den tjugonde) 1876 (för 150 år sedan) bröt ett uppror ut i det då osmanska Bulgarien som kallas Aprilupproret. Upproret leddes av bulgariska nationalister och slogs brutalt ned. Brutaliteten ledde till protester runt om i Europa. Några av de främsta striderna skedde runt  Dryanovoklostret  och där finns ett minnesmärke över de fallna. Men det finns fler minnesmärken i området. På en bergstopp ovanför klostret står ett gigantiskt metallkors. Det är en ganska vanlig syn kring ortodoxa kloster och behöver i sig inte innebära så mycket mer än att befolkningen är kristen. Här är det dock troligt att korset också symboliserar de kristna martyrer (alltså bulgariska nationalister) som mördades av osmanska turkar under upproret. Omgivningarna kring klostret är vackra och det finns en vandringsled upp i bergen. Korset markerar också ut slutpunkten för denna denna.

 I Tower of London  kan man se delar av vapensamlingen och ett flertal rustningar, bland dessa den här lilla rustningen. Fram till år 1688 var den korrekt registrerad som tillhörande prins Henry av Wales , son till James I. Därefter har den dock påståtts tillhöra Edward VI fram till 1827 då den igen tillskrevs prins Henry, som ibland kallas den förlorade prinsen. Henry Fredrick Stuart föddes 1594 som son till den skotske kungen James VI och Anne av Danmark. James var son till Maria Stuart men kom att uppfostras som protestant efter hennes avrättning. År 1603 ärvde James även den engelska tronen och Skottland och England kom därmed att hamna i en personalunion. Henry var en uppskattad kronprins som sågs som framtiden för unionsländerna. Han avled dock redan vid 18 års ålder år 1612 i tyfus, troligen smittad av vatten han druckit. På grund av sin förtida bortgång har han kommits att betraktas som en förlorad prins. Rustningen måste han dock ha burit långt tidigare då den är rät...

 I  rådhusparken i Jönköping  står den här bronsstatyn föreställande en man med en harpa och ett litet barn. Statyn heter Harpolekaren och hans son  och är ett verk av konstnären Stig Blomberg. År 1937 höll Jönköpings kommun en tävling för ett monument. Ett av tävlingsbidragen var den här statyn. Blomberg hade tagit inspiration till verket från Viktor Rydbergs roman Vapensmeden  från 1891 där en kringvandrande harpspelare med en son förekommer. Rydberg var från Jönköpingstrakten och en byst föreställande honom finns också i parken. Blomberg vann inte tävlingen men erbjöd ändå staden att köpa statyn året därpå. Det tog tio år att få inköpet färdigt men från 1947 står statyn här i rådhusparken.

 Mycket av charmen med Prag är att det fortfarande ser ut som en gammal stad men givetvis finns det undantag även i den tjeckiska huvudstaden. Den här byggnaden i glas och stål med grönskande balkonger är ett av stadens nyare inslag och en arkitektur som ska vara hållbar. Byggnaden heter Palac Drn  och är ritad av arkitekten Stanislav Fiala . Den uppfördes så sent som 2012-2017 och rymmer kontor, butiker och restauranger. Kontoren här ska vara de dyraste i hela Prag. Glasbyggnaden i sig har grönt tak ,  alltså ett tak med en odling på, och även balkongerna är rika på grönska. Här finns totalt 12 våningar, men fyra ligger under mark. En lustig kontrast är att denna samtida byggnad är hopbyggd med barockbyggnaden  Schönkirchovský palác.

 Den här imponerande och vackra gamla industribyggnaden vid Piccadilly Station i Manchester rymmer idag hotellet Malmaison Manchester.  Byggnaden har dock en långt äldre historia. Huset är en stålkonstruktion täckt av rött tegel och terrakotta och är ritad av arkitekten  Charles Heathcote.  Det uppfördes mellan 1904 och 1906 som lagerlokal och exklusivt showroom för den lokala textilfirman Joshua Hoyle and Sons. Företaget hade grundats av Joshua Hoyle år 1834 och var vid tidpunkten för lagerbyggnadens uppförande en av de största textilbolagen i Lancashire . Lokal n användes som lager och showroom från början men kom senare att förfalla i takt med att textilindustrin tappade mark. I flera årtionden stod den tom. Den köptes senare upp och renoverades och öppnade 1998 som hotell under namnet Malmaison Manchester.

 I natt blev det ett sent blogginlägg därför att jag kom hem sent från Kulturnatten i Stockholm, ett evenemang där flera muséer och kulturinstitutioner håller öppet för allmänheten på kvällen. Det fick mig att tänka på att den här bloggen borde samla lite tips på mindre kända muséer som kan vara värda ett besök. Marabouparken  i Sundbyberg är området runt den gamla chokladfabriken som idag har förvandlats till en konsthall. Skulptören Carl Eldh hade sin  ateljé  i Bellevueparken. I dag är den inredd som ett museum och här kan man se modeller för flera av hans mest kända skulpturer. Två andra konsthallar ligger i anslutning till Vasaparken och Sabbatsbergsområdet -  Bonniers konsthall  och  Sven-Harrys konstmuseum . Båda är skapade av privatpersoners donationer och båda är väl värda ett besök. På Långholmen finns ett litet café som heter Henriksvik  och som också har en stående utställning om vispoeten Carl Michael Bellman och dennes kända karaktä...