Platser Du inte visste att Du ville besöka

 Så här under påsken har jag sökt platser och sevärdheter som på olika sätt knyter an till påskens budskap. Jag trodde är jag såg den här ikonen på plats på en utställning i S:t George den äldres kyrka i den bulgariska staden Nessebar  .att den visade Kristus före uppståndelsen. Det gör den inte - även om den kan sägas knyta an till uppståndelsen. Den bevarade väggmålningen från 1704 visar ett av de mindre kända motiven i den östkristna ortodoxa ikonografin - "den osovande Kristus öga". Dessa ikoner visar Kristus som en ung man, ofta som en tonåring i en sovande ställning med modern och en ängel vakande över honom. Hans öga är dock öppet och vakande. Detta motiv syftar framåt mot den avlidne Kristus hans uppståndelse och ständiga närvaro. Det här är en ikon som man gott kan se när man promenerar runt i Nessebar. Det är som sagt ett mindre känt men inte helt ovanligt motiv som minner om det kristna budskapet.

 Så här på påskdagen passar ju ett pietamotiv (trogna läsare vet hur mycket jag älskar dessa). Det här är dock en mer utvidgad variant av det klassiska motivet som kan ses på La Louvre i Paris . Déploration sur le Christ mort är ett konstverk av konstnären Andrea Solari  som denne målade mellan 1509 och 1510. Motivet skildrar hur Kristus tas ned från korset och sörjs av några följare, främst förstås sin moder (det klassiska pietamotivet) men även flera andra bibliska personer som Johannes evangelisten, Josef av Arimatea och fariséen Nikodemus. Tavlan målades troligen på beställning av kardinalen Georges d'Ambroise och kom därmed omedelbart till Frankrike där den så småningom hamnade på La Louvre.

 Kyrkan Sagrada Familia i Barcelona var arkitekten Antonio Gaudis sista mästerverk. Den har nu varit under konstruktion i mer än 100 år och är fortfarande inte färdig (de senaste rapporterna säger att den ska stå färdig 2026). Kyrkans kortsidor är tillägnade de händelser i Jesu liv som är mest betydelsefulla och som också förknippas med våra främsta kristna högtider - hans födelse och hans död. Så här på långfredagen tyckte jag att det var lämpligt att uppmärksamma Passionsfasaden. Fasaden som återberättar delar av passionshistorien med korsfästelsen centralt placerad i mitten är av relativt sent datum (långt efter Gaudis död). Baserad på arkitektens ritningar konstruerades den mellan 1954 och 1976, Man har försökt vara trogen arkitektens vision men har givetvis behövt anpassa den för moderna betraktare. I huvudsak är det Gaudis verk men skulpturerna är gjorda av  Josep Maria Subirachs. Gaudi sade själv att fasaden skulle vara bar och nästan se ut som om den var gjord av ben. Den ska v

 I den lilla syditalienska staden Ostuni kan man se den här kyrkan (som i mina ögon nästan liknar en moské), Det är kyrkan  Madonna della Grata. Området där kyrkan står är ursprungligen en naturlig cistern där byborna samlade vatten och använde för bevattning av de omkringliggande fälten. Det finns dokumenterat att det fanns en kyrka här på 1700-talet men den nuvarande byggnaden uppfördes mellan 1896 och 1910. Den ritades av arkitekten  Gaetano Jurleo . Den är byggd i två ganska distinkta delar med en övre del och nedre, separerade av ett band med inskriptionen Afflictorum consolatrici dictatum (tillägnad trösten för de drabbade). Att kyrkan står på en gammal cistern gör dessvärre att den ständigt måste repareras och att vattenskador drabbat den. Från utsiktspunkten i Ostuni ser den dock imponerande ut.

 Framför den katolska  Rugabakatedralen  i Ugandas huvudstad Kampala står en stor staty föreställande den heliga jungfru Maria. Statyn kommer ursprungligen från Rom och har en fascinerande historia. När kristendomen ursprungligen spred sig i Romarriket under de första århundradena efter Kristus var den en av flera minoritetsreligioner i riket. Den första provins där majoriteten var kristna var i Nordafrika. Den heliga stolen utsåg då den heliga jungfrun till skyddshelgon för Afrika. Så när de katolska s.k. White Fathers började sin mission i Uganda i slutet av 1800-talet så hade även de ett intresse av att lyfta fram jungfrun. Under 1890-talet hade katolikerna i Uganda stött på en hel del bakslag först med massakern på de. s.k.  Ugandamartyrerna  vid Namugongo 1886 och senare när en protestantisk trupp besegrade katolikerna vid Rugaba 1892. År 1897 reste en grupp franska missionärer från Rom via Algers vidare till nuvarande Tanzania med Mariastatyn nedpackad. Därifrån reste de över de

 Bredvid  Mariakyrkan  och den gamla  Latinskolan  i Ystad  ligger det här ståtliga tegelhuset som en gång användes som förvaringskammare för det tionde som prästerskapet tog ut som skatt. Dess nedre äldsta delar har anor tillbaka från medeltiden. Att huset i dag kallas för Gussings hus beror på att det på 1800-talet ägdes av konsuln och grosshandlaren Hjalmar Gussing . Det var han som 1891 lät renovera och bygga om huset i holländsk renässansstil (och lade till tornet) efter inspiration från Rosenborgs slott i Köpenhamn. Det har gett byggnaden sitt karaktäristiska och vackra utseende.

 I dag är det ju Jungfru Marie Bebådelsedag , den dag då enligt traditionen ärkeängeln Gabriel kungjorde för Maria att hon skulle föda ett barn trots att hon var jungfru och att detta barn var frälsaren. Ämnet, som går tillbaka till berättelsen i Lukasevangeliet, var populärt bland konstnärer under senmedeltiden och renässansen. Den förmodligen mest kända versionen av motivet hänger i dag i Uffizierna i Florens och är tillskriven Leonardo da Vinci. Tavlan kom till muséet år 1865 från den olivetanska munkordens kloster nära Florens och tillskrevs några år senare Leonardo med hypotesen att den ska vara målad under den period då denne arbetade som lärling åt mästaren  Andrea del Verrocchio  under 1470-talet. Tavlan har kritiserats för en del felaktigheter (som att jungfrun har en för lång arm) men anses vara Leonardos första större verk. Bordet som jungfrun sitter vid är troligen inspirerad av en grav för familjen Medici i San Lorencos basilika i Florens. Ängelns vingar är inspirerade av

 Invid  Vaclavplatsen  i Prag ligger hotell Jalta . Hotellet uppfördes efter kriget på en tomt som blivit bombad under ett av de allierades anfall. Det är fortfarande i bruk som hotell. Vad få personer visste under kommunisteran var att hotellet var byggt med en kärnvapensäker bunker under sig. Den skulle kunna användas även i händelse av krig och innehöll sambandscentraler, operationssalar, elgeneratorer och en vattenreservoar bland annat. Efter den s.k. sammetsrevolutionen 1989 när kommunismen i Östeuropa föll så behölls bunkern fortsatt hemlig och under kontroll av civilförsvaret. Den överlämnades dock 1997 till hotellets ägare och nu började hemligheterna under hotellet avslöjas. Rummen var lämnade tomma men en förening som kallar sig Föreningen för Tjeckoslovakiens beväpnade styrkor slöt ett avtal med Jalta hotell om att öppna bunkern för allmänheten som ett museum och fyllde dem med all möjlig utrustning som kan ha använts här men även av säkerhetspolisen och armén på andra stäl

 I hamnen i Tallinn ligger det underbara sjöfartsmuséet  Lenusaddam Seaplane Harbour  där den största attraktionen är den stora u-båt av Lembittyp som hänger från taket och som man som besökare också kan göra ett besök i. U-båten som lanserades 1936 är tillverkad i Storbritannien och heter EML Lembit.  Denna u-båtstyp var den främsta i det självständiga Estlands flotta under Mellankrigstiden. Den tjänade sedan Sovjetunionen och ska ha varit i tjänst i mer än 70 år. I dag är det Estlands enda kvarvarande u-båt av denna modell. Den ska enligt muséets uppgifter väga lika mycket som 550 bilar (förväntas denna typ av uppskattningar verkligen ge oss mer information än att u-båten är väldigt tung?). Som besökare kan man gå in i u-båten, en upplevelse som rekommenderas. Efter att ha gjort det är jag dock långt ifrån övertygad om att jag skulle våga befinna mig i en u-båt som trots sin storlek känns läskigt trång om den verkligen befann sig under vattenytan. All respekt till besättningen på des

 På ett berg på den kroatiska ön  Hvar , precis ovanför samhället med samma namn tronar den här gamla fästningen. Att ta sig upp till den är en promenad som kan kännas tung då barrträden inte ger så mycket skugga i den heta kroatiska solen men utsikten från toppen är värd promenaden. Det har funnits en försvarsanläggning på Hvar sedan 500-talet då det dåvarande byzantinska riket (Östrom) lät bygga ett citadell här. Den nuvarande fästningen är från 1278 då ön kontrollerades av Venedig. Fästningens försvar stärktes vid en renovering 1551, vilket nog var tur då den bara tjugo år senare fick fungera som tillflyktsort för huvudortens befolkning då turkarna plundrade staden. På 1800-talet var det Österrike-Ungern som kontrollerade ön och då byggde de till baracker. I dag har fästningen givetvis sedan länge förlorat sin betydelse som försvarsanläggning men lever kvar som en fascinerande turistattraktion.

 Inne på en innergård till Hamburgs rådhus står en fontän med statyer i brons. Hygieia-Brunnen  kallas så därför att fontänen domineras av en kvinnostaty som ska föreställa den grekiska läkekonst- och renlighetsgudinnan Hygieia (vars namn gett oss ordet hygien). På sätt och vis kan man säga att fontänen är en version av de pestkolonner  som står i flera europeiska städer och som jag skrivit om många gånger förut. År 1892 drabbades Hamburg av en stor koleraepidemi i vilken 8000 personer dog. För att minnas denna händelse beslutades att man skulle uppföra ett monument och 1896 stod Hygieia-Brunnen färdig. Den är ett verk av skulptören   Joseph von Kramer från München. De ursprungliga planerna var på ett monument som skulle hylla Hamburg som handelsstad med köpmannaguden Merkurius i centrum för fontänen men man ändrade inriktning efter epidemin och bestämde att Hygieia skulle hedras istället.

 En sak jag har noterat är att inlägg om mat och dryck ofta är uppskattade. Det här inlägget kanske gränsar till ren reklam men det finns en del underhållande historier i det också. En tidigare kollega ville ofta äta lunch på ett litet pizza-sliceställe i Gamla Stan i Stockholm. Där hade de flaskor med ett mineralvatten jag aldrig sett förut. Det visade sig att det kostade sjuttio kronor flaskan! Jag var givetvis tvungen att testa det ändå - och även om det kanske inte är värt sjuttio kronor så är det ett väldigt speciellt bordsvatten. Vichy Catalan  är som man hör på namnet ett vichyvatten från Katalonien. De påstår själva på sin hemsida att ursprunget är att  Dr. Modest Furest i Roca år 1881 upptäckte att vattnet från källorna i  Caldes de Malavella  hade hälsosamma egenskaper. Med dessa må det vara hur det vill, sant är i alla fall att de 27 olika mineraler och salter som finns i vattnet definitivt ger en annorlunda smakupplevelse än en vanlig flaska Ramlösa. Det här är ett mineralv

 Utanför Lunds domkyrka  står en staty föreställande en man i prästkläder. Den har stått här sedan 2003 och är ett verk av skulptören Peter Linde.  Den avbildade prästen ska vara Henric Schartau . Planer på en sådan staty fanns under hela 1900-talet men den förverkligades som en gåva från domkyrkorådet. Henric Schartau föddes i Malmö 1757 och studerade vid Lunds universitet. Han prästvigdes i Kalmar och gifte sig så småningom med änkan till en komminister vid Lunds domkyrka och kunde på så sätt överta den avlidnes tjänst. Han tjänstgjorde som riksdagsman inom prästerståndet i den gamla ståndsriksdagen och som brandchef i Lund men är mest känd som väckelsepredikant. Han verkade inom Svenska kyrkans ram men hans inomkyrkliga väckelserörelse fick många anhängare, främst i Skåne och på Västkusten. Fortfarande finns det schartauanska drag kvar i kyrkotraditionen på Västkusten. Han avled 1825.

 I Barcelona står den här ryttarstatyn. Den föreställer greven av Barcelona, Ramon Berenguer III, ibland kallad "den store". Han levde 1082-1131. Ramon Berenguer III var son till Ramon Berenguer II och styrde först som medregent till sin farbror Berenguer Ramon men efter att denne tvingats i exil 1097 tog han ensam över. Han enade nästan alla de katalanska kungadömena och genom sitt giftermål styrde han även Provence. Han stred i många år mot olika muslimska härskare i nuvarande Spanien och slöt allianser med italienska stadsstater i sina försök att ena kristenheten i Sydeuropa mot de muslimska rikena. Han lyckades erövra Taragona och lät den staden bli säte för den katalanska kyrkan (som tidigare styrts från ärkebiskopsstiftet i Narbonne) Statyn i Barcelona ställdes upp 1888 och är ett verk av den katalanske skulptören  Josep Llimona som anses vara den främste representanten för den katalanska modernismen (även om det här verket väl mer är att se som nationalromantiskt).

 För ungefär ett år sedan återöppnade den renoverade  Arbetarnas Stadion  i Beijing (som jag bodde nära under ett besök i staden 2017). Då återställdes också den här statyn framför nordöstra entrén. Statyn föreställer i typisk socialistisk konsttradition en manlig och en kvinnlig arbetare som blickar mot framtiden med höjda armar. Statyn stod redan tidigare framför Stadion som ursprungligen öppnade 1959. Den är ett utmärkt exempel på den tradition av ikoniska kroppsarbetare, här även i kvinnlig gestalt. i socialistisk konst.

 På den andra innergården i  Pragborgen  står den här fontänen i barockstil. Den kallas oftast för Kohls fontän  men är även känd som Lejonfontänen eller Leopolds fontän  (efter kejsaren Leopold II som beställde den). Fontänen är ett verk av Hieronymus Kohl  och den italienske stenhuggaren F Della Torre  och restes år 1668. Högst upp under klotet i toppen tronar två lejon, vilket förklarar fontänens andra namn. Den är tillverkad i sandsten och är en av Prags äldsta fontäner.

 Det kända konstmuséet Museo de Prado  i Madrid är givetvis en plats de flesta redan vet att de vill besöka. Kanske förväntar de sig också att få se målningar av Francisco Goya där, han är ju trots allt Spaniens mest berömde 1800-talskonstnär. Den här statyn föreställande konstnären kan man se utanför muséet i dess nordöstra ände. Statyn från 1902 visar Goya som en äldre man i kostym och med en hög hatt i handen. Den är gjord av brons och är ett verk av skulptören  Mariano Benlliure. Goya står på en hög piedestal och denna är också omgiven av bilder ur hans verk. PÅ det sättet ger den besökaren en liten försmak av det som väntar inne på Prado.

 I Lyon kan man med fördel besöka  Brasserie Georges , en magnifik matsal och mycket trevlig restaurang. Den öppnade redan 1836 när Georges Hoffner startade sin restaurang. Salen är 710 kvadratmeter stor med ett sammanhållet tak som hålls uppe av tre furubjälkar. Då restaurangen legat här i snart 190 år så har den naturligtvis besökts av många kända personer som Jules Verne, Emile Zola, Auguste Rodin och bröderna Lumiére (som uppfann filmkameran). Det finns plaketter som visar ända personers platser- Än i dag är restaurangen välbesökt och trots att salen känns stor så är den ofta full med gäster som tar del av den lokala maten. Här kan man äta gravlax, blodkorv, råbiff och många andra delikatesser.  

 I hamnen i Barcelona står detta monument tillägnat den katalanske avant-gardepoeten, essäisten och politiska skribenten Joan Salvat-Papasseit. Papasseit dog blott 30 år gammal 1924 men hade då redan gjort sig ett namn främst som poet. Han skrev mest på katalanska. I unga år arbetade han här i hamnen som nattvakt på ett skepp där han lämnats då hans far (som också arbetade i hamnen) avled. Det var med den erfarenheten som Papasseit skrev sin kanske mest kända dikt Nocturne för dragspel . Monumentet i hamnen är ett verk av den i Luxemburg födde konstnären Robert Krier med själva sockeln gjord av dennes bror. På baksidan av monumentet finns dikten inristad.

 Den lilla trästaden  Nora , en av tre unika trästäder i Sverige, ligger i Västmanland (Örebro län) vid stranden av Norasjön  och några av de trevligaste delarna av staden ligger här nere vid sjöns strand.  Bara några kvarter från stadens torg ligger själva sjön och här kan man promenera längs med strandkanten, Här finns också flera badplatser som säkert är väldigt trevliga på sommaren. Sjön är 21 meter djup och har en total yta av 7,54 kvadratkilometer. Den är rik på fisk och man kan leva båtliv på den. Särskilt med staden så nära inpå så är det en bra plats för en sommarutflykt.

 Vid det stora medeltida torget  Piazza del Campo  i Siena ligger Palazzo Publico varifrån staden styrdes under tiden som fri republik. Bredvid palatset ligger tornet Torre del Mangia  och mellan dessa ligger den lilla gården  Cortile del Podestà. Palazzo Publico har tre gamla vapensköldar knutna till sig, familjen Medicis, IHS-kristogrammet och slutligen den capitolinska vargen (annars främst Roms stadsvapen). Det är också den symbol som man ser här på den lilla gården. Härifrån når man också ingången till stadens museum. Jag besökte faktiskt Siena bara en vecka innan den årliga hästkapplöpningen Palio de Siena  som går här på torget. Det är här på Cortile del Podestà som hästarna står bundna innan loppet börjar.

 År 2020 bestämde Turkiets president Recep Tayip Erdogan att Hagia Sofia  som varit ett museum sedan 1930 åter skulle bli en moské. Jag är därför inte helt säker på den nuvarande tillgängligheten för den här minnesplattan som markerar det troliga sista vilorummet för dogen av Venedig Enrico Dandolo. Dandolo var en driven politiker som år 1192 blev den andra dogen av Venedig som valdes av en elektorsförsamling med fyrtio elektorer. Uppgifterna säger att han då redan var mycket gammal och kroppsligt svag, möjligen blind. Traditionellt sägs att han var 85 år men det kan vara en överdrift och han kan ha varit i sjuttioårsåldern. Hans höga ålder hindrade honom dock inte från att ha ambitioner och vara rätt brutal. Han lät utvisa alla utländska medborgare som varit mindre än två år i Venedig och låg i krig med staden Zara, nuvarande Zadar, i Kroatien. När korsfarare från det fjärde korståget kom och bad om hjälp med finansieringen så ställde dogen upp. I gengäld fick han deras hjälp att bes

 Hamburg genomflyts av flera vattendrag och har massor av öar. Ibland kan det vara svårt att orientera sig i förhållande till vattengeografin. I den världsarvklassade stadsdelen  Speichetstadt  ligger de gamla lagerhusen spridda på öar längs med små kanaler som kallas fleets på tyska. En av de mest bildvänliga delarna av området är runt den fleet som kallas Wandramsfleet. Den här bilden är tagen på Poggenmühlenbrücke med utsikt över den bro som kallas Wandramsfleetbrücke  som går över Wandramsfleet. Det är en träbro. Observera också hur vackert kanalerna delar sig och man kan förstå varför det är en väl fotograferad plats. Speicherstadt var ett område som växte fram när Hamburg fick in i det nordtyska förbundet som en fristat där tullfrihet skulle råda.

 I dag är det Internationella Kvinnodagen och självklart ska det uppmärksammas här på bloggen. Låt mig börja med att redogöra för några av de kvinnoöden som nämnts här på bloggen över åren: Prinsessan Elisabeth  av Österrike blev bortgift med kungen av Polen vid unga år men äktenskapet blev olyckligt, mestadels eftersom kungen trånade efter en annan. Han fick möjlighet att gifta sig med sin kärlek då den olyckliga Elisabeth avled i unga år. Hon ligger begravd i katedralen i Vilnius och då hennes änkling inte fick legitima barn med någon av sina tre fruar (den sista för övrigt Elisabeths lillasyster) så banade hennes öde på sätt och vis väg för den svensk-polske kungen Sigismund III. Sigismund är känd för sin goda relation till sin syster Anna men han hade faktiskt en syster till. Den lilla  Isabella  föddes då den dåvarande hertig Johan, senare Johan III, och hans hustru Katarina Jagellonica (Elisabeths svägerska) satt fängslade på Gripsholm. Hon blev dock bara två år gammal. Hennes gr

 I dag är den första torsdagen i mars månad 2024. Det är en dag som inofficiellt kallas Smålands nationaldag, lustigt nog för att bokstavskombinationen "rs", som ju förekommer i alla orden "första", "torsdagen" och "mars", är särskilt svåruttalad för den som talar småländska. Av tradition äter man då marsipantårta. Min mammas släkt kommer från Småland och som barn var jag oerhört mycket i landskapet (främst i Nässjö) men jag får ju tillstå att jag faktiskt inte haft många småländska resmål på bloggen alls. Kanske har jag i vuxen ålder tappat kontakten med Småland. Några inlägg om landskapet har det trots allt blivit. På vägen till morföräldrarna brukade jag och min syster alltid tävla om vem som först såg statyn av  Jätten Vist , den mytiska figur som ska ha kastat ut Visingsö i Vättern, utanför Jönköping . Som barn var jag som sagt mycket i Nässjö och också i Värnamo där min moster med familj bodde flera år men i vuxen ålder har jag oftare besök

 Vi tänker sällan på det men kristendomen är faktiskt inte en särskilt gammal religion i större delen av Afrika. Den kom med europeiska missionärer och kolonisatörer på 1800-talet till stora delar av de sub-sahariska delarna av kontinenten (Etiopien är ett undantag som en av de första kristna nationerna i världen). Dessa länder har sina ena missionärer och martyrer precis som vi har Ansgar, Botvid och Sigfrid men deras är bara några generationer bort. Utanför den stora anglikanska Namirembekatedralen i Kampala finns denna lilla grav som inte ser så märkvärdig ut men som tillhör de första anglikanska prästerna av afrikansk börd som förordnats i Uganda. Det fanns tidigare präster i landet med de var europeiska missionärer. De tre första inhemska präster som fick sitt förordnande fick det i maj 1891. En av dem var Jonathan Kayizzi  som hade döpts i den nya tron i april 1886, bara några månader innan de dåvarande förföljelserna av Ugandas kristna kulminerade med massakern i Namogongo . K

 Söder om  Lilla torg  i Malmö ligger den välbevarade Hedmanska gården. Området, som egentligen är en sammanslagning av tre äldre tomter, är förutom en gård med Skånes bäst bevarade korsvirkeshus också platsen för det mycket trevliga Form Design Center med intressanta utställningar om just form och design.. Kvarteret var förmodligen bebyggt redan på 1400-talet men finns omnämnt i stadens rådstugeprotokoll från 1529. Det var då indelat i tre mindre gårdar. Den västra gården ägdes på 1500-talet av Steen Bilde som skänkte den till hospitalet Heiliggesthus   som tjugo år senare sålde gården vidare till Niels Hammer  som ägde granngården. År 1597 lät han uppföra vad som anses vara landets bäst bevarade korsvirkeshus från den är perioden. Gårdarna förenades under samma ägare 1725 då Dietrich Sölscher förvärvade dem alla tre. Hans svärson Haqvin Baoer bedrev senare lanthandel här och gjorde många förnyelseåtgärder på gården. Han hade ett sädesmagasin i det hus som i dag hyser Form Design Cent

 Inne på det stora område som är  Pragborgen  finns en gata med små bostäder som slutar med det fruktansvärda fängelset i  Daliborkatornet . Gatan kallas Gyllene gatan och trots att den ursprungligen byggdes som bostäder åt borgens vaktgarde så har den troligen fått sitt namn från guldsmeder som bott här över åren. Här har många personer bott över åren, den mest kände invånaren är Franz Kafka  som ska ha hyrt ett rum här. En annan känd invånare är kvinnan som går under namnet Madame de Thebes. Matylda Průšová blev änka efter en apotekare men kunde inte fortsätta den verksamheten. Hon började då utfärda spådomar och försörjde sig på att mot betalning förutsäga framtiden. Hon kallade sig Madame de Thebes och blandas ofta ihop med den mer berömda kvinna som kallade sig detta i Frankrike (och hon kan ha tagit namnet efter att ha hört talas om fransyskan). Den böhmiska Madame de Thebes hade en son som fick ut i Första Världskriget för att aldrig komma tillbaka. Hon vägrade acceptera att ha

  "Sur le pont d'Avignon/l'on y danse, l'on y danse/sur le pont d'Avignon/l'on y danse, tous en round".  Alla har ju hört den berömda sången om hur man dansar på bron i Avignon, men åtminstone jag hade inte tänkt på att textramsan syftade på en specifik verklig bro. Det gör den dock och bron som pekas ut är  Saint Benezets bro  över floden Rhône i Avignon. Den av Unesco världsarvsklassade en gång 920 meter långa bron, som i dag slutar tvärt mitt i floden, började byggas 1177. Enligt legenden var det den senare helgonförklarade S:t Benezet som en dag framträdde i staden med idén om att bygga bron som bär hans namn . Då den stod färdig efter bara åtta år 1185 hade den tjugotvå valvbågar. I dag finns fyra av dessa kvar. Under medeltiden låg Avignon i gränslandet mellan det tysk-romerska riket och Frankrike med själva staden på den kejserliga sidan. Rhône utgjorde alltså en viktig gräns och bron var en viktig gränsövergång, som givetvis blev ännu mer betydelse

 Under en stor del av sin långa historia har den bulgariska kuststaden  Nessebar  legat i gränslandet mellan såväl mindre kungariken som stora imperier. Under medeltiden låg det i gränslandet mellan det byzantinska riket och det andra bulgariska kungadömet innan staden slutligen föll under de osmanska turkarnas styre 1453. Efter det fick de byzantinska  stadsmurarna  förfalla även om delar finns kvar. De flesta invasionerna och stridigheterna kom dock från landsidan, inte från havet. Här ut mot havet låg det här relativt välbevarade försvarstornet (som åtminstone i dag är friliggande). Det är inte öppet att gå in i men även från utsidan får man en bild av hur försvaret mot Svarta havet måste ha sett ut.

 På den plats där norra änden av  Plaza de Espana  i Madrid ligger idag låg under 1800-talet en militärbarack som kallades San Gil. Den började byggas 1789 och var ett verk av  Francesco Sabatini.  År 1903 beslutades att baracken skulle rivas, ett beslut som verkställdes 1908. När man gjorde arbeten på Plaza de Espana år 2020 så hittade man ett spännande arkeologiskt fynd. Området sluttar ganska brant och det krävde speciella lösningar. Baracken San Gil stod på ett däck som stöttades av ett antal valvbågar. När baracken revs så blev delar av dessa valvbågar kvar och de blev så småningom täckta av det nya torget. De flyttades upp till ytan och står idag på sluttningen upp mot  Templo de Debod .