Platser Du inte visste att Du ville besöka

 Store Torv  framför  Århus domkyrka  är det traditionella centrumet i Danmarks näst största stad. Här står sedan 1955 en ryttarstaty av den danske kungen   Christian X . Statyn är ett verk av skulptören  Helen Schou och är det mest kända offentliga konstverket av henne. Christian X regerade landet mellan 1912 och 1947 när han dog. Han var i grunden en mycket konservativ man som motsatte sig parlamentarismen i Danmark. Mot slutet av sitt liv blev han ändå folkkär som symbol för motståndet mot den tyska ockupationen. Hans ridturer genom Köpenhamn blev hyllade för sin motståndsvilja. Därför porträtterade Schou honom också sittande till häst. Och så står han än idag framför domkyrkan i Århus. 

 I den världsarvsklassade historiska stadskärnan i Neapel , precis intill torget och kyrkan  Gesu Nuovo , ligger klostret Santa Chiara. Det är en del av ett större religiöst komplex med Santa Chiaras basilika, klostret och flera gravar. Det började byggas på 1300-talet. I dag ska vi dock titta närmare på den vackra innergården. Innergården uppfördes mellan 1739 och 1742 av Domenico Antonio Vaccaro. Vaccaro lät bygga den i form av två avenyer med åttasidiga pelare helt täckta av mosaiker, förbundna med varandra av bänkar som också de är täckta av mosaiker. Mosaikerna visar vardagscener ur klosterlivet. Längs med väggarna går arkader som är målade med fresker föreställande helgon. Dessa är också vackra om än något slitna. Allt som allt är det en väldigt vacker klostergård som är värd ett besök.

 Den franska kuststaden  La Rochelle  har alltid varit en viktig hamnstad (bland annat centrum för den transatlantiska slavhandeln). Sedan medeltiden vaktas inloppet till hamnen av tre torn. De tre tornen - S:t Nikolas , kedjetornet , och lykttornet - anlades i slutet av 1380-talet. S:t Nikolas är uppkallat efter sjöfararnas skyddshelgon och står mitt emot kedjetornet i hamninloppet. Kedjetornet har fått sitt namn för att det från tornet går en kedja över hamninloppet som kan användas för att stänga detta för trafik. Lykttornet var en sorts mindre fyrtorn men har under delar av historien också använts som fängelse.

Alla känner naturligtvis till statyn av Den lilla sjöjungfrun , själva symbolen för Köpenhamn. Den står i Öresund i ett park- och promenadområde som kallas  Langelinie. Det är ett område fyllt med många fler statyer och monument än bara sjöjungfrun. Det största av dem är  Gefionfontänen  men här finns som sagt många fler. Området är känt under namnet Langelinie sedan 1600-talet och ligger som en pir som innesluter försvarsverket Kastellet som började byggas 1628 på uppdrag av kung Christian IV.  Langelinie användes länge som militärt område. På 1800-talet anlades parken men den hade fortfarande begränsat tillträde för allmänheten fram till 1848. Senare kom det att bli en del av Köpenhamns hamnområde. Bland monumenten i parken kan nämnas  Ivar Huitfeldt-kolonnen , en nitton meter hög kolonn med en bevingad segergudinna i toppen, rest för att hedra amiralen  Ivar Huitfeldt som dog under ett sjöslag mot Sverige 1710. Här finns också en staty av kung  Frederick IX som regerade från 1947

 Den italienska staden  Lecce  är mest känd för sin barockarkitektur men staden har också äldre anor. Det märkliga är att stadens främsta antika lämning var helt okänd fram till 1901. Mitt i staden ligger torget Piazza Sant'Oronzo med en stor kolumn tillägnad helgonet S:t Orentius . Torget har grävts ut och blottat lämningarna av en stor romersk amfiteater. Den är från kejsaren Hadrianus regeringstid på 100-talet och rymde på sin tid minst 15 000 åskådare. Lecce var bara en småstad under Antiken men en rejäl amfiteater för gladiatorspel hade man i alla fall. Sedan föll den i glömska och byggdes över och återupptäcktes som sagt först år 1901- I dag kan man fortfarande inte se hela men man får ändå en viss inblick i hur den såg ut. 

 Nära de berömda Hallarna (Les Halles) i Paris står en stor rund byggnad. Den har varit råvarubörs för Paris i många år. Jag var i området 2020 men sedan 2021 så rymmer byggnaden även den konstsamling som en gång tillhörde miljonären Francois Pinault. Mellan 1574 och 1584 så byggde arkitekten  Jean Bullant  en stor villa på platsen för den dåvarande drottningen  Catherine de Medici.  Detta hus köptes och byggdes ut av  Charles de Bourbon-Condé som öppnade det utbyggda huset som  Hôtel de Soissons. Hans släktingar kom dock på obestånd och hotellet såldes och revs 1748. På platsen byggde staden Paris på 1760-talet  en rund byggnad för förvaring av spannmål. Den renoverades och byggdes ut på 1880-talet av Henri Blondel. Staden sålde huset till Paris handelskammare för en symbolisk franc år 1949. Då hade man redan i hundra år bedrivit råvaruhandel på en börs driven av handelskammaren. Denna bedrev efter detta handel i huset fram till 1998 då börshandeln lades ned i byggnaden på grund av d

 Det finns inte så många svenska borgargårdar som står kvar på sin ursprungliga plats. Grassagården på Kvarngatan i Strängnäs är en sådan. Gården är byggd kring en innergård och består av två hopbyggda boningshus, ett vagnslider (förvaringsutrymme för verktyg och vagnar) och ett gammalt visthus. Det äldsta huset på gården är från 1600-talet men de flesta är från 1700-talet. Gården har fått sitt namn efter makarna  Olof Christian och Wilhelmina Grass.  De flyttade in här 1793 och började driva en krog på gården. Det var också då visthuset anlades. Gården är i dag i huvudsak ett café med servering både inomhus och på somrarna på gården. Här kan man också se Strängnäs äldsta vattenledning som lades 1920. Cafét är väl inte så enormt märkvärdigt men har ett ganska stort utbud och miljön är trevlig. Gården ägs och drivs av Strängnäs kommun och här arrangeras även musikkvällar.

 I dag den 24 oktober uppmärksammar den här bloggen som vanligt FN-dagen . Utanför  FN-skrapan  i New York finns flera konstverk tillägnade organisationen och dess ideal. För ett år sedan skrev jag om den svenske konstnären Carl Fredrik Reuterswärds antivåldssymbol  Non violence . I dag vill jag uppmärksamma ännu ett konstfenomen på platsen. Sfär i sfär  är en skulptur i brons föreställande en trasig sfär i vars inre man kan se en annan trasig sfär. Skulpturen är ett verk av den italienske konstnären  Arnaldo Pomodoro.  Ursprungligen skapade Pomodoro sitt verk på 1960-talet och hade då Vatikanen som mottagare. Enligt konstnären själv är den inre sfären tänkt att symbolisera jorden medan den yttre ska symbolisera kristendomen. Senare började han dock massproducera statyn och skänkte den till flera organisationer, mestadels kristna, världen över. En av dessa var Förenta Nationerna vars syfte att ena världens folk ju rimmar bra med det övergripande budskapet i konstverket. I dag står som

 Längs med kustlinjen i Barra i Salvador de Bahia  ligger flera gamla fort. På den här bloggen har jag tidigare skrivit om  Forte de Santo Antonio  men det finns fler fort, det främsta av dessa är Forte de Santa Maria. Forte de Santa Maria anlades under senare delen av 1600-talet. Det var en del av ett försvarsverk som övervakade kusten och framförallt hamninloppet till Barra. Fortet har fortfarande kvar sin ursprungliga form och är bevarat från kolonialtiden. Symbolen ovanför ingången är dock Kejsardömet Brasiliens riksvapen. Fortet är inte lika välbevarat som Santo Antonio men om man går ut på baksidan kan man se utsikten över vattnet. Det är värt en snabb titt när man rör sig längs med leden.

 Estlands huvudstad Tallinn är en av de få stora handelsstäder kring Östersjön som fortfarande har en bevarad ringmur. En gång i tiden var dessa murar det främsta försvarsverket mot angrepp från främmande makt. Feta Margareta  är det största, eller i alla fall tjockaste, tornet i ringmuren. Det byggdes mellan 1511-1530 när ringmuren genomgick en rekonstruktion Det var då den starkaste delen av försvarsverket som mätte 25 meter i diameter, var tjugo meter högt och med upp till fem meter tjocka murar. I dag hyser tornet Estlands sjöfartsmuseum. Intill tornet står en ingång till staden. På estniska kallas denna  Suur Rannavärav , den stora kustporten, eftersom det är den stadsport som vetter mot havet. Själva porten består av ett valv flankerat av två torn (ett av dem Feta Margareta). Det är en av de främsta entréerna till den världsarvsklassade gamla staden.

 Det här är ett nytt konstverk mitt i centrala Köpenhamn, precis framför  Glyptoteket , men det hade en bra mycket mer spännande historia än jag kunde föreställa mig när jag gick förbi i somras. Bakgrundshistorien är att torget utanför Glyptoteket kallas Dantes Plads  efter den gamle florentinske diktaren Dante Aleghieri. Torget är förvånansvärt grönt och lummigt och, som den vidare historien indikerar, mycket uppskattat av köpenhamnarna. Trots det fattade stadens fullmäktige år 2011 beslutet att låta parkeringsbolaget Q-Park anlägga ett parkeringshus här. Beslutet fick omedelbart kritik och gav upphov till en stark proteströrelse under namnet Red Dante - Fuck Q-Park. Den är förmodligen anledningen till att parkeringshuset ännu inte anlagts. I samband med 700-årsjubiléet av poetens död 2021 så tog proteströrelsen initiativ till att låta Dante själv kommentera samtidsbeslutet.  Jens Galschiøt, konstnär på Fyn, fick bli hans språkrör. Galschiøt skapade den här skulpturen i brons som före

 På en pir i den kroatiska badorten  Opatija  står en staty av en kvinna med en fågel i handen. Statyn har en spännande historia. Historien om Jungfru med mås  började 1891 när greve  Arthur Kesselstadt  omkom i en storm utanför Opatijas kust. Han familj lät då uppföra statyn Madonna del Mare  ute på piren för att sörja för hans själ. Statyn tog dock skada av det hårda vädret och finns i dag på ett museum. I dess ställe lät man 1956 uppföra Jungfru med mås. Statyn skulpterades av  Zvonko Car.  Car vägrade avslöja vem som stått modell för statyn och i femtiofem år var det okänt. Till sist erkände en kvinna vid namn  Jelena Jendrašić  att det var hon som stått modell. Det hade hon gjort i ett år, så lång tid hade det tagit att färdigställa statyn. I dag är Jungfru med mås en symbol för staden Opatija.

 En relativt ny tradition som spritts över världen och som man numera kan se i många städer är traditionen med så kallade kärlekslås.  Det är ett lås som fästs på en bro av ett par för att markera kärlek och sammanhållning.  Det mest kända exemplet på kärlekslås är Pont des Artes  i Paris. Bron går över Seine precis intill Louvren och det blev snabbt populärt att sätta lås på brons räcken. Tyvärr blev det lite för populärt, låsen tyngde räcket och ansågs förfulande. I dag är det förbjudet att sätta upp lås på bron, Faktum är dock att även om Pont des Artes är bron där traditionen blev allmänt känd så är ursprunget faktiskt ett annat. I den italienska filmen  Ho Voglio di Te från 2006 fäster filmens kärlekspar ett lås på  Ponte Milvio  i Rom . Det är det första kända exemplet på ett kärlekslås. Möjligen är det romantiken kring lås på bron invid Louvren som gjort att traditionen mest kommit att förknippas med Pont des Artes. I dag har den dock spridit sig, inte bara till andra broar i P

  S:ta Maria kyrka , eller Mariakyrkan som den enkelt kallas, är den äldsta kyrkan i  Ystad  och en av de äldsta tegelkyrkorna i Skåne. Den ligger invid det stora torget, precis bakom rådhuset.  Den tidigaste kyrkan är från runt år 1200 och byggdes i romansk stil. Som så många andra medeltidskyrkor så fortsatte den att byggas ut under de kommande århundradena. På 1600-talet störtade dock tornet ned och förstörde stora delar av kyrkan. Den återuppbyggdes i renässansstil och stod klart runt 1650. På 1800-tlet genomfördes stora renoveringar under ledning av  Carl Georg Brunius. Invändigt är det framförallt predikstolen som är intressant. Den är från  slutet av 1620-talet och av kalksten med en baldakin av trä. Mariakyrkan har också den lilla egenheten att det fortfarande finns en tornvaktare  som tutar i en lur vid givna klockslag under dagen. I dag är traditionen endast en kuriositet men när tjänsten inrättades 1748 så var det för att varna staden för faror.

 La Grosse Horloge de La Rochelle  är en gammal stadsport i La Rochelle  som bär en klocka och under en period fungerade som stadens klocktorn likväl som stadsport. Den ursprungliga porten kan dateras tillbaka till åtminstone 1100-talet. Den gick under medeltiden under namnet Porte de Parrot (eller Perrot). Den hade då två valv, ett större för vagnar och ett mindre för fotgängare. År 1478 försågs stadsporten med ett oktagonalt klocktorn i toppen och en stor tillhörande klocka. Det är väl sedan dess som den bär sitt nuvarande namn "den stora klockan". På 1600-talet slogs de två valven ihop till dagens större, gemensamma, ingång. Det var först på 1700-talet som klocktornet fick sitt nuvarande utseende. Det här är en stadsport som man går genom för att komma till hamnen i staden (eller därifrån) men den är värd att stanna och beundra.

Den här lustiga bron över floden Mijacka i Sarajevo är en av stadens senaste sevärdheter. Den öppnade så sent som i augusti 2012. Festina Lente  är latin för "skynda långsamt". Den trettioåtta meter långa bron går liksom i en loop runt sig själv (även om man som fotgängare givetvis går genom loopen). Den ovanliga designen är ett verk av tre studenter på Sarajevos konstakademi -   Adnan Alagić, Amila Hrustić och Bojana Kanlić.  Konstakademin ligger nära intill brofästet. Det är onekligen en ovanlig bro och väl värd ett besök.

 Ett besök i den montenegrinska staden  Kotor  börjar för de flesta besökare med ankomst till staden huvudsakliga stadsport som är öppen ut mot kusten. Staden har ett naturligt försvar i de flesta riktningar i form av berg men mot sydväst vetter den mot Kotorbukten och är därför försvarad med en medeltida stadsmur. Stadsporten byggdes 1555. Den är ett tillägg i den äldre stadsmuren som tillkom under den venetianska tiden. Innanför porten ligger Vapentorget , stadens huvudtorg. Inskriften ovanför stadsporten är dock betydligt yngre än själva porten. Den tillkom efter Andra Världskriget då Montenegro föll för tyskarna. Inskriften lyder ungefär " Vi vill inte ha det som tillhör andra, vårt är inget vi ger bort ". Datumet som fins angivet 21/11 1944 är den dag då staden befriades.

 I det antika Rom fanns matmarknader, så kallade forum venalium,   spridda runt det stora Forum Romanum. En bit längre ned mot Tiberns strand, mellan de tre kullarna Palatinen, Aventinen och Capitolium, låg matmarknaden för boskap - Forum Boarium. I dag ligger resterna av denna marknadsplats insprängt mellan hårt trafikerade vägar och är kanske inte så välkomnande för turister. Det här var dock skådeplatsen för de första gladiatorspelen i Rom (år 264 f.Kr.). Torget var också en religiös mötesplats med flera tempel, de flesta bevarade. Ett av de mer spektakulära är den runda byggnaden med kolonnerna som syns på bilden ovan. Det är Hercules Viktors tempel (Herkules segraren), det enda bevarade templet i Rom som är tillverkat av grekisk marmor. Det restes under senare delen av 100-talet f.Kr, möjligen av generalen Lucius Mummius Achaius. En legend gör gällande att varken hundar eller flugor kunde ta sig in i templet.  Forum Boarium ligger som sagt något otillgängligt men syns å andra sida

 Jag har tidigare skrivit om fenomenet med medeltida astronomiska klockor i  Prag  och  Rouen . Även i den georgiska badorten Batumi  vid Svarta havet finns en sådan astronomisk klocka. En astronomisk klocka är en klocka som förutom tiden även visar positionen hos vissa astronomiska kroppar som solen, månen och planeterna. Till skillnad från de flesta astronomiska klockor i Europa så är klockan i Batumi en modern skapelse. Den beställdes så sent som 2010 och tillverkades i Tyskland. Klockan sitter monterad på en byggnad som tillhör National Bank of Georgia  intill Europatorget mitt i Batumi. Kanske vill georgierna med denna klocka markera sin europeiska tillhörighet. Hur som helst är det en vacker klocka på en ganska fascinerande bankbyggnad.

 På  Højbro Plads i Köpenhamn står en ryttarstaty i brons av en man på en stegrande häst. Det är stadens grundare, den legendariske 1100-talsbiskopen Absalon , som står här. Absalon var biskop av Roskilde, ärkebiskop av Lund och den mest slipade politikern i Danmark under det sena 1100-talet. Genom sina reformer gjorde han Danmark till en stark europeisk nation och grundade enligt legenden också Köpenhamn. Statyn, som skildrar honom som en mäktig krigare, är en gåva till Köpenhamns stad från Privatbankens direktör Axel Heide. Den restes 1902 för att markera sjuhundrårsjubiléet av Absalons död. Den var egentligen tänkt att avtäckas på Absalons dödsdag i mars men blev fördröjd till i november. Konstnären är Wilhelm Bissen. 

 Trogna läsare av denna blogg känner väl till den Barcelonafödde skulptören Jaume Plensa  som är känd för sina gigantiska kvinnohuvuden som står på olika platser i världen. I Bordeaux finns till exempel järnskulpturen  Sanna  och i Pilarne på Tjörn kan man se Anna . Sedan 2018 har även Stockholm ett jättehuvud signerat Jaume Plensa. Det var fastighetsbolaget Nordstjernan  som beställde skulpturen och skänkte till staden. Den står utanför bolagets lokaler vid Stureplan , precis där man går in på Biblioteksgatan. Detta kvinnohuvud är i brons och 212 centimeter högt och bär titeln Chloe i Barcelona . Titeln syftar på den antika gudinnan Demeter som kallades Chloe i samband med vårfestligheter. Huvudet har slutna ögon och är tänkt att symbolisera lugn och kontemplation mitt i den värsta rusningen.  

   Piazza della Repubblica var en gång i tiden det centrala torget i Florens. Redan under Antiken var detta torg en central marknadsplats och forum i staden. Det var något som arkitekten  Vincenzo Micheli  tog fasta på när han skapade det nuvarande torget och särskilt den stora triumfbågen Arcone som täcker den västra sidan av torget. När Italien enades på 1800-talet så var striden om Rom (centrum för påvens Kyrkostat ) det stora priset men också frågetecknet. 1865-1871 var faktiskt Florens huvudstad i Italien och det var då flera arkitekter, bland dem Micheli, skapade det moderna Piazza della Repubblica som centrum för den nya huvudstaden. Micheli ville att hans triumfbåge skulle påminna om stadens långa historia. Inskriptionen på båden lyder: L'Antico centra della citta/ de secolare squallore/a vita nuovo restituto (Stadens antika centrum/i sekler bortslösat/återställt igen till nytt liv). Det är en imponerande triumfbåge som är svår att missa när man är på torget.

 Den nittiotre meter långa och med ett nittiosex meter högt torn försedda domkyrkan i Århus på Jylland är såväl den längsta som den högsta kyrkan i Danmark. Det är också en av landets äldsta och främsta.                                                                  Århus domkyrka  började byggas under 1190-talet på begäran av biskop Peder Vognsen . Århus var då sedan länge en etablerad kristen stad med flera kyrkor. På den här platsen låg en träkyrka egentligen tillägnad S.t Clemens men som också var platsen för helgondyrkan av det lokala helgonet Niels av Århus . Biskopen ville dra nytta av denna lokal kult när han byggde katedralen runt den gamla träkyrkan. Domkyrkan stod dock färdig först på 1300-talet och förstördes i en brand tillsammans med stora delar av staden på 1330-talet. Den övergavs helt 1449. Den återuppbyggdes under resten av århundradet i gotisk stil. Den senmedeltida kyrkan hade fullt med väggmålningar, målade mellan 1470-1520. Flera av dessa går fortfarande att se

 I en rotunda av glas och stål på Place les Grandes Hommes i Bordeaux ligger ett köpcentrum som åtminstone fram till nyligen hyst många butiker. Den eleganta stål- och glaskonstruktionen uppfördes på torget 1991 och öppnades året därpå av ingen mindre än den nyligen avlidna drottning Elisabeth II . Den brittiska drottningen var på besök med en yacht och kunde därmed ge kunglig glans åt öppnandet. Ett dussintal butiker täcker en total butiksyta om c:a 3000 kvadratmeter på bottenplanet och första våningen. Källarplanet upptas av en Carrefour , en av Frankrikes största detaljhandelskedjor. Om den här artikeln är trovärdig (och det finns det ju ingen anledning att betvivla) så har gallerian nyligen fått nya ägare och hållit stängt sedan 2021. När jag besökte den 2018 var den dock öppen. Som galleria är den givetvis inget storslaget men konstruktionen är elegant.

 Det här lilla muséet är en av Sarajevos mer kända sevärdheter. Det är ett museum som helt utan skygglappar berättar historien om de brott mot mänskligheten som utfördes under det bosniska inbördeskriget på 1990-talet när Sarajevo var belägrat. Lonely Planet varnar för att det här inte är ett lämpligt museum för mindre barn och det är det lätt att hålla med om. Här finns allt från kvarlevor av döda som grävts upp ut massgravar till kvarlämnade leksaker, bilder på allvarligt skadade och torterade vuxna och barn men också verktyg som använts för att klara livet i en ockuperad stad. Allt är väl skildrat med bilder och bevarade saker. I slutet av utställningen finns ett rum där besökarna själva fått skriva sina intryck på post-itlappar. Det är ingen tvekan om att det här är ett angeläget museum och att historien det berättar är en historia värd att minnas för att det som hände aldrig ska upprepas. Samtidigt lyckad muséet inte riktigt drabba mig på det sätt som ett museum av det här slaget