Platser Du inte visste att Du ville besöka

 I dag, på Valborgsmässoafton, är det också 77 år sedan som Adolf Hitler tog livet av sig i en bunker i Berlin. Röda Armén stod redan utanför Berlin och kriget var ohjälpligt förlorat för Tyskland och nazismen. Det är en händelse som verkligen format Europas historia - men de fysiska minnesmärkena är få. En minnestavla som berättar om hur bunkern såg ut finns trots allt på platsen i Berlin. I övrigt är det en parkeringsplats och verkar användas som en sådan. Beslutet att inte bygga ett museum eller minnesplats här är på ett sätt lätt att förstå, minnesmärken blir ofta hyllningar till personen som vi ska minnas och i detta fall vill man ju till varje pris undvika det. Som turist kan det ändå kännas lite tråkigt att inte mer finns bevarat. Der Führerbunker som bunkern kallades var inte bara ett skyddsrum för Hitler och nazisternas ledare. Den uppfördes redan 1935 och var ett underjordiskt högkvarter kopplat till Führern själv och använd av och till under hela perioden fram till krigsslut

Jag har en gång tidigare skrivit om när jag under ett besök i Seoul besökte  stilleståndslinjen mellan Nord- och Sydkorea . Det var en busstur från Seoul upp till den demilitariserade zonen och på vägen gjorde vi även ett relaterat stopp. Imjingak Pyeonghwanuri Park  ligger cirka sju kilometer söder om stilleståndslinjen och det är en park som ska påminna om såväl Koreakriget som landets delning. Den anlades efter det första gemensamma mötet mellan statsledningarna i de två koreanska staterna 1972. Den kanske mest besökta delen av parken är det gamla tågvraket. Det här gamla ångloket trafikerade en gång i tiden järnvägen från norr till söder i Korea. Det spårade ur på grund av bombningar under Koreakriget och har sedan des blivit stående här i den demilitariserade zonen. På så sätt har vraket kommit att bli en tragisk symbol för halvöns delning.

 En av de mest imponerande byggnaderna i regeringskvarteren i Brasiliens huvudstad Brasilia är  Palacio Itamaraty där landets utrikesdepartement har sina lokaler. Egentligen finns det ett äldre palats med samma namn i Rio de Janeiro. Där hade utrikesdepartementet sina lokaler fram till flytten till den nybyggda huvudstaden Brasilia och namnet på palatset hade börjat användas synonymt med departementet (ungefär som när vi säger att "uttalandet kom från Downing Street" när vi menar att det uttalades av den brittiske premiärministern) så den nya departementsbyggnaden fick samma namn. Liksom det mesta i regeringskvarteren är Palacio Itamaraty ritat av arkitekten Oscar Niemeyer. Det invigdes i april 1970. På grund av de omgivande valvbågarna kallas det också Palacio dos Arcos . Designen med en omgivande vattenpool ger byggnaden en unik prägel i en stad full av denna typ av officiella byggnader.

 Till skillnad från sina baltiska grannars huvudstäder så har Rigas gamla stad inte någon bevarad stadsmur som går runt hela den äldre stadskärnan. Det finns tvärtom bara brottstycken kvar av muren. Den enda bevarade stadsporten minner om den period då Riga var Sveriges största stad. Den kallas helt enkelt för Svenskporten . Svenskporten går i dag rätt genom ett bostadshus. Detta var vid tidpunkten då den byggdes inte en ovanlig form av arkitektur. Den byggdes 1698 troligen i syfte att förbinda staden med barackerna utanför. En annan historia gör dock gällande att huset där den ligger ägdes av en köpman som genom att anlägga en port genom huset slapp skatt och också kunde få intäkter från entrén. Svenskspråkiga Wikipedia spekulerar i att kung Gustav II Adolf ska ha passerat genom porten vid erövringen 1621 men den uppgiften är ju komplett omöjlig att förena med den betydligt vanligare angivelsen att porten byggdes 1698. Ytterligare en historia är att huset en gång beboddes av en bödel

 Ett av Stockholms nyare och mer intressanta konstmuseum ligger på Eastmanvägen precis intill Vasaparken . Muséet är uppkallat efter sin grundare och heter kort och gott Sven-Harrys konstmuseum . Sven-Harry Karlsson  föddes 1931 i Lund och blev med tiden byggherre till yrket. Han ansamlade inte bara en förmögenhet, han samlar också på konst. Mycket av denna förvarade han på sin gård Ekholmsnäs  på Lidingö. År 2011 öppnade han detta museum i en stor byggnad ritad av Wingårdh Arkitektkontor. I de övre delarna, vid den stora takterrassen där man har bra utsikt över staden och där det även står skulpturer, byggde Sven-Harry upp en kopia av sitt hem på Ekholmsnäs. Denna del av muséet visar alltså hans hem och en del av den konst han hade där. Resten av museibyggnaden är en konst- och utställningshall där det finns tillfälliga utställningar men också en del permanent hängande tavlor i trapphuset (många av Olle Olsson Hagalund ). Bilderna ovan är från utställningen Ett party för Öyvind med k

 När jag växte upp lärde jag mig om Ansgar , Nordens apostel, den missionär som skickades av katolska kyrkan till Birka på Björkö för att kristna svenskarna. Därför var det rätt spännande när jag i somras under min promenad genom lagerhusområdet  Speicherstadt  i Hamburg stötte på en staty av just S:t Ansgar. Över kanalen som då hette  Mühlenfleth (i dag heter den Zollkanal , tullkanalen) byggdes på 1600-talet en träbro som kallades Brooksbrücke.  Träbron blev med tiden omodern och revs på 1870-talet för att lämna plats åt en stenbro som var mer anpassad för trafiken. Även denna blev snabbt omodern och ersattes 1885 av den nuvarande bron. Vid brofästens står fyra statyer som föreställer personifikationer av Europa (som symboliserar det tyska europeiska arvet), Harmonia (stadens äldre skyddsgudinna), Barbarossa (kejsaren som gav staden fira handelsrättigheter) och just S:t Ansgar som var munk och missionär som förutom sina resor till Norden även kristnade (med större framgång) Hamburg.

 I dag hålls den andra omgången i det franska presidentvalet och självklart ska vi ha ett franskt resmål här. Jag har ju en viss förkärlek för resmål som är mer imaginära än verkliga (och hur verkligheten kontrasterar mot fantasin) som historien om  bänken som inte finns  eller  nedmonterade minnesmärken . I dag handlar det om en plats som i högsta grad finns men som en författare valde att ge en helt annan gloria. Det var ursprungligen den tidigare franske presidenten Francois Mitterand som påbörjade moderniseringen av entrén till La Louvre  med den gladpyramid som i dag är ingången. År 1993invigdes den andra fasen med den inverterade pyramiden under själva glasentrén som möter en mindre pyramid på golvet. Denna är ett verk av den kinesisk-amerikanske arkitekten  Ieoh Ming Pe  som gick bort 2019. Mest känd är konstruktionen förmodligen för den roll den spelar i finalen av Dan Browns Da Vinci-koden från 2003. Här borde jag ha en spoilervarning men boken är trots allt 19 år gammal och

 Kina har förändrats dramatiskt de senaste 30-40 åren men är alltjämt styrt av kommunistpartiet. Så även om det i dag snarast är en nationalistisk ideologi som styr landets politik så finns det fortfarande en del hyllningar till gamla ledare och ideologer - även från andra länder än Kina. Främst bland dessa naturligtvis Karl Marx och Friedrich Engels . Fuxing Park i Shanghai var under Mingdynastin en privat trädgård. När de europeiska länderna fick inflytande över staden efter Opiumkriget så hamnade trädgården i den del som kallas den franska koncessionen . Då öppnades parken för allmänheten och så har det sedan dess förblivit. Statyn av kommunismens grundare är en av parkens stora sevärdheter, Den är 6,4 meter hög och väger 70 ton. Den invigdes 1985 och det var för att högtidlighålla att det då var 90 år sedan Friedrich Engels avled. I övrigt är Fuxing park även känd för sina vackra blomsterbäddar. Parken ligger centralt och är värd ett besök, inte minst för denna statys skull.

Forsyth Park är en av de större sevärdheterna i Savannah, GA. Det är en 120 kvadratmeter stor park med monument över såväl stupade sydstatssoldater som stupade i det Spansk-Amerikanska kriget men dess största sevärdhet är Forsyth Fountain , fontänen som är en av Savannahs mest fotograferade byggnadsverk. Det som i dag är Forsyth park började anläggas på mark donerad av William Brown Hodgson  år 1840. Den fick sitt nuvarande namn år 1851 och uppkallades då efter Georgias guvernör John Forsyth.  Den hade då expanderat. Den har ofta används för parader. Fontänen installerades 1858 och är tillverkad i New York efter en fransk förlaga. Savannah är generellt en mycket promenadvänlig stad och även stadens centrala delar är lummiga med mycket träd och sydstatsvillor. Det är under en sådan promenad närmast obligatoriskt att stanna här och ta en paus. 

 Den här gamla gångbron i Tirana är ett tydligt minnesmärke från en annan tid. Dess historia är inte särskilt uppseendeväckande men bron räknas i dag som ett av stadens viktigaste kulturhistoriska landmärken. Bron kallas Tanners bro efter den närliggande Tanners moské och var en gång i tiden en del av S:t Georges väg  som förband Tirana med de östligare provinserna. Den är byggd på 1700-talet och var i bruk fram till 1930-talet. Det var när vägen drogs om som bron förlorade sin betydelse och började förfalla. På 1990-talet så rustades bron upp och restaurerades. Den är i dag inte en del av någon befintlig väg utan är helt enkelt ett minnesmärke. Kommunen i Tirana betraktar den som ett viktigt sådant och visst är det ett lättillgängligt sätt att se hur äldre tiders gångbroar såg ut.

 Det här är en plats som fungerar bra för ett enklare stopp om man bilar längs den franska västkusten. Här finns inga särskilda sevärdheter eller attraktioner. Det är helt enkelt bara en vacker liten by och det kan ju faktiskt vara gott nog om man vill göra ett stopp mellan två större stopp (ett av dessa lämpligen närliggande La Rochelle). Mareuil-sur-Lay-Dissais  är en liten landsortskommun i Vendée i västra Frankrike. Orten ligger mycket vackert vid floden Lay (därav dess namn). År 2019 hade Mareuil-sur-Lay-Dissais 2 792 invånare. Den har dock stadigt vuxit sedan 1980-talet så trots att den är liten och lite sömnig så är det alltså en inflyttningsort. För turisten bjuder den mest på vacker miljö med sin lilla pittoreska kyrka och den stilla floden som flyter genom byn.

 Om man promenerar längs med  Nyköpingsån  bör man inte missa denna gröna pump. Det må se ut som en ganska ordinär vattenpump men det är i själva verket ett minnesmärke över en av Sveriges främsta vispoeter. Ulf Peder Olrog föddes på Helgesta gård i Stigtomta utanför Nyköping 1919. Han studerade senare i Uppsala och började där skriva burleska visor som dock var inspirerade av miljöerna i och runt Nyköping. Visorna blev populära i studentkretsar. Senare började Olrog på Sveriges radio där han blev programchef och tog även initiativ till Sveriges visarkiv. Han avled 1972. Till hundraårsminnet av Ulf Peder Olrogs födelse 2019 satte Nyköpings kommun och den lokala Rotaryklubben upp detta verk kallat Samling vid pumpen vid Nyköpingsån till minne av hans verk.

 I London, liksom i flera andra europeiska huvudstäder, finns en uppsjö av olika krigsmonument. Det här monumentet i Whitehall är dock något annorlunda. Det är inte tillägnat soldaterna som slogs i kriget utan de kvinnor som tog över deras arbeten hemma och höll landet flytande. Utan deras insatser hade alla militära slagen varit förgäves. När den pensionerade majoren  David Mcnally Robertson  år 1997 fick höra att det i många länder fanns monument tillägnade kvinnornas insatser i Andra Världskriget så tyckte han att detta borde finnas även i Storbritannien. Sedan tidigare fanns en mer begränsad kampanj för att få en plakett uppsatt till deras minne och flera av deltagarna bakom denna slöt upp. Underhusets dåvarande talman baronessan Betty Boothroyd  var en av de som var ivrigast drev på för monumentet och när drottningen slutligen i juli 2005 kunde inviga verket var det baronessan Boothroyd som dedikerade den. Monumentet skulpterades av John W Mills och är 6,7 meter högt, 4,9 meter lå

 I närheten av de båda  klock- och trumtornen  i Beijing ligger ett större  hutongområde  som Lonely Planet rekommenderade en promenad genom. Förutom att se de klassiska gårdarna så är det här området också sedan några år tillbaka känt för sina mikrobryggerier och den lokala öl som här bryggs. En av de längsta gatorna i området är Mao'er hutong. Det är en ganska traditionell hutonggata och ett utmärkt exempel på det som dessa områden håller högt. Personligen har jag alltid lite svårt för att titta för noga in på gårdarna, det känns lite för mycket som att göra en turistattraktion av det som som faktiskt är människors bostäder. Här finns dock också vad som verkligen kan klassas som turistattraktioner. På Mao'er hutong 35 och 37 ligger Wan Rongs tidigare gårdshus där Kinas sista kejsarinna Wan Rong växte upp. Hon var gift med Kinas siste kejsare Pu Yi som störtades 1912. Det här var hennes familjegård. Det här området är värt en promenad och man får en tydlig inblick i det gamla

 På berget Akropolis  i Aten finns många fler antika lämningar än bara templet Parthenon.  Bland annat finns här den pelare som kallas Agrippas piedestal . Egentligen restes den här piedestalen redan på 100-talet f. Kr. för att vara grund för en stor bronsstaty av ett fyrspann med hästar som hyllade en kung av stadsstaten  Pergamon , mest troligt   Eumenes II. Stenpelaren är i sig nästan nio meter hög. Runt år 27 f. Kr ersattes det gamla fyrspannet med en ny staty. Denna gång föreställde statyn Marcus Agrippa , en romersk general och allierad med Augustus som också blev dennes svärson. Agrippa hade restaurerat den förfallna Odeon  (en arena för sång och skådespel) i Aten och hyllades därför med denna staty. Någon gång under de kommande seklerna har statyn försvunnit och i dag finns endast själva piedestalen kvar. Det gör att den kanske i sig inte ser så mycket ut för världen men man kan trots allt fortfarande se att den tidigare haft en staty på toppen.

 Läsare av den här bloggen kan nog inte ha undgått att lägga märke till att jag ofta lägger märke till den mycket speciella utsmyckningen i många europeiska städer som pestkolumnen utgör. Pestkolumner är monument i form av en kolumn som antingen ska minnas offren av en epidemi eller be om makternas beskydd mot densamma. Pestkolumner är vanliga i många europeiska städer och här har tidigare berättats om kolumnerna i  Wien ,  Bratislava  och  Budapest . En av Neapels bäst bevarade och pampigaste pestkolumner står utanför kyrkan  Gesù Nuovo  på torget uppkallad efter densamma.  Guglia dell'Immacolata  är tillägnad den obefläckade avelsen av jungfru Maria (alltså inte jungfrufödseln utan Marias egen födelse utan synd). Denna skulle skydda Neapels befolkning mot pesten. Den uppfördes av de två skulptörerna Francesco Pagani och Matteo Bottiglieri  under det tidiga 1700-talet men stod inte färdig förrän 1750 på grund av flera avbrott. Basen har reliefer som visar scener ur den heliga j

 I Rom finns många triumfbågar med Titusbågen som den mest välkända. Längre ned mot Tiberns strand, på baksidan av Palatinen vid nordöstra gränsen av det gamla boskapstorg som kallades Forum Boarium  ligger en mer anonym men intressant triumfbåge. Janusbågen är faktiskt inte alls tillägnad den romerska guden Janus utan var troligen rest till ära av den gudomlige Konstantin (alltså kejsaren förgudligad). Det är Roms enda bevarade antika triumfbåge i form av en tetrapylon , alltså en kubisk form med rundade bågöppningar (den vilar alltså på fyra ben, inte två). Bågen är från 300-talet och byggd av restmaterial. Dess exakta funktion är omstridd, den behöver inte alls egentligen vara en triumfbåge utan kan vara en gränsmarkör för forumet eller ett regnskydd för handlarna på detta. Under medeltiden användes det, efter ombyggnation, som ett fort. Denna funktion hade den fram till 1800-talet. Tyvärr är bågen efter en explosion 1993 inte tillgänglig för allmänheten. Den är dock fortfarande syn

 Om man är i Göteborg och vill göra något trevligt och lärorikt så är ett besök på vetenskapscentret Universeum  vid Korsvägen, granne med såväl Världskulturmuséet som Liseberg, att rekommendera. Det passar barnfamiljer utmärkt men åtminstone vissa delar är fullt njutbara även för vuxna. Universeum öppnade 2001 och är ett samarbete mellan Göteborgsregionens kommunalförbund, Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet och Västsvenska handelskammaren . Byggnaden ritades av Gert Wingårdh men verkar vara under ständig utbyggnad. Här finns flera avdelningar med  experimentverkstäder men kanske är de delar som innehåller djur av olika slag både roligast och intressantast. Här finns en uppbyggd regnskog (med rätt klimat upprätthållet genom luftslussar), ett akvarium och ett reptilarium. Man kan se alla möjliga fiskar (även hajar), fåglar och reptiler. Fåglarna flyger fritt omkring inne i regnskogen, vilket är rätt häftigt. Förutom att vara ett bra museum så bedrivs här forskning. Man g

 Jag har vid ett tidigare tillfälle skrivit om den  resa mellan Batumi och Vardzia  i Georgien som jag för några år sedan gjorde längs en inte helt anpassad väg. Början av resan gick dock över helt rimliga vägar och genom den autonoma republiken Adzjarien  i Georgien, ett område som är rikt på upplevelser och kulturlandskap. En av de främsta attraktionerna som vi också stannade till vid är vattenfallet  Makhuntseti. Adzjarien är rikt på vattenfall men Makhunseti är ett av de mer populära. Det är inte stort men ligger vackert och är fridfullt. Om man åker genom området så är det definitivt värt ett stopp.

 Det här är en plats eller snarare sevärdhet som jag faktiskt, trots idogt Internetsökande, inte kan hitta mycket information om - trots att den definitivt är sevärd. Jag har tidigare skrivit om  Kultur- och Vetenskapspalatset   i Warszawa, en av Europas högsta byggnaden och (mig veterligt) den enda "Stalinskrapan" utanför tidigare Sovjetunionen. Den stod färdig 1955 och samma år restes också en obelisk i parken intill. Detta är dessvärre den enda information jag fått fram om denna obelisk. Obelisker är höga, fyrsidiga pelare som ska ha en pyramidform i toppen. De började uppföras i det antika Egypten och det är väl det som de flesta förknippar dem med (även om jag varje gång jag är i Rom får höra att den eviga staden till följd av romarnas krigståg hyser fler egyptiska obelisker än Egypten). Även i modern tid har det dock rests obelisker ofta för att minnas något (som Washington Memorial i Washington DC eller Gustav III:s obelisk på Slottsbacken). Obelisken i Warszawa är i s

 I dag hålls den första omgången i det franska presidentvalet och det är klart att vi måste ha ett franskt resmål en sådan dag. Det får bli något av det mest franska jag kan komma på, nämligen kyrkan och mausoléet Panthéon där Frankrikes högst skattade invånare begravs. Eftersom detta är ett resmål som många känner till och vet att de vill besöka så tänkte jag koncentrera texten till en av templets mer udda attraktioner, nämligen Foucaults pendel . Léon Foucault (ej att förväxla med den i dag förmodligen mer berömde sociologen Michel Foucault) var en fransk fysiker som i mitten på 1800-talet kom på en metod för att visa jordens rotation. Som all fysik så kan teorin uttryckas i matematiska formler men intuitionen bakom är enkel att förstå. Om man släpper en pendel och låter den gå fram och tillbaka i sin bana så kommer den över tid att "snurra" ett varv på grund av att jorden roterar. Hur lång tid varvet tar beror på var på jorden pendeln hänger och hur lång själva pendeln är.

  Times Square i New York är naturligtvis en plats som många antingen drömmer om att besöka eller redan har besökt. Den är välkänd från filmer och tv-serier, särskilt traditionen att fälla en kula vid tolvslaget på nyårsafton, och de många reklamskyltarna är ju ikoniska. Vad kanske inte så många känner till men som man inte gärna kan undgå att se när man besöker platsen är den staty som står centralt placerad. Den föreställer en man och lägligt nog finns hans namn George M Cohan ingraverat på sockeln tillsammans med devisen Give my regards to Broadway. George Michael Cohan föddes i Providence, Rhode Island, 1878 och uppträdde som barn tillsammans med sina föräldrar och syskon inom vaudeville. När han blev äldre började han skriva egna sångtexter och så småningom även musikalmanuskript. Han skrev över 300 sånger och 50 pjäser under sin livstid. Den första som hette Little Johnny Jones hade premiär 1904 och innehöll bland annat en sång med just titeln Give my regards to Broadway. Cohan

När man går till  Minnesmärket över Europas mördade judar  i Berlin från  Potsdamer Platz  så passerar man flera officiella byggnader i Berlin. Här ligger bland annat de hus som utgör förbundsrepublikens olika delstatsrepresentationer. Ett av dessa är ett gemensamt hus för delstaterna Niedersachsen och Schlesvig-Holstein. Själva representationen är knappast något man som utländsk turist besöker men när man går längs med gatan kan man inte undgå att se in i parken på baksidan. Den har faktiskt en ganska imponerande konstsamling. Det mest slående är de många guldfigurerna som står i trädgården. Dessa kommer från  Herrenhäuserträdgårdarna i Hannover som är unika barockträdgårdar. De är ofta kopior eller imitationer av antika skulpturer. Inom ramen för ett årligt program skapade konstnärsduon Lotte Lidner och Till Steinbrenner i juni 2021ett nytt verk som står bland statyerna. Den märkliga granitkolonnen i två block ska vara en blandning av olika stilar som man kan finna i moderna trädg

 Om man rör sig längs med den västra stranden av Huangpofloden i Shanghai på den strandpromenad som på engelska kallas "The Bund" har man inte bara utsikt över  världens mest magnifika skyline . Man kan också se flera monument över folkrepublikens sentida historia, till exempel statyn som föreställer stadens förste kommunistiske borgmästare  Chen Yi . Ytterligare ett sådant monument är det här monumentet över en revolutionär som viftar med ett gigantiskt skynke. Det följer den gängse ikonografin för denna typ av kommunistiska monument med en ung muskulös man som symbol för arbetarklassen. Nedanför den finns också en plantering av blommor i ett uttänkt mönster. Att se denna och liknande monument är en del av upplevelsen när man rör sig längs med The Bund. Det är en upplevelse man verkligen bör unna sig någon gång i livet.