Platser Du inte visste att Du ville besöka

 Porte Dijeaux är en gammal stadsport i Bordeaux i Frankrike. Den vetter mot torget Place Gambetta  och är en av de klassiska stadsportarna i Bordeaux. Det finns två dominerade hypoteser till varför stadsporten kallas dijeux. Den ena gör gällande att de det är en förvrängning av la porte de juifs , alltså judarnas port, vilket ska syfta på att de judiska kvarteren låg utanför just den här porten. Den andra är att det är en förvrängning av la porte de Jove, Jupiters port, som då ska syfta på att det under Antiken låg ett Jupitertempel på platsen. Det vi vet är i alla fall att den i dag synliga stadsporten är den tredje med det namnet. Den äldsta ska ha varit från 300-talet och alltså vara den som låg intill Jupitertemplet. Den ersattes på 1300-talet av en ny stadsport tio-tolv meter väster om den första. Den fungerade också som en försvarsanläggning. Den nuvarande porten uppfördes i mitten av 1700-talet vid det torg som då hette Place Dauphine  (i dag Place Gambetta). Den dekorerades a

 I Köpenhamns hamninlopp nära Kastellet och inte långt från den mer berömda skulpturen Den lilla sjöjungfrun  finns en stor fontän med en skulptur av en kvinna som driver fyra oxar. Fontänen kallas Gefionfontänen  och skildrar legenden om hur gudinnan Gefion lurade kung Gylfe. Fontänen är en gåva till Köpenhamns stad från bryggeriet Carlsberg A/S  på dess femtioårsdag. Den är skulpterad av konstnären Anders Bundgaard och startades igång 1908. Skulpturgruppen visar ett motiv från en känd legend som omnämns i flera isländska sagor och av Snorre Sturlasson i såväl den yngre Eddan som Heimskringla. Enligt legenden kom Gefion till svearnas konung Gylfe och bad om land. Gylfe sade henne att hon kunde få det land hennes oxar kunde dra en plog runt på en dag. Gefion hade fyra jättelika söner som hon nu förvandlade till oxar och plöjde sedan loss en mäktig landmassa som hon sedan rev upp ur marken och transporterade ut i havet mellan Skåne och Fyn. Det blev alltså ön Själland där  Köpenhamn ju

 En del platser blir minnesvärda inte så mycket i sig själva som på grund av omständigheterna kring när man var där. För exakt två år sedan idag så var jag i Paris på den första resan utanför Sverige sedan pandemin bröt ut. Vi bodde på ett fint hotell vid Louvren på en parallellgata till Rue Rivoli . På morgonen gick vi ut och promenerade längs med Rivoli i riktning mot Place de la Concorde när jag plötsligt såg en gatskylt som fascinerade mig. Var det inte dagens datum som stod på skylten? Jo, det var det ju faktiskt. Det finns en gata i Paris som heter Rue du Vingt-neuf Juillet . Så vad annars kan jag skriva om den tjugonionde juli? Gatan som löper från rue Rivoli till rue Saint Honoré är uppkallade efter den tredje dagen i Frankrikes andra revolution 1830, en tredagars revolt som också kallas de tre ärorika dagarna.  Bakgrunden till revolutionen var att Napoleons fall ledde till återinstallationen av den franska monarkin och den gamla kungaätten under Ludvig XVIII. När denne dog 182

 Jag har flera gånger tidigare skrivit om fenomenet med s.k. Rolandsstatyer  här på bloggen. Det är alltså en staty av en riddare som sägs föreställa Karl den Stores riddare Roland som markerade stadens stadsprivilegier. De är vanliga i den tyskspråkiga delen av Europa och området runt Östersjön. Den mest kända statyn står i  Bremen  men jag har sett en Rolandstaty (då under namnet Orlando) så långt söderut som i  Dubrovnik . Det är alltså inte konstigt att Riga , som under delar av medeltiden var Östersjöns största och viktigaste stad, har en Rolandsstaty på torget utanför rådhuset och rakt framför  Svarthuvudenas hus . Det är egentligen bara två saker som är lite udda med denna staty. För det första har det visserligen funnits en sorts Rolandssymbol i Riga sedan medeltiden men den fasta statyn på Rådhustorget tillkom först på 1800-talet. Så den är i den meningen yngre än många andra. Faktum är att den är ännu yngre, den staty som står på torget idag är en kopia. Den ursprungliga sta

 I dag den 27 juni är det 661 år sedan den stora striden stod mellan gotländska bönder och den armé som den danske kungen Valdemar Atterdag samlat för sin invasion av Gotland. Striden hölls utanför Visby ringmur . Platsen för slaget kallas idag för Korsbetningen  efter det minneskors som står där. Historien om Valdemar Atterdags invasion av Gotland 1361 är en av de mest missförstådda och feluppfattade (för den delen också mytomspunna) delen av nordisk historia. I många år fick svenska skolbarn, så också jag, lära mig att kung Valdemar kom från Danmark till Visby, tog sig in i staden med våld och ställde tre tunnor på torget som Visbys borgare fick fylla med guld för att undvika att staden brändes ned. Skatten ska sedan ha förlist utanför Stora Karlsö. Detta är en spännande historia - men den är alltigenom falsk. Sanningen är att merparten av Gotland under denna period var en fri bonderepublik som formellt svor trohet till den svenske kungen och kyrkligt tillhörde stiftet i Linköping. D

 Det finns byggnader som är så unika att de fastnar i minnet bara man sett dem utifrån. En sådan är  Complexo Cultural da República  i Brasilia. Det kulturella komplexet består egentligen av två kulturinstitutioner vars lokaler har byggts intill varandra. Det ena är nationalmuséet Museu Nacional Honestina Gulmaeres som är format som en stor halvglob med en yttre ramp som löper runt globen. Det andra är stadsbiblioteket Biblioteca Nacional de Brasilia.  Ett kors och en hög pelare står utanför och rundar av komplexet. Byggnaderna är givetvis, som det mesta i den brasilianska huvudstaden, verk av arkitekten Oscar Niemeyer. I denna speciella stad, som förutom sin unika stadsplan också bjuder på många spektakulära byggnader, har han alltså lyckats skapa en grupp byggnader som sticker ut även i denna miljö.

 Det finns platser som man känner till namnet utan att ha besökt dem eller i vissa fall helt utan att ens tänka på dem som en plats. En sådan plats är staden Aalborg  på Jylland. Staden är faktiskt Danmarks fjärde största med sina 143 000 invånare i staden och landets efter kommunreformen 2007 tredje största kommun med 220 000 invånare. Här finns spännande saker att se för en turist  som till exempel  Utzon Center . Men det är ju faktiskt inte för något av detta som vi känner till den. Alla som firat midsommar eller varit på en kräftskiva i Sverige har väl kommit i kontakt med fenomenet snaps och de kryddade brännvin som brukar drickas som snaps. Ibland kallas dessa kryddade brännvinssorter för akvavit , ett ord som kommer från latinet och betyder "livets vatten". En akvavit ska kryddas med minst en av kryddorna kummin eller dill. Spritsorten produceras nästan uteslutande i Skandinavien och finns i en mildare, rundare norsk variant som lagrats på ekfat och i den mer kryddiga

 Bologna  är inte bara en av världens äldsta universitetsstäder och "hemort" för en av världens mest uppskattade maträtter ( ragu bolognese ), det råkar också vara den stad som har världens längsta och mest utbredda arkader . Det sägs att det bara i den historiska stadskärnan finns mer än 38 kilometer arkader och om man ser till staden som helhet mer än 54 kilometer. En arkad är helt enkelt en öppen yta under ett tak längs med ett hus där taket stöttas av pelare. Det är alltså som att gå i en konstruerad allé fast under tak eller i en öppen korridor. De första historiska beläggen för att Bologna hade arkader är från 1000-talet. Ursprungligen var det ett sätt för privatpalatsen att bygga ut och samtidigt spara yta mot gatan. Än i dag ger de långa arkaderna i staden ett imponerande intryck. Det sägs att världens längsta arkad (på italienska säger man portico ) är Portico di San Luca  i Bologna. Sedan 2021 är arkaderna i Bologna också inskrivna på Unescos världsarvslista. Det är

 Det här är en spännande , märklig och, om man ska vara ärlig, rätt farlig sevärdhet i den vietnamesiska huvudstaden. Här har man nämligen dragit ett järnvägsspår på en vanlig och ganska smal gata där tågen alltså går rätt genom tät stadsbebyggelse med handel och lekande barn. Det må se väldigt konstigt ut för en västerlänning men är en del av livet i Hanoi. Husen intill järnvägsspåret är bebodda som vilka andra hus som helst i staden och gatan har ett normalt gatuliv. När tågen passerar flyttar sig människor inomhus eller om de inte hinner alldeles intill husfasaderna för att undgår att bli överkörda. Enligt uppgifter jag hittar på nätet så har gatan stängts av för turister sedan 2019 då en hel del betedde sig oförsiktigt och tog våghalsiga bilder när tågen kom. Jag hittar ingen information om detta är en permanent stängning eller bara tillfällig. Rimligen är gatan fortfarande öppen så att man kan passera den då det är så man kommer från en del av staden till en annan. 

 De senaste dagarna av har jag skrivit om  Jajce , det medeltida bosniska kungadömets huvudstad. Hittills har jag dock inte nämnt någon riktig kvarleva från den tiden. Men om man rör sig upp på berget ovanför dagens mer levande kvarter så finner man faktiskt en katakomb som ska vara en grav över stadens grundare, Hrvoje Vukcic. För en liten avgift kan man gå ner i dessa katakomber. De är ganska mörka men det är spännande att kliva ned i dem och försöka urskilja delar av stadens äldre historia. Den här kryptan är tänkt att vara en sorts kyrka och "greven över Jajce" Hrvoje Vukcic ska alltså vara begravd här.. På 1400-talet ska staden ha grundats och grundaren begravdes här runt år 1400. Den nutida besökaren  kan försöka utskilja den kyrkliga miljön i mörkret.  

 Gårdagens inlägg handlade om det medeltida kungadömet Bosiens gamla huvudstad  Jajce  som ligger mellan de två floderna Pliva och Vrbas . På sätt och vis kan man säga att det ligger där floderna flyter samman men det är inte ett vanligt utflöde av en flod in i en annan. Pliva når nämligen fram till en kalkstensbarriär som kastar ut floden i ett 22 meter högt vattenfall som bildar en liten damm innan det far ned på sidan in i Vrbas. Vattenfallen är imponerande och här har man verkligen gjort det turistvänligt. Det finns en plattform som man kan gå ned på och stå precis över dammen (räkna med att bli stänkt på dock, vattenfallen skapar som ett permanent duggregn över plattformen). Det finns till och med våghalsar som faktiskt dyker i längs med vattenfallet ner i dammen. Just det skulle jag nog inte rekommendera men även från plattformen och från utsiktspunkten ovan är vattenfallen en riktigt imponerande syn. Vattenfallen och kulturlandskapet runt Jajce är ännu inte upptagna på Unescos v

 Jajce är en oansenlig liten stad med dryga 7 000 invånare i staden och runt 25 000 i kommunen. Man kan gå genom stadskärnan på tio minuter med lätthet. Det är ändå en liten pärla som är väl värd ett besök av flera skäl. Det mest fascinerande är de stora vattenfall som rinner förbi precis utanför stadsmuren, men dessa tänkte jag återkomma till i morgon. Flera av de äldre minnesmärkena finns också anledning att återkomma till. Jajce var faktiskt det medeltida kungadömet Bosniens huvudstad och säte för de bosniska kungarna. På kullen högt över staden tronar fortfarande fästningen Jajce  som minner om stadens historia. Kungariket blev kortlivat och Bosnien kom som bekant att inlemmas i det osmanska riket. Den centrala stadskärnan omges av medeltida murar. Kommer man med bil parkerar man lämpligen utanför dessa. Den har för en småstad ett ganska omfattande gatuliv med många pubar, restauranger och butiker. Många av stadens sevärdheter ligger dock på kullen upp mot fästningen. Som alltid i

 Stockholm har en populär skärgård med många öar (även om jag som spenderat mina barndoms somrar på Västkusten aldrig riktigt lärt mig uppskatta bräckt vatten och omfattande vegetation i skärgården). Några holmar i Lidingö kommun , bara någon kilometer öster om Djurgården, är den närmsta delen av skärgården och fungerar för en kortare dagsutflykt. Fjäderholmarna  förvaltas av Kungliga Djurgårdens förvaltning och är i dag den östligaste utposten i den Kungliga nationalstadsparken . Ögruppen består av fyra öar men det är väl egentligen bara Stora Fjäderholmen  som är intressant för en besökare. Namnet kommer sannolikt ursprungligen från att holmarna kallades Fjärdholmarna , holmarna på fjärden, ett namn som sedan förvrängdes till det nuvarande. I historisk tid var holmarna i stort sett ointressanta då de inte kunde nyttjas för jordbruk och var dåliga för fiske. På 1700-talet startades dock krog här och viss badturism utvecklades. Det ändrades dock dramatiskt efter Första Världskriget då

 Den antika klippstaden Petra  i Jordanien är ett underverk och givetvis en plats som många drömmer om att få se. Den är dock imponerande stor och även på en så välkänd plats finns faktiskt sevärdheter som man inte visste att man ville se. En sådan är de så kallade djinnblocken. Mellan besökscentret och ingången mot Siq in till själva staden ligger tre kubiskt formade stenblock i det omgivande klipplandskapet. Arkeologerna är faktiskt inte riktigt säkra på vad de egentligen har fyllt för funktion. Det enda vi med säkerhet vet är att de restes av folket nabatéer någon gång under det första århundradet. Det har spekulerats i att de är en sorts gravar (vilket i så fall skulle göra dem till de äldsta gravarna i området) men också att de är fertilitetssymboler som placerats ut här vid ingången. Hur som helst har de fått namn efter det arabiska ordet för ande, djinn.  Klart är i alla fall att mellan stenblocken finns gravar som kan ha varit menade att ingå i ett större gravkomplex som aldri

 Trastevere  i Rom är ett område som många turister besöker. Mitt i stadsdelen, som ligger på motsatt sida av Tibern från de stora monumenten, står dess församlingskyrka som är en av Roms och hela kristenhetens äldsta kyrkor - Basilica di Santa Maria in Trastevere .  Somliga gör gällande att det här är den äldsta kyrkan i Rom som är tillägnad den heliga jungfrun medan andra vill ge den äran åt  Santa Maria Magiorre . Sant är i alla fall att det är en stadens äldsta kyrkor med rötter tillbaka till 200-talet. Det gör att den också har imponerande mosaiker som ofta är vanligare i ortodoxa än katolska kyrkor (de här är alltså äldre än kyrkans delning). Kyrkan hyser en gammal ikon föreställande madonnan och barnet från någon gång mellan 500 och 800 som kallas Madonna della Clemenza.  I taket finns en mosaik från 1000-talet föreställande den heliga jungfruns kröning - ett vanligt katolskt motiv. Även på fasaden utanför finns mosaiker bevarade. I en stad där en guide en gång uppmanade mig att

 Staden Bath  i Somerset är mycket riktigt uppkallad efter de romerska bad som en gång låg här men staden har också på många andra sätt spelat roll, framförallt i det tidiga Englands historia. Det märks inte minst på den imponerande kyrkan Bath Abbey  som ligger intill baden. Kyrkans ursprung går tillbaka till den anglo-saxiska erövringen efter Romarrikets fall. Den första kyrkan i Bath (som kan ha legat ovanpå resterna av ett hedniskt tempel) stammar från 675 och var viktig i flera av maktstriderna mellan olika saxiska kungadömen. Den är mest känd för att det var här de engelska kröningsceremonierna först användes. Efter den normandiska erövringen var Bath återigen platsen för strider mellan rivaliserande grupper. Staden hade då blivit säte för ett kloster som hade hand om kyrkan. När John av Tours blev biskop i slutet av 1000-talet flyttade han biskopssätet hit och började bygga en ny katedral tillägnad aposteln Petrus. Han dog innan bygget blev färdigt och begravdes där. Det är de

 Stockholm må i Skansen ha världens äldsta utomhusmuseum men  Den Gamle By  i Århus på Jylland är inte långt efter. Till skillnad från Skansen som ju visar såväl stadsliv som landsbygdsmiljöer och vilda djur så är Den Gamle By helt inriktad på stadsmiljö, något unikt vid grundandet. Det grundades 1914 av lokalhistorikern och läraren Peter Holm , ursprungligen enbart för att förvalta den tidigare borgmästarbostaden. Med tiden växte dock samlingen av hus från olika delar av Danmark och en liten stadsmiljö växte fram. De äldsta husen i staden är från sent 1500-tal men de huvudsakliga delarna av muséet visar stadsmiljö som den ska ha sett ut i mitten på 1800-talet. När jag besökte utomhusmuséet fanns det också skådespelare och påtagligt många rätt unga barn klädda i äldre tiders kläder som utförde sysslor på det vis man då gjorde (som att putsa fönster, skor eller husgeråd). Däremot är inte verksamheterna lika väl utvecklade som på Skansen, butiker och näringsverksamheter illustreras med

 I dag är det fjortonde juli, quartoze juillet , Frankrikes nationaldag och minnesdagen av stormningen av Bastiljen. Självklart uppmärksammar vi det med att rekapitulera fen relativt okända men resmål väl värda ett besök. Place de la Bastille  var platsen där allt började. I dag ett relativt oansenligt torg i Paris men en gång i tiden säte för det fängelse som stormades den här dagen för 233 år sedan. Dune du Pyla  är Europas största sanddyna. Som en öken eller en stor sandstrand fast mitt i Frankrike och därmed en helt unik upplevelse. Klipporna i Étreat  är en del av en stor kalkstensformation (samma stenar som i Dover på andra sidan Engelska kanalen) men just de här fantastiska formationerna är verkligen värda att se. Krigsmonumentet i Moustey  är kanske egentligen inte en toppsevärdhet men just för att det är ett ganska anonymt minnesmärke över stupade från en extremt oansenlig fransk landskommun så är det kanske mer spännande att besöka än många mer omtalade platser- Shakespeare a

 Som jag skrev i måndags så är det denna vecka 27 år sedan ett av vår tids största folkmord ägde rum utanför den bosniska staden Srebrenica . Mer än 8000 bosniska muslimer (bosniaker) mördades av bosnienserbiska trupper utan att den holländska FN-bataljonen på plats förhindrade massakern. På andra sidan gatan från det gamla högkvarteret för FN-bataljonen som i dag är museum över massakern ligger själva minneskyrkogården för offren. Dess fullständiga namn på engelska är The Srebrenica-Potocari Memorial and Cemetary for the Victims of the 1995 Genocide. Den öppnade 2003,   finansierad av privata donationer och gåvor från flera regeringar. År 2017 (den siffra som finns noterad på Wikipedia) hade 6 938 offer lyckats identifieras genom DNA-teknik, många av dem återfunna i massgravar och 2020 så hade 6 643 av dem gravsatts. Här finns individuella pelare (då det är en muslimsk begravningsplats finns här inga kors) för offren, en evig låga  och också en lång lista ristad i sten över offren. P