Striden vid ringmuren

 I dag den 27 juni är det 661 år sedan den stora striden stod mellan gotländska bönder och den armé som den danske kungen Valdemar Atterdag samlat för sin invasion av Gotland. Striden hölls utanför Visby ringmur. Platsen för slaget kallas idag för Korsbetningen efter det minneskors som står där.

Historien om Valdemar Atterdags invasion av Gotland 1361 är en av de mest missförstådda och feluppfattade (för den delen också mytomspunna) delen av nordisk historia. I många år fick svenska skolbarn, så också jag, lära mig att kung Valdemar kom från Danmark till Visby, tog sig in i staden med våld och ställde tre tunnor på torget som Visbys borgare fick fylla med guld för att undvika att staden brändes ned. Skatten ska sedan ha förlist utanför Stora Karlsö. Detta är en spännande historia - men den är alltigenom falsk.

Sanningen är att merparten av Gotland under denna period var en fri bonderepublik som formellt svor trohet till den svenske kungen och kyrkligt tillhörde stiftet i Linköping. Detsamma gjorde den fria hansestaden Visby som var Östersjöns rikaste stad.  När Valdemar Atterdag tillträdde som dansk kung var han egentligen bara kung över en liten landremsa i norra delen av dagens Estland, resten av det forna danska riket var pantsatt hos olika långivare. Valdemar lyckades dock återta hela det forna danska riket och blickade sedan mot Gotland. Han samlade en armé (mestadels legoknektar) och for till ön. Bönderna och Visbys borgare varnades av svenskarna och det fanns främst på landsbygden en föreställning att det danska styret skulle innebära kraftigt höjda skatter. Därför gjorde bönderna benhårt motstånd i flera slag längs med ön innan de slutligen mötte den danska hären utanför ringmuren. Visbys borgare var informerade men valde att hålla portarna stängda och deltog inte i slaget - som utvecklade sig till en ren massaker av den dåligt utrustade bondehären. På platsen har man funnit stora massgravar där stridande från båda sidor har slängts ned i en grav. Efter två dagar öppnade Visby frivilligt portarna och accepterade Valdemar som kung. Denne gav därmed staden samma privilegier som tidigare. Det mest tragiska är att skatten inte höjdes nämnvärt efter den danska annekteringen av ön så hela motivet till den rasande striden var feltänkt.

I Visby finns i dag många minnen av invasionen. Främst naturligtvis minneskorset på Korsbetningen men också den stora permanenta utställningen om händelsen på Gotlands Fornsal. Då jag dessvärre helt saknar relevanta bilder så bir det en detaljstudie av själva muren.