Platser Du inte visste att Du ville besöka

Bron Pont de l'Alma går över floden Seine i centrala Paris. Den invigdes av kejsar Napoleon III år 1856 och fick sitt namn som ett minne över slaget vid Alma under Krimkriget där en allians mellan britter, fransmän och turkar vann över ryssarna. På brons fäste finns en staty ( Zouave ) som markerar vattenflödet i floden och ska varna för översvämningar. New York Times har sedan 1889 publicerat en internationell edition av tidningen i Paris, ursprungligen under namnet Paris Tribune , men under större delen av sin tid under namnet International Herald Tribune . Vid det hundrade jubileet 1989 gav tidningen staden Paris en gåva i form av en kopia av den fackla som Frihetsgudinnan i New Yorks hamn håller (i sin tur en gåva från Frankrike till USA) . Flamme de la Liberté placerades efter brofästet på den norra stranden av Seine precis ovanför mynningen till en biltunnel. År 1997 färdades Diana, prinsessan av Wales, hennes pojkvän Dodi Al Fayed och dennes chaufför i hög hastighet genom b

Den här bokhandeln i centrala Paris är en riktig liten pärla som inte bör missas. På södra Seinestranden precis över bron från Notre Dame ligger en liten butik med en historia som slår det mesta och en atmosfär som är helt underbar. I snart 70 år har den legat där - och då är den ändå inte originalet (expediten beskrev den för mig som Star Trek - The next Generation ) . Låt oss ta historien från början. Sylvia Beach föddes som Nancy Woodbridge Beach i Baltimore, Maryland 14 mars 1887. Hennes pappa Sylvester Beach flyttade med familjen till Frankrike 1901 för att arbeta som präst inom en amerikansk kyrka i Paris. Där bodde den unga Sylvia till år 1905 då hon flyttade tillbaka till USA. Hon kom dock att återvända till Paris flera gånger under livet. Hon studerade på det franska Bibliotheque National när hon kom i kontakt med Adrienne Monnier som drev en bokutlåning på Rue Odeon. Beach kom snabbt att bli involverad och lärde känna flera av den tidens franska författare. Till slut startade

I mitt förra inlägg ( https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/07/fetes-de-bayonne.html ) skrev jag om den festival i Bayonne som jag besökte för två år sedan. Egentligen var jag och Daniel i grannstaden Biarritz när vi upptäckte att det var en stor festival i Bayonne. Biarritz är känd framförallt i surfarkretsar som en trevlig stad för surfing. Många åker dit för att hitta de perfekta vågorna. Efter att ha studerat en del av dem vid stranden i Biarritz får jag erkänna att jag inte riktigt förstår tjusningen med att åka några meter på en våg, falla i vattnet, ta sig upp på planken för att återupprepa hela proceduren. Men jag antar att vi kan ha olika intressen och att jaga den perfekta vågen inte är sämre än något annat. Biarritz har även en hel del att erbjuda även den som inte surfar. Vid samma stränder som surfingen går det om man är våghalsig och tål höga vågor även att bada (jag rekommenderar dock att man söker sig till ställen med lägre vågor). Staden har även ett stort casino

Om inte covid-19 farit fram över världen och påbjudit distansering mellan människor så hade i dag varit första dagen av den årliga festivalen Fêtes de Bayonne. Senast jag tittade var den dock inställd, vilket den, trots de lättade restriktionerna i Frankrike, rimligen fortfarande är. Annorlunda var det för två år sedan. Jag och min reskamrat Daniel reste längs den franska Atlantkusten och hade anlänt i surfarbadorten Biarritz i den franska delen av Baskien. N'är vi gick runt i staden observerade vi en grupp människor i vita kläder med röda inslag, mestadels i form av en scarf. Vad var det för mystisk grupp? Vi spekulerade i att det kunde vara en turistgrupp, jag trodde det kanske var en väckelserörelse. Till sist såg vi att vissa tröjor bar texten "Fêtes de Bayonne" och insåg att det nog rörde sig om en festival. Dagen därpå tog vi lokalbussen till grannstaden Bayonne (som Solna och Sundbyberg eller Karlskoga och Degerfors ungefär). Bayonne har cirka 45 000 invånare men i

I början av 1900-talet växte kontakterna över Atlanten, framförallt mellan Europa och USA. En bidragande orsak till detta var utvecklingen av ny teknik, framförallt telegrafin. Telegraftekniken den tiden gick med långvågssändare och krävde ganska stora investeringar. Det byggdes flera radiosändare i både USA och Europa. I dag är endast en av dem kvar i ursprungligt skick - radiostationen i Grimeton i Varbergs kommun. Radiostationen i Grimeton är resultatet av ett riksdagsbeslut från 1921. Man valde Grimeton som byggplats (delvis på grund av att det blev den kortaste vägen för vågen att nå USA) och 1922 började bygget. I december 1924 sändes de första signalerna ut och den 2 juli 1925 invigdes stationen formellt av Gustav V. Sändaren i Grimeton var konstruerad av den svenskfödde elektroingenjören Ernst Alexandersson. Alexandersson föddes 1878 i Uppsala och tog år 1900 civilingenjörsexamen vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Han fortsatte studierna i Berlin ett år innan han 1901

Jag vet inte hur det är med andra turister men jag (och påfallande ofta vänner jag reser med) tenderar att dra paralleller till svenska förhållanden när jag är ute och reser. Om en stad har (som ju många större städer har) en central gågata så blir det lätt att man kallar den "Drottninggatan". Gagnam är Seouls "Östermalm", etc. När jag och min reskamrat Daniel efter att ha lämnat Tblisi med hyrbil och rest i typ en halvtimme stannade i en mindre stad med många kyrkliga monument och det svåruttalbara namnet Mtskheta har jag som svensk lite svårt att inte tänka på Uppsala. En stad som ligger så nära huvudstaden att pendling inom mycket kort tid är fullt möjlig, som är äldre än huvudstaden, som historiskt har varit såväl politiskt som religiöst centrum i riket och som fortfarande är säte för den kyrkliga centralmakten i landet. Det skulle kunna vara Uppsala jag beskriver men det är alltså Mtskheta. Staden Mtskheta (som i dag endast har runt 8000 invånare) var under årh

Nyss hemkommen från min första resa till Visby på tio år får jag säga att det känns lite tråkigt att den trevliga medeltidskrogen Clematis numera är nedlagd. Den restaurang på samma tema som numera huserar i Kapitelhusgården känns dock som ett gott alternativ. Mat och stämning är det inget fel på, men de borde lärt sig av Clematis att gafflar inte förekom på medeltiden (inte ens de märkliga tvåuddiga gafflar som här tillhandahålls). Hansestaden Visby ersattes en gång i tiden av Riga som dominerande handelsstad inom Hansan i denna del av Östersjön och just Riga kan faktiskt erbjuda ett alternativ för den som vill äta mat som skulle kunnat ha tillagats på medeltiden i en medeltida miljö.  Även om Rigas unika charm kanske mer ligger i de Jugendinspirerade byggnaderna utanför gamla stan och Tallin egentligen är den stad som i dag mest påminner om Visby med sin ringmur och kullerstensgator så har även Riga en gammal stad och där ligger en av de bättre restauranger i det medeltida temagebite

Som jag tidigare berättat så är Indien ett rätt svårt land att resa runt i, vilket är anledningen till att många väljer paketresor. Jag gjorde en tur som inkluderade den så kallade Gyllene triangeln (Delhi, Jaipur och Agra) men som också hade en extra flygtur till Varanasi, tidigare känd som Benareas, hinduernas heliga stad. Jag är mycket glad att jag valde det alternativet eftersom Varanasi verkligen är en stad som inte ska missas. Varanasi ligger i delstaten Uttar Pradesh, vid floden Ganges strand. Det är en av de städer (Jeriko är en annan) som med trovärdighet kan göra anspråk på att vara världens äldsta stad. Det finns arkelogiska fynd som stöder att den fanns här åtminstone på 800-talet f. Kr. Det är närheten till den heliga floden Ganges som gjort staden till ett viktigt resmål och en helig plats för Indiens hinduiska befolkning. Varje år vallfärdar hinduer hit (under högsäsong är det en trängsel och alltid några som förolyckas) för att få bada i det heliga, renande vattnet i fl

OK, jag erkänner att det här kanske egentligen är en plats som många svenskar antingen vet att de vill besöka eller redan har besökt. Jag besökte Lummelundagrottan första gången redan 1986 med min skolklass i mellanstadiet. I dag var jag där för tredje gången i mitt liv och visade den för min flickvän. Det i sig tycker jag kan vara värt en bloggpost så vi kör på det. Lummelundagrottan är en så kallad karstgrotta, alltså ett hålrum i berget som bildats av dagvatten som trängt igenom små sprickor i berget och gröpt ur dessa. Gotland består till större del av kalksten och vattnet har gröpt ur denna och bildat en grotta. När vattnet fortsätter droppa in i grottan bildar det droppstenar (stalagtiter som växer uppifrån som istappar och stalagmiter som växer från golvet där droppen landar). Eftersom kalk är ett fossilt material finns också mycket fossiler i grottorna. Större delen av grottsystemet är vattenfyllt och det är bara en liten fossil del som man kan gå genom.  Vattnet rinner ur grot

Det här inlägget handlar om en kyrka eller snarare ett tempel i Brasiliens huvudstad Brasilia som påstås ha bortemot en miljon besökare årligen. Det lustiga är dock att när jag letar information om templet så är såväl Wikipedia som Google väldigt sparsmakade med sådan. Det är helt enkelt svårt att få fram information om vare sig själva templet, organisationen bakom eller den synkretiska religion den verkar vara en del av. Temmplo de Boa Vontade betyder ungefär "den goda viljans tempel" och öppnade i oktober 1989. Idén liksom genomförandet kom av José de Paiva Netto, ledare för och grundare av den organisation som på engelska kallas Legion of Good Will. Den kallar sig ekumenisk och vill förena alla som tror på fred och goda gärningar. Templet är tänkt att vara deras kyrka och den bjuder in alla till att fira i en byggnad som är formad som en sjusidig pyramid. I Pyramidens topp hänger en kristall som påstås vara världens största. Templet ligger i Brasilia, en stad känd för sin

Opatija är en relativt okänd stad i norra Kroatien som är lätt att hoppa över för de otaliga svenskar som varje år (utom möjligen detta corona-år) båtluffar längs med den adriatiska kusten, främst i Dalmatien. Det vore dock ett misstag att bortse från denna lilla pärla. Som så många andra städer i Kroatien har den inslag av italiensk och sydslavisk historia (befolkningen talade länge italienska även om få hade italienskt påbrå). Det inflytande som mest kommit att prägla dagen av i dag är dock ett annat. Redan under 1400-talet kom staden att hamna under ätten Habsburgs inflytande. Efter en kort period av fransk ockupation under Napoleonkrigen hamnade staden igen under Habsburgs kontroll och var en del av Österrike och senare dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Det var under denna tid som staden förändrades och blev en populär badort. Under slutet av 1800-talet började rika undersåtar i Österrike-Ungern bygga villor runt staden och den växte snabbt till en populär men något lyxigare badort.

I dag är det dags att berätta om en plats som jag bokstavligen inte visste att jag ville besöka. Jag besökte den helt enkelt av misstag. Det lustiga är att det misstaget fick mig att komma till en plats som jag egentligen kände bättre till och var mer nyfiken på än den plats jag hade tänkt att besöka. Sommaren 2016 reste jag runt med tåg och framförallt Greyhoundbuss på den amerikanska östkusten. Jag hade börjat i Boston, mött upp mamma och gjort New York med henne och sedan fortsatt till Philadelphia (ett besök som man kan läsa om här:  https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/06/gloria-dei-olde-swede-church.html ) och Washington DC och slutligen ett stopp i Charlottesville, Virginia för att besöka Jeffersons gamla plantage Monticello ( https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/07/monticello-minne-over-en-frihetshjalte.html ). Från Charlottesville var planen att fortsätta söderut till Charleston och avsluta i Savannah i Georgia. Eftersom bussturen till Charleston skulle ta ganska

I dag är det dags för ännu en berättelse om en upplevelse som vid tidpunkten den inträffade kändes riktigt jobbig men som i efterhand blev en bra historia. Den visar också hur resande ibland kan föra en bortom turiststråken. Jag och min reskamrat Daniel reste runt på Kuba vid en tid på året som var en av de mer hektiska för resandet inom ön. Vi kom från Cienfuego  (ett besök som finns beskrivet här:  https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/06/cienfuegos-urban-stadsplanering-pa-kuba.html ) med buss till Trinidad de Cuba. På Kuba finns det bara ett bussbolag som trafikerar, Viazul, och vi anlände till bussterminalen i Trinidad på eftermiddagen. Vi hade fått information att det var lätt att hyra " casa particulares ", alltså rum i privata hem för uthyrning godkänd av myndigheterna. Uthyrarna skulle i princip ståp på rad och skyltarna hänga i fönstren. Så var det inte. Vi stod alltså där och försökte finna ett sätt att hitta ett rum för uthyrning. Jag upptäckte efter att vi g

Litauens huvudstad Vilnius är för svenska turister förmodligen den minst kända av de tre baltiska huvudstäderna. Det är lite oförtjänt. Tallinn med sin medeltida ringmur och Riga med sin art nouveau -arkitektur må vara mer tillgängliga (inte minst då de ju faktiskt bara är en kort färjetur från Stockholm) men Vilnius gamla stad är faktiskt också ett av Unescos världsarv och norra Europas största barockstad. Det är en stad som är värd ett besök. Staden rymmer emellertid också mörkare minnen. Strax utanför de centrala, äldre, delarna av staden ligger ett hus som en gång i tiden rymde KGB:s huvudkontor i Litauen. KGB byggde i sin tur vidare på en gammal tradition, såväl ryska tsarens som Polens (under mellankrigstiden fanns det visserligen en självständig litausk stat men Vilnius tillhörde den polska statsbildningen) poliskårer och nazisternas Gestapo använde huset som högkvarter. I dag är det ett museum över folkmordet under framförallt Sovjetockupationen. Den övre delen av byggnaden (so

Kong-fu-tse (551-479 f.Kr.) "mästaren Kong" är den kinesiska filosofins "grand old man" och har kanske just därför fått sitt kinesiska namn latiniserat till "Konfucius" i Västvärlden.  Hans tankar ligger till grund för den filosofiska inriktning som kallas konfucianism och har kommit att prägla såväl Kina som flera andra östasiatiska länder under flera tusen år. Konfucianismen betonar traditionella ideal som lojalitet mot familjen och respekt för äldre. Den är också en variant av kinesisk folkreligion. Mästaren Kong är äldre än de tidiga grekiska filosoferna Sokrates och Platon och han bygger på tanketraditioner som är ännu äldre. Ändå kan man säga att Platons gamla devis om att kungarna antingen måste bli filosofer eller filosoferna kungar får en särskild mening i fallet Konfucius. De kinesiska kejsarna tillsatte nämligen några århundraden senare familjen Kong som överståthållare över staden Qufu. Filosofens ättlingar styrde Qufu fram till kejsardömets fa

Nordiska akvarellmuséet är något så ovanligt som en konsthall av det större formatet i det lilla samhället Skärhamn på Tjörn på den svenska västkusten. Muséet öppnade sina portar år 2000 och driva av en stiftelse inrättad av det nordiska akvarellsällskapet och Tjörns kommun. Den ursprungliga konsthallen ritades av arkitekterna  Niels Bruun och Henrik Corfitsen. En utbyggnad 2012 på ytterligare 400 kvadratmeter har ritats av Anders Tengbom.  Bilder: Anne-Marie Hjulström Nordiska akvarellmuséet ligger vackert till vid kusten på Tjörn och själva vyerna runt omkring är i sig en del av upplevelsen. Som konsthall visar den akvareller av kända och samtida konstnärer. Sedan starten har den visat utställningar av Salvador Dali, Anders Zorn, Ivar Arosenius och Lars Lerin. Förutom själva utställningsverksamheten erbjuder muséet också kurser i akvarellmåleri. Här finns en rad ateljéer, en experimentverkstad och en restaurang (med utsikt över bukten). Bilder: Anne-Marie Hjulström Den som ämnar göra

Serier är en underbar konstform där sekventiella bilder tillsammans med ord (ofta i s.k. pratbubblor) berättar en historia. Geografiskt kan man säga att det finns tre stora serietraditioner som är olika varandra trots att de utnyttjar samma basala grundstruktur. I USA finns kanske den äldsta comics som sedan 1930-talets slut domineras av superhjältegenren, i Japan finns det som kallas manga, och i Europa finns de huvudsakligen franska och belgiska bandes designées (franska för "tecknade band"). Den fransk-belgiska BD-traditionen är rik och varierad och inte på samma sätt genrebunden som sin amerikanska motsvarighet. Den är känd genom serier som Gaston, Spirou, XIII, Asterix och kanske mer än någon annan Tintin. Tintin skapades 1927 av serieskaparen George Remi som använde pseudonymen Hergé (han tog sina initialer GR och vände på dem så det blev RG vilket på franska uttalas Hergé). Serien startade i en ungdomsbilaga till dagstidningen  Vingtiéme Siécle som hette Petit Vingti