Folkmordsmuséet i Vilnius

Litauens huvudstad Vilnius är för svenska turister förmodligen den minst kända av de tre baltiska huvudstäderna. Det är lite oförtjänt. Tallinn med sin medeltida ringmur och Riga med sin art nouveau-arkitektur må vara mer tillgängliga (inte minst då de ju faktiskt bara är en kort färjetur från Stockholm) men Vilnius gamla stad är faktiskt också ett av Unescos världsarv och norra Europas största barockstad. Det är en stad som är värd ett besök.

Staden rymmer emellertid också mörkare minnen. Strax utanför de centrala, äldre, delarna av staden ligger ett hus som en gång i tiden rymde KGB:s huvudkontor i Litauen. KGB byggde i sin tur vidare på en gammal tradition, såväl ryska tsarens som Polens (under mellankrigstiden fanns det visserligen en självständig litausk stat men Vilnius tillhörde den polska statsbildningen) poliskårer och nazisternas Gestapo använde huset som högkvarter. I dag är det ett museum över folkmordet under framförallt Sovjetockupationen.

Den övre delen av byggnaden (som en gång var KGB:s kontor) är inrett som ett museum över motstånd och förtryck. Här finns berättelser om litauiska partisaner och om de om sändes till Sibirien .Här finns mycket information om Sovjettiden i Baltikum.

Källarvåningen är mindre informativ men kanske ändå en större upplevelse. Där finns de fängelseceller och förhörsrum som en gång användes av den sovjetiska säkerhetspolisen. Man kan gå runt och se de små cellerna, de tunga metalldörrarna och britsarna, och tänka på att de en gång använts för att hålla oppositionella fängslade.

Folkmordsmuséet i Vilnius berättar en intressant historia om ett folkmord som vi fortfarande vet för lite om. Är man i Vilnius så rekommenderas det. Och att någon gång i sitt liv besöka Vilnius rekommenderas ännu mer.