Platser Du inte visste att Du ville besöka

 Sveriges femtonde världsarv kom att bli de sju utvalda hälsingegårdarna som står som representanter för denna unikt svensk byggnadstyp. Jag har tidigare skrivit om en av dessa,  Erik Anders , och om det minnesrum för jazzmusikern  Jan Johansson  som finns där. I dag handlar det om en pittoresk turistväg som passerar flera hälsingegårdar, flera av dessa är delar av världsarvet. Den kallas Stora Hälsingegårdars väg . Stora Hälsingegårdars väg är utmärkt med skyltar med en brun blomma och går genom Ovanåkers kommun i Hälsingland och dess två tätorter Edsbyn och Alfta. På vägen passerar man flera gårdar.  Vägen som är 28 km, startar vid Hälsingegård Ol-Anders i Alfta, Ol-Anders brukade ligga centralt i Alfta men klarade sig undan en stor brand och är därför bevarad. I dag har den ett besökscentrum och bland annat ett utvandrarmuseum över dem som utvandrade från bygden. Öppettiderna är dock ganska sparsamma. Turistrutten fortsätter genom det gamla kulturlandskapet och passerar bland annat

 När jag var barn så fanns det så gator i Europa som hade ett sämre rykte än Reperbahn i Hamburg. Det här var syndens näste med sexklubbar och spelhålor och allmänt tillhåll för prostituerade. Även när jag besökte den nordtyska staden så sent som 2015 så var detta det intryck jag fick när jag förirrade mig in på gatan på jakt efter en ölhall som visade sig ha stängt tjugo år tidigare. Var tredje dörr var en spelhall av något slag, var tredje en porrklubb och var tredje var något annat, typ KFC eller en tobaksbutik. Döm om min förvåning när jag i somras besökte Hamburg med min fästmö och tänkte visa henne Reperbahn mest som ett avskräckande exempel på hur en gata kan se ut och fann att den verkligen gjort ett lyft. Visst fanns det väl en och annan butik med erotiska videofilmer kvar men det var definitivt inte det dominerande intrycket längre. Nu fanns här uteserveringar, barer och restauranger- och det kryllade av folk. Det kändes nästan som att man kommit till ett riktigt hippt område

 I dag är det första söndagen i advent och ett nytt kyrkoår börjar. Nu börjar också väntan inför julen (advent betyder dock ankomst, inte väntan) och då tyckte jag att det passade med ett inlägg om en typisk jul- och adventsföreteelse. Julmarknader kallas de marknader som under adventstiden fram till 23 december säljer saker (påfallande ofta med jultema i sig). Oftast hålls de utomhus på torg. Julmarknader började förekomma under sen medeltid i Tyskland och Österrike. Från början var tanken helt enkelt att man skulle handla inför vittnen. I dag är de mest en uppskattad jultradition (även om jag personligen kan tycka att det som säljs ofta är krims-krams som fått ett högre pris för att det är jul. Vanligt förekommande är även stånd med försäljning av glögg, godis och olika julbordscharkuterier. I Sverige finns flera populära julmarknader som håller öppet under december, till exempel på Stortorget i Stockholm, Skansen eller nöjesfältet Liseberg i Göteborg. Den största julmarknaden inomhu

 I Istanbuls fullspäckade historiska del som kallas  Sultanahmet  finns klassiska sevärdheter som Ayasofia och Blå Moskén  men också mer sentida monument. Ett av dessa är den så kallade Tyska fontänen. I slutet av 1800-talet försökte flera europeiska makter knyta allianser och förbättra relationer med varandra och andra makter i världen. Den tyske kejsaren Wilhelm II var särskilt intresserad av att bygga en järnväg mellan Berlin och Bagdad för att knyta samman Europa och Orienten. År 1898 reste han därför till Istanbul på ett statsbesök till den osmanske sultanen. Sultanen i sin tur såg värdet i att såväl externt som internt framställa detta besök som en framgång och lyckades också säkra vapenaffärer med Tyskland under besöket. Efter besöket skänkte kejsaren därför en fontän som skeppades ned bit för bit och byggdes  i Istanbul. Den invigdes 27 januari 1901 (det var ursprungligen planerat till oktober 1900 men det fick bli till kejsarens födelsedag istället på grund av förseningar).  F

 Restauranger med medeltida värdshustema har blivit en egen genre i många städer med en bevarad äldre stadskärna, särskilt gamla hansestäder. Jag har tidigare skrivit om restaurangen  Rozengrals  i Riga. I dag handlar det om en liknande restaurang i Tallinn. Olde Hansa  ligger precis nedanför Rådhustorget i Tallinn. Huset är ett gammalt medeltida hus och restaurangen som är inredd här har flera rum och 3000 platser. Väggarna är målade med dekorationer ur Tallinns rika historia. Det ymniga användandet av den danska flaggan Danebrogen beror på att den enligt legenden föll ned till kung Waldemar från himlen under dennes korståg till just Tallinn. Menyn är relativt typisk för denna typ av temakrogar men innehåller möjligen mer vilt än andra liknande restauranger (vilket i och för sig troligen var vanligt förekommande vid medeltida festmåltider). Av någon anledning serveras här också en gryta med mat från Himalaya, ett område jag tror att Baltikum hade mycket sparsamt utbyte med under med

 Sydväst om Akropolis i Aten ligger en kulle och där står ett gammalt monument över en prins från ett grekisk-persiskt kungarike. Det är faktiskt både ett monument och ett mausoleum och det är känt som Philopapposmonumentet. Philopappos var alltså prins från ett av de kungariken som under hellenistisk och romersk tid fanns i dagens Mellanöstern. Hans syster Julia Balbila var dock atensk medborgare och när hennes bror dog år 116 så lät hon resa den här graven (möjligen med ekonomiskt bistånd från det kejserliga hovet i Rom).  Bilden ovan är egentligen inte särskilt bra. Monumentet är egentligen tvådelat med en fris över den fallnes liv nedtill och två statyer föreställande Philopappos och hans farfar Antiochus IV (samt en idag förlorad tredje staty) men på bilden kan man bara skymta en del av den ena statyn och se sida och bakdel av monumentet. Det här är ju egentligen ett fantastiskt monument och i vilken annan omgivning som helst skulle den dominera. I denna del av Aten är det dock

 I Boston kryllar det av monument och platser som minner om den amerikanska revolutionen. Ett av dessa är Bunker Hill Monument. Egentligen är namnet vilseledande, den gigantiska obelisken och soldatstatyn framför står inte alls på Bunker Hill utan på Breed´s Hill , den rullstensås där merparten av det som kallas slaget vid Bunker Hill ägde rum. När de brittiska trupperna i juni 1775 försökte besätta halvön vid Charlestown så agerade kolonisterna snabbt. I det slag som hölls kring Bunker och Breed Hill stupade 450 kolonister och 1 500 brittiska soldater. Området köptes på 1800-talet av Bunker Hill Memorial Association  som år 1825 började bygga det nuvarande monumentet. Statyn framför obelisken föreställer överste William Prescott  som påstås ha uppmanat sina män att inte skjuta förrän de sett ögonvitorna på de framryckande motståndarna. Det är dock ett citat som tillskrivs många militärer genom historien och som förmodligen är helt uppdiktat. Bunker Hill Monument är ett imponerande kri

 År 2019 så utnämnde Svenska industriminnesföreningen ett företag i Hälsingland till årets industriminne.  Växbo Lin  grundades 1990 i syfte att hålla den gamla traditionella industriella metoden för linväveri vid liv. Det gör företaget än i dag. Grundaren Rolf Åkerlund byggde upp ett väveri med gamla skyttelvävstolar. Den äldsta är från 1923 och i den används träplugg som mönsterkort. De mer moderna vävstolarna använder hålkort som gamla datorer. I väveriet arbetar ett tiotal heltidsanställda och till fabriken finns också en butik där man kan köpa dukar, bordslöpare, handdukar och annat av lin. Lin är Hälsinglands landskapsblomma och är ett traditionellt material i området. Det här är ett stycke industrihistoria och gårdsförsäljning i ett. Kanske ett särskilt bra besöksmål för den som vill köpa en speciell present till jul.

 När jag första gången besökte Kina 2012 så upptäckte jag att man på många ställen vid sidan om erbjudanden om besök på en traditionell Pekingopera också ofta erbjöd besök på en traditionell akrobatshow. Det var ingenting jag tidigare hade associerat med landet men efter att ha besökt en sådan show kan jag klart säga att kinesiska akrobater hör till de främsta i världen. Olika typer av akrobatiska konster har varit en integrerad del av den kinesiska varitéteatern, ibland kallad "kinesisk cirkus" sedan åtminstone tillbaka till Qindynastin på 200-talet f. Kr. och är fortfarande en del av föreställningar inom t.ex. Pekingopera och  Sichuanopera . Det som visas på den typ av akrobatshower som avses med det här inlägget är dock en mer renodlad akrobatik som påminner mycket om den som kan ses även på västerländska cirkusar (för en svensk läsare kan Cirkus Cirkör vara en ganska naturlig referens). Det här är kanske lite av en turistfälla men det är samtidigt en show som hela familje

 Det här är ytterligare ett inlägg om en plats jag närmast snubblat över och som också kan tjäna som ett budgetalternativ. Utanför Muséet för Modern Konst i Moskva finns en skulpturpark som är öppen för allmänheten och inte kräver inträde på muséet. En del av statyerna i parken kan se rätt lustiga eller komiska ut. Här finns till exempel en staty av Don Quijote och Sancho Panscha. De är i många fall verk av den ryska Konstakademins ordförande, den georgiska konstnären Zurab Tsereteli . Faktum är att denna nu snart nittioårige konstnär  redan förekommit på den här bloggen vid åtminstone två tillfällen - han ligger nämligen bakom såväl den gigantiska statyn av Peter den Store till havs vid  Zamoskvorechye  som S:t Görans statyn på  Frihetstorget  i Tblisi. Hans konst är ofta kritiserad men lika ofta hyllad och det är han som i mångt och mycket ligger bakom hela det här muséet i sin roll som ordförande i Konstakademin. Den här skulpturparken är värd ett besök även om man inte går in på mu

 Uppe på  Domberget  i Tallinn står stadens äldsta kyrka,  Domkyrkan även kallad Sankta Maria. Ursprungligen en katolsk kyrka så är den i dag säte för den lutheranska ärkebiskopen i Estland och den evangeliskt-lutherska estniska kyrkan. Förmodligen fanns det redan en liten träkyrka på platsen när danskarna på 1200-talet förde sitt korståg mot esterna. Efter att Domberget fallit i danska händer år 1219 så revs den gamla kyrkan och marken såldes till dominikanerorden som år 1229 började bygga det som kom att bli den nuvarande katedralen. De byggde dock bara grunden, deras första försök blev vandaliserat och först år 1240 stod en kyrka klar på platsen. Den tillägnades då den heliga jungfrun. Under 13- och 1400-talen byggdes kyrkan ut och 1561 blev den en luthersk kyrka efter reformationen. Den skadades allvarligt i en brand 1684 och två år senare byggdes den om och renoverades. Den nuvarande predikstolen och altartavlan, båda av skulptören Christian Ackerman,  är från den renoveringen. De

 Azerbajdzjans huvudstad  Baku  har anors tillbaka till det gamla riket Shirvan som från 800-talet fram till tidigmodern tid styrdes av sjirvansjaherna ("shah" är alltså persiska för härskarens titel, samma som i Iran). På 1400-talet flyttade dessa huvudstaden till nuvarande Baku vars världsarvsklassade gamla stad (som platskomplexet är en del av) växte fram runt det palats de anlade. Palatskomplexet har av Unesco nämnts som en "pärla inom den azeriska arkitekturen" och innehåller förutom själva palatset en moské, gravmausoleum och gamla bad. Mycket är i ruiner. Historikerna tvistar om huruvida komplexet ursprungligen var ett palats för härskaren eller en religiös anläggning. Hur som helst blev den som sjivansjahernas palats kortlivad eftersom staden föll i Salafidernas händer redan 1501. Det hindrar ju inte att såväl palatsområdet som staden fortsatte att växa och utvecklas. Det här palatset är givetvis spännande och det är lite andäktigt att gå omkring i men det

 Låt mig säga med en gång att det här inlägget handlar om den kanske sorgligast förfallna plats (eller åtminstone sevärdhet) som jag har sett. Det är en plats med mycket potential men som dessvärre inte alls tas tillvara. Det handlar om den pyramid i Albaniens huvudstad Tirana som en gång hyste ett museum över landets diktator Enver Hoxha  och som felaktigt kallats hans mausoleum. Pyramiden designades gemensamt av diktatorns arkitektutbildade dotter Pranvera Hoxha och hennes man  Klement Kolaneci  i samarbete med arkitekterna Pirro Vaso och Vladimir Bregu. Den öppnade för allmänheten 1988, tre år efter Hoxhas död, och var då den dyraste byggnad som någonsin byggts i Albanien. Den hyste då ett museum över ledarens liv och verk. Efter kommunismens fall 1991 så slutade muséet verka och pyramiden omvandlades till ett konferenscenter. Under kriget i Kosova 1999 ska den också ha varit bas för Nato. Den har sedan fått förfalla och när jag var där 2015 så var den bara skräpig och nedgången, v

 Precis intill Notre Dame i Paris står en ryttarstaty i brons föreställande den gamle frankiske kejsaren  Karl den Store (Charlemagne). Den är känd som Charlemagne et ses Leudes , vilket grovt kan översättas med "Karl den Store och hans män". Statyn är ett verk av två bröder, Louis och Charles Rochet,  som var verksamma under mitten och andra hälften av 1800-talet. Det var under denna period som Napoleon III grep makten och Frankrike ånyo kom att bli ett kejsardöme. Bröderna Rochet hade idén att knyta det moderna kejsardömet till det gamla frankiska riket och specifikt till Karl den Store, den förste Västromerske kejsaren sedan Romulus Augustus abdikerade, som ett sätt att stärka kejsardömets legitimitet särskilt i konkurrens med rojalister som ville återupprätta monarkin. De framförde idén redan 1853, då med tanken att statyn skulle stå i Aachen (Karl den Stores huvudstad) och en gipsversion visades på världsutställningen 1867 medan den färdiga statyn visades på världsutstäl

 I förra veckan, på årsdagen av den bilolycka som tog hans liv, skrev jag om  Jan Johansson-rummet  på Erik Anders Hälsingegård i Söderala. Gården i sig är dock också väldigt intressant. Erik Anders är en av de sju s.k. hälsingegårdar som ingår i världsarvet "Hälsingegårdar". Begreppet "hälsingegård" syftar på en bondgård i Hälsingland som har flera byggnader. Huvudbyggnaden har ofta brutet tak och är mer än en våning. På insidan är de ofta rikt dekorerade på väggarna (det engelska namnet på världsarvet är "decorated farmhouses of Hälsingland). De är i allmänhet uppförda före 1910-talet. De rikt dekorerade stora gårdarna vittnar om den rikedom som fanns på den hälsingska landsbygden på 1800-talet och i början av förra seklet. Länsmuséet i Gävleborg uppskattar att det finns ungefär tusen hälsingegårdar kvar. Sju av dessa ingår alltså i världsarvet. Erik Anders gård är uppkallad efter bonden och nämndemannen Erik Andersson som levde mellan 1788 och 1874. Det var