Platser Du inte visste att Du ville besöka

 När man bor i Solna (som jag gör) så har man två kungliga slott på gångavstånd, Haga Slott , där kronprinsessan bor, och Ulriksdals slott.  Det senare är kanske idag det mindre kända men det har i gengäld mycket intressant i sin närhet. Området vid Edsviken bebyggdes av fältherren Jacob de la Gardie  mellan 1638 och 1645 med Hans Jacob Kristler som arkitekt. Slottet fick då namnet Jakobsdal. Den nuvarande exteriören fick slottet mot slutet av 1600-talet då Nicodemus Teesin d.y och senare på 1700-talet Carl Hårleman satte sina avtryck. Slottet hade år 1669 köpts av änkedrottningen Hedvig Eleonora som gav det i dopgåva åt sitt barnbarn prins Ulrik.  Den lille prinsen dog dock redan som ettåring men slottet hade då fått sitt nuvarande namn, Ulriksdal . Det har sedan disponerats av kungafamiljen på olika sätt och de har satt sin prägel på inredningen. Här finns rum inredda av Carl Malmsten , då för kronprins Gustav Adolfs (senare Gustav VI Adolf) räkning. För besökaren är det kanske ä

  Franz Kafka räknas som en av 1900-talets största författare. I sina postumt utgivna romaner Processen och Slottet liksom i flera noveller skildrar han ofta surrealistiska situationer där människor mals ned av byråkratin. Kafka arbetade själv som handläggare på ett försäkringsbolag och tillhörde en tyskspråkig, judisk minoritet i Prag. Självklart finns det spår av Kafka överallt i Prag. Staden är påtagligt stolt över sin store son. Ett av de senaste tillskotten är detta monument som står utanför Spanska Synagogan . Det bekostades av Franz Kafka-sällskapet år 2003. Konstnären Jaroslav Róna har gjort en skulptur som skildrar författaren sittande på axlarna på en figur där vi bara ser själva kläderna. Idén bygger på en mindre känd Kafkaberättelse där berättaren rider genom ett fantasilandskap på axlarna på en bekant som kan vara en annan aspekt av honom själv. Det är ett konstverk värdigt författarens minne.

 I floden Moldau i Prag ligger en liten ö som heter Kampa och den del av floden som flyter innanför denna kallas Certovkakanalen , Precis norr om Karlsbron på den västra stranden av kanalen ligger en restaurang som också kallar sig Certovka. Det unika med denna är att den nås genom en gränd som är den smalaste gatan i staden. Vinarna Certovka är egentligen bara en femtio (eller sjuttio, uppgifterna varierar) centimeter bred passage mellan husen. Den är tio meter lång och är egentligen en backe ned till stranden. På grund av att den är så smal att man bara kan passera en och en så är den försedd med trafikljus som talar om huruvida det är de som går upp eller de som går ned som ska släppas fram. De flesta som rör sig här är turister och det finns egentligen inte mer att se än restaurangen när man väl kommit ned (där har man dock utsikt över floden). Turister står dock alltid utanför och köar för att få gå i gränden men låt inte kön avskräcka, det brukar gå ganska fort.

 Det här är faktiskt ett monument jag inte kunde besöka förra gången jag var i Prag. Den rekonstruerade kolonnen med en staty av den heliga jungfrun i toppen på Stora torget i Prags gamla stad restes faktiskt så sent som 2020. Bakgrundshistorien är dock fascinerande, om än mindre smickrande för en svensk. Under det trettioåriga kriget for de svenska trupperna fram över Europa och på de flesta håll på kontinenten är det inte "fornstora dar" som förknippas med den krigföringen. Prag drabbades särskilt hårt med en lång belägring och en plundring som förutom bortförandet av många konstskatter också ledde till skador på Karlsbron. I slutet av kriget lyckades de böhmiska trupperna dock driva bort de svenska inkräktarna. År 1650 firades den segern med att en kolonn med en staty av den heliga jungfrun restes på torget. Det var då den fjärde sådana Mariakolonnen i världen och skulpterades av Johann Georg Bendt . I samband med Första Världskriget kollapsade det habsburgska Österrike-U

  Sveaborg  utanför Helsingfors var en gång Sveriges största marinbas och är för evigt känd (och vanärad) i historien som fästningen som kapitulerade och gjorde att Sverige tvingades avträda dagens Finland till Ryssland. Innan dess var den dock känd som en centrum för den svenska Östersjöflottan. Det var den även år 1790 då den svenska flottan vann sin största seger någonsin i slaget vid Svensksund . Slaget vid Svensksund stod under Gustav III:s ryska krig och var det avgörande slaget i kriget och sannolikt det största sjöslaget någonsin i Östersjön. De ryska styrkorna led mycket omfattande förluster och kan ha förlorat en tredjedel av sin flotta (sextio fartyg). Det ledde till att kriget kort därpå kunde avslutas utan att någon av sidorna (vid det tillfället) behövde avträda land. Den här minnesstenen över händelsen restes på Sveaborg år 1933 av Ehrensvärd-sällskapet och Pro-Helsingforsstiftelsen.  Den är ett verk av arkitekten Birger Brunilla .

 Den världsarvsklassade  stenstaden  i Zanzibar har tre distinkta sorters dörrar som man som turist lätt kan identifiera. Det kan vara kul att bara promenera runt i gränderna och lära sig skilja dem från varandra. Det här är en s.k. indisk dörr , även kallade Gurajatidörr . Dessa sitter på hus som har ägts eller använts av indiska köpmän. Dessa är ofta indelade i flera sektioner med luckor men en annan typ är dessa med tunga och spetsiga mässingstoppar. I Indien användes mässingsspikarna för att hindra elefanter från att ta sig in i huset men på Zanzibar har de endast haft ett dekorativt syfte. Arabiska dörrar är naturligtvis vanliga i en stad som länge kontrollerades av sultanen av Oman. Dessa är rektangulära och har vackert snidade träkarmar. Karmarna är dekorerade med mönster som blommor eller arabisk kaligrafi, ofta verser ur Koranen. Den lokala befolkningen hade enklare dörrar. Så kallade Swahilidörrar är rektangulära som de arabiska men saknar de utsmyckningar som dessa har. D

 I kyrkan  Basilica di Santa Maria Maggiore  på kullen Esquilinen finns mycket konst, bland annat denna marmorstaty av den bedjande påven Pius IX. Confessio är en öppen krypta för böner framför det stora altaret. Sedan år 1883 står den här stora marmorstatyn föreställande Pius IX. Den är ett verk av konstnären  Ignazio Jacometti .  Giovanni Maria Mastai Ferretti valdes till påve under namnet Pius IX 1846 och satt som sådan fram till sin död 1878. Han är saligförklarad av en efterträdare men detta har kritiserats av både kristna och judar, inte minst då han anklagas för antisemitism. I statyn tycker jag själv att han mest ser rätt söt ut. Det är onekligen en något udda framställning av en påve. 

 Vi Klarälvens strand i Karlstad ligger den lilla museiparken där det ligger flera muséer, bland annat  Sandgrund Lars Lerin . Även vägen ut till parken och själva parkmiljön är utsmyckad med konst. Här finns flera konstverk. År 2019 ställdes fyra nya statyer av konstnären Emma Kronvall upp längs med promenaden. Min kära Doreen står på den övre bilden bredvid en av dessa,  Musselsång , en 180 centimeter hög staty föreställande en mussla med en tratt i. På den nedre bilden står hon framför ett äldre konstverk ute på Sandgrundsudden, Och solen har sin gång , som är ett verk av konstnären Leo Pettersson . Det är en rund skiva i Bohusgranit som köptes in av Karlstad kommun efter en visning år 2003.

 När jag var i Charleston, South Carolina så råkade jag på en liten park med jättemycket folk och försäljning samt en lång kö till  South Carolina Aquarium . Den lilla parken heter Liberty Square  och även om den kanske inte är en plats man besöker i sig så är den välbesökt och leder till andra sevärdheter. På denna lilla gräsplätt finns entrén till flera av Charlestons mest besökta platser, som det ovan nämnda akvariet som var det jag besökte, eller färjan till Fort Sumter , Därför är den alltid välbesökt. Här finns också en lekplats och den dag som jag var här på ett besök så fanns det försäljning i mängder av små stånd utmed sidan av gräsmattan. Det är helt enkelt ett bra rekreationsområde mitt i staden.

 I centrum av den världsarvsklassade bulgariska småstaden  Nessebar  står denna mäktiga kyrkoruin. Som så många andra ost-ortodoxa kyrkor från skarven mellan Antiken och medeltiden så är den uppkallad efter Sophia - den heliga visheten. De äldsta delarna av kyrkan är troligen från 400-talet men kyrkan fick sitt färdiga utformande på 900-talet (känns konstigt att kalla det för nuvarande utseende då den ju idag är en ruin). Den var 25,5 meter lång och 13 meter bred. Under högmedeltiden var Sankta Sophia den centrala katedralen och säte för biskopen i Nessebar. På 1200-talet angrep venetianerna och plundrade kyrkan, flera reliker fördes då till Venedig. På 1700-talet övergavs kyrkan helt och hållet och förvandlades så småningom till den ruin vi ser idag. Den är fortfarande imponerande och minner om den prakt den en gång måste ha haft.

 Den världsarvsklassade  stenstaden  i Zanzibar var en gång i tiden en obetydlig liten by men växte till ögruppens viktigaste (och enda egentliga) stad i samband med att portugiserna startade en handelsplats och byggde en kyrka här på 1500-talet. Portugiserna lämnade Zanzibar för Mocambique 1699 då araber från sultanatet i Oman tog över området. Araberna ville försvara Zanzibar mot portugisiska försök att återerövra ögruppen och byggde därför en garnison på platsen där den portugisiska kyrkan legat. Fortet hade alltså ursprungligen endast en militär funktion. På 1800-talet kom det också att användas som fängelse även om den fortsatt användes som garnison. I början av 1900-talet var fortet faktiskt också järnvägsstation ett kort tag för den nybyggda järnvägen på ön (då under brittisk kontroll). Den fina amfiteatern som ser så gammal ut öppnade faktiskt först på 1990-talet. I dag är fortet bland annat säte för Zanzibars filmfestival. När vi besökte fortet så höll man dock på att ställa i

 Roms mest kända amfiteater är naturligtvis den flaviska amfiteatern , kanske mer känd som Colosseum, men det finns faktiskt fler öppna antika teatrar, till och med äldre än den flaviska. Marcellusteatern ligger mellan Forum Romanum och Tiberns strand. Den började byggas mot slutet av den romerska republikens tid på uppdrag av Julius Caesar . Caesar mördades dock innan teatern kunde påbörjas och det var först flera år efter mordet som Augustus kunde inviga teatern som då fick namn efter dennes avlidne syskonson  Marcus Claudius Marcellus. Den var på sin tid stadens viktigaste amfiteater. Mot slutet av romerska rikets storhetstid föll teatern i glömska och nyttjades under medeltiden som stenbrott. Den kom också att hamna i händerna på flera av de viktigaste familjerna i staden och flera våningar kom då att byggs till. Så sent som i börja av 1900-talet var de lägre arkaderna fyllda av butiker. I dag står teatern där som ett minne av svunna tider även om den inre scenen sedan länge är för

 Den 27 juni 1976 kapade terrorister från Palestina ett Air France-plan från en flygplats i Aten och flög detta först till Libyen och senare till Uganda där de visste att de skulle bli välkomnade av Idi Amin. Som respons på kapningen sände Israel soldater till Uganda som oskadliggjorde kaparna trots att detta ledde till direkta stridigheter med den ugandiska militären. Nuvarande premiärministern Benjamin Netanyahu hade en bror som dödades under operationen. Denna händelse är det som de flesta förmodligen tänker på när man nämner den ugandiska staden Entebbe . Här ligger den internationella flygplatsen, Ugandas största, och här finns också den tidigare flygplatsen där kapardramat utspelade sig som i dag används av militären och FN. Det gör dessvärre att det är förbjudet att ta bilder på den, även på långt avstånd. Det är synd att inte fler känner till mer om denna lilla pärla till stad. Entebbe har enligt folkräkningen från 2014 ungefär 70 000 invånare. Staden ligger drygt trettio kilom

 En av Bulgariens mest besökta resmål är denna underbara lilla pärla till kuststad utanför  Burgas . Nessebar påstås vara den stad som har högst antal kyrkor per capita. Dessa är ofta gamla och flertalet av dem är intakta, inte enbart ruiner (även om det är tveksamt om det verkligen går att fira gudstjänst i de minsta av dem). På grund av sitt rika historiska (och inte minst kyrkohistoriska) arv finns staden upptagen på Unescos världsarvslista. Varje kyrka och kyrkoruin i staden är värd sitt eget inlägg (och det kommer säkert fler framöver) men i det här inlägget koncentrerar jag mig på staden som sådan. Det är en fin lite stad som ligger vackert vid Svarta havet. Jag besökte den en regnig dag i maj men den gjorde ändå ett fantastiskt intryck. Den har en lång historia, från thrakiska bosättningar under Antiken över grekisk kolonisation och en medeltida situation som balanspunkt mellan det byzantinska riket och de tidiga bulgariska tsardömena. Stadens främsta kännetecken är förstås de m

 På Järntorget i Örebro, precis framför  Örebro slott , står en femton meter hög staty av den man som blev grundare av vår nuvarande kungaätt - Jean Baptiste Bernadotte , känd som Karl XIV Johan som kung. Den franske marskalken Jean Bernadotte valdes till svensk kronprins vid en riksdag 1810 i just Örebro. År 1919 (ologiskt nog alltså 109 år efter riksdagen) restes den här granitstatyn föreställande kungen på Järntorget till minne av händelsen. Konstnären hette  Karl Alfred Ohlson  och var bildhuggare i trä och sten. I dag står den imponerande statyn där och minne om kungavalet.

 Mittemot  Den helige andes kyrka  i Tallinns gamla stad ligger en annan mycket speciell plats. Maiasmokk , estniska för ungefär "sötsug", är Estlands äldsta café fortfarande i bruk. Doreen och jag fikade här en regnig dag för två år sedan. Historien om Maiasmokk började i augusti 1806 med att  Lorenz Cavietzel  köpte rättigheterna till marken och byggde ett sockerbageri på platsen. Trots att sockerbageriet alltså stod klart ganska snart efter köpet så var det först 1864, då  Georg Stude  övertog bageriet, som det nuvarande cafét öppnade sina dörrar. Mot slutet av 1800-talet blev Maiasmokk känt för sin marsipan och var hovleverantör till den ryska tsarfamiljen. Cafét ska ha en särskild del för ett marsipanmuseum men fungerar också utmärkt som ett vanligt café av centraleuropeiskt snitt.

 Det är svårt att nämna den värsta plats man besökt men den albanska badorten Saranda hör onekligen till de minst attraktiva. Den närliggande arkeologiska utgrävningen i  Butrint  är däremot en upplevelse man bär med sig. Det är en mycket väl skyltad arkeologisk park där man kan se lämningar från många olika tidsperioder på platsen. Butrinthalvön ligger vid en sjö som är förbunden med havet genom Vivarikanalen. Vid denna ligger ett venetianskt fort från 1500-talet. När krigen mellan Venedig och det osmanska riket rasade år 1571 så lämnades den gamla bosättningen vid Butrint av invånarna. Venetianarna byggde då detta fort för att skydda den värdefulla fiskeutrustning som användes här och som var en viktig inkomstkälla för lokalbefolkningen. Fortet erövrades av de osmanska turkarna år 1655 men återgick i venetianska händer efter år 1718,   

 Ögruppen Zanzibar är den ena (mindre) delen av federationen Tanzania och har viss autonomi. Den skiljer sig också från fastlandet genom att vara till övervägande del muslimskt. Den har haft en viktig roll i afrikansk historia som nav för stora delar av handeln. Då denna - och ögruppen - under lång tid kontrollerades av sultanen av Oman  så är det arabiska inflytandet på kulturen märkbart (inte minst religionen som sagt). Givetvis har även britterna som koloniserade ögruppen efter araberna och (i lägre utsträckning) portugiserna som koloniserade den först (innan de övergav den för Mozambique) påverkat öarna. Den gamla staden på huvudön kallas också Zanzibar, ofta med tillägget stenstaden ( Stone Town ). Det namnet har den fått på grund av att korall använts flitigt vid byggnation här över åren. Här finns labyrinter av gator som går mellan stenhusen och som då de är för smala för bilar trafikeras hårt av motorcyklar och cyklar. Traditionella hus har en lång stenbänk eller högre trotto

 Om man går i  Tallinns gamla stad  så kan man passera denna vita medeltidskyrka. Den kallas för Den helige andes kyrka och är en lutheransk kyrka. Den helige andes kyrka började troligen byggas under första halvan av 1200-talet och nämns i skriftliga källor första gången 1319. Troligen stod den redan då i ett tätbebyggt område, kyrkan är nämligen inte vänd österut som brukligt och kan alltså ha behövt anpassas till befintlig bebyggelse i omgivningen. Den är mest känd för att det var den förta kyrkan i Estland som höll gudstjänster på estniska.

 De äldre delarna av den kroatiska staden Split kallas (något oriktigt så det är en liten stadskärna) för  Dioclatianus palats . Den romerske kejsaren Dioclatianus bodde här från sin abdikation till sin död och är begravd här. Det gamla templet är i dag en kyrka som kallas S:t Dominius katedral, Under det stora altaret ligger resterna av helgonet som gett kyrkan sitt namn. Problemet är bara att vi inte är riktigt säkra på vem han var. Det finns två legender som båda refererar till en kristen martyr med ett det namnet. Den första av dessa, och den som påverkat avbildningarna runt altaret, handlar om en lärjunge till aposteln Petrus som av sin mästare sändes för att predika evangeliet i Salona intill dagens Split. Inte nog med att han predikade, han utförde också mirakel och fick till en början många följare. Han ställdes dock inför rätta inför den romerska prefekten Maurelius som inte lät sig övertygas av något Dominius gjorde utan lät prägla denne och avrätta fyrtio av hans följare. Då

 På  Djambaz , den högsta av de tre kullarna i gamla  Plovdiv , ligger en liten kyrka tillägnad martyren Dimitar . Den ursprungliga kyrkan på platsen byggdes redan 1230 men den revs och återuppbyggdes många gånger under den Osmanska perioden. Dagens kyrkobyggnad byggdes 1830-1838. Kyrkans mest intressanta kulturarv är ikonostasen i marmor som gjordes på 1800-talet under det bulgariska nationella uppvaknandet, vilket gör den unik. Ikonerna i ikonostasen är dock äldre och är rester från den gamla kyrkans inventarier. Utanför kyrkan ligger ett litet äldre kapell som är tillägnat helgonen S:t Kirik och Julita . Den ska innehålla den högst belägna källan med heligt vatten i staden. Utanför finns också ett litet galleri med ikoner (som dock kostar inträde).

 Det lilla samhället Pershyttan i Nora kommun har inte bara bevarade delar av bergsmanbyn att erbjuda turisten. Här finns också ett trevligt tågcafé . Tågcafét är inrymt i två stycken tågvagnar från tidigt 1900-tal. Sedan några år tillbaka så driver familjen Pettersson alltså ett café i vagnarna. I den bortre vagnen kan man köpa kaffe och tilltugg i en sorts kiosk. På somrarna kan man äta det ute i det fria. I den främre vagnen kan man också sitta men den dag jag var där så var den upptagen av ett brunchsällskap. Det bör man boka i förväg om man vill ha,  

 I dag fyller republiken Uganda sextioett år. Uganda förklarades självständigt från Storbritannien den nionde oktober 1962. Det skedde dagen efter att ett nytt monument avtecknats i Kampala, ett monument som har kommit att symbolisera självständigheten. Självständighetsmonumentet  är ett verk av konststudenten Gregory Maloba . Det sägs att Maloba fick 900 pund för att få monumentet färdigt på en månad. Själva statyn är nästan nio meter hög och föreställer en mor som lyfter sitt barn mot skyn, en symbol för den nyfödda nationen. Statyn står centralt placerad i huvudstaden i en liten park som då kallades George V Jubilee Memorial Gardens  och ersatte just den staty av George V som tidigare stod i parken. Det är en av Kampalas mest fotograferade sevärdheter.

 Den romerska havsguden Neptunus - och dennes grekiska förebild Poseidon - är ett populärt motiv på europeiska fontäner, alltifrån  Bologna  till Götaplatsen i Göteborg. Neptunbrunnen  i Bremen är en ovanligt modern version av detta klassiska motiv. På bilden står min sambo Doreen framför fontänen bakom domkyrkan i Bremen. Den har faktiskt bara stått på platsen sedan 1991 och är ett verk av skulptören Waldemar Otto . Fontänen är 4 x 6 meter stor och c:a 3,5 meter hög. Figurgruppen i fontänen föreställer havsguden med treudden i hand stående i sin vagn dragen av hästar omgiven av mindre havsgudomligheter som Triton. Det är en modern tolkning som inte liknar de äldre fontänerna men det är väl det som också gör den unik.

 Jag har sagt det förut men det är värt att upprepa att om den bulgariska staden  Veliko Tarnovo  legat i ett västeuropeiskt land så hade den varit en jättestor turistdestination. Nu ligger den dock i Bulgarien som inte riktigt blivit ett stort turistland så den förblir relativt okänd. I en liten park i sluttningen upp mot stadens centrum står den här statyn. Den föreställer filosofen och vetenskapsmannen Nikola Piccolo.  Piccolo som levde mellan 1792 och 1865 spelade stor roll för stadens moderna utveckling. Hans litterära produktion var dock mestadels på grekiska där han översatte flera antika dramer. På den tiden var det faktiskt vanligare att bulgariska barn lärde sig skriva på grekiska än på sitt eget språk och Piccolo kom att utveckla det nygrekiska språket.

 I en stad som känns så artificiell som Dubai kan det vara en märklig upplevelse bara att gå på restaurang. Åtminstone tidigare har alkoholförsäljning bara varit tillåten på hotell (men jag har hört ryktas att det ska ha ändrats efter pandemin). De större hotellen har också i allmänhet fina restauranger. Om man ändå vill ge sig ut så finns inte ett så varierat utbud och man kan med fördel besöka det kanske egentligen rätt tråkiga området kring  Dubai World Trade Center . Detta lilla centrala område i staden kan nås med taxi eller kollektivtrafik och består av ett fåtal större skyskrapor och ett område mellan dessa med caféer, restauranger och terrasser. Området skryter med att vara det perfekta området för affärer och event i Dubai. På kvällen är det ett rimligt område för en enklare middag. Belysningen gör att området ser maffigt ut även nattetid.

 Universitetsstaden Bologna i den italienska regionen Emilio Romagna påminde under den sena medeltiden nästan om dagens Manhattan med enorma höga torn. Som mest ska det ha funnits runt 180 sådana torna (även om det också finns beräkningar som säger 80-100). I dag finns det runt tjugo bevarade i staden med  de två mest kända  stående centralt mitt i staden, I stadens stadsmuseum finns en trämodell som visar hur staden kan ha sett ut under senmedeltiden när antalet torn var som störst. Modellen bygger på målningar och andra representationer som bevarats och visar hur staden såg ut. Av modellen kan man nästan tro att det är en modern stadsplanering för en stad i Asien eller liknande. Det är oklart exakt varför borgarna i just Bologna valde att bygga på höjden men troligen var tornen tänkta som försvarsverk. Möjligen fanns också en tanke på att vara spektakulär precis som idag.