Platser Du inte visste att Du ville besöka

 I Malmö ligger världens äldsta folkrörelseskapade folkpark. Det är fortfarande en mötesplats för stora och små och en levande del av Malmös kulturscen. Parken var ursprungligen en privatpark skapad av affärsmannen Frans Suell  som år 1891 köptes in av Socialdemokraterna. Den blev snabbat en populär plats bland stadens arbetare. Den politiska karaktären hos parken tonades dock ned från 1926. Under större delen av 1900-talet var parken populär men under efterkrigstiden sjönk besökssiffran betydligt från över 700 000 när det var som flest till under 300 000 och år 1991 köpte kommunen in och tog över driften av parken. En av de dominerande platserna i parken är den gigantiska byggnad i morisk stil som kallas Moriska paviljongen. Den ritades 1902 av arkitekten  A W Krenzisky.  I dag är det en mötesplats för såväl nattklubbsverksamhet, konserter och debatter som teaterföreställningar. Teaterföreställningar för yngre kan ses i närheten av paviljongen på det som kallas Barnens scen.  Scenen v

 Den äldre stadskärnan i den kroatiska staden Split är känd som  Dioclatianus palats  eftersom den ursprungligen byggdes som residens åt den romerske kejsaren Dioclatianus efter att denne abdikerat. Kejsaren levde sedan här fram till sin död. En av de saker som Dioclatianus lät föra till Split var en äkta egyptisk sfinx. Sfinxen, ett mytologiskt väsen med ett lejons kropp och människohuvud, liknar den mer berömda sfinxen i Giza i Egypten, men den i Split har människoarmar i fronten. Statyn i afrikansk marmor är en av de äldsta föremålen i Split och kan dateras mer än 3000 år bakåt i tiden, till farao Thutmose III:s regeringstid. Dioclatianus var fascinerad av den gamla egyptiska kulturen och lät föra sfinxen till Split. Sedan dess har den stått utanför kyrkan inne på palatsområdet.

 Den lilla orten Travnik i Bosnien-Hercegovina har drygt 15 000 invånare och är ärligt talat en ganska blek stad jämfört med många andra platser i landet. Här finns dock ett gammalt bevarat ånglok som har en relativt intressant historia. När Österrike-Ungern erövrade och integrerade de områden som idag är Bosnien och Hercegovina så levde Travnik upp som en viktig knutpunkt för transporter. Järnvägen byggdes ut och på 1890-talet öppnade flera tåglinjer här. Ett särskilt ångloksdrivet tåg med kugghjul inköptes för ändamålet. Loktillverkaren i Wien tillverkade endast 38 sådana här lok och fyra av dem finns bevarade till idag. Det här är dock det enda av dessa tåg med serienummer 97-036 som finns bevarat i Bosnien-Hercegovina. Travnik lever mycket på sin koppling till Nobelpristagaren i litteratur Ivo Andric . Att detta tåg bevarats beror nog främst på att Andric reste med det till staden 1915 efter att ha suttit fängslad under en period under Första Världskriget.

 Det här är det tusende inlägger jag gör på denna blogg. Jag började skriva de här inläggen 1 juni 2020 som en avkopplande aktivitet under pandemin när mycket av nöjesindustrin höll stängt och allt resande var mer eller mindre begränsat. Vissa gränser var helt stängda, andra länder hade stränga karantänsregler och till och med inrikes resande var svårt. Då kom jag på idén att dela med mig av resetips för en tid då det återigen skulle vara möjligt att resa. Första inlägget  var en programförklaring. Jag ville inte göra en blogg med tips på sådant som man kan få tips om var som helst. Det här var- och är - tänkt att vara en blogg som handlar just om platser man inte vet att man vill besöka. Ibland kanske jag har fuskat lite, platser som  Hiroshima  eller  landstigningsplatserna från dagen D  är väl sådana som många faktiskt har i tankarna när de funderar på resor och jag har vid jubiléer uppmärksammat såväl själva staden  Göteborg  som  Stortorget  i Stockholm där väl de flesta av mina l

 I den lilla staden Rovinj i Istrien i norra Kroatien finns ett märkligt konstverk som faktiskt är ett minnesmärke över partisanerna och offren för fascismen.   Minnesmärket är tillägnat de som dog under Andra Världskriget. Jugoslavien hade partisaner med kommunistisk övertygelse och då landet efter kriget styrdes av kommunisterna så är det givetvis dessa man hyllar. Faktum är dock att flera av partisanförbanden i och från Istrien bestod mestadels av italienare, då Istrien tidigare hade en stor italiensk befolkning. Bredvid den gigantiska platta som utgör själva monumentet finns också två byster. De föreställer två särskilda hjältar. Den ena bysten föreställer Pino Budicini, en partisan som avrättades av tyskarna och som gett namn åt just en av de partisanförband från Istrien med övervägande italienskt påbrå som ska hyllas. Den andra bysten föreställer Matteo Benusi  som fick utmärkelsen Jugoslaviens hjälte för sina insatser under kriget.

 Den tidigare tågstationen vid Quai d'Orsay i Paris är idag ett av världens främsta samlingar av impressionistisk konst. På Musée d'Orsay kan man se alla mästarna som Monet, Manet och Degas.  När Edgar Degas dog 1917 efterlämnade han runt 150 skulpturer i vax eller lera. Alla dessa var okända för allmänheten. Den enda som överhuvudtaget visats förut var en bronsstaty av en ung flicka klädd i ballerinakläder som fanns med på impressionistutställningen 1881. Statyn kallas Petite danseuse de quartorze ans  (fjortonårig dansös) och står i dag i en glasmonter på muséet. Det var konstnären själv som ville att flickan skulle ställas ut på detta sätt, som ett museiobjekt på ett etnografiskt museum. Statyn har setts som ett exempel på hyperrealism. Själv kan jag tycka att det finns något nästan kusligt över den, som om det var en uppstoppad flicka. Jag antar att det också var konstnärens syfte.

 I den polska badorten  Sopot  nära Gdansk finns ett märkligt utformat hus som ser helt skevt, vint och krokigt ut. Huset kallas för  Krzywy Domek, vilket på polska betyder just "det krokiga huset", och är en del av shoppinggallerian Rezydent . Byggnaden är 4000 kvadratmeter stor och invigdes 2004. Det är ritat av arkitektbyrån  Szotyńscy & Zalesk  och har faktiskt en sorts koppling till Sverige. Designen är nämligen inspirerad av verk av två konstnärer, den polske illustratören  Jan Marcin Szancer och den svenske grafikern Per Dahlberg . Dahlberg var i flera år verksam just i Sopot och hans konstnärliga avbildningar av hus har alltså inspirerat denna märkliga konstruktion.

  Örlogsstaden Karlskrona i Blekinge bjuder på många upplevelser, de flesta knutna till stadens historia som just en örlogsstad och hem för svenska flottan. Den har också en vacker stadspark (som även den naturligtvis knyter ab till örlogsstaden). Platsen där stadsparken ligger idag kallades ursprungligen Neptuni torg  och redan på 1720-talet började man anlägga träd här. Gustav III:s tidigare  trädgårdsarkitekt  Fredrik Magnus Piper  ritade den första riktiga parken på 1820-talet. År 1860 designades den om i fransk stil. Den hade då fått namnet Hoglands park efter slaget vid Hogland 1788 där Gustav III:s bror hertig Karl, sedermera Karl XIII , förde befälet. Hans adoptivson Karl XIV Johan beställde en staty av sin företrädare i klassisk toga och lagerkrans. Den skapades av konstnären Johan Niklas Byström redan 1820 men kom först på plats i parken 1902. Den kan skymtas i bakgrunden på fotografiet. Det här är en rik och vacker park som är väl värd ett besök.

 Neapel är en av Italiens fattigaste städer och känd för sin omfattande organiserade kriminalitet likväl som för den av Unesco världsarvsklassade  gamla staden . Faktum är att staden också (kanske just därför) utstrålar en ungdomlig känsla av revolt och radikalism. Staden har alltid röstat vänster i olika val och många av det annars konservativa landets mer radikala idéer har fotfäste här. Man kan se banderoller om uppror och husockupationer på flera ställen i staden och de små pubarna och kaféerna har ofta en "alternativ" inramning. Mitt i de mest nedgångna områdena ger sådana rebelliska inslag ett intressant intryck. Om man vill ha en mer alternativ inramning åt sin semester så är det här en bra plats att börja på.

 Nere vid floden i Savannah, GA , står det här krigsmonumentet över Andra Världskriget som också bär på en sorts fredsbudskap. Monumentet heter A World Apart  men kallas också The Cracked Earth Monument . Det föreställer jordklotet kluvet i två halvor. På insidan finns namnen på stupade soldater från orten listade. Idén till monumentet kom från veteranföreningen Chatham County Veterans Council  och tog tio år att förverkliga. Staden vände sig till arkitekten Eric Meyerhoff  vars företag höll på med en upprustning av hamnkvarteren i Savannah. Meyerhoff kom på idén med den delade jorden. Halvorna visar krigets två teatrar, Europa och Stilla Havet. Själva konstruktionen gjordes av Brandell Studios  under ledning av skulptören Kim Brandell. Det är ett ovanligt och lite tilltalande krigsminesmärke.

 På engelska kallas det här parkområdet med religiösa byggnader i den kinesiska folkreligionen i centrala Beijing för Temple of Heaven men det ska vara en felöversättning av det kinesiska namnet. Den egentliga betydelsen är närmare Himlens altare  än Himlens tempel. Tempelkomplexet byggdes under Mingdynastin . Kejsaren som kallas Yongle  (och som också lät uppföra den förbjuda staden) byggde det här komplexet mellan 1406 och 1420. Det var en viktig religiös plats under hela den kvarvarande kejsartiden i Kina. Kejsare från dynastierna Ming och Qing kom årligen hit för att förrätta offer och andra ceremonier ända fram till kejsardömets fall 1912. Under stora oroligheter som Opiumkriget och Boxarupproret under Qingdynastin var området periodvis ockuperat. Den största byggnaden är den så kallade hallen för böner om god skörd. Hit kom kejsaren, som namnet ju antyder, för att be om god skörd. Den runda byggnaden är 38 meter i diameter och 38 meter hög. Den ursprungliga byggnaden brann ned

 På adressen 115 Central Park West intill den berömda parken och mellan 71:a och 72:a gatan i New York ligger ett mäktigt Art Decohus som direkt fångar blicken. The Majestic skulle från början ha blivit ett hotell men på grund av den stora Depressionen kom det istället att bli ett lägenhetshus. Huset är ritat av en arkitektbyrå som leddes av Irwin S. Chanin och byggdes mellan 1930 och 1931. Det skulle som sagt ha blivit ett 45-våningshotell men när kraschen kom så blev det istället ett lägre hus med flera mindre lägenheter. Huset består av två 30-våningsskrapor som har en gemensam 19-våningsbas och är ett av de hus som oftast kallas vid sitt namn snarare än gatuadressen. Byggnaden var Chanins första bostadshus. Det har också en mörkare och våldsammare historia eftersom flera av lägenheterna periodvis beboddes av medlemmar av den kriminella Genovesefamiljen, till exempel  Lucky Luciano, Frank Costello  och Meyer Lansky.

 I en stor hangar i Tallinns hamn ligger ett museum över  Seaplane Harbour , på estniska Lenusaddam. Den spännande hangaren är dock inte det enda som finns att se i området. På baksidan av hangaren, nere vid vattnet finns en utomhusutställning över gamla fartyg, de flesta av dessa sådana som används eller har använts i det estniska försvaret. De flesta av dessa är ganska små och oansenliga (om man inte är väldigt fascinerad av mindre farkoster i försvaret). Den stora behållningen är isbrytaren  Suur Tõll  som en gång bröt is på Finska Viken mellan Estland och Helsingfors. Den byggdes under den ryska tsartiden och var från början rysk innan den erövrades av finnarna och slutligen lämnades till Estland och blev en del av Sovjetunionens flotta efter att Estland fallti i Andra Världskriget. Den pensionerades 1986. I dag kan man gå ombord på den, vilket är ett bra sätt att avsluta besöket på detta museum.

  Nora  i Västmanland är en av Sveriges tre bäst bevarade små trästäder (de andra är Hjo och Eksjö). Vid stora torget ligger det klassiska  Stadshotellet . Stadshotellet är från 1878 och det naturliga stället att bo på när man besöker staden. Det har 36 rum, hälften i den gamla byggnaden och hälften i ett nybyggt annex. Hotellet känns som det är större dimensionerat än vad antalet gäster kräver men det ökar bara känslan av klassiskt spökhotell. Som så mycket i staden så skryter hotellet med en koppling till ortens stora deckarförfattarinna Maria Lang. Det ligger på bekvämt gångavstånd till så gott som allt i staden. Kyrkan ligger bokstavligen utanför fönstret och den berömda Noraglassen säljs i en kiosk runt hörnet.

 Det kanske är lite orättvist att använda bloggen för att tipsa om en reseupplevelse som många förmodligen inte kommer kunna uppleva även om de visste att de ville. I dag är det dock Alla hjärtans dag och då vill jag ju hylla kärleken. Så därför kommer jag nu berätta om när jag introducerades i min fästmös familj i Uganda. Bild: Vår bröllopsfotograf Uganda är fortfarande ett väldigt traditionellt samhälle. Familj (och framförallt barn) är viktigt. Landet är också väldigt religiöst och bröllop sker i allmänhet genom en kyrklig vigsel. Innan dess (och om man ska vara ärlig i många fall endast) så hålls en ceremoni  som kallas kwanjula där brudgummen introduceras i brudens familj. Den förekommer i många ugandiska stammar (jag vågar inte skriva alla då jag inte känner till sedvänjorna i alla stammar) men de mest kända är naturligtvis de ritualer som omger en kwanjula bland baganda, den största stammen som bor i kungadömet Buganda, Min fästmö är  mufumbira men huvuddragen är desamma. Inf

 Det har varit synnerligen svårt att få fram någon som helst information kring det här monumentet i centrala Tirana . Jag tog en bild av det när jag besökte Albanien för några år sedan och har ofta tittat på den och undrat vad det egentligen är. Särskilt mycket har jag inte fått fram. Monumentet som ser ut som en förvriden människotorso (åtminstone i mina ögon) i sten står alltså i Tirana. Bildgoogling ger inte mycket ny information, det finns ytterst få bilder som föreställer statyn på hela Internet. Den mest intressanta träffen är en  blogg  som gör gällande att konstverket är ett monument över kommunismens offer. Det låter ju sannolikt, men jag hade velat ha mer information. En ledtråd är dock plattan som syns bakom statyn i bilden. Den är skriven på albanska men med lite hjälp av Google Translate har jag lyckats utröna att monumentet mycket riktigt restes över offer för terror som ska ha börjat den 30 oktober (resten är dolt av statyn) och att det ska ha pågått avrättningar. Så jag

  Michelangelo är en av de främsta renässanskonstnärerna och hans Pietà  är naturligtvis en av världens mest kända konstverk. Det här inlägget handlar dock inte om den berömda marmorstatyn i Peterskyrkan utan om ett av de två andra konstverk med Pietàmotiv som Michelangelo skapade under sin livstid. En Pietà är ett konstverk som skildrar den heliga jungfrun med den avrättade Kristus kropp i sin famn sörjandes. Detta motiv är inte alls ovanligt i konsthistorien och har använts av många fler konstnärer än Michelangelo. Mästaren återkom dock till det vid flera tillfällen. Den sista gången var när han redan var till åren kommen. Mellan 1547 och 1555 arbetade Michelangelo på en skulptur som i bland kallas  Bandini Pietà.  Han har huggit fram den ur ett enda marmorblock och arbetade alltså med den i åtta år. Vissa påstår att han hade tänkt ha den som dekoration över sin egen grav men sålde den istället. Till skillnad från vad som är vanligt vid detta motiv så avbildar denna staty inte bara

 Bosnien-Hercegovina är verkligen ett land som ligger i korsningen mellan  tre kulturer . Här finns den ortodoxt kristna slaviska kulturen, den centraleuropeiskt katolska kulturen och förstås den muslimska kulturen från det osmanska riket. Det starka kaffet som dricks i landet hör ganska tydligt till den tredje av dessa kultursfärer. Det som kallas bosniskt kaffe i Bosnien är i princip samma sak som det som lite längre åt sydost skulle kallas turkiskt eller arabiskt kaffe. Kaffet bryggs traditionellt i en kopparkanna som kallas  ibrik eller džezva,  Vattnet kokas och hälls över ett väldigt fint malet kaffe. Sumpen ligger kvar i kannan och så småningom i koppen. En skillnad gentemot det traditionella turkiska kaffet är att turkarna ofta tillsätter socker redan när de tillagar kaffet medan bosnierna serverar det med sockerbitar som läggs i det färdiga kaffet (vilket ju också ger oss som inte är så förtjusta i det söta möjligheten att avstå detta). Att dricka en kopp bosniskt kaffe på ett

 Efter att Milton Obote  hade störtat Mutesa, Ugandas förste president och kung över kungadömet Buganda, 1966 så blev området runt  Mengopalatset  en militäranläggning. Därför finns också ett av de mörkare kapitlen i Ugandas historia dokumenterat här. Idi Amin var överbefällhavare och arméchef under Obote och hade vid den tiden goda kontakter med Israel. Ett israeliskt team kom över och hjälpte honom att bygga ett stort vapenförråd på området. Där kunde lastbilar köra in och leverera vapen i de stora förrådsrummen. Efter att Idi Ami i sin tur störtade Obote 1971 fick dessa förrådsrum dock ett betydligt grymmare användningsområde. Här spärrades Obotes anhängare och andra oppositionella in och torterades. Tiotusentals personer ska ha torterats i denna lilla kammare. Efter att Amin störtats och Obote tillfälligt återkom som diktator återgäldades detta genom att Amins anhängare istället blev offren. Flera har lämnat klotter på väggarna där de förbannar de skyldiga. I övrigt finnas naturli

 Gårdagens blogginlägg handlade om  kungadömet Bugandas parlament  där beslut som rör detta ceremoniella kungadöme i centrala Uganda fattas. När kungen, kabaka , anländer dit kan han resa över den paradgata som går från Mengopalatset på andra sidan kullen. Gatan innehåller en rondell som ingen utom kungen får köra rätt igenom, andra kör runt den som en vanlig rondell. Själva Mengopalatset är inte öppet för rundturer men man kan få en rundtur av området och historien om palatset. Själva byggnaden är från 1922 när den dåvarande kabakan  lät uppföra den i en stil han lärt sig uppskatta under sin tid i Storbritannien. Traditionen var annars att varje kung byggde sitt eget palats i klassisk afrikansk stil och även lät sig begravas där (en tradition som kommer vara föremål för ett eget inlägg längre fram). Det här palatset är däremot tänkt att vara permanent och är som sagt i en europeisk stil. När Uganda förklarades självständigt så blev den dåvarande kungen Mutesa  även republikens förste

 Det här kan låta konstigt för svenska läsare men den afrikanska republiken Uganda som har en president och ett parlament  består faktiskt också av flera kungadömen, varav Buganda är det största. Före koloniseringen av Östafrika var Buganda det mäktigaste kungadömet i området. Republiken Uganda har givetvis fått sitt namn av kungadömet (att det tappat den inledande bokstaven B beror sannolikt på att européerna först kom i kontakt med riket via swahilitalande som bör ha kallat riket för Uganda). Faktum är att ganska mycket av de politiska spänningarna i Uganda går tillbaka till frågan om Bugandas ställning. Uganda har flera stammar och de flesta fruktar att baganda  skulle bli för mäktigt. Därför är engelska det enda erkända officiella språket i landet, trots att luganda också talas av de flesta. Faktum är att republikens förste president också var kung ( kabaka ) av Buganda, Mutesa , men han störtades av sin premiärminister Milton Obote och kungadömet avskaffades 1966. Den nuvarande

 De flesta svenska kungar är begravda i Riddarholmskyrkan i Stockholm (en plats jag hoppas återkomma till på denna blogg) men några av de tidiga Vasakungarna finns begravna i Sveriges ärkebiskopsstift, i Uppsala domkyrka . Till dessa hör Johan III , Gustav Vasas andre son och Sveriges kung mellan 1569-1592. Johan III var som sagt Gustav Vasas näst äldste son och från början inte alls tänkt att efterträda fadern. Det gjorde han inte heller men som yngre bror till kung Erik XIV var han ändå hertig över Finland och i ständig konflikt med sin bror. Redan som hertig förde Johan en vågad utrikespolitik (ett vanligt skäl till konflikt med kungen) framförallt genom att gifta sig med dottern till den polske kungen, Katarina Jegellonica . Efter att Erik XIV drabbats av sinnessjukdom ledde Johan ett uppror och kunde själv bestiga tronen. Som kung fortsatte han sin allians med Polen och fick sin son Sigismund vald till kung där. Johan är också känd för att han anlade flera svenska städer och byggd

 Alla känner naturligtvis till den berömda terrakottaarmén som hittades vid den förste kejsaren av Qindynastins magnifika mausoleum utanför Xi'an i Kina. En mindre känd men ändå imponerande artefakt i muséet vid mausoléet är denna ensemble av en vagn dragen av hästar i brons. Bronsvagn och häst  hittades vid en utgrävning nära mausoléet 1980. Det är den största artefakt som grävts fram i Kina och föreställer en antik vagn på två hjul med en förare som dras av häst (men det är ett spann av flera hästar) i naturlig storlek. Figuren är gjord av brons men har ornament i guld och silver. som tillsammans väger mer än 14 kilogram. Den är målad i rika färger. Det här är ett imponerande konstverk och ett ännu mer imponerande arkeologiskt fynd som i alla andra sammanhang naturligtvis skulle vara världsberömt. Nu hittades det vid en plats som redan nått enorm berömmelse och liksom allt annat bleknar den förstås vid sidan av de tusentals terrakotakrigarna. Den är dock värd att stanna och beun

 I Camaret-sur-Mer i Finistère, precis bredvid den världsarvaklassade fästningen  Tour Vauban  och den lilla båtkyrkogården , ligger ett litet kapell som också det är mycket förknippat med havet. Det första kapellet på platsen kan spåras ända tillbaka till 1183 och det finns också spår av nya kapell och förstärkningar från 1373 och 1527. Det nuvarande  Chapelle Notre-Dame-De-Rocamadour byggdes mellan 1610 och 1683. Ursprungligen var det kopplat till ett kloster. Det kan ha förstörts under ett slag 1694 men det finns inga säkra uppgifter om det. Taket förstördes dock i en brand 1910. Kapellet är 25 meter långt och 13,5 meter brett. Det har en inredning med många skepp hängande i taket, troligen votivskepp upphängda som tack för skepp som räddats undan stormar eller som förböner.

 Danskarna vårdar ömt sitt vikingaarv och brukar inte sällan knyta an till det i konsten. Framför  Köpenhamns rådhus  ligger naturligtvis Rådhustorget och där kan man bland annat se denna kollon med en bronsstaty av två lurblåsare. Runt 1890 föreslog konstnären  Lorenz Frølich att man skulle ställa ett monument med temat av en person som blåser i en lur framför rådhuset. Rådhusets arkitekt Martin Nyrup  nappade på idén. Han hade tanken att det skulle vara en kollon vid vardera gaveln på rådhusets framsida och att båda skulle ha en ensam staty föreställande asaguden Heimdal som med sin lur blåser när Ragnarök börjar. En protyp visades 1901 men idén kom inte att realiseras. Bryggerikoncernen Carlsberg intresserade sig dock för idén och i samband med hundraårsdagen av bryggeriets grundare J C Jacobsens  födelse 1911 skänkte hans efterlevande den nuvarande statyn. Idén med en ensam lurblåsare som representerar Heimdal övergavs då lurar alltid spelades i par så kollonen har en bronsstaty

 Uffizierna i Florens är ett av världens mest kända konstmuséer. Om man vill se ytterligare konst, särskilt statyer, bör man dock inte missa det intilliggande husets kortsidan ut mot Piazza della Signorina. Loggia dei Lanzi som huset intill själva galleriet heter byggdes mellan 1376 och 1382 av  Benci di Cione  och  Simone di Francesco Talenti, som möjligen kan ha jobbat utifrån en ritning av  Jacopo di Sione . Det byggdes för att fungera som en mötesplats och festlokal för offentliga ceremonier. Det man främst ser som turist är dock den stora verandan ut mot torget med korintiska kolonner som hyser en fin samling statyer från renässansperioden. Bland verken kan nämnas Våldtäkten på de sabinska kvinnorna av den flamländske konstnären  Jean de Boulogne , mer känd under den italienska namnformen Giambologna. Här finns också flera lejon tillägnade den florentinska ätten Medici. Platsen kan vara rätt full av turister men den lyckas verkligen alltid fånga mitt öga.

 I Bremen finns det två vattenbrunnar som båda går under namnet Marcusbrunnen . Den som det här inlägget handlar om är den som står på torget  Liebfrauenkirchhof  framför stadens katedral ( Liebfrauenkriche ). I motsats till vad man skulle kunna tro är brunnen inte uppkallad efter evangelisten Markus utan efter Victor Marcus  som först var senator och sedan borgmästare i Bremen runt förra sekelskiftet. Han lät först uppföra den första Marcusbrunnen i Bürgerpark 1883 och 1909 den andra just på Liebfrauenkirchhof. Brunnen är ritad av arkitekten Heinrich Jenner och utsmyckad av konstnären Hermann Hahn. I dag är den kulturminnesskyddad.

 När jag första gången var i Kina kunde jag i en park inte låta bli att notera ett spel jag aldrig sett någon annanstans. Det var ett antal personer som sparkade vad som såg ut som en stor badmintonboll mellan sig och försökte att inte tappa den (ungefär som leken "att kasta gris" som  åtminstone jag lekte som barn). Det såg rätt roligt ut och verkade spelas av människor i alla åldrar. Spelet i fråga heter Jianzi . Det kan spelas på två sätt, antingen det jag såg som alltså var 5-10 personer som står i en ring och sparkar bollen mellan sig eller genom att två spelare eller lag sparkar bollen till varandra. Spelet har funnits länge i Kina och har spelats åtminstone sedan Han-dynastin (århundrandena runt vår tideräknings början). Det växte fram ur ett liknande spel som kallas cuju. Det finns liknande spel på många håll i världen men vanligen använder man då händerna för att kasta runt bollen, i jianzi är det inte tillåtet att använda händerna. En lustig detalj är att kinesiska