Platser Du inte visste att Du ville besöka

 I dag är det den 30 november, den dag då den svenske kungen Karl XII stupade vid Fredrikshald (numera Halden) i Norge. För ett år sedan så skrev jag denna dag om  statyn i Kungsträdgården  där bråk mellan högerextremister och motdemonstranter förekom på 1980-talet. I år tänkte jag bjuda på lite platser som har en mer oväntad koppling till krigarkungen. Karl XII är ju mest känd för att ha förlorat det svenska stormaktsväldet vilket skedde i det långa krig som kallas den Stora nordiska ofreden (1700-1718). Stormakten Sverige angreps av en allians bestående av unionsrikena Danmark-Norge och Sachsen-Polen jämte Ryssland. Kung av Sachsen och Polen vid denna tid var August II (kallad "den starke") och som kurfurste av Sachsen är han känd som den som lät uppföra byggnader runt om i centrala  Dresden , bland annat bron som bär hans namn,  Augustbrücke  (även om den bro som står där i dag är av senare datum). En mer oväntad koppling till Karl XII finns faktiskt på den grekiska ön Ko

 Utanför  Franz Kafka-muséet  i Prag står sedan år 2004 en skulptur i brons som också är fontän och framförallt gjord med väldigt mycket humor. Verket kallas för  Piss (Čůrající postavy på tjeckiska) och är gjort av konstnären David Černý . Själva fontänbassängen är formad som en karta över Tjeckien och de två männen i brons står helt enkelt och kissar ner i denna. Männen och framförallt deras penisar kan röra sig på olika sätt så strålen blir annorlunda. Det sinns också inmonterat en mottagare som en besökare kan skicka SMS till och på så sätt få de kissande männen att skriva ord med sina strålar. Det är onekligen ett skojigt verk som ju genom den sistnämnda funktionen också blir interaktivt.

 Jag brukar alltid ha ett svenskt resmål på bloggen på tisdagar men jag kommer att göra ett undantag idag (och återkomma med svenskt på torsdag - årsdagen av Karl XII:s död) eftersom det påtalats för mig att det idag är den albanska flaggans dag , en dag som också är Albaniens nationaldag. Den albanska flaggans dag firas den dag då Albanien i den s.k. Vloraproklamationen förklarade sig självständigt från det osmanska riket 1912. Den dagen råkar sammanfalla med den dag då den albanske nationalhjälten  Skanderbeg  reste upprorsfanan mot just det osmanska riket år 1443. Jag har varit i Albanien en gång och besökte då främst huvudstaden  Tirana  (där Skanderbeg för övrigt står staty). Det är en stad som jag verkligen kan rekommendera ett besök i, trots att den är något nedsliten. Här kan man se spännande religiösa byggnader som  Et'hem Bey-moskén  och  Uppståndelsekatedralen  (Albanien är ett av Europas mest religiöst heterogens länder) eller besöka landets mycket intressanta  nationa

 De här två kvinnorna såg jag på en gata i  Gagnam . De bär en modern variant av den traditionella koreanska högtidsdräkten hanbok. Ursprunget till denna dräkt ska vara från kungadömet  Goguryeo som fanns på Koreahalvön under århundradena runt Kristi födelse. Den har ändrats och utvecklats många gånger och har också sett annorlunda ut i olika samhällsklasser (kungligheter bar en annan typ av hanbok än allmogen). Det huvudsakliga gemensamma draget är dock att kvinnor bär en överdel, jeogori , och en kjol som kallas chima. Formen ska se ut lite som en klocka med chiman bredare än midjan. Män bär istället sin jeogori med byxor som kallas baji.  I övrigt kan utseendet variera väldigt med klara färger och kläder i olika material.

 Staden  Charlotte, NC  råkade jag mer eller mindre på av misstag men det är en stad med en hel del överraskningar. Om man går på en gata kan man plötsligt helt kostnadsfritt slinka in under en kupol och få se en helt fantastisk takmålning. Kupolen i en arkad på adressen 401 North Tryon Street kallas för TransAmerican Dome och målningen i taket heter Continuum. Konstnären Ben Long  som målade den 1998 har beskrivit sin fresk som en representation av livets kontinuerliga förfall och återfödelse vilket han anser förstärker intrycket att ju mer som förändras desto mer förblir detsamma. Mannen som syns i bilden ska enligt uppgift vara ett självporträtt av konstnären. 

 Även i en stad som är så full av kyrkor som den bulgariska världsarvsklassade staden Nessebar  så sticker Kristus Pantokator kyrka ut med sina vackert dekorerade fasader, Denna bulgarisk-ortodoxa kyrka dateras vanligen till 1200-talet och det andra bulgariska kungadömet men området var omstritt och låg tidvis under byzantinsk kontroll så helt säker kan man inte vara på det senare. Den är dedikerad till Kristus Pantokrator, ett grekiskt namn som beskriver Gud som herre över allting. I dag hyser den tidigare kyrkan ett konstgalleri men det den är mest känd för är sina dekorativa yttre fasader som till och med ska hysa svastikasymboler för solen, någt som ju annars är ovanligt i Europa.

 Det här muséet i Prag är tillägnat stadens store son, författaren Franz Kafka (1883-1924). Det är en märklig blandning mellan ett biografiskt museum över författaren och en sorts försök att imitera den känsla av förvirring och maktlöshet som han så ofta förmedlade i sina verk. I dag är Prag en ganska etniskt homogen stad bestående av mestadels tjecker (även om det kändes som att invandrargrupperna vuxit något sedan jag senast besökte staden) men i slutet av 1800-talet fanns det förutom tjeckerna två andra grupper av viss storlek i staden, tyskar och judar. Lustigt nog var Franz Kafka en tyskspråkig jude och tillhörde alltså båda minoritetsgrupperna. Han skrev sina verk på tyska och författare var det enda han ville bli. Under sitt liv skrev han oupphörligen men publicerade mycket lite. Han besökte litterära och intellektuella salonger och kan bland annat ha umgåtts i samma kretsar som Albert Einstein. Vid sidan av skrivandet arbetade Kafka i många år som försäkringstjänsteman, ett ar

 I den lilla parken Langelinie  vid kastellet i Köpenhamn (alldeles intill statyn av den lilla sjöjungfrun) finns flera statyer. En av de mest framträdande är denna byst föreställande prinsessan Marie av Orléans. Marie var dotter till den franske prinsen Robert, hertig av Chartres och föddes 1865. Hon gifte sig 1885 med den danske prinsen Waldemar, yngste son till Kristian IX . Waldemar avböjde faktiskt erbjudandet om att bli kung i Bulgarien när landet blev självständigt, till stor del på Maries inrådan. Marie anses ha varit politiskt engagerad runt sekelskiftet och hade spännande nog för en kunglighet vänstersympatier. Hon ska ha varit inblandad i flera diplomatiska kontakter och motsatte sig Danmarks försäljning av sina västindiska besittningar till USA. Hon ska också ha varit den som övertalade sin svärfar Kristian IX att acceptera allmän rösträtt och släppa fram en vänsterregering. Hon dog 1909. Bysten i Langelinie är ett verk av konstnären  Carl Martin-Hansen och är från 1912.

 I Uganda kan man ibland, särskilt vid mer officiella tillställningar, se kvinnor klädda i färggranna långklänningar av det slag som syns på bilderna nedan. Det är en den traditionella kvinnodräkten som kallas gomesi eller Buusiti. Ursprungligen härstammar gomesin från en traditionell kvinnodräkt i den största stammen baganda som hette Lubugo och härstammade från 600-talet. Den moderna gomesin kan mer exakt dateras till 1905. Den tillverkades av den Goa-födde (Uganda har sedan kolonialtiden haft en stor indisk minoritet) designern  Caetano Gomes  vars namn den ju bär. Riktigt populär blev den när deras drottning bar en gomesi på sin mans kröning 1914. I dag kan den som sagt fortfarande ses vid speciella tillfällen och kan vara tillverkade av bomull, siden eller linne, till och med av polyester. Bilderna är från ett bröllop jag besökte i somras.

Sommartid promenerar jag ofta runt Brunsviken och passerar då gärna  Bergianska trädgården . Ett av mina absoluta favoritobjekt i denna botaniska trädgård är den japanska dammen . Denna lilla damm, komplett med en liten ö i mitten och flera broar, invigdes i samband med stiftelsen Bergianskas tvåhundraårsjubileum 1991. Den är givetvis inspirerad av den japanska trädgårdstraditionen där just stenar och vatten är centrala delar i hur man kan inreda en levande trädgård. Det låg en damm här redan sedan 1800-talet men den nuvarande japanska versionen anlades som sagt till tvåhundraårsjubiléet 1991. Jag har alltid uppskattat asiatiska trädgårdar, särskilt deras användning av vatten och broar. Porlande vatten bidrar till ett lugn som är svårt att hitta någon annanstans. Det här är en liten asiatisk pärla mitt i Stockholm och värd ett besök.

 Dr. Sotir Antoniadi var en av de första personerna i  Plovdiv  som fick en läkarexamen. År 1872 lät han bygga ett hus i staden (under den period som kallas det bulgariska uppvaknandet) och i bottenplanet lät han inrätta ett apotek. I dag är det tidigare apoteket Hippokrates ett mycket litet apoteksmuseum där man kan se hur mediciner tillverkades och salufördes under det sena 1800-talet. På den tiden tillverkades medicinerna oftast på plats av örter och andra växter liksom mineraler och oljor som man odlade själv eller köpte in. Här finns ett litet laboratorium och också en uppsättning betyg från universitet runt om i Europa som visar att innehavaren har utbildning i att hantera mediciner av olika slag. 

 Det enorma Nationalmonumentet  på kullen Vitkov i stadsdelen Ziskov i Prag syns vida omkring och är ett minnesmärke som många förknippar med kommunistperioden trots att det faktiskt byggdes tidigare än så. Att nå det kräver en promenad upp på den ganska höga kullen men det är värt promenaden och man har en fantastisk utsikt både från toppen och på vägen upp. Historien om monumentet på kullen går faktiskt tillbaka till senmedeltiden då de tjeckiska landen hade sin egen reformation under reformatorn  Jan Hus . Jan Hus själv avrättades men följarna ledde uppror mot den katolske kejsaren Sigismund. Just på Vitkovkullen vann de protestantiska styrkorna en stor seger år 1420 under ledning av generalen  Jan Žižka  (som gett namn åt stadsdelen). När Tjeckoslovakien blev självständigt 1918 så började ett monument över motståndet byggas. Det är faktiskt det stora huset som syns i bakgrunden som är kärnan i monumentet. Det var stängt när jag var där men här finns såväl museum som arkiv. Den st

 Det här är en sådan där plats att jag önskar att jag hunnit och orkat stanna och utforska längre. Som det är så stannade vi för att fika i en vacker miljö vid den bosniska floden Buna på en dagsutflykt från  Mostar . Flodens källa i den kalkrika landskapet bjuder verkligen på vackra miljöer men den är faktiskt så mycket mer än så. Floden Buna rinner från en av Europas största naturliga källor, Vrelo Bune , i en grotta i berget. Det är en av Bosniens kortaste floder och det naturliga landskapet runt omkring bjuder på mycket av intresse. Det märktes också på att många vandrargrupper verkade utgå från området runt källan och gå upp mot bergen. Den lilla staden i närheten heter Blagaj men delarna runt flodens källa är perifera även i denna lilla stad. Två broar går över floden bra källan,  Leho från 1600-talet (troligen den jag fångat på bilden)   och  Karađoz-beg från 1500-talet. Här finns också ett muslimskt kloster i den mysticistiska Sufitraditionen som kallas Blagaj tekke . Här finns

 Konsten att använda bark från olika typer av träd, oftast mullbärsträd, till tillverkning av papper och tyg finns spridd i stora delar av Asien, Afrika och i Stillahavsregionen. Naturligtvis skiljer sig träden som används och användningsområdena åt men grunden är densamma. I Uganda är användandet av s.k. bark cloth på engelska en gammal tradition. Tyget används både i traditionella kläder och filtar och i konsthantverk. Det kan t.ex. användas för att måla tavlor på, en populär typ av souvenir för turister. Användandet av bark cloth i denna del av Afrika utvecklades i kungadömet Buganda och är i dag republiken Ugandas enda immateriella världsarv på Unescos lista. Det är också filtar av detta material som används för att täcka de mystiska hålen i Tanda  för att blidka andarna. Barken som används kommer från ett fikonträd som på språket  luganda kallas  omutuba  och ger ett väldigt starkt men också mjukt material. 

 Nedanför  Pragborgen  och på motsatt sida av Karlsbron från gamla staden sett ligger det som i bland kallas Prags mindre stad. Området domineras av den stora Nikolauskyrkan  som det finns anledning att återkomma till. Utanför kyrkans entré finns ett litet torg och på detta står det som kallas Treenighetskolonnen. Liksom liknande kolonner i t.ex.  Bratislava  så är kolonnen i Prag ett minnesmärke uppfört för att visa tacksamhet för att en omfattande pestepidemi var över. I det här fallet var det en epidemi som tog slut år 1713. Kolonnen beställdes av stadsfullmäktige och stod klar 1715 (även om vissa delar lades till efter en svältperiod på 1770-talet). Kolonnen konstruerades av skulptören Jan Oldřich Mayer  och av de som jobbade i hans verkstad samt de två murarna František Wolfgang Herstorfer och Giovanni Battista Alliprandi  som förverkligade själva projektet. På kolonnen kan man se skulpturer av den heliga jungfrun och flera helgon Här finns också en avbild av Guds allseende öga m

Den bulgariska kuststaden  Nessebar  har världsarvsklassats för sin stora mängd medeltida ortodoxa kyrkor. En av de mest magnifika av dessa är Sveti Stefan , den helige Stefanus kyrka. De äldsta delarna av kyrkan är sannolikt från 1000-talet men den har byggts ut och restaurerats flera gånger under åren. Den har tidigare även fungerat som katedral i staden. I dag är den inte i bruk som kyrka utan tjänar som museum. Det som gör störst intryck på en besökare (eller åtminstone på mig) är de många kyrkomålningar som finns överallt i kyrkan. De är förvånansvärt välbevarade och vackert restaurerade. Om man vill se en riktigt vacker kyrka så är det här ett mycket bra val.

 En av 1900-talets främsta bildkonstnärer, Bror Hjorth , bodde i tjugofem år i ett  hus med ateljé  i Uppsala. Ett av hans mest kända verk står också i staden, närmare bestämt på den öppna ytan framför järnvägsstationen. Skulpturen Näckens polska är en fontän med en statygrupp i mitten. Högst upp i toppen dansar ett ungt par och under dem står på ena sidan Näcken och spelar sin fiol och på den andra den mytologiska Huldran ur svenska folksagor. Det nakna motivet väckte viss bestörtning när fontänen invigdes 1967. Den hade beställts av stadsfullmäktige redan 1951 men blev försenad då de krävde förändring av Näckens könsorgan som ansågs erigerad. I dag ser nog de flesta den som en viktig om än lite humoristisk del av Uppsalas kulturhistoria.

Vaclavplatsen  i Prag har varit skådeplatsen för många historiska händelser såsom utropandet av Tjeckoslovakien och de protester som ledde till kommunistregimens fall 1989. Framför Nationalmuséet i torgets ena ände finns ett kors markerat i gatan som minner om en annan tragisk händelse på platsen. Under några månader på våren 1968 inledde det tjeckoslovakiska kommunistpartiets ledare Alexander Dubcek vissa liberaliseringar, det som kallas Pragvåren . Den fick ett brutalt slut när den sovjetiska armén invaderade landet och avsatte ledningen till förmån för en som höll Moskvas linje. I januari 1969 bestämde sig studenten Jan Palach för att protestera på det sätt han trodde skulle ge bäst effekt. Han tände eld på sig själv framför muséets entré och avled av skadorna. Innan självmordet hade han skickat brev till myndigheterna och sagt att det fanns en underjordisk rörelse av unga män som planerade att göra detsamma om reformer inte genomfördes. Det var uppenbarligen inte sant för den type

 Torget Puerta del Sol , Solporten, i Madrid har fått sitt namn efter den stadsport som en gång låg här. Det fanns då flera kvarter i området men dessa fick på 1750-talet bereda plats för torget och de omkringliggande byggnaderna. Det gamla posthuset  uppfördes mycket riktigt som huvudkontor för det kungliga postverket i Spanien men hyser i dag kontor för Madridregionens president och det lokala regionstyret i huvudstadsområdet.  Huset är ritat av den franske arkitekten  Jacques Marquet och började uppföras på 1760-talet. Under Francotiden var huset ökänt som en av de platser där oppositionella utsattes för tortyr. Klocktornet invigdes av drottning Isabella II år 1866 och är känt för att vara den plats i Spanien där nyåret firas in. Här finns en klocka och en boll som faller (liknande den mer kända på Times Square i New York). I Spanien kombineras tydligen nedräknandet också med att man för varje klockslag i tolvslaget äter en vindruva.

 När man kommer till  Dioclatianus palats , som de äldre delarna av den kroatiska staden Split kallas eftersom den romerske kejsaren Dioclaianus bodde här från abdikationen fram till sin död, så är S:t Dominius katedral  och särskilt det pampiga klocktornet (kampanilen) det första man ser. Katedralen i sig är ursprungligen byggd som ett mausoleum över kejsaren och har sedan blivit en samlingsplats för kristna i staden. Klocktornet vid katedralen började byggas år 1100 i den romanska stilen. Tornet är fortfarande öppet och bjuder på en imponerande utsikt. I början av 1900-talet så genomgick klocktornet mycket omfattande renoveringar och flera av de äldre skulpturerna flyttades bort. I dag är det kanske mest använt som utsiktsplats där man kan se hela staden och hamnen.

 Trogna läsare av denna blogg vet att jag är närmast sjukligt fascinerad av det konstnärliga motivet som kallas pietà, alltså en avbildning av den heliga jungfrun som sörjande håller sin sons kropp efter nedtagningen från korset. Det beror sannolikt på att min mormor hade en liten avbildning av Michelangelos version från Peterskyrkan som prydnad i sitt hem när jag växte upp. Motivet kan dock dyka upp där man minst anar det. Den berömda Karlsbron  i Prag har under åren sedan uppförandet på 1300-talet fått många statyer uppställda längs med kanterna. De flesta av dessa föreställer ett helgon. En av dessa är faktiskt just en pietà (vilket givetvis fick mig att ta en bild). Den här versionen av motivet är skulpterad av den tysk-tjeckiske konstnären Emanuel Max på 1800-talet. Max har gjort flera av statyerna på bron och adlades mot slutet av sitt liv och använde därefter namnet Ritter von Wachstein.

 I dag, den nionde november, är en viktig dag i europeisk och inte minst tysk historia. I dag för trettiofyra år sedan föll  Berlinmuren  och för åttiosex år sedan, 1938, inträffade det som kallas Kristallnatten eller Novemberpogromen. Under förevändningen att en judisk sjuttonåring i Paris mördat en tysk diplomat gick paramilitära SS-trupper genom tyska städer och vandaliserade synagogor och judiska butiker och affärsverksamheter. Över 7000 judiska verksamheter förstördes och mer än 30 000 judar arresterades och sändes senare till koncentrationsläger. Minnesmärken över händelsen finns överallt i Tyskland. I Leipzig såg jag den här skylten som berättar att huset en gång ägdes av den judiska familjen Bamberger  som hade en konfektyrbutik här under namnet Bamberger&Hertz. Butiken förstördes fullständigt under pogromen och familjen förlorade den. Familjen hade butiker i flera städer i Tyskland och hade redan tidigare utsatts för bojkotter och attacker på grund av sin judiska härkoms

 Mitt i den moderna delen av den bulgariska staden  Plovdiv  ligger resterna av en antik sportstadion från den tid då staden kallades Phillipopolis , Stadion var 250 meter lång och delar av utgrävningen finns faktiskt som ett extra museum inrymt under en H&M-butik. Stadion hittades 1923 och har i dag grävts ut och delvis restaurerats. Den byggdes ursprungligen på 100-talet under den romerske kejsaren Hadrianus regeringstid. Den rymde 30 000 åskådare. Där arrangerades spel liknande de mer kända spel som ordnades i grekiska stadsstater. Vid minst två tillfällen var romerska kejsare värdar för dessa spel. I dag finns ett museum i utgrävningen med multimediautställning.  

 Människor i Västerlandet har sedan Antiken fascinerats av myten om hur den grekiske hjälten Perseus räddade den etiopiska prinsessan Andromeda från ett sjöodjur med hjälp av gorgonen Medusas avhuggna huvud. Det har avbildats i  tavlor  oh förekommit i skulpturer, romaner och numera även filmer. Motivet förekommer faktiskt även i landskapsplanering. I slottsparken vid  Ulriksdal  finns en klippa i en gräsmatta som kanske inte ser så mycket ut för världen. När slottsparken anlades som en engelsk park på Jakob de la Gardies tid på 1600-talet användes dock klippan mer kreativt. Här stod en gång en skulpturgrupp som föreställde Perseus, Andromeda och monstret. Andromeda var då kedjad vid klippan. I dag finns inte skulpturgruppen kvar men en skylt intill berättar historien. 

 I dag är det 391 år sedan Gustav II Adolf stupade utanför  Lützen , en dag som fortfarande högtidlighålls i Sverige. Gustav Adolf grundade flera svenska städer, mest känd är naturligtvis  Göteborg  men även  Sundsvall . I de städer kungen grundade finns ofta minnesmärken över grundaren, så också i Sundsvall. Statyn över Gustav II Adolf står på Stora torget. Kungen är avbildad med stadens privilegiebrev i handen. Den skänktes till staden av direktören Thure Reinhold Thuresson vid  Sundsvall-Vasa ångfartygsaktiebolag och skulpterades av konstnären  Harald Sörensen-Ringi, Statyn avtäcktes den 23 augusti 1911 på 290-årsdagen av Sundsvalls grundläggning. 

 "Remember, remember..." Det är femte november igen och dags att uppmärksamma årsdagen av Guy Fawkes blev arresterad då han vaktade det krut som skulle användas för att spränga det brittiska överhuset år 1605. Som vanligt gör vi det med lite minnesvärda platser i London som kanske inte är det första man tänker på när man tänker på London. Charing Cross Station  är inte bara en av Londons största tågstationer. Utanför stationen står en kopia av Eleanorkorset  som en gång stod utanför Whitehall på den plats som alla avstånd i London mäts från. Hampstead Heath  är en riktig hed mitt inne i storstaden. Här kan man stöva omkring över kullarna och från höjderna också få en bra överblick över denna del av London. Naturligtvis finns det många krigsmonument i London. Sedan 1997 finns det även ett  monument över kvinnorna i Andra Världskriget  i Whitehall. En passande hyllning till de kvinnor som höll landet flytande så männen var ute i kriget. Det var dock inte bara soldater som dog i

 Den världsarvsklassade bulgariska kuststaden  Nessebar  är som ett stort museum i sig och man gör klokt i att ströva runt bland stadens många kyrkor och kyrkoruiner (det finns biljetter som ger tillträde till många av dessa). Vill man få en lite bättre överblick över stadens utveckling så kan man besöka stadens arkeologiska museum (också inkluderar i många biljetter). Muséet öppnade 1956 men flyttade in i sin nuvarande byggnad, ritad av arkitekten Hristo Kroev , år 1994. Muséet har flera salar och låter besökaren följa stadens utveckling från de äldsta lämningarna av thrakiska stammar under den tidiga Antiken fram till tidigmodern tid. Här finns arkeologiska fynd av redskap, krukor och verktyg från olika perioder. Givet stadens många kyrkor finns här givetvis också en imponerande samling ikoner hämtade från dessa. Det här är ett museum som fungerar nästan bättre som avslutning på rundturen, annars finns risken att man går sig trött här och inte orkar med att se de verkliga lämningarna

 I gårdagens inlägg skrev jag om  världens enda kubistiska gatlampa . Den står på Jungmanntorget i Prag, ett litet undanskymt torg som är uppkallat efter den tjeckiske språkvetaren Josef Jungmann som också står staty på torget. Josef Jungmann föddes 1773 i en tjeckiskspråkig by med en tyskböhmisk far och talade både tyska och tjeckiska i hemmet när han växte upp. Som vuxen kom han att intressera sig för det tjeckiska språket som då var ett undanskymt språk utan litterära ambitioner och med ett underutvecklat skriftspråk. Han skrev egen poesi (på tjeckiska) och översatte även verk från andra språk. Hans översättning av John Miltons Paradise Lost anses vara det verk som formade det moderna tjeckiska skriftspråket. Hans insatser var viktiga både för språket och för det nationella uppvaknandet för tjeckerna i Böhmen och Mähren. Han dog 1847. Bronsstatyn på torget som bär hans namn restes till hans hundraårsdag på initiativ av kulturföreningen Svatobor.  Den är skulpterad av bildhuggaren  L

 Alla känner till den konstnärliga kubismen , skapad av Pablo Picasso och George Bracques, men det fanns under en period även en arkitektonisk kubism som vill sätta sin prägel på gatumiljöerna i Europa. Under ett fåtal år strax före Första Världskriget, 1911-1914 var den hyfsat stor i Prag. På det lilla Jungmanntorget,  precis bakom  Vaclavplatsen , står världens enda kubistiska gatlampa, Den är ritad av arkitekten  Emil Kralicek år 1913. Kralicek var då en populär arkitekt och hade fått i uppdrag att utveckla Jungmanntorget. Alla var inte överdrivet imponerande, gatlyktan lyste upp en närliggande pub och anklagades för att vara smygreklam för denna, särskilt då formerna på basen ansågs likna öltunnor. I dag ses den dock med rätta som ett intressant och unikt konstverk i gatumiljön. Många missar den då den står lite undanskymd från de stora allfartsvägarna men man bör ta en sväng in på Jungmanntorget för att se se den på vägen till Vaclavplatsen.