Platser Du inte visste att Du ville besöka

 I den georgiska staden Gori där diktatorn föddes ligger  Stalinmuséet , ett museum helt tillägnat Josef Stalin. Till gården har bland annat hans födelsehus flyttats. Där står också en annan alldaglig sak som blir spännande just för att den tillhört Sovjetunionens ledare - Josef Stalins privata tågvagn . Den här gröna tågvagnen har stått på Stalinmuséets gård sedan 1985 och är alltså en autentisk vagn som Stalin reste i under sin tid som ledare för Sovjetunionen. Man får tänka på den som ett "regeringståg" som användes för officiella resor. Det sägs att det var i denna tågvagn som Stalin reste till konferensen i Jalta i slutet av Andra Världskriget. Vagnen väger 83 ton och är förstärkt för att klara angrepp. Det kanske inte är den mest intressanta delen av muséet men värd ett besök i alla fall. 

 Det här är verkligen en plats jag varken visste att jag ville besöka eller ens riktigt förstod att jag besökte. Jag var i  Chongqing  som trots att det är en av världens största städer är rätt okänd och som Lonely Planet inte heller hade mycket att säga om. Så jag promenerade runt i staden när jag fick syn på denna fantastiska relief föreställande en mustig stridsscen. Jag tog en bild av den (nedan) och nu har jag i flera år försökt få fram information om vad det var jag såg. Nu har jag äntligen fått det. Muren som reliefen står mot är faktiskt en del av Chongqings gamla stadsmur. Staden som ligger vid Yangtzefloden har alltid haft ett strategiskt läge och har flera gånger utsatts för attacker och belägringar. Precis till höger om reliefen finns en öppning i muren. Det är en av två bevarade stadsportar och heter Toangyuan  eller Toangyuanmen vilket ungefär kan översättas med "porten som leder till en plats långt borta". Området är perfekt för försvar eftersom topografin gör

 När jag var barn så hittade jag min mammas gamla läseböcker i historia hemma hos mormor och läste dem med stort intresse. Väldigt många av fotografierna som illustrerade avsnitten om Antiken var tagna på ett danskt museum helt enkelt benämnt Glyptoteket.  Så när jag första gången besökte det så var det faktiskt definitivt en plats som jag visste att jag ville besöka - men det gäller nog inte alla så därför kommer här ett inlägg tillägnat detta trevliga museum. Bryggaren Carl Jacobsen  var son till bryggeriet Carlsbergs grundare Jacob Christian Jacobsen  och grundade själv avläggaren Ny Carlsberg. Han var emellertid också en stor konstsamlare som samlade på såväl antik som modern konst (även om hans böjelse även för det moderna låg mer mot ett nyklassicistiskt håll). Han samlade först konsten i sin privata villa med samma namn som bryggeriet Ny Carlsberg och kallade det för just Glyptoteket. År 1888 donerade han sin samling till Köpenhamns kommun som 1897 lät arkitekten Vilhelm Dahleru

 På Kvarnkullen i centrala Strängnäs står (vilket kanske framgår av kullens namn) en stor väderkvarn av holländartyp, alltså med en roterbar toppkupol som kan ställas in för att få maximal vind. Den första kvarnen på Kvarnkullen byggdes på 1630-talet som ett svar på en regelförändring i skråväsendet från 1629 som förbjöd Strängnäsborna att mala mjöl hemma med handkvarn. Som ett svar på detta ansökte borgmästaren om tillstånd att få bygga en tullbelagd väderkvarn. Det är inte känt exakt när den stod färdig men från 1641 finns en Olof Kvarnbyggare registrerad som ägare. Den bytte ägare flera gånger innan den år 1847 köptes av rådman A.V. Halling och handelsman N.A. Rydberg  som lät riva den då nedgångna kvarnen. I dess ställe lät de bygga den nuvarande kvarnen som stod färdig 1855. Den är nästan helt byggd i trä och är den största sexvingade väderkvarnen i Sverige.  Det åttasidiga kvarnhuset är 14,5 meter högt, med en diameter på 10,5 meter på marknivå. Den är sannolikt funktionsduglig

  Hansestaden Lübeck i dagens Tyskland har fascinerat mig ända sedan jag som barn läste om Gustav Vasas krig mot staden (grevefejden) och de lån han tagit av den för att finansiera sin kamp mot Kristian II. På den tiden var det Östersjöns mäktigaste stad.  Burgtor  var den senmedeltida stadens norra port och en av de två befästa stadsportar som finns kvar. Den andra är den mer kända Holstentor  men den får bli ett senare inlägg. Burgtor byggdes 1444 av stadsbyggmästaren  Nicolas Peck  i sengotisk stil. Den hjälmliknande kupolen på tornet lades till på 1600-talet. 

 I Normandies huvudstad  Rouen  finns en sevärdhet man knappt kan missa även om man skulle vilja (varför man nu skulle vilja det). Tvärs över gatan Rue de Gros Horloge  går ett valv där det sitter en stor astronomisk klocka,  liknande den som finns i Prag . Gros Horloge är kanske den största astronomiska klockan som finns bevarad. Det är den äldsta sådana mekanismen i Frankrike och arbetet med den påbörjades redan 1399. Den förste att arbeta med klockan var  Jourdain del Leche  men det visade sig att han saknade den nödvändiga expertisen för det så det blev istället  Jean de Felain  som slutförde konstruktionen. Ursprungligen saknades en urtavla, att visarna gick runt ett varv visade i sig att tjugofyra timmar hade gått. Urtavlan föreställande en strålande sol lades till när klockan flyttades till sin nuvarande plats år 1529. Klockan elektrifierades på 1920-talet men den gamla mekanismen återställdes 1997. Den var fortfarande fungerande när jag besökte staden 2018 men sedan i juli i å

 Jag har tidigare skrivit om USA:s äldsta park -  Boston Common . Jag nämnde då även denna musikpaviljong från 1912 som fortfarande används för konserter och musikarrangemang. Parkman Bandstand ligger på den plats där det en gång i tiden fanns en damm kallad Cow Pond  därför att korna som betade kunde dricka vatten här. När det blev förbjudet att låta korna gå på bete på Boston Common så fylldes dammen igen. I stället lät man uppföra den här paviljongen. Den togs fram av arkitektbyrån  Derby, Robinson & Shephard  till en kostnad av en miljon dollar 1912. Paviljongen är uppkallad efter George Francis Parkman som var son till George Parkman  en inflytelserik och förmögen läkare ur Bostons elit som mördades 1849. Han hade tidigare donerat mark till Harvards Medical School. Mordet och den följande rättegången var mycket traumatisk för hela familjen och varken George Francis eller hans syster Harriet gifte sig någonsin. När de dog så lämnades hela kvarlåtenskapen till Bostons stad, den

 Europas största tågstation (baserat på antalet resenärer) är något förvånande centralstationen i Milano. Varje dag passerar cirka 320 000 passagerare något (eller några) av stationens tjugofyra spår. Den första tågstationen i Milano öppnade 1864 men den låg längre söderut och i dag finns inga spår av den. Den nuvarande stationen öppnade 1931 efter flera års planering för en större station. Den har kommit att bli en transporthubb för norra Italien men är också en fin arkitektonisk byggnad. Den har ingen distinkt stil utan är en blandning av många stilar. Det här är givetvis främst en plats man besöker för att åka tåg men det hindrar ju inte att man om man har tid bör gå runt och titta på omgivningarna. 

 På toppen av berget Sololaki i den georgiska huvudstaden Tbilisi står en kvinnostaty som kan ses över stora delar av staden. Den bär det georgiska namnet  Kartlis Deda  - Moder Georgien. Kartlis Deda restes år 1958 för att fira Tbilisis 1500-årsdag. Skulptören  Elguja Amashukeli skapade den tjugo meter höga statyn ursprungligen i trä men från år 1968 täckt av aluminium. Statyn bär traditionella georgiska kläder och ska symbolisera nationen. I den vänstra handen håller hon en skål vin och i den högra ett svärd, gåvor till vänner och till fiender. Det är ju lite lustigt att denna allegori över stadens och landets historia faktiskt restes under Sovjettiden. Statyn som står i dag är en kopia rest år 1997.

Gazi Husrev-begov bezistan är en av de bäst bevarade exemplen på en äldre osmansk täckt marknadsplats, en så kallad bezistan, i Sarajevo. Den byggdes 1555 och används fortfarande som kommersiell handelsplats. Ordet bezistan kommer från persiskan och betyder egentligen "hus för draperier" men kom i turkiskan att handla om kommersiell handel med mer än bara textilier. Denna typ av bazarer var vanliga runt om i det osmanska riket. Gazi Herev-Bey var osmansk guvernör ( sanjak-bey ) i Bosnien och lämnade i sitt testamente en stor del av sin mark för religiösa och utbildningsmässiga ändamål. I centrala Sarajevo finns såväl en moské som ett gymnasium byggd på hans arv och uppkallade efter honom. Den ena ingången till denna bezistan ligger på det området och den bär därför hans namn. Som galleria är den inget speciellt och inte särskilt stor men det är lite spännande att den bevarats i snart femhundra år som just handelsplats och den är därmed välbevarad.

 Om man, som jag tidigare rekommenderat, promenerar längs med  Nyköpingsån  genom staden så passerar man naturligtvis Storhusfallet  vid den gamla Storhusqvarnen och bron över fallet. Det är där man kan se denna pojke i brons stå och spana mot fjärran. Bronsskulpturen av en pojke som står på ett klot och tittar ut över ån kallas för Pilten och har stått här sedan 2002. Den är skapad av konstnären  Birgitta Margareta "Bie" Norling. Hon föddes i Karlstad 1937 och har offentlig konst stående i flera svenska städer. Vad exakt det är pilten står och tittar på är något oklart då han egentligen vänder blicken från allt intressant i närheten men så är det väl snarare meningen att man som åskådare ska se honom än det han eventuellt tittar på.

 Det här nya området i stadsdelen Christianshavn i Köpenhamns nya hamnområde är väldigt trevligt.  Krøyers Plads ligger intill Wilders plads och  Grønlandske Handels Plads  och nås enklast från  Nyhavn  via bron Inderhavnsbroen. Ön där Krøyers Plads ligger är artificiell och tillhör det område som handelsmannen och skeppsbyggaren  Andreas Bjørn frilade på 1750-talet för att använda som skeppsvarv. Den grönländska handelskammaren förvärvade senare den norra delen och den södra köptes 1802 av  Hans Krøyer,  vars namn den nu bär. Den nuvarande bebyggelsen började man planera för i början av 2000-talet men planerna mötte stort motstånd och överklagades flera gånger. Flera arkitektfirmor var inblandade och staden tvingade dem flera gånger att göra om planerna. Slutligen kunde det nuvarande området öppna 2016. Bebyggelsen är inspirerad av de lagerhus som låg här tidigare men de nuvarande husen är bostadshus. Här finns trevliga promenadstråk längs med vattnet och restauranger med god service.

 Intill  Berlin Zoo  ligger den efter detta uppkallade tågstationen  Bahnhof Berlin Zoologischer Garten  som en gång var Västberlins huvudstation (trots att den bara har två perronger för fjärrtåg). Förutom fjärrtågen finns här också stationer för såväl S-Bahn som U-Bahn och Berlins centrala busstation ligger utanför. Stationen öppnade redan 1882 och fick 1902 sällskap av den första tunnelbanan i staden. Den byggdes ut om moderniserades i samband med Berlinolympiaden 1936. Under åren då Tyskland och Berlin var delat så var det här centralstation i Västberlin. Även efter återföreningen så var det här den centrala transporthubben i västra Berlin men sedan 2006 så har den överskuggats av Berlins nya Centralstation. Det var en utveckling som orsakade protester från de många butikerna på närliggande Kurfurstendam .  Trots att stationen inte är lika betydande i dag som den var under Västberlintiden så är det fortfarande en viktig hubb i staden och ett minne från den tid staden var delad.

 Många av minnesmärkena i Sarajevo och i hela Bosnien-Hercegovina handlar naturligtvis om inbördeskriget på 1990-talet. Den här eviga lågan  är dock betydligt äldre och tillägnad soldater som slogs enade som jugoslaver under Andra Världskriget. Den eviga lågan invigdes redan sjätte april 1946, på ettårsdagen av Sarajevos befrielse från nazisterna, den tyska armén och trupper från lydstaten Kroatien som bildades under kriget. Minnesmärket är skapat av arkitekten  Juraj Neidhardt och tillägnat soldaterna i de brigader från Bosnien-Hercegovina, Serbien, Montenegro och Kroatien som slogs i den jugoslaviska armén och de patrioter från Sarajevo, serber, muslimer och kroater, som föll. 

 Till Pisa åker man ju i regel för att se en enda sak - det lutande tornet vid  Piazza dei Miracoli. Staden har emellertid ytterligare ett större torg med en rik historia. Det medeltida Pisa hade den politiska makten centrerad kring  Piazza dei Cavalieri  (riddarnas torg). Under antiken var det här ett torg i hamnen till Pisa. Under medeltiden kallades det "de sju vägarnas torg" och var som sagt den plats där den politiska makten höll till. Under renässansen byggdes flera av palatsen vid torget om i ny stil. Från slutet av 1500-talet när den toskanske storhertigen  Cosimo I grundade riddarorden  Sacro Militare Ordine di Santo Stefano Papa e Martire  så omvandlades det tidigare äldrepalatset (vad jag antar var senaten i staden) till säte för riddarorden. Palatset kom att kallas  Palazzo della Carovana  och torget blev Piazza del Cavalieri, efter riddarorden. I dag hyser Palazzo della Carovana elituniversitetet  Scuola Normale Superiore. Storhertig Cosimo står staty utanför. An

 Alla som varit i det berömda området Forum des Halles  i Paris har nog sett den här stora och lite märkliga statyn av ett huvud och en hand som vilar mot marken. Statyn Écoute har stått framför kyrkan S:t Eustache  sedan 1986. Den är tillverkad av den franske konstnären Henri de Miller . Det franska namnet betyder "lyssnar" och det kan man ju verkligen tänka sig att huvudet gör och att handen mot örat illustrerar detta. Parken där skulpturen står hette fram till 2013 Jardin des Halles  men är i dag känd som Jardin Nelson Mandela  efter den sydafrikanske frihetshjälten.

 Stadsdelen  Barra  i Salvador de Bahia  var det allra första området som portugiserna koloniserade i Brasilien. Redan 1501 byggde de ett fort här och så småningom etablerades en kolonial administration. På 1580-talet byggde den koloniala administrationen fortet  Forte de Santo Antônio da Barra  som fortfarande finns kvar. På 1600-talet hade Barra etablerats som en viktig hamn för den transatlantiska slavhandeln. Därmed hade man också behov av en fyr för att guida fartygstrafiken. En första fyr byggdes i trä mitt i fortet på 1690-talet. Efter att Brasilien blivit självständigt beslutade den nya kejsarmakten att bygga en ny fyr då behoven växt. Den öppnades 1839 och är tjugotvå meter hög. Till skillnad från andra fyrar i Brasilien är den öppen för allmänheten och hyser i dag ett sjöfartsmuseum som berättar historien om sjöfarten i regionen. Det är väl värt ett besök om man är i Salvador de Bahia,

 När Södergatan i centrala Malmö gjordes om till gågata så utsmyckades den med den här lusiga och lekfulla bronsskulpturen som sedan dess är ett populärt inslag i gatubilden. Optimistorkestern  föreställer en orkester med fyra musiker som leds av en tamburmajor. Den skapades av konstnären Yngve Lundell. Lundell föddes 1931 och gick bort 2015 och enligt dödsannonsen så kämpade han varje dag för att behålla sina barnaögon. Orkestern har behövt renoveras flera gånger då den ju står på en ganska välbesökt plats i staden och ibland råkar ut för skadegörelse eller olyckor.

 När jag år 2017 besökte Beijing för andra gången i livet så bodde jag på ett vandrarhem i  Sanlitun . Det var när jag promenerade omkring i området som jag upptäckte den stora stadion som låg bara några kvarter bort. Arbetarnas stadion, eller Gong Ti som den ofta kallas på kinesiska, räknas till en av Beijings tio stora byggnader  som uppfördes 1959 för att uppmärksamma tioårsjubiléet av revolutionen. Arenan är 350 000 kvadratmeter stor och rymmer mer än 65 000 åskådare. Det är en multisportarena och har använts för såväl stora fotbollsmästerskap som friidrottstävlingar och konserter. Den renoverades senast 2004 men är just nu och sedan 2020 stängd igen för en omfattande renovering inför AFC Asian Cup 2023. 

 I Danmark görs väldigt mycket spännande ny arkitektur. Ett av de främsta exemplen på detta finns ute i hamnen i Århus , Danmarks näst största stad.  Kvarteret Isbjerget var det första nybyggda kvarteret i hamnen när det öppnade 2013 efter fyra års byggnation. Det har givetvis fått sitt namn av att det på många sätt försökt efterlikna ett isberg med vita fasader, isblå balkonger och en form som påminner om isbergstoppar. Det byggdes med finansiering från danska pensionsfonder och var ett samarbete mellan fyra arkitektbyråer, danska  CEBRA och JDS Architects , det franska Louis Paillard och holländska SeARCH.  Här finns 208 lägenheter, varav 49 hyresrätter. Intill finns också en skyskrapa. Som turist vill man kanske inte hyra en lägenhet här men området är en helt fantastisk syn. Det är ett verkligt unikt arkitektoniskt uttryck som är imponerande att se. Det skadar ju inte heller att man kan få en trevlig promenad ut hit längs med vattnet. 

 Det gamla marknadstorget Vieux Marché i Rouen  har i dag en plats med ett stort kors (under ett regnkyddande tak) utmärkt. Det är den plats där ett av Frankrikes nationalhelgon Jeanne d'Arc avrättades 30 maj 1431 då hon var omkring 19 år gammal. Alla har väl på något sätt hört historien om Jeanne d'Arc, jungfrun av Orleans. Den har blivit omskriven i många böcker, filmad och gjord till teaterpjäs. Som ung flicka fick den Jeanne visioner som hon menade kom från Gud och förmedlades av flera helgon. Hon såg det som sin uppgift att befria Frankrike från engelsmännen (egentligen den engelske kungen) som hade kontroll över stora delar av territoriet. Som fjortonåring kom hon till den franske kungen Karl VII och berättade om sin sina visioner. Kungen trodde att hon hade ärligt uppsåt och sände henne till den belägrade staden Orléans. Hennes ankomst ska ha stärkt moralen hos de franska trupperna och några dagar senare retirerade de engelska trupperna. Senare gjorde Jeanne ett misslyc

 Den kinesiska staden Qufu på Shandonghalvön är mest känd som födelseplats för Kong-fu-tse, känd i väst som Konfucius, och de  konfucianska helgedomar  som ligger här. Ett annat tydligt, om än inte lika unikt, drag som man märker som besökare är att staden är omgiven av en bevarad och restaurerad stadsmur. Qufu har faktiskt mer än 600 000 invånare och är alltså något större än Göteborg. Med kinesiska mått mätt är det en liten stad. Staden känns ännu mer begränsad just för att den omges av en stadsmur och vallgravar. Stadsmurarna är från Mingdynastins tid, närmare bestämt från den tolfte Mingkejsaren Jiajings regeringstid (runt 1522) De är alltså i år 500 år gamla. De restaurerades 2002. Man passerar stadsporten när man promenerar till Konfucius begravningsplats en bit utanför staden.

 Den här runda lilla kyrkobyggnaden i centrala Sofia, precis intill presidentresidenset, anses faktiskt vara den bulgariska huvudstadens äldsta bevarade byggnad. Ursprungligen  uppförd som ett romerskt bad i början av 300-talet bär kejsarna Galerius och Konstantin den store använde staden som sitt rikssäte kom det snart att ombyggas till en kyrka.  I dag är kyrkan (som ägs av den bulgariska ortodoxa kyrkan) en del av ett större arkeologiskt område. Den ligger synbart en liten bit under det normala gatuplanet. Den runda tegelbyggnaden har ett koniskt tak och på insidan finns flera bevarade fresker. Den är uppkallad efter helgonet S:t Göran. Kyrkan har använts under mer än 1500 år och var under den osmanska perioden även konverterad till en moské. Den är inte stor men med den fascinerande historien är den värd ett besök. 

 Framför de två berömda  tornen  i Bologna står en marmorstaty på en piedestal. Den är svår att missa när man är på platsen och är därmed en av de mest sedda statyerna i Bologna. Statyn föreställer stadens skyddshelgon den helige Petronius (San Petronio  på italienska). Petronius var biskop i Bologna på 400-talet och gjorde mycket för att etablera kyrkan i staden. Hans namn finns på flera platser i staden (bland annat har han namngett en basilika i närheten) och även på flera statyer. Just statyn på Piazza di Porta Ravegnana framför tornen är skapad av konstnären  Gabriele Brunelli. Den stod färdig 1683. På 1800-talet flyttades den till kyrkan som bär Petronios namn men kom att flyttas tillbaka till sin ursprungliga plats igen. Där kan den ännu ses.