Platser Du inte visste att Du ville besöka

 När jag var ung så var dagens datum, den 30 november, förknippat med konflikter, högerextremism och motdemonstranter. Det var då Sverigedemokraterna och deras föregångare tågade med svenska flaggor till Kungsträdgården för att lägga en krans vid statyn av krigarkungen Karl XII och ofta möttes av motdemonstrationer. Det brukade urarta i slagsmål och våldsamheter. Anledningen till att dessa sammandrabbningar ägde rum just i dag var att det är Karl XII:s dödsdag. Detta datum 1718 stupade kungen utanför Fredrikstens fästning i Fredrikshald (numer Halden) i Norge. Den typ av manifestationer som årligen skedde här i slutet av 1980-talet var nog ganska fjärran från de tankar som låg bakom resandet av statyn. Initiativet togs av en grupp för sin tid ganska radikala liberala personer som publicisten August Sohlman och författaren August Blanche. Syftet var att hedra de svenska soldater som stupade i slaget vid Poltava 1709. Under en fest började initiativtagarna samla in pengar och utlyste en

 Nere vid Faluån , mitt i Falun står det här konstverket som föreställer tre stoder i granit med mänskliga ansikten. De är ett verk av den österrikisk-svenske skulptören Jörg Jeschke  och bär namnet Stoder. År 2005 hölls ett stensymposium med flera dalakonstnärer vid  Falu koppargruva  och de verk som gjordes där köptes in av Falu kommun. Två år senare invigdes de runt om i kommunen. Jörg Jeschkes stoder var ett av dessa verk. På senare år har väl konstverket mest väckt debatt eftersom ett medborgarinitiativ år 2015 föreslog att konstverken skulle märkas med skyltar som indikerade konstnärernas namn. Några skyltar kom därefter dock inte upp vilket ibland väcker diskussion.

 Mitt i den stora hamnen där yachterna lägger till i  La Rochelle  står en märklig fyr. Det udda med denna vita fyr är att dess bas är helt integrerad i ett mindre hus. Den första fyren i La Rochelle var  Lykttornet  i hamninloppet. Den fyren stängdes dock permanent redan i slutet av 1400-talet. År 1852 byggdes två nya fyrar i staden. En av dessa är fyren på Quai Valin. Ursprungligen var den 18 meter hög men höjdes sedan till 24 meter för att tydligare kunna skiljas från ljusen i staden. Fyren är fortfarande funktionell och används. Det är inte möjligt att som besökare gå in i fyren men den är ju svår att missa när man går där i hamnen.

 Bakom Pantheon i Rom ligger det lilla torget Piazza della Minerva  uppkallat efter det antika Minervatempel som kan ha stått här. Här har definitivt stått ett tempel tillägnat gudinnan Isis som efterlämnat den obelisk som Bernini gjorde en sockel för i form av en elefant . Torget flankeras av två byggnader, kyrkan Santa Maria sopra Minerva och på andra sidan den byggnad som i dag hyser den italienska Senatens bibliotek. Biblioteksbyggnaden var dock en gång i tiden en del av ett större byggnadskomplex som tillhörde Dominikanerorden . Just den aktuella byggnaden började som en klosterbyggnad på 1400-talet men kom på 1500-talet att bli säte för den katolska kyrkans heliga ämbete , alltså den myndighet vi oftast kallar den spanska inkvisitionen.  Det var alltså här som personer med kätterska idéer prövades och ofta dömdes under denna mörka period i kyrkans historia. Den mest kända rättegången som ägde rum på platsen är den som 1633 hölls mot astronomen och vetenskapsmannen Galileo Galil

 Den högsta punkten, och därför en mycket populär utsiktspunkt, i  Baku  är denna park på en kulle ovanför strandpromenaden. Parken är känd i folkmun som Dagustu Park , vilket betyder "Upplandsparken" (på grund av höjden). Det man oftast ser av Dagustu Park är inte så mycket en park som en serie trappor och terrasser, somliga med monument och statyer på. Själva sluttningen är dock en park. Det är tungt att gå uppför trapporna i solen men träden ger skugga när man stannar. Konstruktionen är ett verk av arkitekten Lev Ilyin.  Efter den ryska revolutionen fanns ett brittiskt regemente i Baku och sluttningen var en gång en begravningsplats för soldaterna i detta. I dag finns bara ett sådant monument kvar. Den nuvarande parken började byggas efter Ilyins ritningar 1931. Ursprungligen kallades parken Kirov Park  efter kommunistledaren Sergej Kirov  som också hade en jättestaty stående här. Den togs ned efter Sovjetunionens fall och parken fick sitt nuvarande namn. Det är som sagt f

 Bulgariens huvudstad Sofia  har jag bara besökt en gång och då i tjugofyra timmar. Jag hann dock med en stadsvandring som gav viss mersmak, här finns verkligen mycket intressant att se. En sak som vi passerade på rundturen var den här vackra teatern. Grundad 1904 under enbart namnet Nationalteatern  kunde man i januari 1907 öppna i denna vackra neoklassiska byggnad ritad av de österrikiska arkitekterna Hermann Helmer och Ferdinand Fellner. Den första föreställningen var en pjäs av dramatikern Ivan Vazov  vars namn teatern bär idag. Tiden har dock inte alltid varit snäll mot teaterbyggnaden. Den skadades svårt i en brand 1923 och blev 1929 rekonstruerad av den tyske arkitekten Martin Dülfer . Under Andra Världskriget bombades Sofia och teatern skadades igen. Nya rekonstruktioner vidtog och i dag är byggnaden i gott skick. Den ligger mittemot stadens stadspark och är en av Sofias landmärken.

 När Sverige efter Karl XII:s död tvingades avträda större delen av det territorium man erövrat de tidigare århundradena så hade Ryssland redan byggt S:t Petersburg längst in i Finska Viken. Sverige var nu väldigt utsatt och lösningen blev att bygga fästningen  Sveaborg  i skärgården utanför Helsingfors. Bygget av Sveaborg kom att ta många år. Det leddes av initiativtagaren Augustin Ehrensvärd  och inleddes 1748. Kung Adolf Fredrik  var givetvis intresserad av att se detta rikets viktigaste försvarsinvestering så han kom samma år resande med ett segelfartyg som ankrade utanför Vargön , den sydligaste ön i befästningen. Kungen landsteg så och besiktigade bygget. Några år senare 1753-54 byggdes den port som kom att bli den huvudsakliga entrén till fästningen på samma plats och för att minnas kungabesöket så fick porten namnet Kungsporten (på finska  Kuninkaanportti ). I dag är det väl få besökare som anländer till Sveaborg genom just den här porten men den hr behållit sin status som symb

 Det här är en sevärdhet som är lätt att missa om man inte känner till den. Själv upptäckte jag den bara för att jag och mitt ressällskap skulle hyra en bil och biluthyrningsfirman valde den här platsen för överlämnandet. På gården utanför Hotel Europa  i Sarajevo finns tydliga lämningar av tidigare bebyggelse. Tašlihan ,   som lämningarna är kända som, var från början ett stenhus som fungerade som värdshus längs med en väg. Det byggdes mellan 1540 och 1543 och var en postum gåva från den osmanske guvernören och välgöraren Gazi Husrev-begov och låg vägg i vägg med en annan del av hans arv, den täckta marknaden  Gazi Husrev-begov bezistan . Huset var fyrtiosju meter långt och för sin tid stort och välbesökt med en fontän och moské på gården. Det förstördes dock i en stor brand 1879. Med början 1998 grävde man ut de arkeologiska lämningarna på hotellets gård och i dag kan man sitta på uteserveringen vid hotellet och bokstavligen vara mitt på en arkeologisk utgrävning.

 Den här vackra udden på Kungliga Djurgården i Stockholm har ägor med ett av stadens mer unika muséer. Det är på samma gång ett välrenommerat konstmuseum och ett privatpalats en gång ägt av en kunglighet. Som besökare kan man få del av båda världarna. Prins Eugen var yngste son till kung Oscar II. Han fann att han hade en konstnärlig ådra och var under sin livstid inte bara en ansedd konstnär utan också en konstsamlare av rang. Han förälskade sig i Waldemarsudde på Djurgården och lät 1905 bygga ett slott här efter ritningar av Ferdinand Boberg . Slottet var prinsens privatbostad men också platsen där han förvarade sin konstsamling. När denna växte lät han 1913 bygga ett annex, galleriet, för sin konst. I dag används galleriet för tillfälliga utställningar på muséet, nu under 2022 har man till exempel kunnat se en Isac Grünewaldutställning. När prins Eugen avled 1947 testamenterade han slottet och konstsamlingen till Stockholms stad och året därpå öppnade muséet i slottet. Där finns båd

 Resenärer till Brasilien vill naturligtvis gärna se den stora regnskogen i Amazonas. En rundtur i djungeln utgår ofta från provinsens huvudstad  Manaus , en stad som blev rik på 1800-talet genom den stora gummiboomen. Rikedomarna från gummiindustrin flödade in i staden och de nyrika godsägarna ville snart ha del av ett kulturutbud liknande det europeiska. Idén att uppföra ett operahus i Manuas framfördes första gången i delstatsparlamentet 1881 och året därpå beviljades ett första anslag. Byggnationen påbörjades 1884 under ledning av arkitekten  Celestial Sacardim  men kom att gå ganska långsamt med flera stopp och återstarter. Först på nyårsafton 1896 invigdes teatern. Den första föreställningen spelades en vecka senare. Teatro Amazonas är magnifik och den brasilianska flaggan syns på kupolen. Salongen rymmer 701 personer och här finns parketter på flera våningar. En rundtur i den här teatern är höjdpunkten på varje besök i själva staden Manaus.

 Om man följer strandpromenaden  Corniche  i emiratet Abu Dhabi till sitt slut så kommer man fram till det enormt lyxiga hotellet  Emirates Palace . Mitt emot hotellet står en grupp om fem mäktiga skyskrapor som man inte kan låta bli att lägga märke till. De fem skyskraporna kallas tillsammans för Etihad Towers  och är såväl lägenheter, kontor och även ett hotell. De stod färdiga runt år 2010 och det torn som kallas T2 är den näst högsta byggnaden i Abu Dhabi (efter ett torn på en ö utanför) och den allra högsta på själva huvudön. Hotellet ligger i det första tornet T1 och öppnade 2011 och återöppnades med ny ägare 2020. Tre av tornen är bostadshus och det sista är ett kontorshus. Som turist beundrar man dem bäst på lite avstånd som en enhet.  

  Leipzig  i den tyska delstaten Sachsen är känd för sin roll i musikhistorien. Allra mest känd är naturligtvis Johann Sebastian Bach som arbetade som kantor i Thomaskirche. Även  Felix Mendelsohn  levde sina sista år i staden. Mindre känt är att även den tyska operakonstens gigant Richard Wagner  föddes här. Richard Wagner föddes 1813 i ett hus på adressen Brühl 1 . Brûhl hade under medeltiden varit den gata där handlare med rökta varor höll till och gatan börjar vid ett torg där den slaviska marknaden låg tidigare. År 1839 började torget kallas Theaterplatz då den gamla teatern ligger nära det. När hundraårsdagen av Wagners födelse skulle uppmärksammas 1913 så fick torget istället namnet Richard Wagner Platz . Många av de omkringliggande husen, inklusive teatern förstördes i en bombräd under kriget. I dag är torget en stor öppen plats visuellt domineras av köpcentret  Höfe am Brühl  som uppfördes under åren 2010-2012. Det stora metallklädda lådan har en viss brutalistisk charm och

 När jag en gång promenerade genom Köpenhamn så stötte jag på detta mycket långa avlånga torg där jag fann väldigt mycket skulpturer på ett sätt som inte är så vanligt i Skandinavien. Sankt Annæ Plads grundades runt år 1750 när den kanal som tidigare gick här fylldes igen i samband med att man började bygga stadsdelen Frederiksstaden.  Den centrala trädgårdsdelen anlades 1852. Torget sträcker dig hela vägen ned mot det nya Skuespillehuset (en teater förstås). Här finns som sagt många offentliga skulpturer, bland annat en ryttarstaty av kung Kristian X från 1954 av skulptören  Einar Utzon-Frank och en staty av kompositören  Johan Peter Emilius Hartmann från 1904 av  August Saabye. Här finns också en byst av den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt , en kopia av ett verk av Jo Davidson , och en annan byst föreställande den danske journalisten och författaren Herman Bang av  Ingeborg Plockross Irminger.

 Besökare till den anrika Towern  i London kan inte undgå att lägga märke till ett stort och pampigt minnesmärke över stupade personer inom handelssjöfarten i Första Världskriget. Det imponerande monumentet är ett av två minnesmärken på Tower Hill.  Tillsammans kallas de Tower Hill Memorial  men det första av dessa kallas ensamt  Mercantile Marine War Memorial. Krig är brutala och drabbar aldrig endast soldater. Under Första Världskriget 1914-1918 sänktes mer än 3000 skepp registrerade hos det Brittiska Imperiets handelsflotta av fienden. Mer än 17 000 sjöman omkom till följd av dessa attacker. Efter kriget så anlitade  the Imperial War Graves Commission (IWGC) arkitekten Sir Edwin Lutyens  för att göra ett monument över de stupade. Lutyens ursprungliga idé var ett ännu större monument nere vid stranden till Themsen men detta avvisades och kompromissen blev den nuvarande konstruktionen. Här finns listat namnen på 12 000 sjömän (också omnämnda i den enorma inskriptionen) och de skepp d

 Jag hade en gång en kollega som på väggen i sitt arbetsrum hade en lista över alla gator och torg i världen som är uppkallade efter Olof Palme.  Han hade någon sorts halvt seriös idé om att någon gång besöka dem alla. Jag vet inte om han besökt det torg i Berlin som sedan 1991 är uppkallat efter den svenske statsministern men det har i alla fall jag. Det ligger i stadsdelen Tiergarten och är den tidigare namnlösa lilla platsen utanför  Berlin Zoo . Ingången till Berlin Zoo från Olof Palme Platz  kallas Elefantporten  av det ganska uppenbara skälet att den orientaliskt utformade porten flankeras av två stenelefanter. Den ursprungliga Elefantporten uppfördes här år 1899 som entré till djurparken. Under kriget bombades även Berlin Zoo och den ursprungliga porten förstördes. Den port som står här i dag är alltså en kopia men det hindrar ju inte att den är en symbol för den anrika djurparken och ett landmärke i Berlin.

 Vi kanske inte direkt tänker på förbindelser över sund som platser vi vill besöka men många av oss har nog passerat Öresundsbron sedan den invigdes år 2000. Öresundsbron är egentligen flera broar och tunnlar som rör sig mellan Sverige och Danmark och även över artificiella öar i sundet. Själva bron är 7,8 kilometer lång, varav mer än fem kilometer ligger på den svenska sidan. Den består i sig av tre delar. Förbindelsen fortsätter sedan på Pepparholm, en fyra kilometer lång konstgjord ö och sedan ned i en tunnel om fyra kilometer ( Drogdentunneln ). Den förbinder Köpenhamn med stadsdelen  Limhamn  i Malmö. Inför byggnationen var bron väldigt kontroversiell med framför allt miljöargument framförda för varför den inte borde byggas. Trots att stora konsekvenser också har visats på havsmiljön i Östersjön så får väl bron i dag ses som en naturlig del av infrastrukturen i regionen. Kanske inte en plats man tänker på att besöka men definitivt ett imponerande byggnadsverk.

 Den bäst bevarade stadsporten i det gamla Gdansk ligger nere vid kajen till floden Motlawa  och kallas för Chlebnickaporten . Den bombades svårt av tyskarna i slutet av kriget men har ändå lyckats bevaras så här väl. Porten stod färdig runt år 1450 och över den låga gotiska välvda ingången finns stadens äldsta bevarade vapensköld med två silverkors mot röd botten. Om man går genom porten ska man också kunna se en annan symbol - liljan, symbolen för hertigarna av Pommern. Chlebnickaporten är långt ifrån den mest imponerande stadsporten i staden men vapensköldarna i sig gör den värd ett besök, bortsett från att den också ligger vackert vid floden där man ändå ofta promenerar.  

 Azerbajdzjans huvudstad  Baku  uppvisar flera distinkta stilar i arkitektur och stadsplanering. På senare tid har oljepengarna som flödar in lett till en överdådigt spektakulär stil som min guide i staden skämtsamt kallade "Dubai" med  eldstornen  och strandpromenaden vid  Deniz kenari Milli park  som prominenta exempel. Precis intill strandpromenaden ligger dock det här torget som är i den venetianska stil som dominerade arkitekturen för hundra år sedan. Torget kallas Azneft Meydani  av den lokala befolkningen men är rondellen här är även känd som SOCAR circle.  Här hade det statliga oljebolaget en gång i tiden sitt högkvarter och det har gett torget båda namnen. Azneft betyder "azerisk olja" och SOCAR är den engelskspråkiga förkortningen för det statliga bolaget. Annars domineras torget av  Seyid Mirbabayevs palats.  Seyid Mirbabayev var en nyrik sångare som fick rådet att köpa palatset och sälja lägenheter i det. När Sovjetunionen tog över konfiskerades huset oc

 Det därmed något missvisande namnet  Plaza de la Revolución används egentligen om en hel stadsdel i den kubanska huvudstaden Havanna men det är givetvis det stora torget som man huvudsakligen tänker på i detta sammanhang. Området var faktiskt ursprungligen en del av den tidigare diktatorn Fulgencio Batistas  moderniseringsprojekt för Havanna. Torget hade då namnet Plaza Civica  och var tänkt som ett nytt centrum i staden med flera gator och avenyer sammanstrålande här. Det var också Batista som tog initiativ(även om flera liknande förslag tagits fram långt tidigare)  till att bygga det 109 meter höga torn i kubansk marmor och i form av en femuddig stjärna som ritats av arkitekten  Raoul Otero de Galarraga. Tornet är ett minnesmärke över den kubanske frihetshjälten och poeten José Martí . Det restes med början 1953 då José Martí skulle ha fyllt 100 år. Husen runt omkring är i många fall myndighetsbyggnader och ministerier. Sedan revolutionen 1959 har torget kommit att få namnet Plaza d

 Den här mäktiga fontänen står i dag vid  via Partenope  i Neapel med utsikt över hela Neapelbukten. Den går oftast under namnet  Fontana del gigante  men är även känd som Fontana dell'Immacolatella . Fontänen beställdes på 1600-talet av den spanske vicekungen  Antonio Álvarez de Toledo  och stod ursprungligen vid det kungliga palatset i Neapel. Där stod den bredvid en staty av en jätte vilket gav fontänen dess namn. Den ritades av arkitekterna  Pietro Bernini och Michelangelo Naccherino . Fontänen flyttades senare till Palazzo dell'Immacolatella  vilket gav den dess alternativa namn. I dag står den som sagt i Neapelbukten och är verkligen en pampig fontän - som gjord för att fotograferas vid.

 Floden  Miljacka flyter genom Sarajevo och i dag finns det flera broar som korsar den. Av brofundamenten att döma så är dock den bro som kallas Latinbron  den äldsta av dessa. Bron har fått sitt namn av att den förband den högra stranden med de katolska kvarteren i staden som under de osmanska åren kallades " Latinluk ". En bro på platsen omnämns första gången 1541. Den var i trä och konstruktionen tillskrivs en Hussein, son till Simerd. När floden svämmade över 1791 raserades bron. Återuppbyggnaden finansierades av köpmannen   Abdulah-aga Briga. I dag är bron förmodligen mest känd för att kortegen med den österrikiske tronföljaren Frans Ferdinand  passerade över den precis innan attentatet  när Gavrilo Princip mördade honom. Händelsen utlöste som bekant Första Världskriget. Under Jugoslavieneran kallades bron därför för Princips bro . Efter Jugoslaviens upplösning återfick bron sitt tidigare namn.

 I dag den nionde november är det exakt 33 år sedan som Berlinmuren öppnades och sedan började rivas. Denna enorma händelse finns väl dokumenterad i Berlin. En minnesplats som gränsövergången Checkpoint Charlie är naturligtvis för känd för den här bloggen men jag har tidigare skrivit om den fantastiska konstutställningen  East Side Gallery  där konstverken målats direkt på murdelarna. Runt om i staden finns också dessa plattor i marken som markerar murens sträckning. Det är i dag lite konstigt att tänka på att gatan man promenerar på en gång var blockerad av en mur som helt stängde av vägen och att man från ett kvarter inte kunde gå till nästa. Berlinmuren byggdes 1961 av kommunistregimen i DDR som ett svar på den allt högre utvandringen (flykten) från Östberlin till Västberlin. Staden hade, liksom hela landet, efter Andra Världskriget delats i fyra ockupationszoner, en amerikansk, en brittisk, en fransk och en rysk. De tre första bildade snart Västberlin, en del av Förbundsrepubliken

 Den här lilla skulpturen står vid stranden i Strängnäs och minner om hur båtfärder över fjärden en gång i tiden var den enda möjligheten att ta sig från en strand till en annan. Konstnären bakom bronsskulpturen hette  Erik Sand. Han föddes 1909 och gick bort 1997. När Sand var ung fanns den ingen bro mellan fastlandet och Tosterön där han bodde. Han kom ofta hit till Lurudden  med just båt. Stenen som skulpturen från 1959 står på har en inskription av Örnulf Tigerstedt,  en författare från Finland som bodde i Strängnäs mellan 1946 och 1962. Inskriptionen lyder: HÄR ÖVER MÄLARSUND DROG SVEA KONUNGAR I ERIKSGATA   HÄR BLÅSTE FÄRDMÄN LUR   ATT KALLA ARMSTARK FÄRJKARL  FÖRRN BRO BLEV BYGGD  BAR BUKBRED FÄRJA MÄNNISKOR   OCH FÄNAD, GODS OCH FORDON  ÖVER BLÅA BÖLJAN

 I ett ganska lummigt område i Polens huvudstad Warszawa kan man se murar som tillhör Warszawacitadellet , ett 36 hektar stort inhägnat område. Delar är öppet men annat är slutet och tillhör den polska militären. Citadellets historia går tillbaka till revolutionsåret 1830 då ett väpnat uppror i november skakade staden. Warszawa låg efter Polens tre delningar i det område som tillhörde Ryssland och den ryske tsaren Nikolas I  såg att en mer permanent militär närvaro var nödvändig. Han beordrade bygget av citadellet. Byggnationen inleddes 1832 och mer än sjuttiosex bostadshus revs för att göra plats för det vilket tvingade fram evakuering av 15 000 invånare. Fästningen stod färdig 1834. I fredstid var 5000 ryska soldater stationerade här. Det var även ett fruktat fängelse där bland annat många revolutionära krafter som Rosa Luxemburg och, ironiskt nog,  Felix Dzerzjinskij som grundade KGB:s föregångare tjeckan, satt fängslade. Med tiden blev citadellet försvarstekniskt obsolet och det f