Inlägg

Visar inlägg från september, 2021

Rasstereotyper i Latinamerika

Bild
 I dag tänkte jag ta upp ett fenomen som på sätt och vis förbluffat mig under mina resor men som också ger tankar. Jag har sett t.ex. Nathan Schachar ta upp det i Dagens Nyheter (och få mothugg) men i stort är det ett fenomen det inte talas så mycket om. Det handlar om att man i länder i Latinamerika (säkert även på andra ställen men de exempel jag har sett kommer från Latinamerika) kan se exempel på rasstereotypa framställningar av människor som var vanliga i Västvärlden förr men som i dag uppfattas som just stereotyper som aldrig skulle kunna marknadsföras öppet i Sverige eller ens USA. De två bilderna ovan är från Kuba och Brasilien, närmare bestämt Havanna och Salvador de Bahia. Notera att dockorna som säljs är stiliserade svarta figurer med stora läppar och naiva ansiktsuttryck. I Europa skulle de genast leda till diskussion om "blackface" eller "picka-ninny " men här säljs de alltså öppet. Ett intressant faktum är också att såväl Havanna som Salvador de Bahia

Saltgruvan i Wieliczka

Bild
 När Unesco för första gången utsåg platser av särskilt universellt värde till världsarv år 1978 så fanns tolv världsarv med på listan. Ett av dessa var de kungliga saltgruvorna i Wieliczka och Bochnia i Polen. När man besöker saltgruvan i Wieliczka så är det inte svårt att förstå varför. Det här är inte bara en intressant industrihistorisk plats utan också ett helt unikt museum med saltstoder tillverkade av arbetarna i gruvan. Gruvan är 327 meter djup och gångarna sträcker sig mer än 287 kilometer. Här har salt brutits åtminstone sedan 1200-talet. En legend gör gällande att saltfyndigheten har med den ungerska prinsessan Kingas förlovning med den polske kungen Boleslaw IV att göra. Prinsessan ska ha bett sin far om en klump salt, lagt sin förlovningsring i den och kastat den i en brunn. Sedan åkte hon till Polen och bad sina nya undersåtar gräva på platsen för gruvan och där fann de inte bara saltklumpen med ringen utan även stora saltfyndigheter. Under åren kom verksamheten att expa

Furuviksparken

Bild
 År 1900 hade trafikchefen Oscar Jakobsson vid Uppsala-Gävle Järnväg  varit på studieresa i USA och av den inspirerades han till idén att man borde anlägga en attraktion längs med järnvägen som skulle locka besökare. Den idén kom i augusti samma år att förverkligas genom öppnandet av en nöjespark i Furuvik strax öster om Gävle - Furuviksparken. Bild: Stig Edhborg Furuviksparken är en kombination av nöjespark med åkattraktioner (för närvarande sexton stycken), djurpark (framförallt finns här många apor) och lite av ett friluftsmuseum. Sedan 2008 finns ett forskningscentrum kring just parkens primater. När jag besökte parken 2006 så fanns här också en temapark kring figurerna från böckerna om Barna Hedenhös av Bertil Almqvist. En ganska spännande del av parken är Hemliga fortet, ett kustförsvarsmuseum som består av mindre bunkrar.  Det här är ett varierat nöje som passar bra för barnfamiljer. I och med att utbudet är så mångfacetterat så kan alla i familjen hitta något de uppskattar. E

Konstantins kolumn

Bild
 Det historiska centrumet i Istanbul runt området Sultanahmet  är fyllt av historiska monument som tillsammans utgör en enhet som alla besökare till staden lär se. Det är dock lätta att missa den kolumn som kallas Konstantins kolumn  som står en bit ifrån de andra monumenten på Camberlitas torg (kolumnen kallas Camberlitas på turkiska, det betyder typ "stenförstärkt"). Kolumnen stod från början utanför Apollos tempel i Rom. Kejsaren Konstantin lät resa den där genom att placera åtta kolumner gjorda av tre diameter breda ringar som var och en väger tre ton på en piedestal och den hade då en bild av som hälsar solen i toppen. År 330 lät han dock flytta kolumnen till sin nybyggda huvudstad Konstantinopel på det som då var det centrala torget Forum Constantine och passade då på ett ersätta solguden med en staty av sig själv. Denna staty kom under åren att ersättas av statyer av senare kejsare som Julianus och Theodosius. Kolumnen träffades dock av blixten 1081 och totalförstörde

Forum för samtidshistoria (Zeitgeschichtliches Forum) i Leipzig

Bild
 I dag avgörs valet till den tyska förbundsdagen och det ser ut att bli en rysare. På den här bloggen går vi dock tillbaka till en period när stora delar av den tyska befolkningen inte hade något reellt val. I  Leipzig  finns det mycket intressanta muséet Forum för samtidshistoria  (Zeitgeschichtliches Forum) som berättar Tysklands (och framförallt de östra delarnas) historia från 1945 fram till i dag. Det här muséet är verkligen mycket matigare än jag någonsin kunde tro när jag kom. I flera rum ges en inblick i hur livet gestaltade sig i det forna DDR. Här finns naturligtvis den obligatoriska lektionen i landets uppdelning mellan de fyra allierade segrarmakterna (USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen) och hur det lede till att landet delades i två stater och hur dessa isolerades från varandra. Sedan skildras livet i öst, både den kommunistiska propagandan, det odemokratiska valsystemet där SED (det östtyska kommunistpartiet) alltid kontrollerade parlament och regering (med

Dong'anmen - Ming Imperial Palace Relics

Bild
 Det här är verkligen en plats som man inte vet att man vill besöka, en av Beijings gömda pärlor. Själv hade jag precis anlänt till den kinesiska huvudstaden och gick omkring och försökte orientera mig i omgivningarna öster om den Förbjudna staden när jag plötsligt såg en nedsänkning i gatan med vad som såg ut som en gammal mur. På några skyltar intill kunde jag läsa mig till att det var lämningar från Mingdynastins tid (1368-1644). Det här är resterna av stadsporten  Dong'anmen som en   gång var en del av en inre stadsmur mellan den yttre muren och murarna runt den förbjudna staden. Den muren anlades 1420 av kejsaren Yongle och  Dong'anmen var den östra porten. När kejsardömet föll 1912 brändes porten ned. Resterna grävdes fram igen år 2001 och finns nu alltså att beskåda under namnet Ming Imperial Palace Relics. Det här är inte ett storslaget museum eller ens särskilt väl skyltat men lämningarna är väldigt tillgängliga för allmänheten och svåra att missa om man råkar befinna

Eldstornen i Baku

Bild
 Azerbajdzjan är fortfarande inte ett lika känt turistland som grannlandet Georgien men här finns mycket att se. Jag har tidigare skrivit mer ingående om landets huvudstad  Baku  i allmänhet men idag tänkte jag att vi skulle titta närmare på ett av stadens mest synliga landmärken: de tre höghus som kallas Flame Towers (eldtornen). Sedan antiken har Azerbajdzjan varit känd som ett land av flammande eld. Det beror framförallt på den olje- och naturgasrika marken. Här tränger naturgas naturligt upp till marken och antänds spontant vid kontakt med luften, vilket gett upphov till  brinnande berg . En gång i tiden var hela Azerbajdzjan ett sådant brinnande område. Det gav också upphov till en  religiös kult där elden dyrkades av såväl hinduer som soroastriker i området. I dag har de rika oljetillgångarna istället gjort delar av befolkningen väldigt rik och det har lett till att det finns en sorts mer spektakulära nybyggen i Baku. Mellan åren 2007-2012 byggdes de tre skyskrapor som kallas Fl

Uppståndelsekatedralen i Tirana

Bild
 Albanien är ett av Europas mest religiöst heterogena länder (trots att all religionsutövning var förbjuden under kommunisttiden). Det märks även i gatubilden. Här finns såväl  Et'hem Bey-moskén  som kyrkor av olika religiösa inriktningar, främst ortodoxa. Uppståndelsekatedralen är en av Balkanregionens största ortodoxa kyrkor. Den designades av en amerikansk arkitektbyrå och öppnade officiellt i juni 2012 för att fira tjugoårsdagen av att den albansk-ortodoxa kyrkan kunde återstartas (efter kommuniståren).  Komplexet innehåller förutom själva katedralen även ett födelsekapell, ett klocktorn och högkvarteret för kyrkans heliga synod. Kupolen är mer än 32 meter hög och tornet är 46 meter högt. Kyrkan är alltså förhållandevis ny men en stor turistattraktion i Tirana. Den är mycket vackert dekorerad även utifrån.

Esplanadparken i Helsingfors

Bild
 Alla som åkt Finlandsfärja och gått av i Helsingfors antingen för en längre vistelse eller bara några timmar under dagen har sannolikt gått från hamnen in mot de centrala delarna av staden genom den park som kallas Esplanadparken . Esplanadparken anlades i början av 1800-talet. Den gamla staden hade brunnit ned i en stor brand 1808 och året därpå hade Sverige avträtt sin östra rikshalva till Ryssland som där upprättade Storhertigdömet Finland. En stadsplan upprättades 1812 och 1826 upprättade arkitekten Carl Ludvig Engels  en parkplan i tre delar. På 1840-talet hade Esplanadparken nått sitt nuvarande mått. Den användes då av mer förmögna flanörer vilket sannolikt är bakgrunden till namnet. Så småningom blev det ett relevant promenadstråk för alla huvudstadens invånare. Mitt i parken står en staty av Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg. Längst ned mot hamnen stod en herde med ett stånd för försäljning. Han kallades lite skämtsamt för pastorn (ordet pastor är latin för herde)

Orsa Rovdjurspark

Bild
 Intill den stora friluftsanläggningen och vintersportorten Grönklitt i Orsa kommun ligger en av Europas största vildmarksparker -  Orsa rovdjurspark . Parken öppnade 1986 som Orsa Björnpark  men har sedan dess vidgat sitt tema till att omfatta rovdjur från hela norra halvklotet. Här finns förutom de stora svenska rovdjuren björn, varg, järv och lo även persiska snöleoparder och sibiriska tigrar. I anläggningen Polar World   finns även isbjörnar. Som alla som någon gång försökt få en skymt av varg och lo på Skansen vet så är det här mycket skygga djur som inte gärna visar sig för människor och jag får nog erkänna att jag inför besöket var rätt oroad över att få se gigantiska inhägnader utan att lyckas se ett enda djur. På den punkten fick jag dock snabbt se mig korrigerad. Här kan man verkligen se djuren i en så naturlig miljö som kan begäras. Det här är en park som kan uppskattas av såväl vuxna som barn och man kan lära sig en hel del om stora rovdjur, främst från Skandinavien men s

Leipzig

Bild
 Leipzig är den största staden i den tyska delstaten Sachsen  och den åttonde största i Tyskland med runt 600 000 invånare i själva staden och över en miljon i storstadsområdet. Stadens medeltida stadskärna bär framförallt renässansdrag trots att den som så många andra städer i Tyskland bombades under Andra världskrigets slutskede. Här finns givetvis ett stort torg framför det gamla rådhuset från 1556, en av Tysklands vackraste renässansbyggnader med sin klocka. Arkaden nedtill är från 1907 då de handelsbodar som stod här tidigare revs. Torget, Marktplatz, är ofta skådeplatsen för festivaler med mycket musik (så även när vi var där). Det gamla rådhuset ersattes vid förra sekelskiftet av Neues Rathaus i en klassicistisk stil som påminner om ett slott. Just musik är något som Leipzig är välkänt för. Här levde Johan Sebastian Bach under stora delar av sitt liv och i Thomaskyrkan  uruppfördes flera av hans verk. Här har också en av världens äldsta profana körer länge verkat, ett tag unde

First Baptist Church - den första afro-amerikanska kyrkan i Charlottesville, VA

Bild
 Förra gången den här bloggen skrev om Charlottesville i Virginia så handlade det om striderna kring  monument som i dag anses släta över USA:s rasistiska förflutna. I dag handlar det om den andra sidan av myntet, hur stadens afro-amerikanska befolkning kämpat för att skapa sin egen historia. Efter det amerikanska inbördeskriget när slaveriet avskaffades så blev de svarta invånarna i den Amerikanska Södern fria människor. De levde dock fortfarande under raslagar som segregerade dem. Det gällde även i det religiösa livet. Svarta var från början förbjudna att hålla egna gudstjänster men kunde på nåder få hålla gudstjänster i vita kyrkor (till att börja med hållna av vita pastorer). Redan i mars 1863 slöt sig dock 800 svarta invånare i Charlottesville, VA, samman och ansökte om att få bilda en egen församling. Den åttonde juli året därpå bildades församlingen och började hålla egna gudstjänster. Man köpte då Delevanhuset , en byggnad uppförd år 1826-1828 och ursprungligen använd som ett

Casa dos Bicos

Bild
 I Lissabons allra äldsta delar ligger ett hus som ser närmast prickigt ut. Vad som ser ut som prickar är dock egentligen spetsar som sticker ut från fasaden. Huset kallas därför Casa dos Bicos. Det sägs att i början av 1500-talet ägde den förste portugisiske guvernäören i Indien  Afonso de Albuquerque hus (men inte mark) i detta område och att han runt 1523 började bygga en   Casa dos Diamantos efter en resa i Italien döe han inspirerats av palatsen. Med tiden kom bygget också att inkorporera mer inhemsk portugisisk arkitektur. Huset överlevde den stora jordbävningen 1755 men med stora skador på fasaden. Det inledde en serie rekonstruktioner av huset. På 1800-talet övergivk det från att vara ett bostadshus till en lagerlokal. I dag ägs huset av José Saramago-stiftelsen  som sedan 2013 har sitt huvudkontor här. Går man förbi det här huset lär man lägga märke till det. För mig personligen var det nog dock Saramagos ansikte som fångade intresset. Nobelpristagaren från 1998 är trots allt

Kedjebron i Budapest

Bild
 Ungerns huvudstad Budapest är som de flesta vet ursprungligen två städer på var sin sida av Donau, Buda och Pest , som har vuxit samman till en stor stad. Den första permanenta bron som förband de båda stadshalvorna öppnades år 1849 och är ett verk designat av den engelska ingenjören  William Tierney Clark  och konstruerad av den skotske ingenjören Adam Clark  (som trots namnlikheten inte var släkt med varandra). Bron beställdes av greve  István Széchenyi  och på ungerska bär den hans namn. Den stod alltså färdig 1849, ett år efter den ungerska revolten 1848, och band på ett symboliskt sätt samman den ungerska huvudstaden. Då var den en av de längsta broarna i världen. På Budasidan ligger brofästet precis där linbanan (som tyvärr var stängd när jag var där) går upp till  Budaborgen . Det man framförallt ser på bilderna ovan är dock Pestsidan (vilket beror på att de är tagna från Budasidan). Det här är fortfarande en vacker bro och man kan promenera över den och både få en fin utsikt

Uspenskijkatedralen

Bild
 På Skatudden i Helsingfors, precis utanför centrum, ligger en av de två kyrkor som tydligt definierar stadens skyline. Det är den Finska ortodoxa kyrkans  huvudkatedral - Uspenskijkatedralen. I slutet av 1850-talet tog den dåvarande generalguvernören  Friedrich Wilhelm Rembert von Berg  initiativ till att bygga en ny ortodox kyrka i Helsingfors då den existerande blivit för liten. Efter den ryska erövringen av Finland 1809 hade den ryska befolkningen i staden växt och därmed även den rysk-ortodoxa församlingen. Namnet kommer sig av det slaviska ordet för "insomnande" och syftar på den fest som firar den heliga jungfruns insomnande. Kyrkan planerades av arkitekten  Alexej M. Gornostajev efter ett traditionellt slaviskt mönster. Den stora lökkupolen i mitten omges av tolv mindre kupoler och dessa ska tillsammans symbolisera Kristus och hans lärjungar. Katedralen kom att bli en påminnelse om den ryske tsarens överhöghet över staden och är Nordens och Västeuropas största ortodo

Place des Quinconces - Europas största torg?

Bild
 Vid floden Garonne i Bordeaux, ganska nära den berömda  vattenspegeln , ligger vad som i alla fall enligt vissa beräkningar är Europas största torg -  Place des Quinconces. Torget är ungefär 25 hektar stort och anlades runt 1820 som en försvarsanläggning. Träden planterades 1818 i den geometriska formen quincunx (cirklar formerade som ett tvärslaget kors, som femman på en tärning) vilket gett torget dess namn. Torget domineras av den gigantiska pelare i en fontän som kallas  Monument aux Girondins.  Det anlades mellan 1894 och 1902 som minnesmärke över de girondister (medlemmar i ett politiskt parti under franska revolutionen) som avrättades under terrorväldet under revolutionen. Högst upp på pelaren står ett monument över friheten och i fontänen finns bronshästar och vattendjur. I andra änden av torget nere vid floden står två kolumner som ska representera handel och navigation, två viktiga företeelser för en hamnstad. Om man vill ha ett livligt torg med handel eller uteserveringar s

Falun

Bild
 Falun är namnet på den stora tätorten i Falu kommun som är residensstad i Dalarnas län (fram till 1997 känt som Kopparbergs län med hänvisning till just Falun och koppargruvan här). Det är också en stad som har mycket att erbjuda en turist. Falun växte fram kring den världsarvklassade  Falu koppargruva  och var alltså från början en arbetarstad. Än i dag finns flera arbetarlängor som en liten trästad bevarade nära gruvan. Faluån delade staden i två delar. På den "gruvliga sidan", den sydvästra delen av staden (där gruvan liggen) var förorenad av mineral från gruvan och bar lite växtlighet. Än i dag kan man gå upp på de enorma slagghögar som finns i detta område och som bildar små kullar i sig. Från dessa har man också utsikt över staden. Nordost om ån låg den "ljuvliga sidan" där finare villor växte fram när staden blev residensstad och samlade länets ämbetsmän. Här ligger Stora Kopparbergs kyrka som är stadens äldsta byggnad med anor från 1300-talet men i huvudsa

Hansestaden Bremen

Bild
 Med sina c:a 500 000 invånare är Bremen , huvudstaden i delstaten med samma namn, Tysklands elfte största stad och den näst största (efter Hamburg) i norra Tyskland. Stadens historia går tillbaka till den tidiga medeltiden och under större delen av sin historia (med sin speciella delstatsstatus på sätt och vis även i dag) har det varit en självständig stad, delvis inom det lösliga Tysk-romerska riket. Staden styrdes av sina köpmannagillen och var en mycket viktig stad inom Hansan, det förbund av handelsstäder som styrde Östersjöområdet. Jämt Lübeck och Hamburg får den fortfarande kalla sig Hansestadt . Det mest intressanta för en turist i Bremen är givetvis det världsarvsklassade medeltida torget och särskilt den staty av riddaren Roland som står framför rådhuset.  Rolandsstatyer var vanliga bland tyska städer under medeltiden och signalerade att staden hade särskilda privilegier. De föreställer förmodligen den Roland som tjänade under Karl den Store på 800-talet (hjälten från den fra