Saltgruvan i Wieliczka

 När Unesco för första gången utsåg platser av särskilt universellt värde till världsarv år 1978 så fanns tolv världsarv med på listan. Ett av dessa var de kungliga saltgruvorna i Wieliczka och Bochnia i Polen. När man besöker saltgruvan i Wieliczka så är det inte svårt att förstå varför. Det här är inte bara en intressant industrihistorisk plats utan också ett helt unikt museum med saltstoder tillverkade av arbetarna i gruvan.

Gruvan är 327 meter djup och gångarna sträcker sig mer än 287 kilometer. Här har salt brutits åtminstone sedan 1200-talet. En legend gör gällande att saltfyndigheten har med den ungerska prinsessan Kingas förlovning med den polske kungen Boleslaw IV att göra. Prinsessan ska ha bett sin far om en klump salt, lagt sin förlovningsring i den och kastat den i en brunn. Sedan åkte hon till Polen och bad sina nya undersåtar gräva på platsen för gruvan och där fann de inte bara saltklumpen med ringen utan även stora saltfyndigheter. Under åren kom verksamheten att expandera.

Saltet i gruvan är inte vita kristaller som man skulle kunna to utan snarare en svart fast mineral som till utseendet påminner om granit.

Det mest fascinerande är att arbetarna när de vakade i gruvan började hugga ut figurer av salt. De har också skapat hela kapell där de hade andakter när de var i gruvan. Ingen av de figurer man kan se i gruvan är gjord av en professionell konstnär. De är alla konstruerade av gruvarbetare som en sidosyssla.  Icke desto mindre är de fantastiska konstverk. Kapellet är också makalöst i sin storslagenhet.

Gruvan är en alldeles utmärkt dagsutflykt från Krakow. Den är en verklig höjdpunkt för varje resa i Polen och kan varmt rekommenderas.