Platser Du inte visste att Du ville besöka

 Det här monumentet föreställande en bevingad kvinnofigur som höjer en lagerkrans mot skyn ska symbolisera Bulgariens enande och står i  Plovdiv . När de områden där bulgarer traditionellt bebor blev självständiga från det Osmanska riket efter det rysk-turkiska kriget 1878 så gav Berlinavtalet bulgarerna två stater, kungadömet Bulgarien med Sofia som huvudstad och Östra Rumelien där Plovdiv var huvudstad. De två staterna förenades till dagens Bulgarien år 1885. Hundra år senare, 1985, firades landets förening genom uppförandet av det här monumentet. Konstnären heter  Velichko Minekov. Kvinnofiguren ska alltså vara en representation av Bulgarien och segerkransen symboliserar enigheten mellan de bulgariska regionerna.  Varje år i september firar men landets enande här.

Bostonförorten Cambridge i Massachusetts är mest känd för att två av världens mest prestigefyllda utbildningsinstitutioner  Harvard University  och  Massachusetts Institute of Technology  ligger här. Här finns dock också andra historiska byggnader som denna pampiga baptistkyrka. År 1844 bröt sig en grupp ut ur First Baptist Church of Cambridge för att bilda en ny lokal församling i de äldre delarna av förorten som kallas Old Cambridge Baptist Church . Den ursprungliga samlingslokalen såldes efter några år och 1869 byggdes den nuvarande byggnaden i gotisk revival-stil . Byggnaden är idag kulturminnesmärkt. Församlingen är enligt sin hemsida progressiv och öppen för alla.

 På torget  Gwanghwamun i Seoul står det som har kallats den koreanska huvudstadens mest ikoniska staty. Den invigdes 2009 och föreställer den koreanska 1400-talsmonarken Sejong den store , den fjärde kungen i Joseondynastin. I dag är Sejong mest känd som utvecklare av det koreanska alfabetet. Det var när man skulle utveckla det offentliga torget på platsen som idén att skapa en staty över kung Sejong föddes. Först tänkte man sig att flytta en tidigare staty hit men valde istället att skapa ännu en staty av kungen. Professorn i snide och modellering  Kim Yeong-won  designade statyn som alltså invigdes 2009.

 Den kinesiska staden  Quingdao  i Shandongprovinsen är naturligtvis mest länd för att det är säte för ett av världens största bryggerier -  Tsing-Tao . Bryggeriet ligger på gatan  DengZhou Road  som är känd för öl även på andra sätt. Inofficiellt känd som Ölgatan är DengZhou Road kantad av restauranger och pubar. Här finns en pubkultur som man inte ser så ofta i Kina (även om den på många sätt skiljer sig från hur pubar ser ut i Västvärlden). På kvällarna lever gatan upp med besökare på uteserveringarna. Ett besök här är en självklarhet för alla besökare i Quingdao.  

 Kring förra sekelskiftet var läkaren och den tidigare polarforskaren Axel Enwall en känd profil i  Kristinehamn . När han dog donerade han sin förmögenhet till en fond som skulle ge pengar till vård och konst i staden. I mer än hundra år gjorde fonden just det innan den avvecklades 2019. De resterande pengarna lades på ett sista konstinköp som skänktes till Region Värmland och placerades utanför vårdcentralen. Fondens förvaltare valde Enköpingskonstnären Annika Oskarsson  till att utföra konstverket. Hon gillade idén med att verket skulle placeras framför en vårdcentral och valde ett motiv som hon själv ansåg symboliserade stöttning och hjälp och kallade konstverket Kram . Hon menar dock att det är upp till betraktaren vad verket föreställer. Det är i vart fall en sorts kula som vilar på tre ben, det längsta av dessa är mer än fyra meter. Det är färggrant och ska lysa upp (på natten är det belyst). Alla ortsbor är inte helt förtjusta i verket men så är det väl med all offentlig konst

  Amalienborg  är som väl de flesta vet det kungliga residenset mitt i Köpenhamn. På borggården står en kanske inte lika känd ryttarstaty. Statyn som är  5,23 meter hög (exklusive den i sig ganska höga sockeln) och väger 22 ton föreställer den danske kungen Fredrik V, Fredrik föddes år 1723 som son till dåvarande kronprins Kristian (sedermera Kristian VI)  och efterträdde sin far som kung år 1746. Han avled själv 1766 men hade under sin regeringstid arbetat för att främja den danska handeln, ett arbete som dock främst gynnade det Asiatiska kompaniet  som hade monopol på dansk handel med Asien. Det var därför inte konstigt att Asiatiska kompaniet under ledning av sin ordförande AG Moltke beslutade sig för att finansiera en ryttarstaty av kungen. Uppdraget gick till den franske skulptören Jacques Sally. Sally påbörjade arbetet redan 1752 oh kungen var själv mycket involverad i framtagandet av statyn. Den stod dock färdig på sin plats först i augusti 1771. Då hade kungen varit död i fe

 På en udde ut i Svarta havet ligger den bulgariska badorten  Sozopol . Den är säkert väldigt trevlig att besöka på sommaren men var rätt tråkig en regnig dag i maj, särskilt i jämförelse med sin mer berömda grannstad Nessebar . Man har dock vid arkeologiska utgrävningar hittat resterna av en gammal stadsmur. De mest berömda och välbevarade delarna är den södra sidan men det finns också en bevarad port och resterna av ett torn på den norra sidan, Här har gjorts många arkeologiska fynd från framförallt 500-talet. Själva porten flankerades på vänster sida av ett torn som det i dag inte finns mycket kvar av. På insidan har man också hittat fynd som tyder på en begravningsplats från medeltiden. Själva muren har i omgivningarna här eroderats naturligt och också raserats i flera jordskalv. Porten ledde en gång till en hamn nedanför. För en nutida besökare utan omfattande arkeologisk skolning är det kanske mest utsikten över Svarta havet som gör den här platsen värd ett besök.

 I det antika  Plovdiv  finns inte bara forntida lämningar. Faktum är att många hus i området är från den period som kallas det bulgariska nationella återuppvaknandet , alltså den andra halvan av 1800-talet. Det äldsta av dessa hus är det som kallas Kliantihuset och ligger mittemot  Lamartinehuset . Byggnationen av detta asymmetriskt byggda tvåvåningars bostadshus började redan i mitten av 1700-talet. Det har sedan dess genomgått flera tillbyggnader och renoveringar, tydligast 1817. Huset har också haft många ägare genom åren. I dag är det dock ett museum där man kan gå in och se inredning från perioden. Det skiljer sig på det sättet från flera av de andra husen. Här finns en innergård och bevarade rum med möbler och väggmålningar. Man kan också se en film om byggnadens historia. Ett besök i Kliantihuset är det bästa sättet att ta del av ett högreståndsbostadshus från Bulgariens nationella uppvaknande.  

 På den ås som utgör den högsta punkten i den italienska staden  Matera  ligger stadens katedral eller  Cattedrale di Santa Maria della Bruna e di Sant'Eustachio  som det fullständiga italienska namnet lyder, Påven Innocentius III gjorde Matera till ett ärkestift år 1203 och samma år började man bygga denna katedral. Den ligger ovanpå ruinerna av en äldre kristen kyrka tillägnad helgonet S:t Eustacius men den nuvarande är alltså främst tillägnad den heliga jungfrun. Det är alltså stadens katolska huvudkyrka och år byggd i en vanlig korsformad stil och har ett stort rosettfönster på kortsidan. För besökaren är kanske ändå det stora torget och utsikten över staden och det omgivande klipp- och grottlandskapet det huvudsakliga skälet att klättra upp till denna kyrka.

 De  röda Zanzibarguerezorna  som bara finns på ett litet område på Zanzibar är givetvis den främsta anledningen att besöka nationalparken Jozaniskogen  på Zanzibars huvudö. När vi var där ingick dock ytterligare ett stopp i rundturen på ett litet område där de tog hand även om andra djur. Inte lika unika som aporna men väl så gulliga. Vid vårt besök fick vi bland annat se kameleonter. Notoriskt svårt att fånga på bild var när de fångade insekter med tungan, men tro mig det kan man se i verkligheten här. Den kända kamouflageförmågan tog sin tid och är svår att se på en unik individ men det går ju att jämföra färgerna på olika individer (se bara bilderna ovan).  Här fanns också väldigt söta galagoer eller öronmakier  som de också kallas på svenska. På engelska kallas denna art för busch babies . Det är egentligen nattdjur men i fångenskap går de att se även på dagen (även om de då är trötta). Här fanns också insekter som fjärilar (som kunde ses i alla stadier från larv till puppa till

 I Zanzibar finns bara en nationalpark men det är en riktig pärla med en helt unik attraktion. Den röda apan  Zanzibarguereza,  Procolobus kirkii, finns bara på en enda plats på jorden och det är just här i Jozaniskogen. Nationalparken är 50 kvadratkilometer stor och kan lätt nås från olika delar av ön. Man besöker den lämpligast med guide. Här får man gå runt och se växtlighet och djurliv men det finns inget som går upp mot de röda aporna. De lever i flockar om omkring femtio individer. Man bör hålla avstånd till dem för att inte sprida eventuella sjukdomar och får naturligtvis inte mata dem men man får se upp för de är inte särskilt folkskygga utan kan smyga sig fram. De kan ses i såväl träden som på marken. En helt unik upplevelse som bara kan ses här i hela världen.

 År 1919 gav författaren Hjalmar Bergman ut romanen Markurells i Wadköping.  Den fiktiva staden Wadköping var inspirerad av Bergmans födelsestad Örebro. När Örebro skulle fylla 700 år 1965 skapade staden ett friluftsmuseum för att bevara äldre bebyggelse och gav det naturligtvis namn efter romanen. Friluftsmuséet Wadköping ligger nära stadsparken och vid Svartåns strand. Här har man samlat flera gamla hus som tidigare stått på olika ställen i staden. Det äldsta av dessa är Kungsstugan  från senmedeltiden (andra bilden). Den ska ha fått sin benämning av att hertig Karl (den blivande Karl IX) ska ha övernattat här en gång. Ett annat äldre hus är Borgarstugan  från 1600-talet (sjätte bilden) som är mest känd för att kokboksförfattarinnan Cajsa Warg  bott här. Förutom själva de historiska husen har man fyllt dessa med verksamheter som Second hand-butiker och försäljning av olivolja. Här finns också ett café och restaurang och en teater. Det går alltså att själv välja hur länge man vill var

 Genom Sarajevo, huvudstaden i Bosnien-Hercegovina, flyter floden Miljacka . Det är en med alla mått mätt ganska liten flod, ett biflöde till floden Bosna. En sak jag upptäckt med flera av de bilder jag tog av floden är att den ibland är extremt rödaktig. Den rödbruna färgen beror dessvärre på att floden är riktigt förorenad, till stora delar av avloppsvatten som rinner direkt ut i floden på grund av läckage. Under Bosnienkriget förstördes och plundrades reningsverken, vilket har gjort rening kostsamt. Sedan 2015 finns ett program för att försöka rena floden mer permanent men åtminstone förra året (2022) var den fortfarande ofta rödbrun till färgen.

 Det här tornet med sin karaktäristiska klocka är faktiskt ett av Dresdens högsta byggnader (ungefär 100 meter högt) och den äldsta bevarade delen av Dresdens gamla slott. Det kallas lokalt för Haussmansturm, Haussmanns torn. Tornet började byggas runt år 1400 som en del av Dresdens slott. Sitt nuvarande utseende fick det på 1670-talet under ledning av arkitekten Wolf Caspar von Klengen . Den stora klockan på tornet är ett verk av hovurmakaren  Jean François Poncet  på 1700-talet. Om man går in i tornet, något jag inte gjorde, så kan man både se det stora urverket och också ta del av utsikten från tornet. Annars är det kanske mest imponerande nedifrån.

 De mest betydelsefulla serbisk-ortodoxa kyrkan i  Kotor  i Montenegro är S:t Nicholaskyrkan , Man kan lätt känna igen den på grund av den stora serbiska flagga som är uthängd över den. Den nuvarande kyrkan började byggas 1902 och stod färdig 1909. Den är ritad av arkitekten  Ciril Ivekovic i pseudo-byzantinsk stil, Den står dock på en plats där en tidigare kyrka som förstördes i en stor brand i slutet av 1800-talet stått. Den har en stor kupol och två klocktorn i fronten. De förgyllda korsen på klocktornen är en gåva från Ryssland.

 Ugandisk mat är mer än bara  katogo . En av landets mer utpräglade specialiteter är en sorts snabbmat som man kanske skulle kunna kalla en östafrikansk tunnbrödsrulle. Den kallas för rolex och är en sorts omelett inlindad i det tunna brödet chiapati. Det sägs att idén till denna, ganska intuitiva rätt kommer från regionen Busoga men traditionen växte sig stark i kvarteren kring Ugandas främsta universitet Makerere i Kampala. Rätten som kan ätas som frukost lunch eller middag men som kanske är vanligast just som snabbmat (om än stor och mättande som sådan) består av en omelett gjord på ägg som placeras i en chiapati ofta tillsammans med någon typ av kött eller grönsaker och stark sås. Chiapatin rullas sedan med övriga ingredienser i, en tillredningsmetod som gett namnet rolex till rätten. Den är vanligast i storstadsområdet runt Kampala, Den är värd att prova.  

  Heliga Marias blommas basilika  är Florens stora katedral och många intressanta sevärdheter ligger i anslutning till den. En av de främsta är det stora friliggande klocktornet (kampanilen). Tornet har en bas som är 15x15 meter och är 84,7 meter högt. Det kallas oftast för Giottos klocktorn  efter arkitekten Giotto. Han var sin tids främste konstnär och fick 1334 uppdraget att anlägga tornet. Han dog tre år senare då bara de nedersta planen var färdiga. Hans lärjunge Andrea Pisano tog över arbetet som senare slutfördes av Francesco Talenti år 1359.Klocktornet är fylld av konstverk och dekorationer av den tidens stora mästare. I dag är det hör ett populärt turistmål, kanske lite väl populärt då köerna är långa.

 Kyrkan San Francesco a Ripa i arbetarstadsdelen  Trastevere i Rom är kanske mest känd för att den hyser statyn av den saliga  Ludovica Albertoni  av Bernini  men den har mer att erbjuda än bara statyn. På medeltiden fanns det ett franciskanerkloster i Trastevere och till den hörde efter 1231 även en kyrka tillägnad helgonet San Biagio.  Den ska ha hyst väldiga fresker över den helige Franciskus liv som i dag gått förlorade. Den nuvarande kyrkan byggdes 1603 efter ritningar av arkitekten Onorio Longhi . Fasaden gjordes färdig mellan 1681 0ch 1703 efter ritningar av Mattia di Rossi. Kyrkans större altartavla föreställer  San Pietro d' Alcantara och San Pasquale Baylon och målades av Tommaso Chiaro. Det stora konstverket är dock Berninis skulptur och bakom den hänger även en tavla av Giovanni Batista Gaulli föreställande Sankta Anna och den heliga jungfrun. Det här är en av Roms mindre kyrkor men rymmer väldigt mycket storslagen konst. Den är lätt att missa, men det vore ett miss

 Det här vackra församlingshuset ligger på Linnégatan i stadsdelen  Limhamn  i Malmö. Det är notoriskt svårt att få fram vettig information om det via Internet men jag ska berätta det jag lyckats få fram. Huset från 1908 fungerar idag som församlingshem för Limhamns församling inom Svenska kyrkan. Det används för träffar av olika slag också av andra än kyrkan. Huset är ritat av arkitekten Harald Berglin  och kallades ursprungligen Limhamns kommunalhus.  Den byggdes alltså som en administrativ förvaltningsbyggnad och samlingslokal för den då nybildade Limhamns köping. Redan år 1915 införlivades dock köpingen i Malmö stad och man får förmoda att huset någon gång därefter övergick till församlingen och fick sin nuvarande användning.

 I dag den elfte september är det tjugo år sedan svenska folket vaknade upp till nyheten att landets utrikesminister Anna Lindh hade avlidit av de skador hon fick när hon attackerades av en knivman på NK i Stockholm föregående kväll. Mordet på Anna Lindh skakade Sverige och det är en självklar sak att uppmärksamma på tjugoårsdagen. Det finns inte så många platser uppkallade efter Anna Lindh som det gör efter Olof Palme. En av de platser som faktiskt finns är Anna Lindhs plats i Malmö. Denna öppna plats vid Hjälmarekajen  i centrala Malmö (ett stenkast från Centralstationen) ligger i ett område som tidigare var en del av en kommunikationsyta mellan stationerna Malmö C och Malmö V och var brofäste för en kombinerad väg och järnvägsbro. Området blev dock rejält förändrat och fick ett lyft när Västra hamnen byggdes ut. I dag finns ingen bro och platsen är en del av kajen invid Bagers plats . Det var år 2007 som kommunfullmäktige i Malmö beslutade att södra delen av Hjälmarekajen skulle u

Det här huset med välvda öppningar förbinder Gdansks gamla stad med floden  Motława . Det kallas för Gröna porten  och är en av stadens större turistattraktioner. Huset uppfördes som residens åt de polska kungarna mellan 1568-1571. Arkitekten var en holländare som gick under namnet Reigner van Amsterdam  och man kan se att huset är tydligt inspirerat av stadshuset i Antwerpen. Flamländsk konst och arkitektur påverkade stora delar av Europa och det här är det tydligaste exemplet i Gdansk. Förutom som kungligt residens har det även använts av stadens naturvetenskapliga förening på 1700-talet. I dag rymmer det även Nationalmuseum och ett kontor som används av den tidigare polske presidenten Lech Walesa. Bara att se den imponerande fasaden utifrån är dock spännande och givetvis kan man också använda den som just stadsport för att ta sig in till Gamla staden.

 Ibland kan man som resenär se samma motiv upprepas på flera ställen. Ibland är det till och med rena kopior. Det är fallet med den här fontänen och statyn som står framför Dramatiska teatern i den georgiska staden Batumi . Neptunusfontänen restes på planen framför teatern år 2010. Den är dock en direkt kopia av den kända fontänen i Bologna  med statyn ursprungligen gjord av konstnären Giambologna . Batumi har de senaste åren mer och mer kommit att få en "nyrik" aura med stora byggprojekt och spektakulär konst. En kopia av havsgudens fontän är kanske inte det mest spektakulära men det är ett fint tillskott i staden.  

 I gamla staden i  Plovdiv  är det trots stadens långa historia, 1800-talsarkitekturen från det bulgariska uppvaknandet som dominerar. Ett exempel på det är det hus som kallas Lamartine-huset. Huset byggdes 1829-1830 av en okänd byggmästare och dess förste ägare var köpmannen Georgi Mavridi  Några år senare, 1833, reste den franske poeten Alphonse de Lamartine genom Plovdiv på sin resa till Mellanöstern. Han stannade tre nätter i Mavridis hus och har efteråt talat väl om sin tid i huset. Sedan dess har huset kallats efter den franske poeten. Frankrikes president på 1980-talet Francois Mitterand ska också ha besökt huset och berömt det. 

Den lilla ön Changuu i den tanzaniska ögruppen Zanzibar är känd som  Prison island  men var egentligen mer av en karantänstation för personer smittade med gula febern. I dag är nog nästan höjdpunkten i ett besök snarare att se den stora sköldpaddekolonin . År 1919 så gav den brittiske guvernören på Seychellerna fyra stycken jättesköldpaddor från ön Aldabra i gåva till Changuu. Dessa förökade sig snabbt (sköldpaddor lägger många ägg per kull) och kolonin växte snabbt. Roligare än så är dock att sköldpaddor lever otroligt länge och två av de fyra ursprungliga sköldpaddorna fortfarande är i livet! Sköldpaddan på de två översta bilderna är den äldsta av dessa och 198 år gammal. Med ålderns rätt lider han dock av en sjukdom som får skalet att se skadat ut. I dag finns mer än 100 sköldpaddor på ön. Faktum är dock att det periodvis varit fler än så, många har stulits för att ätas eller bli husdjur. I dag är de dock skyddade av myndigheterna, Som besökare får man gå fram till sköldpaddorna

 Ungefär en trettio minuters båtresa från huvudön och stenstaden i Zanzibar ligger den lilla ön Changuu som är mer känd som Prison Island.  Den är värd en utflykt av två helt olika skäl, dels för att det här går att se en viktig historisk plats och dels för att se de gigantiska sköldpaddor som också finns på ön. Morgondagens inlägg handlar om sköldpaddorna, i dag tar vi oss an öns historia. Ön har varit obebodd fram till 1860-talet då sultanen av Zanzibar hyrde ut den till handelsresande araber. Dessa använde den som fånghåla för de förslavade afrikaner man sedan transporterade till köpare på andra sidan havet. En ensam golvring i ett rum (bild tre) vittnar om hur de fick stå kedjade i golvet. Efter att  Zanzibar på 1890-talet blev ett brittiskt protektorat så köpte försteministern Lloyd Matthews ön av araberna i syfte att anlägga ett fängelse. Istället kom cellerna dock att användas som karantänstation. Hit skickades framförallt personer som behövde isoleras på grund av gula febern. I