Platser Du inte visste att Du ville besöka

 Inne i förrummen till det nuvarande biblioteket i  Palazzo Archinnigasio  som en gång rymde världens äldsta universitet hänger dessa heraldiska sköldar. Sköldarna visar släktvapnen för några av Bolognas främsta adelsfamiljer. Många av dessa har en direkt koppling till det tidigare universitetet som donatorer eller akademiker verksamma här. Dt ger ett mäktigt intryck att se alla dessa vapen samlade även om släktnamnen för en normalinformerad turist förmodligen inte säger så mycket. 

 På Schlossplatz mitt i  Dresden  står denna staty av kung Friedrich August "den rättfärdige" , den siste elektorn och förste kungen av Sachsen. Han var också tilltänkt kung av Polen, ett kungadöme som under hans regeringstid dock upplevde sin tredje delning (landet delades mellan Ryssland, Österrike och Preussen) och upphörde att existera. Friedrich August kämpade hela sitt liv för att Polen skulle återuppstå och tvingades också se det Tysk-romerska rikets slutgiltiga upplösning och kämpa mot Napoleons ockupation. Han avled 1827 och är begravd i Dresden. Monumentet som i dag står stiligt framför det gamla slottet i centrala staden har inte alltid stått här. Faktum är att det på Schlossplatz fram till bombningarna 1945 stod en staty av en senare kung, A lbert av Sachsen.  Denna skadades dock svårt och smältes ned. Monumentet över Friedrich August invigdes 1843 i parken utanför det närliggande Zwingerpalatset . Det är ett verk av konstnären  Ernst Rietschel  . Staden och dess

 Runt  Stortorget i Malmö  finns många intressanta byggnader och en rik historia. I det här vackra huset ligger ett av Sveriges äldsta apotek. Apoteket Lejonet  grundades ursprungligen år 1571 när den danske kungen Fredrik II utfärdade Malmös första kända privilegiebrev för apoteksverksamhet till  Erasmus von dem Brucke. Apoteket låg då på en annan plats men flyttade till de nuvarande lokalerna 1898. Skåne hade ju då blivit svenskt och Lejonet genomlevde en storhetstid och behövde större lokaler. Från förra sekelskiftet tillverkade man medicin här i lokalerna och sålde bland annat hasch och andra medel som i dag är narkotikaklassade. Sveriges första insulin tillverkades här mellan 1924 och 1930. När den svenska apoteksmarknaden avreglerades i början av 2000-talet fick Apoteket AB statens uppgift att bevara de gamla historiska apoteken, bland annat just Lejonet i Malmö- 

 Längst ned på La Rambla i hamnen i Barcelona står en 7,2 meter hög kollon med en staty föreställande amiral Christopher Columbus. I ena handen håller han ett papper och med den andra pekar han mot vad som sägs vara Nya Världen, i själva verket pekar statyn mot Nordafrika. Det var i Barcelona som Christopher Columbus lämnade rapport till det spanska kungaparet Ferdinand och Isabella efter sin första resa. Idén att uppföra ett monument över amiralen kom redan år 1856 men det stod färdigt till Världsutställningen 1888 . Bronsstatyn i toppen av kolonnen är ett verk av konstnären  Rafael Atché.  Allt material i hela monumentet kommer från Spanien och det uppfördes uteslutande av katalanska arbetare. I dag är ett monument över Columbus givetvis kontroversiellt även i Spanien (och särskilt i Katalonien) så givetvis hr krav på dess nedtagande framförts, senast i demonstrationer 2020. Än så länge kan man dock besöka det.

 I gårdagens inlägg skrev jag om den historiska byggnaden som kallas Maison des avocats i de historiska delarna av Lyon. I dag hyser huset ett fantastiskt litet museum som är helt unikt i sitt slag, Musée Cinema et Miniature. Muséet skapades av  Dan Ohlmann  som själv har ett förflutet inom film och teater. Under sin aktiva tid fick han också göra många miniatyrer av teaterset och insåg d att även själva konsten att göra miniatyrer är en konstform som förtjänade att uppmärksammas. Merparten av muséet, som öppnade 2005, är dock tillägnat filmproduktion, effekter och framförallt masker och rekvisita. Allt som visas på muséet är original och har i många fall köpts in och förts hit direkt efter avslutad filminspelning. Här finns rekvisita från Marvels filmer, från Star Wars, Apornas Planet och många andra filmer. Då mycket kommer från skräckfilmer så är en del rum olämpliga för barn, men det finns mycket väl skyltat utanför så föräldrar ser vilka rum de kan ta barnen till och inte. Den öv

 I dag hyser den här byggnaden i de centrala delarna av det världsarvsklassade gamla Lyon ett underbart litet museum tillägnat film och miniatyrer, Musée Miniature et Cinema. Det är temat för morgondagens inlägg, i dag koncentrerar vi oss på själva byggnaden som har en intressant historia i sig själv. De äldsta delarna av byggnaden uppfördes redan i början av 1300-talet. På 1400-talet hyste den ett vandrarhem som ofta frekventerades av präster. Under de kommande seklerna byggdes huset ut med nya våningar med de karaktäristiska toscanska gallerierna och en ny trädgård anlags utanför. Vandrarhemmet blev med tiden också tillhåll för medlemmar av Lyons Baroche, en förening vars medlemmar är juridikstudenter, paralegals och andra jurister. Denna typ av organisationer  var viktiga i rättsskipningen före revolutionen. De gav också fri juridisk rådgivning här. Detta är vad jag kan förstå orsaken till att huset kallas Maison des Avcoats.  På 1960-talet fanns planer på att riva byggnaden men e

 Doreen står på den här bilden framför  Zeitgeschichtliches Forum  i Leipzig, men den märkliga bronsstatyn hon står bredvid finns faktiskt på flera ställen i framförallt östra Tyskland. Den heter  Der Jahrhundertschritt , århundradets steg, och ät ett verk av konstnären  Wolfgang Mattheuer från 1984. Redan när det skapades ansågs verket vara ett av de viktigaste i dåvarande DDR. Eftersom explicit politisk kritik var förbjuden så användes ofta andra uttryck, som de konstnärliga, för att diskutera tillståndet i samhället. Mattheuers staty föreställer en figur med ett mycket litet insjunket huvud och förvridet långa lemmar som tar ett gigantiskt kliv.  Den är öppen för tolkningar. Konstnären själv beskriver den som absurd och som att den visar på "konflikten mellan ett längtande medvetande och en värld av besvikelse". Det är inte en slump att den i Leipzig placerats just framför det museum som skildrar den totalitära statens historia.

 Mitt i Seoul ligger huvudtemplet för Jogyeorden , en buddhistisk sekt som är den främsta representanten för den koreanska buddhismen. Templet har anor tillbaka till 1395 då ett tempel som senare kom att bli det tempel som sedan 1910 kallas  Gakhwangsatemplet  uppfördes på platsen. Under slutet av den japanska ockupationen bar templet namnet Taegosa.  Det var också under den japanska ockupationsperioden som templet kom att bli huvudsäte för Jogyeorden. Sedan 1937 har templet den rollen och det var en process som fullbordades med invigningen av den stora Buddhahallen, Daeungjeon , 1938. Sedan 1954 avspeglas rollen också i templets namn Jogyesa. I maj månad, som råkar vara den tid jag var i Seoul, hänger kulörta lyktor överallt på tempelområdet för att fira Buddhas födelsedag.

 En spännande sak med att resa är att upptäcka de små egenheter som finns på olika platser och som kanske inte alls är stora sevärdheter men som bidrar till helhetsupplevelsen och ger något extra. Det kan vara duvor på ett torg, lustiga hattar på vaktparader eller - i detta fall - underligt formade hyrbåtar. Genom Prag flyter floden Moldau  och som turist passerar man över floden flera gånger under ett besök. Om man tittar ut mot den så kan man upptäcka små paddelbåtar i väldigt underliga former. Här finns båtar formade som bilar, som alltså ser ut som gamla bilar som körts ut i vattnet eller båtar formade som svanar som faktiskt på långt håll ser ut som väldigt stora svanar. Båtarna drivs genom att man trampar på pedaler som driver runt skovelhjul (som dock oftast är dolda. Dessa båtar kan hyras, förmodligen dock till riktiga rövarpriser. Själv tycker jag mest att de ger ett charmigt intryck när man står och tittar ut över floden.

Lunds domkyrka   är en av Sveriges äldsta domkyrkor (trots att den ju ursprungligen var dansk). Den är tillägnad den heliga jungfrun och skyddshelgonet S:t Laurentius . Laurentius är känd för att han på 200-talet som förvaltare av kyrkans tillgångar beordrades betala skatt till kejsaren. Istället sålda han av tillgångarna och skänkte pengarna till de fattiga, varför han är de fattigas skyddshelgon. För detta blev han halstrad över en eld i augusti 258. Bilder av skyddshelgonet finns på flera platser i Lunds domkyrka. En av de lite lustigare varianterna är det skåp som står i den sjuarmade ljusstakens kapell . Här har konstnären  Annika Rehn återberättat historien om Laurentius med hjälp av keramikfigurer. Berättelsen finns också nedtecknad i bakgrunden. Det blir lite dockskåp över berättandet men det är ett verk som på ett enkelt och tilltagande sätt berättar en tragisk historia.  

 Den kinesiska megastaden Chongqing har två bevarade stadsportar,  Tongyuan men  och den ännu mer anonyma  Dōngshuǐ Mén. Dōngshuǐ Mén ligger faktiskt i dag belägen under en stor motorvägsbro (i Kina bygger de på sätt man knappast skulle se i Europa) men är ändå väl bevarad om man hittar den. Det här är en av de få bevarade delarna av Chongqings en gång långa och viktiga stadsmur som hade 17 portar. Efter att man startade rivning av muren år 1927 så är som sagt bara två av dessa bevarade och det här är den mindre av dessa. Trots sitt undanskymda läge så är den här stadsporten renoverad och kopplad till den större  Dōngshuǐ Mén-gatan  som i sig minner om förflutna tider.

 Det här monumentet föreställande en liten u-båt i ett block av betong och brons står på   Avinguda Diagonal i Barcelona. Det är tillägnat  Narcís Monturiol som uppfann den ångdrivna u-båten och föreställer hans u-båt  Ictíneo II  som seglade ut från hamnen i Barcelona år 1864. Narcís Monturiol föddes 1819 och studerade som ung juridik. Under studietiden blev han politiskt engagerad och tillhörde socialistiska och republikanska sällskap. Det ledde till att han ett tag levde i exil i Frankrike innan han återvände till Spanien som målare. Det var då han uppmärksammade de dåliga arbetsvillkor som de spanska koralldykarna hade. Han började experimentera med en farkost som de kunde dyka inne i. Först byggde han en modell i trä (Ictineo) och senare en större variant (Ictineo II) som hade en revolutionerande motor som byggde på kemiska reaktioner som genererade såväl värme som syre. Trots detta fick han aldrig till finansieringen och u-båten såldes som skräp. Först många år senare förstod ma

 Det här är ett fascinerande monument över en händelse som verkligen har haft avgörande betydelse för många människor. Vid stranden i Kigungu i Entebbe  anlände de första katolska missionärerna från Missionaries of Africa Society , också känd som White Fathers , den 17 februari 1879, i dag alltså exakt 145 år sedan. Det var den kände upptäcktsresanden (och, vilket är mindre känt, exploaterande kolonisatören) Henry Morton Stanley som först förmådde den bugandiske kabakan (kungen) Mutesa I att bjuda in kristna missionärer till sitt rike- Brevet med inbjudan ställdes till det brittiska parlamentet som givetvis skickade anglikanska missionärer. Även det katolska missionärsförbundet skickade dock några missionärer, de första var  Pere Siméon Lourdel Marpel, känd i Uganda som  Fader Mapeera ,  och broder Delmas Amans, som blev känd som Amansi.  De anlände till området runt Victoriasjön i november 1878 och hyrde där en båt för att resa över sjön. I mitten av februari året därpå nådde de öarna

 Den här bysten står i stadsparken i Sofia precis bakom konstgalleriet. Den föreställer den ryske generalen Josef V Gurko  som också gett namn åt gatan intill (liksom åt en annan gata i  Veliko Tarnovo ). Anledningen till att en rysk general hyllas på detta sätt i Bulgarien är att han var ledande under det krig som kallas det rysk-turkiska kriget  under andra halvan av 1800-talet. Gurko ledde de ryska trupperna ner på Balkan och befriade bland annat Tarnovo och Sofia från de osmanska härskarna. Efter vapenstillestånder 1878 blev Bulgarien självständigt efter flera hundra år så på många sätt anses Gurko ha lagt grunden till dagens Bulgarien. Senare ska han ha fört en russifieringspolitik i Polen innan han dog 1901, men i Bulgarien är han än i dag en nationalhjälte. 

 När Barcelona tilldelades de olympiska spelen för år 1992 så ledde det till en sällan sedd stadsutveckling och upprustning, inte minst av hamnområdet. Den fantastiska räkan med hummerklor  La Gamba  är inte det enda landmärket från denna upprustning. Intill räkan står också detta märkliga huvud som ibland kallas La Cara de Barcelona  (Barcelonas ansikte). Ansiktet är en skapelse av en av de mest kända popkonstnärerna Roy Lichtenstein och själva skulpterandet stod Diego Rahado för. Det togs fram 1991-92 för att stå färdigt till OS. Det 15 meter höga huvudet väger faktiskt 90 ton och är tänkt att representera några strömningar i den katalanska konsten. Den surrealistiska inriktningen ska minna om verk av Salvador Dali och användandet av mosaiker är en hyllning till arkitekten Antoni Gaudi som ofta använde det i sina byggnader. Ändå kan man ju när man vet det känna igen många drag från Roy Lichtensteins tavlor när man tittar på skulpturen.

 I dag är det ju Valentindagen, den så kallade Alla hjärtans dag.  Jag vidhåller att denna dag väl mest är ett kommersiellt jippo men det är ju alltid en bra anledning att uppmärksamma kärleken. Det har jag försökt göra de senaste åren här på bloggen. För två år sedan hade jag viss idétorka så jag uppmärksammade helt enkelt de hjärtformade uppmuntringsförsök som det svenska flygvapnet gjorde under coronapandemin. Förra året blev det desto bättre när jag kunde berätta en mer personlig berättelse om en resa till Uganda och hur jag introducerades i min fästmös familj med en traditionell introduktionsceremoni . Givetvis är det en stor händelse i mitt liv och jag fick anledning att återkomma till den i januari i år då vi firade ettårsdag . Båda dessa inlägg hör till de absolut mest lästa på bloggen. Även vid andra tillfällen har jag skrivit om olika typer av kärleksyttringar på bloggen, mest tydligt i det här då jag tar upp den något märkliga men numera ganska spridda traditionen att sätta

  Rådhusesplanaden  är såväl en esplanad som en mindre stadspark i Gävle och sträcker sig från Gavleån och  rådhuset  upp mot Norrtull i norr, med  Gävle teater  mitt i. Parken blir en esplanad då den flankeras av de två gatorna Norra Kungsgatan och Norra Rådmansgatan . Esplanaden anlades efter stadsbranden 1869 och var den enda av de två nord-sydliga promenader som ingenjören Nils Ericsson hade i sin stadsplan. Sannolikt är den breda allén och parken tänkta som en brandgata genom staden. Förutom de viktiga byggnaderna så består parken av statyer, fontäner och en dansbana. På sommaren är den mycket populär och används vid stadsfester, festivaler och bara vanligt sommarliv.

 Inne på området för  Pragborgen  finns en gata med små hus där människor faktiskt bodde, delvis knektarna på slottet men även andra. Den kallas Gyllene gatan. I den östra änden finns ett stort runt torn som är mytomspunnet. Det kallas Daliborka  och har tjänat som fånghåla och tortyrkammare. Tornet byggdes 1496, samtidigt som befästningarna runt omkring förstärktes. Det tjänade som fängelse fram till 1781 då två våningar i tornet brann ned efter ett blixtnedslag. Tornet kom att bli känt som Daliborka efter den förste fången här, Dalibor av Kozojed . Han var såväl rebell som skyldig till trolöshet mot huvudman och fängslades 1496, samma år som tornet byggdes. Med åren kom det att utvecklas en vacker legend om att han i fängelset lärde sig att spela fiol på ett sätt som fick hela omgivningen att lyssna. Sanningen är förmodligen att legenden egentligen syftade på att torterades (en ordlek som inte gör sig på svenska ligger bakom förvirringen). I dag kan man gå ned i fånghålan och se små

 Vid ingången till avenyn  Avinguda de la Reina Maria Cristina  från  Plaça d'Espanya  i Barcelona står två imponerande torn som kallas de venetianska tornen. Som så mycket i det här området så var de venetianska tornen, som kallas så eftersom de är inspirerade av det friliggande klocktornet (kampanilen) vid Markusplatsen i Venedig, en del av stadsförnyelsen i samband med Världsutställningen 1929 . Planerna för de 47 meter höga tornen som står på varsin sida av avenyn började göras redan 1907 och uppdraget att ta fram dem gick till arkitekten  Ramon Reventós  som gjorde mycket i området, till exempel den  grekiska teatern . Tornen har behållit sin position och tjänar i dag som entré till Avinguda de la Reina Maria Cristina hela området från Världsutställningen 1929 och OS 1994.

 Egentligen har jag redan haft ett inlägg om den här platsen men där är den närmast nämnd som en pendang till Banpodeagyo Bridge  och de tre artificiella öarna och multimediacentret Yevit som utgör Sebitseom förtjänar faktiskt att nämnas som en spännande plats i sig själv. Det här är ett relativt nytt resmål. Idén att göra konstgjorda öar i Hanfloden var ett medborgarförslag inlämnat av  Kim Eun-sung . Stadsfullmäktige i Seoul fattade beslutet 2006 och hela området stod färdigt 2014. Sebitseom är i sin helhet 10,421 kvadratmeter stort och består av de tre konstgjorda öarna Gavit, Chavit och Solvit samt multimediecentret Yevit på stranden. Det har snabbt blivit ett populärt tillhåll med restauranger och serveringar. Här finns också små båtar man kan åka med i floden. Öarna ägs av flera finansiärer men hittills har de mest medfört kostnader. Det hindrar ju inte att det är ett givet besöksmål för den som besöker Seoul.

 I den kinesiska huvudstaden Beijing ligger  Sommarpalatset  som egentligen inte alls är ett palats utan snarare en stor kejserlig trädgård. Det nuvarande Sommarpalatset är egentligen det andra, det ursprungliga förstördes av europeiska trupper under Opiumkriget . Vid Kunmingsjön i palatsträdgården ligger en stenbåt som minner om det angreppet. Marmorbåten  är en paviljong i form av en båt. Den uppfördes ursprungligen av Quinalongkejsaren år 1755 och var då en stenskorv där själva paviljongen var av trä. Den brändes ned 1860 under det andra Opiumkriget på order av den brittiske lord Elgin (troligen sonen till han som rövade Parthenonfresken). Den nuvarande marmorbåten uppfördes 1893 på order av änkekejsarinnan Cixi.  Den ser ut att vara helt och hållet i sten men faktum är att även denna har en paviljong av trä men detta är målat för att likna marmor. Den har även skovelhjul för att imitera en hjulångare.

 På det fantastiska konstmuséet  ARoS Aarhus Kunstmuseum  i Århus hänger mycket spännande konst av såväl danska som internationella konstnärer. Den här tavlan föreställande två märkligt färgade kvinnogestalter i ett drömskt landskap är ett exempel. Jørgen Boberg (1940-2009) var en självlärd dansk målare som kom att bli en centralgestalt inom den danska surrealismen .  Jaeger og Falconér målades mellan 1971 och 1974 och är ett utmärkt exempel på surrealistisk konst. Motivet är en variant på avbildning av par i utomhusmiljö och påminner om de mer vanliga avbildningarna av Adam och Eva i Paradiset. Här är tolkningen dock mer öppen, varför sägs den till exempel visa en jägare och en falkenerare?

 Vid det stora torget framför kommunhuset i  Plovdiv , ett stenkast från  Tsar Simeons trädgård  och  den romerska Odeon , ligger den här stora och populära fontänen. Fontänen kallas Pelikanfontänen då den är dekorerad med statyer av denna fågel men går också under det märkliga namnet " Knapparna " efter formen på sätena intill fontänen. Fontänen är på kvällarna upplyst i flera färger. Vid ett tillfälle ska den också ha sprutat Coca-Cola som en del av en konstinstallation men detta hör givetvis inte till vanligheterna.

 Kommunpolitik innefattar den viktiga men ibland otacksamma uppgiften att smycka offentliga miljöer. Konst måste finnas i det offentliga rummet men konst väcker känslor och kommer inte alltid att uppskattas av alla. Det vet naturligtvis alla och då och då blossar diskussionerna upp om utsmyckningen av en plats. Det hände för ett år sedan i den värmländska kommunen  Kristinehamn . På Lyrantorget mitt i stadens centrum stod länge en gammal alm. Till slut blev almen dock sjuk och man såg sig tvingad att ta ned den. I dess ställde placerades ett träd av stål som också kan smyckas med till exempel hjärtan vid vissa tillfällen på platsen. Stålträdet kan i sina bästa stunder glänsa som av frost eller silver men det har också väckt en omfattande diskussion där somliga ser det som en förfulning av stadsmiljön. Om detta kan man naturligtvis tycka olika men som besökare är konstverket dock värt att titta på. 

 I den stora katedralen i Vilnius  ligger flera av de litauiska storfurstarna begravda. Här ligger också den olyckliga prinsessan Elisabeth av Österrike begravd. Hennes tragiska levnadsöde banade på sätt och vis vägen för den svensk-polska unionen på 1500-talet. Elisabeth var äldsta dotter till den tysk-romerske kejsaren Ferdinand I och giftes i mycket unga år bort med den blivande polske kungen Sigismund II August år 1543 (hon skulle just fylla sjutton). Äktenskapet var ett sätt att stärka banden mellan länderna. Det var aldrig ett lyckligt äktenskap, Sigismund August fann sin hustru oattraktiv och det sägs att hans far Sigismund I var den ende vid hovet som var vänlig mot den unga prinsessan. Paret bodde dock i Vilnius under större delen av det korta äktenskapet (de polska kungarna var ju också storhertigar av Litauen) och Sigismund August spenderade mesta tiden med den kvinna som kom att bli hans andra hustru. Elisabeth led av epilepsi och vid bara nitton års ålder 1545 drabbades

 Det är i dag lite mer än en trafikkorsning (rondell) men  Plaça d'Espanya i Barcelona (för den som funderar över stavningen så är detta inte spanska utan katalanska) är fortfarande ett mycket pampigt torg. Platsen där torget ligger var ursprungligen en avrättningsplats. År 1715 uppfördes ett citadell i närheten och avrättningsplatsen flyttades. Det nuvarande torget började ritas redan 1915 men färdigställdes till Världsuställningen 1929. Torget planlades av arkitekten Josep Amargós och den pampiga fontänen som i dag står mitt i rondellen ritades av  Josep Maria Jujol tillsammans med  Miquel Blay som gjorde statyerna. Torget är en korsning med flera gator, bland annat  Avinguda de la Reina Maria Cristina som leder upp till kullen där Palau Nacional , som i dag hyser konstmuséet, ligger. Torget och avenyn är fortfarande omgivna av spännande byggnader, några av dem kommer vi återkomma till i kommande inlägg.