Platser Du inte visste att Du ville besöka

  Charleston, South Carolina är en typisk sydstatsstad och just därför värd ett besök. Här ligger bland annat College of Charleston,  ett universitet vars campus ligger nära den centralt belägna stadsparken som därför kommit att bli ett tillhåll för studenter. På sommaren hålls här också marknader. Stadsparken heter Marion Square  men den är också känd som the Citadel Green  eftersom grönormrådet en gång hörde till militärskolan The Citadel. De hade sin utbildning här mellan 1843 och 1922. Området ägs fortfarande av militären men används och sköts av staden som en stadspark. Försök att utnyttja marken till annat, som en shoppinggalleria, har stoppats av protester. Namnet Marion Square är en hyllning till officeren Francis Marion som i slutet av 1700-talet stred mot såväl fransmän och ursprungsamerikaner som engelsman innan han i befrielsekriget identifierade sig med kolonierna. Det här är en härlig, levande park men som europé kunde man åtminstone när jag var där 2016 fortfarande f

 Framför den gamla nationalteatern och operahuset i Bratislavas gamla stad står en fontän med en staty av en ung man (eller pojke) i toppen. Det är Ganymedesfontänen. I den grekiska mytologin var Ganymedes  en pojke som kidnappades av en örn på Zeus uppdrag och fördes till Olympen där han tjänar som gudarnas vinskänk. Fontänen som bär hans namn ritades år 1888 av den i Bratislava födde arkitekten V Tilgner. Statyn på toppen visar Ganymedes i örnens klor. Därunder finns två bassänger, den översta dekorerad med vattenlevande djur. Pelarna som håller upp bassängerna är dekorerade med pojkar som håller i fiskar som alla är vanliga i Donau (floden som också rinner genom Bratislava),

  Hong Kong  har alltid varit en mötesplats mellan Öst och Väst. Med sin kinesiska befolkning och långa tradition av brittiskt styre har staden fått en unik känsla (även om kineserna politiskt nu tagit kontroll och det demokratiska systemet ligger i spillror). Ett av de mest slående exemplen på västerländsk arkitektur i staden är denna byggnad, en gång säte för den lagstiftande församlingen och i dag högsta domstolsinstans som Court of Final Appeals Byggnaden i neoklassisk stil ligger vid Central Queens Square  omgiven av bankbyggnader. Den uppfördes 1912 och var länge landets Högsta Domstol. Mellan åren 1986 och 2011 var den säte för den lagstiftande församlingen. Efter att denna flyttat ut så flyttade den högsta överklagandedomstolen in. Huset är mest sevärt för sin neoklassiska arkitektur. Statyn av gudinnan Temes på taket är en av Hong Kongs mest fotograferade sevärdheter. 

 Steninge slott är ett privatägt slott utanför Märsta i Sigtuna kommun. Själva slottet är stängt för allmänheten men ägorna är öppna. Ägarfamiljen Taube har dock tagit initiativ till att bygga flera bostäder i närheten och den närliggande Stenladan är bland annat känd för sin  julmarknad . Den första ägaren till ägorna är en fru Katarina som omnämns i källorna år 1299. Gården kom sedermera att ägas av familjen Oxenstierna. Den nuvarande slottsbyggnaden ritades av slottsarkitekten Nicodemus Tessin d.y. och uppfördes som bostad åt  greve Carl Gyllenstierna år 1604-98 men invigdes inte förrän 1705. Generallöjtnant Hans von Fersen köpte slottet 1736 och det upplevde sin verkliga storhetstid under hans son Carl von Fersen. Då denne saknade söner gav han slottet till sin bror Axel von Fersen d.ä.  och det gick sedan till hans son Axel von Fersen d.y.  som i våra dagar är känd för att han lär ha varit älskare åt Marie Antoinette och framförallt för att han lynchades på Riddarhustorget år

 När man passerar adressen 256 Hannover Street  i Bostons North End så kan man om man är uppmärksam se den här plaketten som berättar om en av adressens mer prominenta hyresgäster, nämligen den kommitté som bildades för att kämpa för resning för de två dödsdömda italiensk-amerikanska anarkisterna Nicola Sacco och Bartolomei Vanzetti. Domen mot Sacco och Vanzetti var en av 1920-talets mest kontroversiella och väckte ramaskri världen över. Det anses fortfarande vara ett av den amerikanska rättshistoriens största justitiemord, även om själva skuldfrågan är omdiskuterad. Sacco och Vanzetti var två italienska invandrare i USA som hyste anarkistiska sympatier och hade kontakter med en av de anarkistgrupper som på den tiden ansågs vara ett av de främsta hoten mot den amerikanska säkerheten. Efter ett bankrån 1920 där två personer blev skjutna och dödade så arresterades en grupp anarkister, bland dem Sacco och Vanzetti. De dömdes 1921 mot sitt nekande till döden för mord. Kort efter gripandet

  Folkmordsmuséet i Vilnius  är inrett i det tidigare högkvarteret för KGB och väl värt ett besök. Utanför muséet i en korsning mot den stora gatan Gediminas Aveny  har man också rest ett separat monument över offren för den hemliga polisen och den kommunistiska regimen under Sovjetperioden. Monumentet uppfördes direkt efter befrielsen från Sovjetunionen när Litauen sökte sin nationella identitet och behovet av att berätta en annan historia om ockupationen efter år av sovjetisk propaganda. Det är ett separat monument men givetvis en del av samma projekt som muséet. Monumentet ser ut som en stendöse med ett kors i toppen. Stenarna ska vara hämtade från olika delar av landet för att hedra de personer från varje region som föll offer för KGB, dess företrädare NKVD och den kommunistiska regimen i stort. Här finns nästan alltid en krans med blommor eller en lämnad barnteckning. Monumentet är på så sätt en levande påminnelse om förtrycket under den sovjetiska ockupationen av Litauen.

 Uganda är ett mycket religiöst färgat land. Den absoluta merparten av invånarna är kristna (protestanter eller katoliker) med muslimer som en ganska stor minoritet. Av alla religiösa platser jag besökte under min resa i landet så var dock denna traditionella afrikanska kultplats den mest välbesökta. Här finns många människor som kommer för att utföra de riter som andarna anbefaller dem. Enligt min guide så får de en känsla av att något är fel i sitt liv och manas (i drömmar ofta) att komma hit för att uppnå balans. Utanför staden Mityana nära Kampala ligger ett stort fält med mystiska hål i marken som leder ner i underjorden. Hålen är tusentals, av olika storlek, men alla mycket djupa (bottenlösa enligt traditionen). Det har spekulerats i att detta är lämningar från järnåldern, kanske någon slags gruvhål. För de troende är Tanda pits,  som hålorna kallas, dock något mycket heligare än så. Historien går tillbaka till legenderna om Kintu , den förste mannen. Skaparens dotter Nambi  förä

 Vid Augustusplatz i Leipzig ligger stadens första skyskrapa,  Kroch-Hochhaus.  Man ser verkligen byggnaden på långt håll med dess klocka och inskriptionen Omnia Vincit Labor  (arbete övervinner allt). Den fyrtiotre meter höga byggnaden byggdes 1927-28 som kontor för banken  Kroch jr. KGaA. Banken höll redan 1926 en arkitekttävling i samarbete med stadsfullmäktige i Leipzig för sin nya kontorsbyggnad. I den tävlingen lyckades de inte utse en vinnare men ett av de två förslag som därmed kom tvåa var ritat av  German Bestelmeyer. Bestelmeyer kallade sin design för Orion  och sade att den var inspirerad av klocktornet  Torre dell’orologio  i Venedig. Till slut bestämde man att det var Orion som skulle byggas och den första augusti 1928 öppnade byggnaden. Den var kontroversiell på sin tid och man hade länge diskuterat framförallt husets höjd som ansågs för hög. Själv gillar jag höghus (och tycker väl inte heller att 43 meter är enastående högt) och tycker detta är ett fint exempel på ett

Det här livliga torget, känt för loppmarknader, ligger helt centralt i Aten, nedanför Akropolisklippan och ett stenkast från  Syntagmatorget . Torget är uppkallat efter det kloster som en gång låg här ( Monastariki = det lilla klostret). Kyrkan  Panagia Pantanassa  finns kvar från den tiden och är en av Atens äldsta kyrkor. På andra sidan torget finns ett annat, nästan lika viktigt, landmärke. Det är  Tzistarakismoskén (uppe till vänster i bilden)   uppförd under den osmanska perioden i Greklands historia 1759. Efter att pesten brutit ut några år senaste fick dock uppförandet av moskén skulden och den blev betraktad som förbannad. Den användes under flera år som samlingslokal och förråd. Monastariki är inte längre bara detta välbesökta torg. I närheten finns en tunnelbanestation med samma namn och gatorna runt torget är välbesökta av de mer hippa atenarna. 

 Det här är kanske ännu en av de sevärdheter som är lite svårtillgängliga om man inte har väldigt stort intresse eller goda kontakter. Som tur är så har jag båda. Därför har jag besökt de byggnader som utgör högkvarteret för Kampala City Council Authority. Stadshuset (som jag tycker det är rimligt att kalla det) ligger precis intill  Ugandas parlamentsbyggnad . Det första som möter en besökare är det moderna klocktornet som syns på långt avstånd. Den kontorsbyggnad som ligger intill och som är en del av komplexet är väl ärligt talat inte så pampig men annorlunda blir det när man kommer in på innergården. Där ligger nämligen stadens första stadshus, i dag känd som The Mayor's Parlour.  Detta vackra hus byggdes som kontor för stadens borgmästare, Lord Mayor, och användes också som sammanträdesrum för stadsfullmäktige och i början till och med för den legislativa församlingen innan den nuvarande parlamentsbyggnaden uppfördes. Det byggdes av landets guvernör 1949. I dag är det uppfört

 Nu ska jag berätta en hemlighet om denna blogg. Jag startade den som en kul grej att göra under pandemin och sedan 1 juni 2020 har jag dagligen skrivit ett inlägg. Det är mer än 1020 inlägg publicerade nu. I början hade jag fullt med idéer på relativt okända resmål att tipsa om men med tiden har det blivit svårare att komma på något varje dag. Ofta sitter jag med gamla bilder och ser om det finns något spännande att skriva om. Ofta försöker jag hitta en ny vinkel på ett gammalt resmål (jag har inte obegränsat med tid och resurser att resa som alla förstår). Ibland hittar jag en bild på något jag sett och försöker googla mig fram till vad det egentligen var jag såg. Det kan bli rätt spännande inlägg och förhöjer också min upplevelse av resmålet - i efterhand. I förra veckan kände jag för att återvända till  Sala Silvergruva . Jag hade bilder på ett fint hus jag besökt på gruvområdet precis intill klockstapeln  och letade runt efter information om detta. Jag hittade information om ett s

 I Shandongprovinsen i östra Kina ligger  Quingdao , en kinesisk stad som för en kort period i början av 1900-talet kontrollerades av Tyskland. Trots att den tyska ockupationen (för det får man nog ändå kalla det) blev kortvarig (staden var senare också under japansk ockupation) så har den satt spår på många platser. Det här huset i en korsning på GuangXi-gatan  är kanske ett av de finaste exemplen på detta. Huset uppfördes 1905 och är ritat av en i dag okänd arkitekt. Den är omväxlande känt som Batterman Commercial Building (givetvis en engelsk översättning men jag känner inte till någon svensk motsvarighet) och Prinz Heinrich Strasse frisersalong. GuangXi var tidigare känd som Prinz Heinrich Strasse och jag antar att byggnaden rymmer eller har rymt en frisersalong. Huset fick stå kvar efter att den tyska ockupationen upphörde 1914 och är än i dag ett strålande exempel på den vackra tyskinspirerade arkitekturen i Quingdao.

  Lipsia-Brunnen är en fontän i röd granit i den östtyska staden Leipzig. Den ligger ett litet triangulärt torg i en gatukorsning i de historiska delarna av staden. I början av 1910-talet utlystes en tävling om hur man kunde försköna staden. Läkaren och skulptören  Max Lange  vann år 1913 tävlingen med denna fontän. Den var tänkt att stå på Naschmarkt i staden men så blev det inte och så småningom kom den istället att uppföras på sin nuvarande plats. Fontänen består av en undre bassäng från vilken fyra stenansikten bildar en bas för en mellanliggande bassäng som det i sin tur står nakna pojkar på som tar skydd undan vattnet från den översta bassängen där själva fontänen är. Då nakna gossebarn (med eller utan kerubvingar) i tysk konsthistoria kallas "putten" så är det officiella namnet på denna fontän faktiskt Putten-Brunnen, men eftersom den står intill en byggnad som kallas Lipsiahuset  så har fontänen också kommit att kallas Lipsia-Brunnen. Lipsia är det latinska namnet på

 Den förste kejsarens mausoleum utanför Xi'an i Kina är så mycket mer än bara den fantastiska terrakottaarmén. Jag har tidigare skrivit om den  bronsvagn med häst  som är en del av utställningen. I ett schakt utanför graven som fått namnet K0007 har man vid utgrävningen hittat vad som ser ut som en fiskedamm. Schaktet tros representera Qin-kejsarens kungliga trädgårdar (fast i livet efter döden). Här har man också hittat figurer föreställande olika sjöfåglar i brons som stått uppställda längs med dammen.  Bland dem finns sex tranor (en av dem avbildad ovan), tjugo svanar och tjugo gäss. Åtminstone en av dem finns alltså med i utställningen runt själva det centrala mausoléet, en del kan också ses om man besöker själva schaktet.

 Metropolitan Life Insurance Company Tower vid korsningen Madison Avenue-24th Street  i New York är en av Manhattans mindre kända skyskrapor. Den är dock ett lysande exempel på tidig 1900-talsarkitektur i staden. Byggnaden består egentligen av två delar, det södra tornet på 210 meter och den lägre del som upptar resten av kvarteret. Tornet är designat av  Napoleon LeBrun & Sons och uppfört mellan åren 1905 och 1909. Designen är inspirerad av Markustornet i Venedig och man har alltså fört in fyra analoga klockor (en på vardera sidan av huset) och även kyrkklockor. Fram till 1913 var detta världens högsta hus. Det hyste ursprungligen Metropolitan Life Insurance Companys huvudkontor. Sedan början av 2010-talet är det ett hotell som drivs av Mariott Hotels som dock sålt själva byggnaden vidare till emiratet Abu Dhabi. Hur som helst är det en imponerande byggnad som står ut även i New York. 

 Den något udda och mindre smickrande "äran" av att vara det första världsarv som Unesco någonsin strukit från listan innehas av Elbes dalgång i Dresden  i östra Tyskland. Området har stora natur- och kulturvärden men FN-organet ansåg att man hotade dessa när man uppförde en bro över floden.  En betydligt äldre och i sig intressant bro som löper över Elbe i staden är Augustbrücke  som förbinder de administrativa kvarteren i det som kallas Innere Neustadt  med den gamla staden, Altstadt (som dock är ganska ung, den fick byggas upp på nytt efter de fruktansvärda terrorbombningarna i Andra Världskrigets slutskede). Det har funnits en bro på platsen sedan åtminstone 1100-talet men det var Karl XII:s nemesis August II , kung av Polen och Sachsen, som i början av 1700-talet lät anlägga en bro av sandsten här och som därför har fått ge namn åt bron. Den gamla Augustbron ersattes dock av en ny i början av 1900-talet, också den i sandsten och med nio valvbågar. 

 I dag är det den 15 mars, årets sjuttiofjärde dag. I det antika Rom var detta datum Idus Martiae, en dag för vissa religiösa seder och särskilt för att betala sina skulder. Det är också det datum år 44 f.Kr. då diktatorn Gaius Julius Caesar  mördades av en grupp konspiratörer inom Senaten. Enligt en berättelse, först berättad av den grekiske biografiförfattaren Plutarkos men i dag förmodligen mest känd i William Shakespeares version, så varnades Caesar i förväg att ta sig i akt för Idus Martiae av en siare men valde att inte bry sig om varningen. På dagen passerade han siaren och påtalade att Idus Martiae nu var inne (inget hade alltså hänt) varpå siaren påtalade att den var inne men inte över. Caesar höggs kort därpå ned med 23 knivhugg, varav bara ett dödligt. Platsen där Caesar mördades var känd som Pompejus curia , ett sammanträdeshus som Senaten använde och som låg intill Pompejus teater. Dessa byggnader låg intill ett antikt torg som kallades Campus Martius. Det kom senare att

 Sala Silvergruva var länge en av Sveriges allra viktigaste gruvor och industri i stort. Under svensk stormaktstid var den särskilt betydelsefull. Det var också då den byggnad som kallas Nya Gruvstugan uppfördes. Det var runt år 1670 som gruvstugan byggdes. Den var den svenska kronans viktigaste administrativa byggnad på gruvområdet och hyste förutom gruvrätten även de obligatoriska bönestunderna på morgnarna. Det var också bostad för gruvingenjören (kallad Geschwonern ). Bostaden finns bevarad som museum. Ursprungligen hade gruvstugan ett klocktorn men detta revs på 1700-talet när den friliggande klockstapeln uppfördes. Därefter fick gruvstugan sitt nuvarande utseende. Den är värd ett besök när man besöker gruvområdet. ( Uppdatering: Det har kommit till min kännedom att jag vid valet av illustration av detta inlägg misstagit mina bilder på Direktörsvillan vid Silvergruvan med gruvstugan som ligger mittemot. Den felaktiga illustrationen är därför raderad. Den kommer dock återkomma i

 Det mest centrala torget i  Salvador de Bahia  var ursprungligen en trädgård på den mark som ägdes av jesuitorden. Även om det officiella namnet är  Praça 15 de Novembro  så kallas torget därför oftast Terreiro de Jesus. Området runt Bahia de Todos Santos  var den först koloniserade delen av Brasilien på 1500-talet. Redan tidigt gav portugiserna mark till jesuitorden för att bygga ett kloster och en klosterskola. Det blev grunden till det som i dag är Salvadors katedral  som står i ena änden av torget. Det blev tidigt en viktig samlingspunkt i staden. År 1948 bad stadens myndigheter landskapsarkitekten  Roberto Burle Marx  att förnya torget. Han behöll den centralt placerade fontänen och mycket av den omgivande grönskan men lät ersätta det ursprungliga golvet på torget med en ny design av plattor i svart och vitt. Renoveringen fick skarp kritik då den genomfördes men som det mesta annat så har invånarna vant sig vid även denna förändring.

 När man går genom den medeltida Hansestaden Lübeck kan man inte undgå at se det här tornet. Det är en del av en tidigare kyrka som en gång var viktig i staden. S:t Petri kyrka byggdes på 1200-talet som en katolsk kyrka med tre nav. Under de kommande seklerna så expanderande kyrkan och kom till sist att ha fem nav. Den förstördes under Andra Världskriget (som så mycket annan äldre tysk arkitektur). I dag är den återuppbyggd men fungerar inte längre som en kyrka. Istället används lokalerna för utställningar och mässor. Själva tornet har omvandlats till en utsiktsplats. Här kan man se hela staden. Tornet i sig syns också vida omkring.

 Jag har de senaste dagarna haft inlägg från  det bosniska nationalmuséet  i Sarajevo. Detta museum har också en innergård på baksidan och på denna finns flera exempel på klassiska medeltida gravar från regionen. En sådan grav kallas  Stećak, pluralformen är  Stećci . En stećak är gjord av sten och finns i olika utföranden från enkla huvudstenar till kistor och kors. Det finns ungefär 60 000 stećci i dagens Bosnien-Hercegovina och c:a 10 000 ytterligare i andra delar av forna Jugoslavien. De flesta, runt 40 000, är kistor. De äldsta är daterade till 1220-talet men de mest dekorativa är från 1400-talet. Gravarna kan vara rikt dekorerade med olika typer av ornament, både hedniska, kristna och islamiska (ofta någon form av kombination). En halvmåne och stjärnor är till exempel en vanlig dekoration. Det finns flera gravplatser spridda över Bosnien och dessa är numera också upptagna på Unescos världsarvslista. Gravarna på muséet är naturligtvis inte alla härifrån men de ger ändå en bild av

 Det mest kända föremålet i det museum som på engelska kallas  National Museum of Bosnia and Hercegovina  är den bok som kallas Sarajevo Haggadah. När jag besökte muséet så var det främst denna bok jag ville se. Tyvärr var rummet där den finns inte tillgängligt denna dag (så det kan vara en vits med att kolla upp öppettiderna innan man besöker). Jag lyckades ändå fånga en glimt av den genom en glasmonter. En haggadah  är en skrift associerad med den judiska påsken ( pesach ). Sarajevo haggadah är den äldsta bevarade sefardiska haggadahn, alltså med rötterna på den iberiska halvön, troligen i dagens Spanien. Boken är från 1350-talet och räddades troligen från Spanien av en judisk familj som fördrevs i samband med Alhambras fall på 1400-talet. Därefter vet vi att den har befunnit sig i Italien innan den 1894 såldes till muséet i Sarajevo av en man som hette Joseph Kohen. Att den idag förvaras tydligt under lås och bom och med begränsad tillgänglighet är att man oroar sig för att den bryt

 Det här muséet ligger i centrala Sarajevo men en bit utanför de delar man oftast ser som turist. Det öppnade 1888 men planerna på ett museum som skildrar natur och historia i Bosnien och Hercegovina går tillbaka till 1850-talet. Det ursprungliga muséet byggdes ut med flera paviljonger av den tjeckiske arkitekten  Karel Pařík  1913. Det var stängt några år efter inbördeskriget på 1990-talet men är nu öppet igen. Förutom att vara ett intressant museum så är det här en viktig bosnisk forskningsinstitution. Här bedrivs forskning kring landets historia och kulturgeografi. Som besökare går man runt bland utställningarna, den viktigaste är väl den arkeologiska där man ser artefakter från områdets antika och medeltida historia. En del har skänkts till muséet men det mesta är resultatet av egna utgrävningar. Som svensk är det lätt att glömma vilken rik historia det här landet har som mötesplats för flera stora kulturtraditioner både historiskt och idag. Muséet är mest känd för en skatt som de

 Ibland händer det att jag sparar en idé för den här bloggen länge. I somras var jag på ett museum i Danmark som var helt fantastiskt och som jag genast visste att jag ville skriva om på den internationella kvinnodagen. I dag är det den internationella kvinnodagen och jag kan inte tänka mig ett bättre museum att besöka i dag än  KØN  - det tidigare kvinnomuséet i Aarhus. Det som i dag är KØN startade som Kvindemuséet  1982. Det är inhyst i den gamla rådhusbyggnaden från 1857. Från början var det ett kvinnohistoriskt museum, dedikerat till att skildra danska kvinnors historia och historien om den danska kvinnokampen för lika rättigheter. Från 2016 vidgades dock perspektivet till att beröra allt som har med kön, genus och sexualitet att göra. Sedan 2021 avspeglar sig detta också i namnet. Huset som är ritat av arkitekten Thielemann  var alltså ursprungligen stadens rådhus. Ett rum i muséet är det gamla sammanträdesrummet för vad jag antar var stadens styre (det är för litet för att vara