Platser Du inte visste att Du ville besöka

 I dag är det 170 år sedan den i Sverige ganska okände bulgariske politikern Stefan Stambolov föddes. Den här statyn av Stambolov står i  Veliko Tarnovo  där han föddes. Stambolov var en av de politiker som kom fram under den period som kallas den nationella pånyttfödelsen på 1800-talet. Ursprungligen advokat kandiderade Stambolov på 1880-talet till parlamentet för det liberala partiet som då stod i opposition till den regerande fursten Alexander I. När Östrumelien 1884 förenades med det nya kungadömet så var Stambolov drivande och stöttade nu fursten. Efter att denne abdikerat efter ryska påtryckningar 1886 kom Stambolov att ingå i en ny regering . Under denna period och senare som premiärminister kom han i praktiken att vara landet diktator. Under denna period hävdade han Bulgariens självständighet gentemot framförallt Rysland. Han tvingades dock avgå 1894 efter en äktenskapsskandal och blev senare en hätsk kritiker mot den följande regeringen. Konflikten slutade med att Stambolov 18

 En del av världsarvet  örlogsstaden Karlskrona  är detta kruthus på ön Ljungskär i skärgården i Borgmästarefjärden nära stadens centrum på Trossö. Ön är inte förbunden med fastlandet men det ska gå båtar hit och själva kruthuset ser man väl även från andra öar. Kruthuset uppfördes i gråsten mellan 1746 och 1754 och är idag ett byggnadsminne. Taket är ett så kallat fredstak , det vill säga det går att lyfta av i händelse av ofred då en kanon kan placeras här. Tidigare fanns även ett våghus och andra byggnader på ön men dessa revs efter vandalisering på 1960-talet.

 I anslutning till den stora katedralen i Florens  ligger den äldre dopkyrka som kallas Den helige Johannes baptisterium . Den åttakantiga dopkyrkan uppfördes mellan 1059 och 1128 och är en av stadens äldsta byggnader - men den kan ha äldre anor än så. Det finns de som tror att det på platsen för dopkyrkan en gång låg ett hedniskt tempel tillägnat krigsguden Mars. Utgrävningar har visat att stadsmuren bör ha gått är. En kyrka finns belag sedan åtminstone 300-talet. Den nuvarande konstruktionen började alltså byggas på 1000-talet. Länge var det här stadens enda dopkyrka och många kända florentinare, bland annat Dante Allighieri och flera ur familjen Medici, är döpta här. Motpåven Johannes XXIII är begravd här. Kupolen är täckt av vackra mosaiker som lagts dit under ett sekel med början på 1200-talet. En munk vid namn Jacobus ska ha inlett mosaikskapandet. Den främsta mosaiken visar den yttersta domen, andra återberättar bibliska historier.

 Området Lapa  i Rio de Janeiro är känt som ett bohemiskt område med et rikt nattliv. Sedan mer spontan gatukonst som väggmålningar och graffitti blev lagligt 2009 så  blomstrar området även med det. Det mest kända gatukonstverket är förstås den mosaikprydda trappan  Escadaria Selarón  som går upp mot området Santa Teresa men även runt omkring denna finns imponerande konstverk, som denna världskarta byggd av textrader eller mosaikerna precis intill trappan med bland annat den brasilianska flaggan. Då gatukonst tillkommer hela tiden så har det säkert tillkommit många fina konstverk sedan jag var där för fyra år sedan.

 I dag är det Förintelsens minnesdag, en dag som uppmärksammas varje år därför att det var denna dag för 79 år sedan som Röda Armén nådde fram till förintelselägren i Auschwitz och Birkenau och vidden av det nazistiska folkmordet på judar blev uppenbart. Jag väljer i år att uppmärksamma dagen med att ett minnesmärke i Prag. Den tidigare Pinkassynagogan precis intill ingången till den  judiska begravningsplatsen  byggdes ursprungligen 1536 som en familjesynagoga av  Aaron Meshullam Horowitz. Efter Andra Världskriget blev den omgjord  av Václav Boštík och  Jiří John (1955-1960) till ett minnesmärke över de judar för Böhmen och Mähren som mördades under Förintelsen. Det är en av de äldsta minnesplatserna i Europa. Den är en sorts gravvård över alla de offer som saknar en grav. Över väggarna i hela den ganska stora byggnaden finns namn skrivna. Totalt finns här 77 279 namn vilket verkligen ger en bild av vidden av folkmordet. Det är en viktig påminnelse om människans potentiella grymhet.

 Mellan de två fontänerna med skulpturer av  Cybele  och  Neptunus  där supportrar till de två fotbollslagen Real respektive Atletico Madrid firar sina segrar står faktiskt en tredje fontän, denna gång med en staty av musikens och konsternas gud Apollo. Fuente de Apolo uppfördes här framför Pradopalatset (ett av världens största och mest kända  konstmuséer)för att med den romerska guden symbolisera det spanska kungadömets (och kungahusets) bildning och vetenskapstro. Modellen till statyn stod klar redan 1781 och gjordes av skulptören Manuel Alvarez men den tog tid att färdigställa så under processen var flera konstnärer inblandade. Fontänen stod slutligen klar 1802. 

 Som läsare av denna blogg vet så är jag fascinerad av det konsthistoriska motiv som kallas pietà , alltså en avbildning av den heliga jungfrun som håller den avrättade Kristus kropp och sörjer sin son. Det förekommer på många ställen och jag har gjort flera inlägg om sådana konstverk. Den här versionen är lite speciell. På den kroatiska ön  Rab  finns en liten kyrka med anor tillbaka till 300-talet som en gång var katedral för stiftet som fanns på ön (men som avskaffades 1828) och som är tillägnad jungfru Maria. Ovanför ingången till katedralen sitter en liten, smått stiliserad och nästan tvådimensionell men fullt tydlig pietà. Framför den stannar pilgrimer till platsen och eftersom den sitter ovanför ingången så passerar alla besökare under den. Det är en ovanlig men i sin enkelhet ganska vacker version av det populära motivet. 

 Den här gången kan jag berätta mer om historien om ett torg i den bulgariska staden  Veliko Tarnovo  och därmed även avslöja svaret på en gåta som gäckat mig. Jag har en bild på en  muralmålning  i staden och har tidigare medgett att jag trots sökande inte hittat information om dess motiv. Nu har jag det. Till torget först. I centrala Veliko Tarnovo ligger ett torg som i dag bara är lite mer än en vägkorsning men som en gång i tiden var stadens hjärta. Här fanns en fiskmarknad och mindre butiker. År 1835 utbröt ett uppror i Bulgarien. Det är i dag känt som Vechova Zavera och en av de främsta ledarna för det var en man som hette  Velcho Atanasov Dzhamdzhiyata och var en förmögen köpman från Tarnovo. Han greps och avrättades här på torget. Hundra år senare hade uppfattningen om honom ändrats och ett minnesmonument över konspirationen restes på torget. Det fick sedan ge namn åt hela platsen. Muralmålningen i sgrafotto då? Ja, den föreställer helt enkelt Velcho Atanasov Dzhamdzhiyata och

 I svensk historia är Vasasönernas tid en historia om brödrakamp och hur Sveriges stormaktstid inleddes. Den här barngraven i koret i  Strängnäs domkyrka  är ett utsökt med hjärtskärande minnesmärke över perioden. När Gustav Vasa dog 1560 blev hans äldste son Erik XIV kung av Sverige och brodern Johan blev hertig av Finland. Johan hade dock långtgående utrikespolitiska planer och gifte sig med Katarina Jagellonica , dotter till Polens kung. Efter en tid lät kung Erik dock fängsla hertigparet och höll dem i förvar på Gripsholms slott.  Det var under fångenskapen på Gripsholm som deras dotter Isabella  föddes. Dessvärre blev dottern bara två år gammal och dog innan fångenskapen var över. När Erik avsattes 1567 blev Johan kung under namnet Johan III och han lät då uppföra den här gravvården över den döda dottern. Sarkofagen i kalksten och statyn i alabaster gjordes av den nederländske bildhuggaren Willem Boy år 1580, Den står som sagt i dag i Strängnäs domkyrka och kan ses där.

 I Köpenhamns centralt belägna trädgård  Kongens have  finns många statyer utplacerade genom åren. En av de mer dramatiska är den här föreställande en amerikansk urinvånare i en dramatisk kamp med en orm. Bronsstatyn heter kort och gott Kamp med en slange (i kamp med en orm). Den beställdes (som så mycket annan dansk 1800-talskonst) av bryggaren Carl Jacobsen  och ställdes ut i parken 1881. Konstnären är engelsmannen Thomas Brock , känd som skapare av den stora statyn av drottning Victoria utanför Buckingham Palace. Brock själv kallade sin staty  A Moment of Peril .

 Det här vackra tornet med sin välvda öppning i botten skiljer Prags gamla stad från det som kallas nya staden ( Nové Město ) men som väl idag tillhör de äldre kvarteren. Det kallas för Kruttornet  eller Krutporten , Porten började byggas som en kröningsgåva från stadens rådmän till kung Vladislav II år 1475 och var tänkt som en ceremoniell port in till staden snarare än som ett försvarsverk. På grund av upplopp lämnade kungen dock Prag och bygget stoppades. Även om Vladislav II återvände till Prag 1485 så kom tornet inte att användas som stadsport på flera år. Det användes istället som förvaringsutrymme för krut under 1600-talet, vilket gett byggnaden dess nuvarande namn. Med början år 1836 så kom den att användas för kunglige kröningsceremonier som det ursprungligen var tänkt. I dag är det en turistattraktion som de flesta besökare ser i Prag.  

 I sluttningen mellan  den grekiska teatern  och muséet Fundacio Joán Miró i Barcelona ligger det som kallas Laribalträdgården. Den anlades till världsutställningen 1929 av den franske landskapsarkitekten  Jean-Claude Nicolas Forestier i samarbete med   Nicolau Rubió i Tudurí . Det dominerande inslaget i Laribalträdgården är det som kallas Generalifetrapporna . Det är trappor som leder upp mot muséet och som är inspirerade av Generalife vid den moriska fästningen Alhambra i Granada. Här står flera statyer och framförallt fontäner och dammar som formar dramatiska vattenfall. Vattnet porlar hela tiden vilket ger en lugn och behaglig upplevelse (trots att trapporna kan vara tröttsamma att klättra uppför).

 I det världsarvsklassade Vieux Lyon  ligger katedralen Saint Jean Baptiste  vid det lilla torget Place Saint Jean . Mitt på torget står fontänen Fontaine Saint Jean . Alla namnen syftar förstås på Johannes Döparen och det är katedralen som är tillägnad honom. Fontänen är ritad av arkitekten  René Dardel  och dekorationen inne i den tempelliknande toppen ska föreställa hur Johannes döper Jesus i Jordanfloden.  Den uppfördes på torget år 1758 som ett minnesmärke över den tidigare kungen Ludvig XIV . Torget med sina kullerstenar är en bra utgångspunkt för att utforska de äldre delarna av Lyon.

 Jag skriver ju ett inlägg varje dag på denna blogg och ganska ofta börjar jag med att gå igenom gamla fotografier som jag tagit på olika resmål för att hitta något intressant att skriva om. I dag hittade jag den här bilden bland mina bilder från Seoul . Jag tog ett fotografi då på en byggnad som jag inte visste något om. För mig påminner den om ett amerikanskt universitet eller kanske en kyrka, inte något man direkt tänker på som koreanskt. Några slagningar på Internet avslöjade dock att det var häftigare än jag någonsin trott. Den här byggnaden heter Chondogy Jungang Daegydang och är det centrala templet för en särskild koreansk religion som kallas Cheondoism, vilket betyder "den himmelska vägen". Den har sina rötter i en religiös nyväckelse mot slutet av 1800-talet som kallades Donghak  (den österländska vägen). Den grundades 1860 av  Ch'oe Che-u  för att motverka västerländska influenser, framförallt katolicismen som började sprida sig. Influenserna kom från äldre r

 Det här är ett objekt som jag såg på Neues Museum  i Berlin år 2021. När jag söker efter information så hittar jag dock flera hemsidor som påstår att detta är en tillfällig utställning som dock varat i flera år. I september i år (2024) ska den dock lämna Berlin så den som önskar se den får passa på innan dess. Det här gyllene diademet från folkvandringstiden  inhandlades av Johannes von Diergardt år 1907 tillsammans med flera föremål från Svarta havsregionen. Just diademet som kallas Kronan från Kerch hittades i en adelskvinnas grav i Kerch på Krimhalvön, den ort som under Antiken kallade Pantikapalon . Denna typ av diadem är extrem ovanliga och de förknippas med hunnerna , ett centralasiatiskt ryttarfolk som under 400-talet gjorde räder i Europa under ledning av hövdingen Attila. Så sannolikt är väl fyndet på Krim en hunnergrav och diademet har tillhört en kvinna från en viktig familj.

 När man  promenerar längs med Nyköpingsån  i centrala Nyköping så kommer man förbi de här gamla tegelbyggnaderna som ser ut som ett gammalt industriområde. Det är kulturkvarteret Bryggeriet. Kvarteret har anor tillbaka till 1700-talet men  Nyköpings bryggeri startade sin verksamhet 1905 då det skedde en sammanslagning av två äldre bryggerier. Det var en viktig arbetsgivare i staden och på 1950-talet hade det 40 anställda. Det hade då nyligen förvärvats av Stockholms bryggerier och det som blev Pripps. År 1969 lades driften vid bryggeriet ned. I dag är det istället ett kulturcentrum där flera konstnärer och hantverkare bedriver verksamhet. Här kan man både gå kurser, delta i föreningsverksamhet och köpa konsthantverk. 

 En av Ugandas vackraste städer är utan tvekan  Jinja  som grundades under det brittiska kolonialväldet intill  Nilens källa . En byggnad som är synlig på långt håll i staden är dess stadshus, mycket tack vare det klocktorn som tronar på detta. Huset byggdes 1958 för att hysa stadens administration och ceremoniella lokaler. Arkitekterna hette Cobb, Powell och Freeman och de arbetade i en stil som kallats tropisk modernism. Det är dock främst det för området imponerande höga klocktornet som ger byggnaden sin karaktär och gör att det syns på långt håll.

  Nessebar  vid den bulgariska Svartahavskusten är klassad som ett världsarv av Unesco, till stor del på grund av stadens många kyrkor och kyrkoruiner som bevarats helt eller delvis för eftervärlden.   S:t Paraskevis kyrka är en delvis bevarad ortodox kyrka som har varit lite svår att datera. Baserad på likheten med andra kyrkor tror man att den kan vara byggd någon gång på 12-1300-talet. Det här är alltså under den period då det andra bulgariska kungadömet låg i området, även om Nessebar periodvis tillhörde det byzantinska riket. Den är tillägnad helgonet Paraskevi men då det finns tre östkristna helgon med detta namn så är det oklart vilket av dessa som avses. Kyrkan ska under medeltiden ha haft ett klocktorn men detta är inte bevarat idag. Kyrkan som den nu ser ut är en ganska enkel kyrka men med en vackert dekorerad fasad.

 Förutom att vara ett sätt att ta ett trevligt transportmedel så kan ett besök på en tågstation också vara en upplevelse i sig. Centralstationen i Prag består av två ganska olika delar, en brutalistisk tillbyggnad från 1970-talet och så detta vackra stationshus i art nouveau -stil. Prag fick tågförbindelse med Wien i slutet av 1800-talet och det ursprungliga stationshuset uppfördes 1871. Det fick dock sin nuvarande utformning vid en stor renovering mellan 1901 och 1909. Arkitekten bakom den nuvarande stationen heter Josef Fanta.  Byggnaden har två torn och en stor kupol under vilken det fanns biljettluckor och ett café. Detta finns kvar men har i dag mest museal karaktär. Hallen är rikt dekorerad med skulpturer och vapensköldar. Det är värt ett besök bara för att se på dekoren men här finns också såväl fjärrtåg som tunnelbana.

Konstnären Joan Miró  är Barcelonas store son. Känd för såväl sin surrealistiska konst som sitt starka engagemang för Katalonien och mot fascismen har Miró blivit lite av en symbol för staden. När staden rev sitt gamla slakthus 1979 så uppförde de på platsen en stor park som fått namn efter konstnären, Parc de Joan Miró . Stora delar av parken ser rätt tråkig ut men här finns också ett bibliotek namngett efter Miró. Här finns också denna skulptur av konstnären som visar på hans stil. Den tjugotvå meter höga skulpturen heter  Dona i Ocell  (kvinna och fågel) och uppfördes i parken 1983, samma år som konstnären dog. Omgivningen är som sagt lite tråkig men skulpturen sticker i alla fall ut och är på det sättet ett typiskt exempel på Mirós konst. 

 Bakom katedralen i Lyon ( Saint Jean Baptiste ) finns det en liten park med bevarade lämningar av två äldre kyrkor som tillsammans med den nuvarande katedralen var en liten grupp med katedraler i staden . Saint Etienne  har rötter ända tillbaka till 300-talet och rymde en gång stadens första dopkyrka. Kyrkan var tillägnad helgonet Stefanus, den första martyren. Den låg en tid tillsammans med den nuvarande katedralen och kyrkan  Sainte-Croix. Båda dessa kyrkor revs dock efter Franska Revolutionen, en period när man ett tag försökte överge kristendomen. Delar av Sainte-Croix användes senare vid husbyggen. I dag finns det en liten arkeologisk park där man kan se de gamla ruinerna. 

 Det kan vara svårt att komma ihåg idag när diskussioner om kostnader alltid väger tyngst i diskussionen om stora evenemang och de flesta är överens om att det är svårt att räkna hem ett OS ekonomiskt att det fanns en tid när det var helt tvärtom. För bara tjugo år sedan handlade alla diskussioner om att söka OS i Sverige om vilka vinster det skulle ge. Egentligen gick de där kalkylerna mest tillbaka på ett enda OS, ett enda OS som verkligen stärkte sin stads varumärke för framförallt turister. Det handlade om OS i Barcelona 1992. Anledningen till att Barcelona-OS blev en sådan ekonomisk succé får väl så här i efterhand tillskrivas att man verkligen utnyttjade de investeringar som OS innebar för att utveckla staden på ett sätt som permanent gjorde den intressantare att besöka. En sak man då gjorde var att rusta upp den gamla hamnen Port Veil  vilket gjort den till ett spännande område även idag. Personligen får jag nog säga att jag är lite smått överförtjust i den här statyn som för mi

 Vid Brunnsvikens strand, utmärkt för en trevlig promenad, ligger handelsträdgården Bergianska trädgården.  Här finns väldigt mycket vackert att se och här finns också detta gamla pumphus . Pumphuset i rött tegel byggdes 1912 och var ursprungligen en del av Bergianskas bevattningssystem. Från pumpen i huset pumpades vattnet från Brunnsviken upp och användes för att bevattna växterna. På sin tid ansågs pumphuset mycket modernt då pumpen drevs med elektricitet. Vattnet från Brunnsviken har dock en högre salthalt än vad som egentligen är bra för växter och ledningarna hade också en tendens att frysa till på vintern. I slutet av 1960-talet fick man nog av problemen och anslöt Bergianskas bevattningssystem till det kommunala vattennätet. Därmed tappade pumphuset sin gamla funktion och i dag är det bara där som dekoration och ett minne av hur bevattningen en gång skäöttes.

 I Prag finns flera kolonner som minner om katastrofer. På stora torget står sedan några år återigen den  Mariakolonn  som en gång restes efter att den svenska armén plundrat staden under trettioåriga kriget och i Mala Strana finns en mer traditionell pestkolonn som kallas  Treenighetskolonnen . En pestkolonn föreställande den heliga jungfrun finns dock också och den står på torget precis utanför  Pragborgen . Kolonnen på torget utanför borgen restes som minne efter ett stort utbrott av böldpest drabbat staden 1713-1714. Kolonnen uppfördes mellan åren 1726 och 1736 och har den heliga jungfrun omgiven av en krona bestående av tolv stjärnor i toppen.  Den ritades av konstnären  Ferdinand M. Brokoff som också gjort flera av statyerna på Karlsbron men eftersom denne avled 1731 så färdigställdes kolonnen av eleven  Ignaz Franz Weiss.  Runt kolonnen sitter flera helgon, många som särskilt vördas i Tjeckien.

 I dag för ett år sedan så genomförde jag och Doreen vår  kwanjula  där jag blev på ett traditionellt sätt introducerad i hennes familj. I allt väsentligt är vi därmed gifta även om vi inte har genomfört en kyrklig vigsel än. Jag har ju redan berättat om kwanjulan i inlägget jag länkar till ovan men det kan vara värt att minnas att den alltså ägde rum i en villaträdgård i  Entebbe . En lustig händelse var att vi talat såväl länge som väl om vilken färg jag skulle ha på skjortan och kommit fram till att en svart skulle fungera väst. När vi väl kom till ceremonin så tvingades jag ändå byta till en vit då typ alla hade ändrat sig om färgen. Nåväl, det viktigaste var ju att vi fick en fin ceremoni. På festen efteråt serverades mycket traditionell ugandisk mat. givetvis är en riktig katogo  en viktig del av festen. Eftersom jag länge stört mig över hur missvisande för en sådan bilden i inlägget jag länkat till var så får läsarna här ta del av en riktig katogo. Störst av allt är kärleken. S

 I dag är det ju trettondag jul, den dag som traditionellt firas till minne av de tre vise männens besök vid stallet i Betlehem. Redan på julafton berättade jag om en ofärdig tavla av  Lenoardo da Vinci  med detta motiv som hänger på Uffizierna i Florens. I samma sal hänger dock en annan tavla med samma motiv, lustigt nog den tavla som beställdes som ersättning. När Leonardo lämnade Florens 1482 och inte slutförde uppdraget fann sig beställarna, munkarna i  San Donato in Scopeto , tvungna att beställa en ny tavla med samma motiv. Uppdraget gick denna gång till  Filippino Lippi. Lippi började arbeta utifrån samma komposition som Leonardo med den heliga familjen i mitten av tavlan. Han var dock också mycket inspirerad av Botticellis version av samma motiv och fyllde på med mycket folk i tavlan. Dessutom placerade Lippi in massor av samtida personligheter som rimligen lätt kunde identifieras, bland annat flera ur familjen Medici. Till skillnad från Leonardo så slutförde Lippi uppdraget o

 På torget Puerta del Sol i Madrid står denna staty av en björn som lutar sig mot ett träd som för att äta av dess frukter. Det är faktiskt en tredimensionell avbildning av Madrids stadsvapen som föreställer just en björn som äter frukt från ett träd. Statyn kallas Björnen och jordgubbsträdet . Nu växer ju jordgubbar normalt inte på träd och det är det faktiskt ingen som påstår heller. I Medelhavsområdet finns det ett träd som kallas jordgubbsträd för att dess frukter lite liknar jordgubbar men de är givetvis inte alls besläktade. En björn som äter från ett jordgubbsträd är dock belagt som symbol för Madrid sedan 1200-talet. Redan innan dess var staden associerad med en björn men då avbildades den stående på fyra ben som björnar normalt gör. Att trädet fördes in i symbolen ska ha att göra med en överenskommelse mellan stadens råd och stadens präster och adelsmän om hur man skulle förvalta och ge tillgång till stadens grönytor och träd. Detta fick symboliseras av björnen som äter träde

 Miguel de Carvantes Saavedra räknas som såväl den förste som den störste författaren på det spanska språket och hans roman Don Quixote de la Mancha  har räknats som såväl världens första som bästa roman. Givetvis finns ett monument till hans ära i den spanska huvudstaden. Cervantes dog 1616 och år 1915, ett år innan 300-årsdagen av detta, så startades en enorm insamling över hela den spanskspråkiga världen för att finansiera ett monument. En stor tävling utlystes där arkitekter och konstnärer fick komma med olika förslag. Juryn bestämde att det vinnande bidraget lämnats in av  Rafael Martínez Zapatero  och Lorenzo Coullaut Valera  men detta beslut blev mycket hårt kritiserat och de var tvungna att avvika från sina mest vilda idéer. Förslaget blev försenat och först år 1929 kunde monumentet invigas på Plaza de Espagna . Det var då i ett ofärdigt och förändrat skick. Huvudmonumentet är dock en stor kolonn med en sfär (jorden) i toppen med allegorier över världsdelarna sittande runt de

 Jag blev faktiskt lite förvånad när jag fick höra att det finns en triumfbåge i Barcelona. En triumfbåge är ju i allmänhet ett minnesmärke över en stor militär seger och jag får medge att jag hade lite svårt att se vilka segrar Kataloniens huvudstad kunde visa på. Det visade sig att bågen hade en helt annan historia. Det som kallas Arc de Triomf i Barcelona är ingen triumfbåge i egentlig mening utan snarare en gammal portal. Den uppfördes år 1888 som entré till  Världsutställningen som detta år hölls i Barcelona. Arkitekten  Josep Vilaseca i Casanovas  uppförde bågen i en sorts neo-morisk stil och framsidan visar inga militära segrar utan hur Barcelona bjuder in världens länder till utställningen. I dag är det som då utgjorde utställningsområdet en park kallad Ciutadellaparken och bågen leder in till denna (som dock är mer en allé mitt i staden än en park. Inte lika pampig eller intressant som sin motsvarighet i Paris kanske men värd att se om man är i Barcelona.

 Under Andra Världskriget flydde många ester till Sverige. Som alltid i flyktingsituationer så var många barn. När kriget tog slut så var många av dem fortfarande i skolåldern och många ville avsluta sina gymnasiestudier i Sverige. För att möjliggöra det så bildades Sigtuna Estniska Gymnasium - SEG . Gymnasieskolan var tillfälligt inhyst i Rådhusrestaurangen i rådhuset och höll öppet 1945-1947. Ett hundratal estniska ungdomar fick genom denna insats möjlighet att ta studenten i Sverige. När det var sextioårsjubileum av den sista årskullens studentexamen 2007 så restes en minnessten över skolan på platsen utanför. Stenen är skapad av en tidigare elev på skolan  Taavi Kaups  och uttrycker tacksamhet över de möjligheter som Sverige och Sigtuna gav dessa estniska barn. Fortfarande ska tidigare elever återvända till Sigtuna ibland även om det ju numera rimligen är få som fortfarande är kvar i livet.

 Uppe på höjden Montjuïc och precis nedanför det berömda Joan Miro-muséet i Barcelona ligger den här amfiteatern som kallas Teatre Grec. Den må se lite ut som en antik amfiteater men är faktiskt av betydligt senare datum. Platsen för amfiteatern var tidigare ett stenbrott och stenarna som utgör teatern kommer faktiskt från detta. Det var i samband med Barcelonautställningen 1929 som arkitekten Ramón Reventós Ferrerons ritade amfiteatern. Han var inspirerad av den klassiska teatern i Epiduros. Efter världsutställningen föll dock området på nytt i glömska och det var först i samband med att stadshuset började uppmärksamma teatern på 1950-talet som den togs i bruk igen. På allvar vaknade den till liv 1976 när man började hålla den så kallade GREC-festivalen här. Varje år på sommaren är den här platsen kärnan i en festival med skådespel, dans och andra uppträdanden, även om festivalen i dag vuxit sig så stor att den även tar andra platser i anspråk.