Platser Du inte visste att Du ville besöka

För en svensk är den belgiska staden Gent förmodligen mest känd som platsen där Volvo har sin biltillverkning. Det är sant att Gent är en viktig industristad i Belgien och att Volvo är en av de större arbetsgivarna i staden. Men det är knappast det som lockar en turist. Faktum är dock att Gent är en av Belgiens vackraste städer. Den är förmodligen inte lika känd som den flamländska konkurrenten Brügge men känns å andra sidan mer genuin och mindre som ett uppbyggt utomhusmuseum. Just det faktum att staden länge varit en viktig industristad men fortfarande har kvar mycket av sin gamla bebyggelse och charm gör att Gent är väl värd ett besök för den som tagit sig till Belgien. Bild: Khaled Saibi Det mesta av stadens medeltida arkitektur är fortfarande bevarad. Staden har bara 240 000 invånare och känns som en ganska liten stad. En tredjedel av befolkningen är född utanför Belgien så staden har en mångkulturell prägel. Den trevliga och gamla bebyggelsen gör ändå att den känns genuint flamlä

Det finns muséer som ger en upplevelse genom de utställningar de visar. Sedan finns det muséer som främst är en upplevelse genom att de ligger vackert och är pampiga (många kungliga slott till exempel). Så finns det muséer som ger både och. Ett sådant ligger ute vid Baggensfjärden i Stockholms skärgård. Det heter Artipelag . Bild: Anders Thor Egentligen är det fel att kalla Artipelag ett museum, ett sådant ska ha permanenta samlingar och forskningsarkiv. Artipelag är en konsthall, en utställningshall för modern konst. Konsthallen kom till stånd på initiativ av entrepenören Björn Jakobsson, grundare av företaget BabyBjörn som tillverkar bärselar för spädbarn. Hans hustru Lillemor  har själv ett förflutet som konstnär och makarnas gemensamma bolag Lillemor Design AB äger Artipelag AB som driver konsthallen.  År 2000 fick de  idén att förlägga en konsthall till Stockholms skärgård och år 2008 fick de bygglov till hallen. Den öppnade för publik 3 juni 2012 och har sedan dess visat många ut

Stora inomhusgallerior är inte ovanliga i dag, exempel finns i såväl Solna (Mall of Scandinavia) som Dubai (Mall of the Emirates och Mall of Dubai) liksom i Kuala Lumpur, New York, Paris (Les Halles) och London. Det är dock inte riktigt något vi normalt förknippar med kommunistländer och planekonomi. Ändå ligger en galleria som en gång måste ha hört till de största i världen, och som definitivt är en av de vackraste, i Rysslands huvudstad Moskva och är intimt förknippad med Sovjettiden. GUM är en förkortning som i dag står för  Glávnyj Universáľnyj Magazín (ryska för Stora allmänna butiken) men som under Sovjettiden uttydes som  Gosudárstvennyj Universáľnyj Magazín (ryska för Stora statliga butiken). Redan Katarina den Stora fattade beslut om att bygga en större marknadshall under tak nära Röda Torget. Den brann dock ner 1812 och den nuvarande gallerian uppfördes mellan 1890-1893 efter ritningar av arkitekten  Alexander Pomerantsev  och ingenjören  Vladimir Shukhov.  Inspirationen kom

När det byggdes 1394 på order av kung Taejo var Jongmyotemplet en av Asiens längsta byggnader. Fortfarande är det den längsta byggnaden i Korea i traditionell design. Templet byggdes framförallt för att hysa minnestavlorna, kvarlevcorna och andarna av avlidna konungar av ätten Joseon (som styrde Korea mellan 1392-1910). Här utfördes länge konfucianska riter av medlemmar i kungafamiljen. I dag är templet det äldsta och mest autentiska av de bevarade konfucianska templen i Korea. Ritualerna utförs fortfarande årligen men av naturliga skäl inte av några officiella kungligheter. Templet ligger i de centrala delarna av Seoul i den stadsdel som kallas Jongo och flankeras av palatsen  Changdeokgung  och Changgyeonggung i söder (mer om dem i ett framtida inlägg). Det ligger verkligen centralt och ett besök kan med fördel kombineras med ett strövtåg genom stadsdelen. Som alla asiatiska tempel omgärdas även Jongmyo av en gigantisk fridfull trädgård.  Ett besök kräver att man deltar på en guid

Det finns få städer som har en så unik prägel som den syditalienska staden Matera, huvudorten i regionen med samma namn. Staden har 60 000 invånare och kan lätt nås med bil från Neapel. Det som gör staden speciell är dess sassis , hus som är unika genom att helt eller delvis vara grottor i berget! Området har sannolikt varit bebott sedan stenåldern och grottboende har alltid varit en del av området. De första spåren av den nuvarande staden är från Romartiden. Under medeltiden växte staden med kloster och kyrkor som fortfarande är en del den. Människor har fortsatt att bo i grottor fram till modern tid. Det försvårade naturligtvis modernisering av staden med elektricitet och rinnande vatten. Till långt in på 1900-talet levde invånarna också med nära relation till sina husdjur, det vill säga att det förekom att stall och ladugårdar var inrymda i samma "hus" som människorna också bodde i. Det gjorde att staden upplevdes som fattig och eftersatt. Sjukdomar grasserade. På 1950-tal

När jag var barn var Europa delat av det som kallades Järnridån och det var väldigt ovanligt att man som svensk åkte bakom denna. På nyheterna skildrades ibland hur dissidenter i Östeuropa bekämpade de kommunistiska regimerna. Allra tydligast var kampen i Polen. En fascinerande sak var att det verkade vara en fackförening som stod upp mot diktaturen, under en period till och med en militärdiktatur, Fackföreningen hette Solidaritet och ledaren hette Lech Walensa. Sommaren 2019, tjugo år efter Berlinmurens fall och öppnandet av Östeuropa mot Väst, tog jag färjan från Karlskrona till Gdansk för att fortsätta med tåg mot Kiev i Ukraina. Jag stannade dock några dagar i vackra Gdansk för att se staden. Naturligtvis stod Leninvarvet   högt på listan över det jag ville se. Leninvarvet grundades som Gdansk-varvet 1946 men fick under kommunisttiden namn efter den ryske revolutionären.  När det stod på toppen av sin ekonomiska betydelse var det en av världens största varv. Det var på denna gigant

Jag gjorde ett kort stopp i Rumäniens huvudstad Bukarest i januari 2019 under en tågluff till och från Istanbul. Jag hade ingen egentligen klarare bild än att jag ville se själva staden och det palats jag hört att Caecuscu byggde och som skulle vara Europas största sekulära byggnad (läs mer om denna här: https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/08/parlamentspalatset-i-bukarest-europas.html). Så döm om min förvåning när jag plötsligt mitt i staden passerade en staty av Romulus och Remus som diar den kapitoliska vargen. Varför står det en staty av Roms mytologiska grundare i den rumänska huvudstaden? Den enkla förklaringen är att den italienska staten år 1906 skänkte fem statyer av Roms grundare som diar den kapitoliska vargen till (den då nybildade staten) Rumänien för att markera ländernas gemensamma romerska arv. En av dessa placerades i Bukarest vid det torg som kallas Piata Romana . Därifrån har den dock migrerat runt i staden till sin nuvarande plats vid Bulevardul Ion C. Brăti

Nordväst om den förbjudna staden i Beijing ligger Beihaiparken, ibland kallad Vinterpalatset. Parken ligger runt en stor sjö ( Bei hai = Nordsjön)  med en ö kallad jadeblomön,  Qiónghuádǎo , i mitten. Parken har länge varit kejserligt område men är i dag ett rekreationsområde för den kinesiska huvudstadens invånare. Qiónghuádǎo bebyggdes första gången runt 1179 av den dåvarande kejsaren av Jindynastin. Ön ombyggdes under  Kublai Khan.  I dag domineras ön dock av den vita pagoda som anlades för att hedra den femte Dalai Lama vid dennes besök 1651 och som är lite av ett landmärke i den norra delen av centrala Beijing. Parken är väldigt stor och mycket trevlig att gå runt i. På ön går små trampbåtar som man kan hyra och åka runt i. Här finns också den berömda Niodrakarsskärmen från 1402, en av endast tre sådana skärmar i Kina. Beihai är inte lika känd och turistad som andra parker i Beijing, som Sommarpalatset eller Himlens altare, men är definitivt mer lättillgänglig från stadens centra

På en liten höjd i Bellevueparken , strax norr om Roslagstull, ligger ett av Stockholms mer okända muséer. Det är egentligen en gammal villa med trädgård som en gång i tiden tillhörde skulptören Carl Eldh och användes av denne som ateljé. Bild: Doreen Buntu Carl Eldh föddes 1873 i nordöstra Uppland. Vid 19 års ålder började han studera på Konstfack i Stockholm. Han studerade även i Paris och var starkt inspirerad av Auguste Rodin.  Eldh blev i början av 1900-talet en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige. Han var utpräglad skulptör och lär inte ens ha skissat med penna innan han började skapa skulpturerna. Bild: Doreen Buntu Han var vän eller bekant med flera av den tidens framstående män och har skulpterat personer som Karl Staaf, Hjalmar Branting (främst i Brantingmonumentet vid Norra Bantorget), Rickard Bergh och förstås August Strindberg . Det sägs att Eldh var en stor beundrare av Strindberg och en dag när han arbetade i en butik han ägde vid Narvavägen såg han författaren

Dresden i Sachsen är Tysklands tolfte största stad och en av de största i det forna DDR. Staden ligger vid floden Elbe och har gamla anor som säte för de sachsiska kungarna och kurfurstarna. Staden har runt 790 000 invånare.  Den historiska delen av staden är centrerad kring Neumarkt med den ståtliga Frauenkirche . Flera av byggnaderna runt torget och i gamla staden uppfördes under kung August II (Karl XII:s fiende under Nordiska sjuårskriget som var kung över såväl Polen som Sachsen) på 1700-talet. Då revs också den gamla Frauenkirche som gav plats åt en barockkyrka som den som står där i dag. Den nuvarande Frauenkirche ser ut som 1700-talsbyggnaden men är, precis som gamla staden i övrigt, inte originalen. Staden är uppförd i gammal stil under DDR-tiden och orsaken till detta finns i ett av de mer bortglömda krigsbrotten genom historien. Mellan den 13 och 15 februari 1945 genomförde allierade trupper fyra bombräder mot Dresden. Men än 1000 brittiska och amerikanska plan fällde 3 900

Kan en arena verkligen förändra världen? Ja, det är frågan man som turist ställer sig när man kommer till  den amfiteater som kallas för de "estniska sångarfälten" i Tallinn. Arenan är visserligen maffig att se ut över  men det är historien bakom den som gör den riktigt intressant. Bild: Anna Bjertsjö Rennermalm År 1869, när Estland fortfarande var en del av det ryska tsardömet, startade poeten  Johann Voldemar Jannsen  en estnisk sångfestival. Ett av hans syften var att väcka den estniska nationalkänslan (liknande projekt pågick runt om i östra Europa). Hur mycket just sångfestivalerna bidrog till den estniska nationalismen är väl öppet för debatt men sant är att festivalerna fortsatte att arrangeras - även efter att Estland blivit självständigt efter den ryska revolutionen. Inför den nionde sångfestivalen 1928 lät man uppföra en arena i stadsdelen Kadriorg. Under den sovjetiska ockupationen efter kriget fortsatte man hålla sångarfestivaler och behovet av en större arena ble

Alla har väl någon gång beställt en flaska Bordeauxvin, men staden Bordeaux är så mycket mer än bara centralorten i det kända vindistriktet. Med sina mer än 250 000 invånare i tätorten och nästan 800 000 i storstadsområdet så är Bordeaux, huvudorten i  Nouvelle-Aquitaine , Frankrikes sjätte största stad och femte största stadsområde. Innerstaden är sedan 2007 upptagen på Unescos världsarvslista och är med undantag för Paris den mest fashionabla staden i landet. Staden är givetvis mest känd för det vin som produceras i området och det är fortfarande en stor del av stadens identitet och ekonomi. Den är dock så mycket mer än så. Här finns ett universitet, arkeologiska minnen från romartiden och framåt. Staden är helt enkelt vacker för turister att promenera omkring i. Här finns till exemple det medeltida klocktornet Grosse Cloche och vidhängande port in till stadens centrala delar- Nere vid floden Garonne finns både den livsnerv som staden levt på som transportled och flera turistmålk t.

Historien om Templo de Debod är mer fascinerande än man som turist riktigt förstår. Det här egyptiska templet stod en gång i tiden i Nubien, i det som i dag är södra Egypten. Det uppfördes i början av 100-talet f. Kristus av den dåvarande kungen i riket Kush . Det utvecklades senare av de de hellenistiska faraonerna av Ptolemaios ätt till ett tempel. De sista dekorationerna uppfördes av de romerska kejsarna Augustus och Tiberius kring vår tideräknings början. När det moderna Egypten runt år 1960 ville elektrifiera landet och dämde upp Nilen på flera ställen hotades stora delar av det gamla kulturarvet. Flera länder hjälpte till med att rädda templen i Abu Simbel, bland dessa Spanien. Som ett tack skänkte Egypten fyra mindre tempel till några av de länder som bidragit, USA, Italien, Nederländerna och Spanien. Templo de Debod flyttades därmed till Madrid. Templet rekonstruerades i Parque del Oeste  i den spanska huvudstaden. Det är det enda egyptiska templet i Madrid. Jag har inget minn

Det första "Ryssland" vi känner till grundades faktiskt i det nuvarande Ukraina - av svenska vikingar. Det är i alla fall så historien beskrivs i Nestorskrönikan och vad jag förstår är kärnan av sanning i denna faktiskt fortfarande accepterad av historiker världen över. "Kievryssland" växte under inflytande av de skandinaviska ruserna (enligt en hypotes män från Roslagen) och kristnades på 900-talet. Det kristna inflytandet kom söderifrån, det östromerska grekiskspråkiga byzantinska riket och landet kom alltså att hamna i den ortodoxa delen av kristenheten. Sofiakatedralen  i Kiev grundades i början av 1000-talet och har, liksom inspirationskällan Hagia Sofia i Istanbul (dåvarande Konstantinopel), tagit sitt namn från den heliga visheten (Sofia är grekiska för vishet). Det är en av Ukrainas äldsta byggnader och var landets första monument att upptas på Unescos världsarvslista. Genom historien har den varit officiell begravningskyrka för de Kievryska härskarna, plun

Vid Kaisergracht, en av Amsterdams många kanaler, ligger ett kanalhus med vacker innergård och stall som i dag är ett museum.  Huset byggdes 1672 av arkitekten Adriaan Dortsman och den förste ägaren var konstnären Ferdinand Bol . Mellan åren 1884 och 1945 var huset hem åt den förmögna familjen Van Loon som gett namn åt byggnaden. Det är inrett för att visa den miljö som familjen levde i. Höjdpunkten vid ett besök i Museum Van Loon (https://www.museumvanloon.nl) är den vackra innergården. Här finns grönskande labyrinter, skulpturer och ett solur. Bortom trädgården finns också stallarna med vagnar från tiden. Det saknas väl inte direkt museum som visar inreda våningar av hur europeisk överklass levde på 1800-talet men husets läge invid Kaisergracht och inte minst den lummiga trädgården med dess labyrinter gör att det här muséet ändå känns fräscht och väl värt ett besök.

I stadsdelen Gamla Enskede i Stockholm ligger ett svenskt världsarv, sedan 1994 upptaget på Unescos världsarvslista. Det rör sig om Skogskyrkogården, en begravningsplats. År 1912 beslutade Stockholms stadsfullmäktige att man skulle anlägga en ny begravningsplats söder om Södra begravningsplatsen (idag kallad Sandsborgskyrkogården). Man hade köpt in 85 hektar barrskog för ändamålet. Det utlystes en arkitekttävling som vanns av de unga svenska arkitekterna Gunnar Asplund (känd som skapare av Stockholms stadsbibliotek) och  Sigurd Lewerntz. Den nya begravningsplatsen anlades mellan 1915 och 1940 och är anpassad till landskapets naturliga formation. Det innebär att gravarna ofta ligger som i ett skogsområde. Skogskyrkogården är främst en kyrkogård naturligtvis och som sådan används den fortfarande. Som så många kyrkogårdar inger den dock även ett behagligt lugn och är ovanligt naturskön. Om man vill promenera runt i en spännande miljö och samtidigt känna lugnet kan ett besök på Skogskyrko