Leninvarvet - hur den polska kommunismen föll

När jag var barn var Europa delat av det som kallades Järnridån och det var väldigt ovanligt att man som svensk åkte bakom denna. På nyheterna skildrades ibland hur dissidenter i Östeuropa bekämpade de kommunistiska regimerna. Allra tydligast var kampen i Polen. En fascinerande sak var att det verkade vara en fackförening som stod upp mot diktaturen, under en period till och med en militärdiktatur, Fackföreningen hette Solidaritet och ledaren hette Lech Walensa.

Sommaren 2019, tjugo år efter Berlinmurens fall och öppnandet av Östeuropa mot Väst, tog jag färjan från Karlskrona till Gdansk för att fortsätta med tåg mot Kiev i Ukraina. Jag stannade dock några dagar i vackra Gdansk för att se staden. Naturligtvis stod Leninvarvet  högt på listan över det jag ville se.


Leninvarvet grundades som Gdansk-varvet 1946 men fick under kommunisttiden namn efter den ryske revolutionären.  När det stod på toppen av sin ekonomiska betydelse var det en av världens största varv. Det var på denna gigantiska arbetsplats som en ung Lech Walensa arbetade och det var här han 1980 organiserade fackföreningen Solidarność (Solidaritet).  Skylten på bilden nedan var hur de först formulerade och deklarerade sina krav. I början var syftet endast att ha en plattform att föra samtal och förhandlingar med arbetsgivaren (på den tiden givetvis statligt ägd) men eftersom föreningen stod upp mot de hot de möttes av kom arbetarna på varvet snart att få stöd från andra håll i samhället. Intellektuella, studenter och kulturarbetare ställde sig bakom de fackliga kraven. Eftersom motparten var en fackförening kunde ju kommunistledningen inte heller gå för långt i sitt motstånd - det var de som regimen skulle representera som stod för motståndet. Det var detta som också ledde fram till att Polen på 1980-talet blev en militärdiktatur, undantagstillstånd kunde utlysas.

När kommunismen i Öst väl föll var det först i andra länder än Polen, men Solidaritets arbete lade en grund, inte minst för att organisera de första demokratiska institutionerna i Polen. Lech Walensa var den förste presidenten efter kommunisttiden.


 I dag är varvsbyggnaden ett museum inte bara över varvet och varvsarbetarnas kamp utan över hela kampen mot kommunismen i Östeuropa och berättelsen om hur denna föll (naturligtvis berättad med vetskap om hur det gick och ur segrarens perspektiv). Det är ett mycket fascinerande museum som man lär sig mycket av att besöka. Från taket har man också en fantastisk utsikt över staden (ej från dess bästa sida dock) och hamnen. Ett besök på detta museum är ett måste för besökare till Gdansk.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bron i Avignon

Fem år med resebloggen - fem ratade inlägg