Himlens altare

 På engelska kallas det här parkområdet med religiösa byggnader i den kinesiska folkreligionen i centrala Beijing för Temple of Heaven men det ska vara en felöversättning av det kinesiska namnet. Den egentliga betydelsen är närmare Himlens altare än Himlens tempel.

Tempelkomplexet byggdes under Mingdynastin. Kejsaren som kallas Yongle (och som också lät uppföra den förbjuda staden) byggde det här komplexet mellan 1406 och 1420. Det var en viktig religiös plats under hela den kvarvarande kejsartiden i Kina. Kejsare från dynastierna Ming och Qing kom årligen hit för att förrätta offer och andra ceremonier ända fram till kejsardömets fall 1912. Under stora oroligheter som Opiumkriget och Boxarupproret under Qingdynastin var området periodvis ockuperat.

Den största byggnaden är den så kallade hallen för böner om god skörd. Hit kom kejsaren, som namnet ju antyder, för att be om god skörd. Den runda byggnaden är 38 meter i diameter och 38 meter hög. Den ursprungliga byggnaden brann ned efter ett blixtnedslag 1889 men uppfördes på nytt.

Därifrån kan man gå över till själva altaret, en cirkelrund plattform som byggdes första gången 1530 men som återuppbyggdes på 1700-talet. Det här är alltså den heligaste platsen på området. Varje sten och utsmyckning följer heliga numeriska principer. Mitten av altaret är det allra heligaste och vid mittstenen bad kejsaren om bra väder.

För en turist kan det dock vara trevligt att bara promenera omkring i den omgivande parken. Den används som rekreationsområde av många kineser. Det var också här jag första gången såg kineser spela bollspelet jianzi. Det är en mycket rofylld plats.

Himlens altare finns upptaget på Unescos världsarvslista sedan 1998.