Kwanjula - ugandisk introduktionsceremoni inför bröllop

 Det kanske är lite orättvist att använda bloggen för att tipsa om en reseupplevelse som många förmodligen inte kommer kunna uppleva även om de visste att de ville. I dag är det dock Alla hjärtans dag och då vill jag ju hylla kärleken. Så därför kommer jag nu berätta om när jag introducerades i min fästmös familj i Uganda.

Bild: Vår bröllopsfotograf

Uganda är fortfarande ett väldigt traditionellt samhälle. Familj (och framförallt barn) är viktigt. Landet är också väldigt religiöst och bröllop sker i allmänhet genom en kyrklig vigsel. Innan dess (och om man ska vara ärlig i många fall endast) så hålls en ceremoni  som kallas kwanjula där brudgummen introduceras i brudens familj. Den förekommer i många ugandiska stammar (jag vågar inte skriva alla då jag inte känner till sedvänjorna i alla stammar) men de mest kända är naturligtvis de ritualer som omger en kwanjula bland baganda, den största stammen som bor i kungadömet Buganda, Min fästmö är mufumbira men huvuddragen är desamma.

Inför att man introduceras i familjen tilldelas brudgummen ett ombud. Det är alltså en person som extraknäcker med att företräda brudgummar vid denna typ av ceremonier. Man pratar alltså inte själv utan genom ombudet. Normalt kommer väl brudgummen med sin familj och ombud (jag "lånade" mitt följe av min fästmö) och en best man. Man kommer iförd vanliga kläder (ofta kostym) men byter sedan om till traditionell klädedräkt. Brudgummen bär även omkring på en stav. Dessa kläder hade vi alltså hyrt i förväg. 

Därefter börjar en mycket lång ceremoni som är en sorts fejkad förhandling. I mitt fall genomfördes ceremonin i en villaträdgård i Entebbe och vi satt på stolar i ett sorts tält. På andra sidan sitter brudens familj också den företrädd av ett ombud. Det är alltså ombuden som förhandlar. Förhandlingen började med att ombudet förklarade att vi var ett sällskap som kommit från Stockholm (det var ju inte riktigt sant då jag ensam verkligen kom från Stockholm) och frågade om det gick bra att vi kom till deras hem. Det gjorde det men då var det brukligt med en gåva så en back öl och en back läsk överlämnades. Sedan ville vi ju också framföra ett ärende varvid ytterligare presenter gavs. Då och då bröts förhandlingen av att inhyrda traditionella dansare med spjut. Jag blev även uppbjuden av en man med spjut att dansa lite själv.

Sedan kommer då själva huvudförhandlingen då hemgiften ska fastställas. Traditionellt utgörs den av ett visst antal kor. Ibland görs riktigt långa ceremonier där familjens kvinnor kommer in i grupper och bruden är först i tredje gruppen. De ratade kvinnorna får då också en present. I mitt fall fanns hon med från början. Förhandlingen resulterar alltså i en överenskommelse om hur många kor som ska överlämnas (även om själva korna är symboliska och överenskommelsen gäller värdet på korna). Givetvis är detta redan överenskommet så detta är en show.

Efter att man kommit överens välkomnas så brudgummen i familjen. Jag fick gå fram och min fästmö fäste en tygkrona med tofsar på mitt huvud. Vi utbytte också ringar (vi hade tagit av dem innan just för att byta dem igen här). Man säger också några ord till varandra och familjeöverhuvudet (i vårt fall min fästmös farbror) välkomnar sin nye son. 

Mitt ombud hade sagt något om att bruden nu inträdde i min släkt och våra kulturella traditioner (förmodligen något som sägs när man gifter sig mellan stammar, vilket vi ju gjorde). Så jag letade fram en wienervals som sedan spelades så vi fick dansa. En fin mix mellan kulturerna.

Efter ceremonin går brudgummens följe ut och serveras en middag. Den består av traditionella rätter som matoke (matbanan), pumpa, ris, jam, sötpotatis, potatis, en sås på jordnötter, kyckling och get (t.ex.). Efter middagen är det alltså fest hela kvällen.

En kwanjula har givetvis en del patriarkala rötter och hela idén om att förhandla om bruden känns gammaldags och konstigt men det är också ett fantastiskt kärleksfullt sätt att välkomna en ny familjemedlem. Jag har aldrig känt en så varm tillhörighet som när jag mötte min afrikanska familj och introducerades i densamma