Pont de l'Alma - frihetslåga och minnesplats över en prinsessa

Bron Pont de l'Alma går över floden Seine i centrala Paris. Den invigdes av kejsar Napoleon III år 1856 och fick sitt namn som ett minne över slaget vid Alma under Krimkriget där en allians mellan britter, fransmän och turkar vann över ryssarna. På brons fäste finns en staty (Zouave) som markerar vattenflödet i floden och ska varna för översvämningar.

New York Times har sedan 1889 publicerat en internationell edition av tidningen i Paris, ursprungligen under namnet Paris Tribune, men under större delen av sin tid under namnet International Herald Tribune. Vid det hundrade jubileet 1989 gav tidningen staden Paris en gåva i form av en kopia av den fackla som Frihetsgudinnan i New Yorks hamn håller (i sin tur en gåva från Frankrike till USA) . Flamme de la Liberté placerades efter brofästet på den norra stranden av Seine precis ovanför mynningen till en biltunnel.



År 1997 färdades Diana, prinsessan av Wales, hennes pojkvän Dodi Al Fayed och dennes chaufför i hög hastighet genom biltunneln längs Seine. De jagades av papparazifototografer som var ivriga att ta bilder av paret. Färden slutade tragiskt när bilen kraschade i  slutet av tunneln, precis under frihetsflamman. Både prinsessan och hennes älskare omkom i bilolyckan. Flamme de la Liberté 'har sedan dess blivit en inofficiell sorgeplats där människor lämnar blommor och minnen för att hedra Diana.


Om man är i Paris kan det vara värt att bese platsen, om inte annat för att se hur historien har gett en plats olika innebörd över åren. Från minnesmärke över ett slag i ett krig till monument för friheten och det fria ordet och sedan till minne av en fallen prinsessa (och kanske till viss kritik av vad det fria ordet kan göra när det förvandlas till drev eller sensationslystnad).

Dessutom utgår fantastiskt trevliga kryssningar på floden från kajen nedanför brofästet. De bör man inte missa.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bron i Avignon

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven