Ett besök i Trinidad de Cuba

I dag är det dags för ännu en berättelse om en upplevelse som vid tidpunkten den inträffade kändes riktigt jobbig men som i efterhand blev en bra historia. Den visar också hur resande ibland kan föra en bortom turiststråken.

Jag och min reskamrat Daniel reste runt på Kuba vid en tid på året som var en av de mer hektiska för resandet inom ön. Vi kom från Cienfuego  (ett besök som finns beskrivet här: https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/06/cienfuegos-urban-stadsplanering-pa-kuba.html) med buss till Trinidad de Cuba. På Kuba finns det bara ett bussbolag som trafikerar, Viazul, och vi anlände till bussterminalen i Trinidad på eftermiddagen. Vi hade fått information att det var lätt att hyra "casa particulares", alltså rum i privata hem för uthyrning godkänd av myndigheterna. Uthyrarna skulle i princip ståp på rad och skyltarna hänga i fönstren. Så var det inte. Vi stod alltså där och försökte finna ett sätt att hitta ett rum för uthyrning. Jag upptäckte efter att vi gått en stund att jag faktiskt inte mådde så bra. Precis då hade vi faktiskt hittat en turistbyrå och efter lite trixande lyckades de faktiskt hitta ett rum åt oss. De drog i väg med oss genom stadens smala gränder.

Bild: Daniel Holmberg

Trinidad de Cuba är en av Kubas äldsta städer. Den grundades redan på 1500-talet men fick betydelse först som ett led i uppbyggandet av sockerindustrin på 1700-talet och är idag huvudort i provinsen Sanctus Spiritus. Själva stadskärnan har kontinuerligt byggt vidare på den arktiektoriska grundstrukturen (som har inslag av morisk och andalusisk stil, ett arv som den tidens spanska inbyggare förde med sig). Stadskärnan finns därför upptagen på Unescos världsarvslista.

En besökare upptäcker direkt att staden är ganska liten men charmig på ett kubanskt sätt, med mycket färger och en livlig gatumiljö, om än med kuperade kullerstensgator. Eftersom djurhållning är en bärande del av denna historia kan jag tillägga att dragdjur fortfarande förekommer relativt omfattande vid transporter i staden.

Bild: Daniel Holmberg

Genom denna stadskärna med backar och kullerstenar drog vi alltså väskor på väg mot vad som var ett utlovat uthyrningsrum. Dessvärre visade sig rummet uthyrt. Representanten från turistbyrån som stod där med två vilsna turister kände sig tvingad att improvisera. Någon gata bort bodde en familj som visserligen inte var auktoriserad men som kunde upplåta ett rum. Så fick det bli och vi kunde till sist checka in på ett litet rum. Medan jag vilade mig på sängen fick Daniel en introduktion i hur man skulle använda en droppvärmare och hink för att värma vatten för morgontoaletten. Den faktiska toaletten saknade sittring. Väggen saknade spegel (den som någonsin försökt raka sig utan spegel vet hur jobbigt detta kan vara). Men rummet var i alla trevligt inrett och det var bara för en natt (en auktoriserad familj tog emot oss nästa morgon).

På kvällen gick vi ut och åt middag. Vi återvände på natten till rummet för att sova. Det var då vi upptäckte att detta hus, inne i stadens kärna, hade djurhållning på innergården. Dels ett antal stora grisar som bökade och grymtade. Där fanns även en tupp. Om någon fortfarande lever i villfarelsen att tuppar gal i gryningen så kan jag ta dem ur denna. Tuppar gal konstant - även på nätterna.

Den här historien är naturligtvis en kul reseanekdot att berätta, men kanske lärde vi oss också något mer. En kul sak med att hyra rum av privatpersoner är ju att man faktiskt får ta del av deras hem. I det här fallet var det dessutom ett hem som var oförberett på besökare. Det fanns ingen dusch, ingen spegel, inget varmvatten och inte ens en sittring på toaletten. På gården födde man upp grisar trots att den låg mitt i stan. Det här är förmodligen vardag för ganska många kubaner. För oss känns djuruppfödning i liten skala inne i en stad som något märkligt och exotiskt som hör 1800-talet till men på Kuba och i många andra länder är det fortfarande en fungerande livsstil. Och att ha fått ta del av det livet (om än bara för en natt) är ju faktiskt ett reseminne att ta vara på.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bron i Avignon

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven