Grassagården i Strängnäs

 Det finns inte så många svenska borgargårdar som står kvar på sin ursprungliga plats. Grassagården på Kvarngatan i Strängnäs är en sådan.




Gården är byggd kring en innergård och består av två hopbyggda boningshus, ett vagnslider (förvaringsutrymme för verktyg och vagnar) och ett gammalt visthus. Det äldsta huset på gården är från 1600-talet men de flesta är från 1700-talet. Gården har fått sitt namn efter makarna Olof Christian och Wilhelmina Grass. De flyttade in här 1793 och började driva en krog på gården. Det var också då visthuset anlades. Gården är i dag i huvudsak ett café med servering både inomhus och på somrarna på gården. Här kan man också se Strängnäs äldsta vattenledning som lades 1920.

Cafét är väl inte så enormt märkvärdigt men har ett ganska stort utbud och miljön är trevlig. Gården ägs och drivs av Strängnäs kommun och här arrangeras även musikkvällar.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bild
 I dag är det två år sedan jag introducerades i min afrikanska familj genom den ceremoni som kallas  kwanjula  och precis som  för ett år sedan  så vill jag ju uppmärksamma det här på bloggen. Det finns inte särskilt mycket jag har att tillföra rörande själva introduktionsceremonin utöver det som redan sagts i de två tidigare inläggen på ämnet men jag tar fasta på att ceremonin hölls i  Entebbe  och ger lite tips om den staden. Bild: Vår bröllopsfotograf Entebbe är givetvis mest känt för det gisslandrama som utspelade sig här när palestinska terrorister i juni 1976 kapade ett israeliskt flygplan och körde det till Uganda varpå israelerna ingrep militärt och fritog gisslan. Det är nämligen här Ugandas internationella flygplats ligger (även om den som dramat utspelade sig på i dag är militärt skyddsområde). Därför är det ju en stad som nästan alla internationella besökare till Uganda besökt men de flesta har nog inte sett mer än flygplatsen och  Kam...
Läs mer

Bron i Avignon

Bild
  "Sur le pont d'Avignon/l'on y danse, l'on y danse/sur le pont d'Avignon/l'on y danse, tous en round".  Alla har ju hört den berömda sången om hur man dansar på bron i Avignon, men åtminstone jag hade inte tänkt på att textramsan syftade på en specifik verklig bro. Det gör den dock och bron som pekas ut är  Saint Benezets bro  över floden Rhône i Avignon. Den av Unesco världsarvsklassade en gång 920 meter långa bron, som i dag slutar tvärt mitt i floden, började byggas 1177. Enligt legenden var det den senare helgonförklarade S:t Benezet som en dag framträdde i staden med idén om att bygga bron som bär hans namn . Då den stod färdig efter bara åtta år 1185 hade den tjugotvå valvbågar. I dag finns fyra av dessa kvar. Under medeltiden låg Avignon i gränslandet mellan det tysk-romerska riket och Frankrike med själva staden på den kejserliga sidan. Rhône utgjorde alltså en viktig gräns och bron var en viktig gränsövergång, som givetvis blev ännu mer betydelse...
Läs mer

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven

Bild
I dag fortsätter bloggen sin serie inlägg om den svenske konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli - en av den svenska konsthistoriens mest fascinerande gestalter. Han skapade inte bara konst och skrev texter, han var också anhängare av Emanuel Swedenborgs filosofi, anarkist, djurrättsaktivist, muslim och sufist. Under några veckor gör jag i fyra inlägg några nedslag i hans händelserika liv, utifrån minnen man kan se i den västmanländska bruksorten Sala. Förra gången handlade det om hans liv och konst utifrån den samling som finns på  Aguélimuséet . Ivan Aguéli var nog ingen okomplicerad man att ha att göra med. Han var som sagt tidigt fascinerad av mysticism och konverterade till islam (vilket på hans tid måste ha varit ett oerhört ställningstagande). Han var anarkist och radikal djurvän och sköt faktiskt mot en matador i vad som får beskrivas som ett mordförsök. Efter konverteringen gick han ofta omkring i orientaliska kläder som fick honom att framstå som en kuf ...
Läs mer