Platser Du inte visste att Du ville besöka

 På Rijksmuseum i Amsterdam hänger konst av de holländska mästarna från landets guldålder under 15-1600-talen. Här finns dock också en hel del av den konst som inspirerat dem, inte minst religiös renässanskonst från Italien. Jag blev själv rätt fascinerad av den här altartavlan föreställande Maria Magdalena. Altartavlan stod en gång i en kyrka tillägnad Maria Magdalena i Italien. Den är målad av konstnären Carlo Crivelli (1430-1495) som räknas som höjdpunkten på den internationella gotiken. Tavlan är från slutet av Crivellis levnad och man kan se hans mogna och raffinerade stil i framförallt hur han målat helgonets händer och gester. Själv kan jag inte komma över hennes ansiktsuttryck. Det här helgonet har något lite elakt över sig, jag tänker mer kvinnlig skurk hos Shakespeare än helgon Maria Magdalena är visserligen känd som synderska i konsthistorien men oftast skildras hon ju som en botgörerska, i den här tavlan ser jag inte ett spår av botgörelse. Det är helt enkelt en spänna...

 Vid kanalen Oudeschans i Amsterdam står det här fina tornet som kallas  Montelbaanstoren  på holländska. Det har kommit att bli ett riktigt landmärke i Amsterdam. Montelbaanstoren byggdes ursprungligen 1516 som en del av försvarsverket runt Amsterdams stadskärna. Tornet förlorade dock mycket av sin försvarsbetydelse under de kommande årtiondena och det utökades nudekorativt  med en övre del med en krona i toppen. Denna del, som gjorde tornet 48 meter högt, ritades av Hendrick van de Keyser. Namnet Montelbaanstoren kommer sig av att den tredje hertigen av Alba vid ett tillfälle hade planer på att bygga ett slott med arbetsnamnet Monte Albano i området och inkludera tornet i detta. Dessa planer resulterade dock inte i något slott men namnet på tornet kom ändå att sätta sig i folks medvetande.

 Leidseplein är i dag hjärtat i Amsterdam och inte minst dess nattliv. Det lilla torget inne i kanalringen är fyllt av restauranger och pubar och på nätterna nattklubbar. Här samlas Amsterdambor och turister för att koppla av eller festa. Torgets historia går tillbaka till 1600-talet när det låg innanför porten mot vägen till staden Leiden . Den som kom till eller från Leiden kunde parkera sin droska här på torget som då tjänade som en långtidsparkering. År 1774 uppfördes en av Amsterdams första större teatrar  Stadsschouwburg intill torget (nedersta bilden). I dag finns här som sagt uteserveringar överallt (även om jag fann menyerna något trist likadana oavsett vilken man valde) och det är ett livligt men just därför trevligt torg att sitta ned för en middag, öl eller kaffe. Min personliga erfarenhet av torget är något negativt färgad av att jag för 35 å sedan såg två män i ett slagsmål här, det första och såvitt jag kan minnas enda knytnävsslagsmål jag någonsin sett. Trots ...

 Det här torget i Vilnius världsarvsklassade gamla stad är uppkallat efter den litauiske historikern och etnografen Simonas Daukantas  som anses ha startat det litauiska nationella uppvaknandet på 1800-talet.Det används i dag för statliga ceremonier. Torget ligger framför presidentpalatset  som sedan 1997 är säte för republiken Litauens president. Själva palatset har anor tillbaka till 1300-talet.då storhertigen skänkte marken hör till Vilnius stift. Palatset kallas ibland biskopspalatset eftersom det ursprungligen var säte för biskopen. Det har renoverats flera gånger genom åren. När jag var i Vilnius så var det stängt men det ska finnas guidade turer som allmänheten kan ta del av.

 I Slovakiens huvudstad Bratislava kan man se den här statyn (när jag var där var den dock nästan täckt av snö) statyn föreställande det tjeckiska helgonet  Johannes Nepomuk. Johannes Nepomuk är Böhmens skyddshelgon. Han levde på 1300-talet och var en munk som först torterades svårt och sedan dödades genom att kastas i floden Moldau och blev på så sätt martyr. Varför han kom att lida martyrdöden på detta sätt är något oklart men det hade i alla fall med konflikter inom kyrkan och mellan kyrkan och den världsliga makten i Böhmen att göra En mycket mer berömd staty av honom finns att beskåda på Karlsbron i Prag på den plats där han ska ha kastats i floden. Den här i Bratislava är mer lågmäld och visar helgonet med sänkt huvud. Den restes 1877. Slovakien har ju bara varit ett självständigt land i trettio år och det är inte konstigt att ett tjeckiskt nationalhelgon också firas i grannlandet (som ju var en del av Österrike-Ungern och senare Tjeckoslovakien tillsammans med Böhmen)....

 Utanför  Stockholms stadshus  finns en gigantisk sarkofag tillhörande stadens grundare Birger Magnusson , Sveriges siste jarl. Det är bara det att hela "graven" är en bluff. De riktiga kvarlevorna efter Birger Jarl vilar på en helt annan plats. Varnhems klosterkyrka  i nuvarande Skövde kommun var gravkyrka åt den gamla Erikska ätten på 1100-talet. Kungarna var stora donatorer till klostret och flera av dem är begravda här. Birger var jarl åt den siste kungen av ätten och gift med dennes dotter, vilket väl var hans son Valdemars anspråk på tronen.Birger var utan tvekan den mäktigaste mannen i sin tids Sverige. Även Birger är begravd i kyrkan i en grav han delar med sin son Erik och sin andra hustru Metchild. Graven har exhumerats och kvarlevorna undersökts, vilket bekräftar att det verkligen är dessa som vilar här och att gravreliefen åtminstone vad benstomme och huvudform anbelangar är en bra avbild. Så vill man se Stockholms grundares verkliga grav bör man bege ...

 År 1471 valde ständerna i Böhmen Jagellon Vladislav till kung och år1500 antog de den första tjeckiska konstitutionen där parlamentet Diet  fick omfattande lagstiftande befogenheter. Ledda av talmannen Översteburgraven  och en jury av åtta personer utsedda av ständerna samlades de och delade makten med kung och kejsare. Dieten fick mer begränsade befogenheter efter att de böhmiska rebellerna förlorat ett slag 1627 i början av trettioåriga kriget men förblev ett ganska myndigt parlament. Det var också nu man började sammanträda i ett rum på  Pragborgen . Rummet finns kvar och ger en sorts bild av hur sammanträdena kan ha sett ut under den habsburgska perioden. Det var egentligen först under Maria Theresias regeringstid som Dieten förlorade huvuddelen av sina befogenheter. Det upplöstes dock först när det självständiga Tjeckoslovakien bildades 1918.

  Akershus fästning  har fungerat som kungaborg, försvarsanläggning, fängelse och representationsvåning. En av dess nyare funktioner är också som begravningsplats för medlemmar av den norska kungafamiljen. Kryptan med kungagravarna ligger under slottskyrkan. Den förste kung som på riktigt begravdes här var Norges första "egna" kung efter århundraden i union med Danmark, Sverige eller båda, Håkon VII.  Håkon var ursprungligen en dansk prins och är känd för sitt motstånd mot nazismen under Andra Världskriget. När han avled 1957 gravsattes han i Akershus där hans drottning  Maud  redan vilade. Även Håkons son Olav V  är begravd i kryptan. Enligt vad man tror grundades Akershus fästning runt år 1300 av Håkon Magnusson. Han och hans hustru Eufemia af Rügen  begravdes dock i Mariakirchen. År 1982 flyttades deras kvarlevor till Akershus. Samma öde mötte den gamla vikingakungen Sigurd Josrsafalar (som dog långt innan fästningen ens var byggd) som flyttades frå...

 I dag är det midsommardagen, traditionellt Johannes Döparens dag i helgonkalendern. Givetvis ska v ha ett motiv med anknytning till döparen i dag. Den hör målningen föreställande när Jesus döps av Johannes Döparen  återfinns i dag på galleriet Uffizierna i Florens. Målningen är definitivt målad i den studio som ägdes av konstnären  Andrea del Verrocchio på 1400-talet- Oftast tillskrivs den Verocchos lärling Leonardo da Vinci men även andra elever har nämnts oms delaktiga, Målningen visar hur Jesus döps i Jordanfloden av sin kusin Johannes, i målningen är de även flankerade av nedstigande änglar. Enligt obekräftade källor beställdes målningen av Verocchos bror Don Simone som ska ha varit abbot vid klostret i San Salvi. Målningen förvarades i klostret till början på 1800-talet då den flyttades till nunneklostret i Santa Verdana .År 1959 övergick den i konstakademins ägo och återfinns sedan dess på Uffizierna.

 I dag är det midsommarafton och det måste ju uppmärksammas med ett inlägg om mitt personliga traditionella midsommarfirande. Som trogna läsare av bloggen vet så har mina föräldrar haft ett sommarhus i  Hälleviksstrand  på Orust i mer än femtio år. Nästan alla år har jag firat midsommar på  Berns äng  nere i detta lilla samhälle. När dansandet runt stången är över går vi hem och äter sill. Förr om åren gick det att åka ut på kvällen till  Käringön  men sedan färjan lades om (och jag blev äldre) så är det inte längre ett alternativ. En mer modern variant är att ta en eller ett par öl före sillen, direkt efter dansen runt stången, på Hälleviksstrands egen lokala pub,  Erwings Junk Food . När jag var barn var detta hus mitt i byn en livsmedelsbutik men den har tvingats stänga. Erwings är en typisk sommarrestaurang öppen mest för sommargäster. Här serveras so namnet antyder skräpmat, mesadels hamburgare men även öl och andra drycker i en klassisk bar....

 Mitt i Oslo ligger den här slotts- och fästningsanläggningen som historiskt har varit mycket betydelsefull i försvaret av staden. Det var när Oslo på 1280-talet inte kunde försvaras mot en upprorsman som man insåg att staden behövde ett bättre försvar. Akershus fästning anlades troligen av den norske kungen Håkon Magnusson vid sekelskiftet 1300. Namnet fick den då den ligger på mark som tillhörde gården Aker. Under medeltiden och renässansen var borgen satt under belägring flera gånger men motstod trycket. Den byggdes successivt ut och blev starkare (även efter åsknedslag och bränder). När Norge tvingades avstå Jämtland, Härjedalen och Bohuslän till Sverige på 1600-talet så växte dess betydelse som försvarsanläggning ytterligare. Den byggdes ut på nytt och fick även invändigt sitt nuvarande utseende i en stor ombygnad under ledning av holländaren Isaac van Geelkerck. Fästningen kom dock under de kommande seklerna att förlora en del av sin betydelse först då de norska institu...

 Vid  Plaça de Catalunya  i Barcelona finns en lång rad statyer, de flesta i neo-klassisk stil. De flesta av dem kom till torget 1928. En av dessa är allegorin över den katalanska provinsen Girona. Inför världsutställningen i Barcelona 1928 skapade skulptören Antoni Parera en staty med namnet Girona som ska vara en allegori över provinsen. Girona är en del av Katalonien som är känd för sitt jordbruk och kanske framförallt för sin boskapsskötsel. I Pareras staty får den representeras av en stor ko som är omgiven av personer i en scen som då ansågs typisk för livet i Girona. Det är en sorts hyllning till arbetet inom boskapsuppfödning och jordbruk. Man ville på detta sätt marknadsföra området för besökarna på världsutställningen.

 Direkt när man kommer över Djurgårdsbron i Stockholm, på vänster sida om bron om man kommer från fastlandet, står denna vackra grind som kallas Blå porten eller Lusthusporten . Porten ställdes upp, ursprungligen trehundra meter söder om den nuvarande platsen, år 1849. Den är gjuten i gjutjärn efter ritningar av  Johan Adolf Hawerman och är prydd av Oscar I:s sigill, flankerat av två kronhjortar. På sin ursprungliga plats låg grunden intill det lusthus från drottning Kristinas tid där man en gång höll på med djurhetsningar och den kallas därför även Lusthusporten. Senare låg ett värdshus intill som också kallades Blå Porten. Detta är rivet men namnet har överlevt som namn på restaurangen vid  Liljevalchs konsthall . Den nuvarande porten är den enda bevarade portalkonstruktionen på Kungliga Djurgården.

 Den här statyn står mitt i Oslo i korsningen Karl Johansgate och Lille grensen, mitt i ett kafé. Statyn ser på det sättet nästan ut som en kafébesökare. Den föreställer dock den norske 1800-talsmålaren Christian Krohg. Krohg föddes 1852 och dog 1925. Han var både konstnär, författare och journalist och tillhörde en prominent familj dr far och son också var betydande kulturpersonligheter. Hans konst anses vara realistisk och han hade också ett stort socialt patos där han talade för prostituerades rättigheter och tog upp utsattas situation både i sina målningar och i texter han skrev. Statyn i korsningen är i brons och är ett verk av konstnärerna  Asbjorg Borgfelt  och  Per Hurum.

 Utanför Travnikaporten i den tidigare bosniska huvudstaden  Jajce  står en specifikt utformad fontän. Det rör sig en uppsamlingsbassäng som står under en betongränna med två skålar som fångar upp regnvatten. På rännan finns texten Ko voda /mladosti vjecne/vjecna/mladost je moja  vilket ska betyda ungefär v em är vattnet för evig ungdom? Evig ungdom är min.  Det är alltså en sorts hänvisning till legenden om ungdomens källa där vatten ger evig ungdom, kanske är det en anspelning på vattenfallen runt staden. Den här fontänen är designad av  Marijan Kocković .

 Vid Plaza de Anton Martin i Madrid står det här monumentet i brons som föreställer människor som står i en cirkel och omfamnar varandra i en stor gruppkram. Den har fått namnet  El abrazo och miner om en tragisk händelse i stadens historia. Den tjugofjärde januari 1977, när Franco nyligen hade dött och Spanien var på väg mot en demokratisk utveckling, angreps och mödades fyra advokater och en kommunistisk fackföreningsman av högerextremister på den närliggande Calle de Atocha . Massakern var ett försök att hindra Spaniens utveckling till en demokrati men ledde snarare till motstånd mot fascisterna. Konstnären Juan Genoves målade tavlan El Abrazo med sörjande som sluter sig samman i en kram för att minnas händelsen. År 2002 beslutade en kommitté för offentlig utsmyckning i Madrid att en bronsskultptur skulle gjutas baserad på tavlan och ställas upp på den nuvarande platsen, bara meter från där Atochamassakern ägde rum.

 Vid sidan av Pietamotivet så är jag också oerhört förtjust i tavlor som visar ett särskilt utdrag ur myten om den grekiske hjälten Perseus , nämligen det när han räddar den etiopiska prinsessan Andromeda undan sjöodjuret..En favorit ä den version som finns i  Florens  men det finns även andra versioner. Just den här versionen av motivet kan ses på Pradomuséet i Madrid och är ett verk av den nederländske mästaren Peter Paul Rubens. Jag får väl erkänna att jag inte är något stort fan av denne barockkonstnär men motivet intresserar mig ju och det är erotiskt framställt på ett lågmält sätt, Som vanligt framställer de europeiska konstnärerna den etiopiska prinsessan som en vit kvinna (vilket irriterar mig onödigt mycket) men de unga tu ser föräskade ut och mästaren gör dem i övrigt rättvisa.

 Den här graven står i Prag, nära  Loretoklostret , och är fortfarande fint hållen och besökt av människor som lägger blommor. Graven tillhör en soldat i den sovjetiska Röda Armén som troligen hette Belyak eller Belyakov och som stupade på den här platsen i slutskedet av Andra Världskriget. Troligen föll han under Prags befrielse från nazisterna på våren 1945. Han begravdes här och ses förstås som en hjälte som dg för att befria Europa från nazismen. Inte mycket mer är känt om honom men det är onekligen en fin grav.

 Utanför centralstationen i Oslo står sedan 2013 det här monumentet med en gigantisk hammare som slår sönder en svastika. Det kontroversiella minnesmärket är gjort av konstnären Bjørn Melbye Gulliksen oxh är tillägnat sabotagegruppen Osvaldgruppen som kämpade mot ockupationen under Andra Världskriget. Monumentet Knus nazismen är kontroversiellt av två skäl. Dels hyllar det den visserligen viktiga motståndsrörelse som kallas Osvaldgruppen och dels anses dess estetik vara väl brutalistisk. Osvaldgruppen leddes av den radikala socialisten och kommunistpartimedlemmen  Asbjørn Sunde som ibland använde aliaset Osvald Petersen . Sunde var en viktig motståndsman som framförallt utförde sabotage mot järnvägen men han dömdes efter kriget också som spion för Sovjetunionens räkning. Icke desto mindre är det ett fascinerande monument som uppmärksammar en grupp som var viktig i motståndet mot nazismen.

 I dag handlar inlägget om två av 1900-talets svenska kvinnliga giganter. Elin Wägner (1882-1949) är en av feminismens pionjärer i Sverige. Hon var journalist och författare men också debattör radikalpacifist och medlem av Svenska Akademin. År 1945 skulpterade Siri Derkert i Fogelstad en liten staty av Wägner när hon håller ett tal. Statyn förvaras i Bonniers konstsamling på Manilla. Elin Wägner-sällskapet började dock runt millennieskiftet samla in medel och argumentera för en centralt placerad staty av feministen. Med hjälp av de insamlade medlen kunde de betala Rune Rydelius att föra en avgjutning i större skala av Derkerts statyett. Den placerades vid S:t Eriksplan, mitt emot Vasaparken och avtäcktes i augusti 2014.

 Om man går från den rätt kända stadsdelen och stranden Ipanema (känd från  sången om flickan ) i Rio de Janeiro till den kanske ännu mer kända stadsdelen och stranden Copacabana så kommer man närmast omärkligt passera en mindre strand och sedan en liten udde. Dessa heter Arpoador. Trots att stranden vid Arpoador inte är lika känd som sina större grannar så är den eftersökt av surfare då den har fina vågor. Udden ger också en bra utsikt över de båda stränderna, På bilden som är tagen från udden syns främst Ipanema och den lilla Arpoadorstranden närmast kameran i bild. Hade jag istället riktat kameran åt andra hållet hade jag fått en bild på Copacbana. Udden har också den lilla egenheten att man runt midsommar faktiskt kan se solnedgången i havet här, vilket normalt är omöjligt i Brasilien då kuststräckan ligger i öster och solen alltså går upp ur havet och ned över land. Det gör att många turister flockas för att se fenomenet, Själv besökte jag udden strax före jul 2019 så nå...

 När Antoni Gaudi skapade det fantastiska hus som går under namnet  La Pedrera  så tog han hänsyn till allt. Även husets dörrar är skapade för att främja arkitektens vision. De mest synliga dörrarna till La Pedrera är förstås de yttre portarna som leder in till gården. De kan släppa in biltransporter och har också ingångar för fotgängare vid sidan. De är gjorda i järn och glas med former som är inspirerade av naturen. Glaset är satt på ett sådant sätt i järninfattningen att de små panelerna sitter nedtill och de större högre upp vilket ger ett större ljusinsläpp. De är både dekorativa och funktionella.

 Oslo har alltid varit en stad vid vatten men förr var hamnen mycket mer ett arbetsplatsområde än en levande del av stadens liv. Det började förändras på 1980-talet när planer gjordes upp för att ta tillvara stadens liv vid vattnet. Det var dock först 2003 som detaljplanen för området  Bjørvika var färdig och så sent som 2018 var bara hälften förverkligat. Bjørvika är ett gammalnorst ord som betyder "byvika", alltså viken i staden. Området innehåller sådana sevärdheter som Munchmuséet och den nya operan  men jag tyckte att bara området i sig var så fascinerande. Man har alltså bokstavligen byggt husen i viken så att vattnet har blivit en viktig del av området. Här finns till och med badstegar där vem som helst kan bada och simma mellan husen! Nere vid kajen finns givetvis barer och restauranger. Bjørvika är ett av de mest konsekventa och spännande hamnområden jag sett. Det borde vara ett måste för varje besökare till den norska huvudstaden.

 När jag inför  gårdagens inlägg  om åttioårsdagen av D-dagen gick igenom mina fotografier från stränderna i Normandie så hittade jag ett med en gigantisk staty av den heliga jungfrun som står utanför muséet i Arromanches. Jag trodde naturligtvis att även denna symbol var ett minne av invasionen men en snabb googling visade att så inte alls är fallet. Notre Dame des Flots är en 4,5 meter hög staty som står på en åtta meter hög piedestal. Den restes den sjunde september 1911 som ett minnesmonument över de sjömän som stupade i ett slag mellan engelska och franska flottor under Napoleonkrigen 1811, Statyn är ett monument men dess placering gör den också till ett navigationsmärke för sjöfarten i Engelska kanalen

 I dag är det åttio år sedan de allierades invasion av Normandie,  D-dagen . Jag har tidigare skrivit om stränderna men den här gången tänkte jag särskilt uppmärksamma ett minnesmärke på den strand som kallas Juno Beach. När vi tänker på invasionen i Normandie så gör vi det främst utifrån att det var amerikanska soldater som landsattes på stränderna. I själva verket var det i högsta grad en allierad samorganisation. Just Juno Beach är den strand där trupper från Kanada landsattes. Stenen är rest som minnesmärke över alla de soldater som ingick i Royal Canadian Navy  och som stupade under hela Andra Världskriget. Vid Juno Beach runt 350 kanadensiska soldater stupade. Utan deras insats hade befrielsen av Europa sett helt annorlunda ut.

 I dag den femte juni är det Danmarks grundlagsdag och som vanligt tänkte jag uppmärksamma den här på bloggen. I år blir det en topplista över de fem okända resmål som jag uppskattat mest under mina resor i Danmark i vuxen ålder. 5.  Ribe  på Sønderjylland räknas som Danmarks äldsta stad. En liten pärla som är väl värd ett besök. 4.  Isbjerget  är ett helt fanastiskt nytt bostadsområde i hamnområdet i Århus, Danmarks näst största stad 3.  ARoS Aarhus konstmuseum   är det äldsta danska konstmuséet utanför Köpenhamn men har fått ett ordentligt lyft på senare år och är nu ett av landets mer intressanta besöksmål. 2.  Ett mer okänt men på många sätt helt fantastiskt museum är  Frihedsmuséet  i Köpenhamn som berättar historien om motståndet i Danmark under den tyska ockupationen 1940-45. Det är en tyvärr ganska okänd historia i Sverige och muséet ger en väldigt spännande inblick i livet under ockupationen ur flera olika perspektiv. 1.  K...

 Jag har ju normalt svenska resmål på bloggen på tisdagar men idag är åttioårsdagen av en historisk händelse som verkligen ändrade historien men som nästan glömts bort på grund av att invasionen i Normandie inträffade två dagar senare. Den fjärde juni 1944 befriades Rom från den tyska ockupationen och Mussolinis Salò-regim upplöstes Det ger mig anledning att lista fem mindre kända resmål i den eviga staden: San Pietro in Vincoli  är en kyrka i Rom som sägs hysa de kedjor Petrus satt fängslad med och som också hyser en påvegrav med Michelangelos staty av Moses på. Monumento Nazionale a Vittorio Emanuele II  ligger mitt i de antika delarna av Rom men är egentligen ett mycket yngre och något övedådigt monument över landets förste kung. Isola Tiberina  är en ö i Tibern som är en liten oas i Rom. Lätt att missa men trevlig att promenera runt. Largo di Torre Argentina  är faktiskt det torg där Julius Caeesar mördades men i dag är det mest utgrävningar och faktiskt ett...

 I dag den tredje juni firas i Uganda minnet av  Ugandamartyrerna , en grupp kristna konvertiter till både protestantism och katolicism som avrättades under kabaka Mwanga II  på 1880-talet. De som avrättades i Namugongo den tredje juni 1886 har kommit att bli symboler för dem alla. På plats i Namugongo finns träskulpturer av alla martyrerna och metoden på vilken de avrättades. Den mest centralt placerade sägs föreställa Alexander Kadoko. Kadoko var av adlig släkt inom kungadömet Buganda och var väl ansedd. Han konverterade dock till kristendomen, sannolikt döpt av missionären Philip O'Flaherty . Det var vid det kristna dopet som han också antog det västerländska, kristna, namnet Alexander, den förste afrikan som gjorde det. Detta var under kabaka Mutesa I som bjudit in kristna och muslimska missionärer. När han dog och Mwanga tog över började dock förföljelsen. Enligt den äldsta beskrivningen, given av missionären Robert P Ashe, så erkände Alexander Kadoko att han var kr...

 Detta bostadshus i Barcelona har officiellt namnet Casa Milà men är känd som La Pedrera (katalanska för "stenbrottet"). Det uppfördes 1905-1910 med officiell invigning 1912 och anses vara arkitekten Antoni Gaudis mästerverk. Gaudi kontaktades av byggherren  Pere Milà i Camps som ägde en oexploaterad tomt och ville bygga Barcelonas mest spektakulära byggnad. Det kan man kanske säga att han lyckades med. La Pedrera är byggt i betong med armeringsjärn och är faktiskt byggs helt utan bärande väggar. Istället är huset byggt runt ett stålskelett konstruerat av Gaudis vän ingenjören  Josep Bayó i Font. Huset har två innegårdar konstruerade för att ge insläpp av ljus till lägenheterna. Det mest karakteristiska med byggnaden är kanske de märkliga skorstenar som står på taket. Där kan man gå runt och se dessa konstverk, som de ju faktiskt är i sig själva. Huset besöks av horder med turister varje år men är verkligen värt ett besök. Tillsammans med andra verk av Gaudi är det klassa...