Monticello - minne över en frihetshjälte och slavägare

Efter att afroamerikanen George Floyd dog under ett polisingripande har flera demonstrationer hållits världen över för att belysa systematiskt förtryck och orättvisa livsvillkor för av svarta amerikaner. Det har också gett förnyad aktualitet åt diskussionen om hur USA minns sitt förflutna, inte minst det sår som slaveriet i Södern inneburit. Krav har rests på att ta bort statyer över sydstatsgeneraler och andra personer som symboliserat systemet. Omedelbart har invändningen rests att vi inte kan utrota historien, vi borde lära av den.

I dag på USA:s nationaldag vill jag därför ta upp hur den nationen minns sitt förflutna - eller snarare ett exempel på hur nationen kan minnas sitt förflutna med allt gott och ont intakt. Jag ska berätta om ett besök på plantagen Monticello utanför Charlottesville, Virginia, en gång hem för den amerikanska revolutionens främste ideolog, Thomas Jefferson.

Thomas Jefferson (1743-1826, han avled lustigt nog just den fjärde juli) var federationens tredje president 1801-809. Mest känd är han dock för att ha varit den främste författaren till den amerikanska självständighetsförklaringen. Ska man vara helt ärlig så började det amerikanska befrielsekriget som en skatteprotest - jag skulle till och med gå så långt som att det var väldigt privilegierade skattebefriade kolonisatörer som invände mot en tämligen beskedlig skattehöjning. Jefferson klädde dock denna motvilja mot att betala den brittiske konungens skatter i en frihetslängtan som många fortfarande kan känna igen. Han inleder stolt med "självklara sanningar" om alla människors lika värde och "inalienable rights". Denna revolutionära slutsats, att människor har rätt att göra uppror om de upplever sina rättigheter kränkta eller att regeringen inte representerar deras intressen, gav eko över världen och har inspirerat allt från Franska revolutionen till Förenta nationernas deklaration om mänskliga rättigheter.

I USA är Jefferson själva symbolen för frihet. Därför har det inte lämnat amerikanerna någon ro att denne man, som skrev så fint om allas lika värde, själv ägde slavar! Han verkar inte ens ha reflekterat över att detta var motsägelsefullt. Jefferson ägde över 600 slavar under sitt liv, behandlade dem i huvudsak väl och ska ha sagt att hans arbetare alltid skulle behandlas väl. Det finns till och med de som säger att han egentligen var motståndare till systemet men ville se en gradvis utfasning av det.

Monticello var presidentens huvudsakliga plantage. Huvudbyggnaden designade han i neo-klassisk stil, byggnationen inleddes 1768 och här levde han hela sitt liv. Han ligger också begravd på begravningsplatsen på området. Plantagen upptogs år 1987 på Unescos världsarvslista.

För mig var en spännande aspekt av besöket på plantagen just hur förvaltarna inte duckar för det motsägelsefulla i att den främste amerikanske frihetsideologen också var slavägare. Tvärtom, det finns särskilda visningar av "slavarnas Monticello" som visar slavlängorna på Mulberry Road och där guiden berättar om livet på plantagen för de ofria. 

Det har länge florerat rykten om att slavinnan Sally Hemmings var Jeffersons älskarinna (sexslav kan ju med tanke på omständigheterna vara en adekvat beskrivning) och att han var far till hennes barn. The Thomas Jefferson Foundation anser det i dag genom modern DNA-testning bevisat att så var fallet. En mycket intressant upplysning som jag fick av en guide på platsen var att flera av Hemmings barn med Jefferson sedan levde sina liv "som vita". Han sade detta  utan ytterligare förklaring och jag kan bara dra slutsatsen att dagens diskussion om "rasifiering" som en process där någon blir tilldelad en underordnad rasposition snarare än att hudfärg enbart är biologisk har stöd i att det uppenbart gick för omgivningen på 1800-talet att välja hur de ville uppfatta en person (oavsett graden av pigmentering i huden).

Så vill man se ett utmärkt exempel på hur en person samtidigt kan hyllas som en stor frihetskämpe och beskrivas som en slavägare utan försköning eller dömande av en annan samtid på bör man besöka Monticello.