Syttende mai på Karl Johan

 I dag är det sjuttonde maj, eller "syttende mai" som det heter på norska och det är ju just Norges nationaldag eller egentligen grundlagsdag. Efter flera sekler i personalunion med Danmark (i början även Sverige) antog Riksförsamlingen i Eidsvoll en ny norsk grundlag den sextonde maj 1814. Dagen därpå, alltså just detta datum för 207 år sedan valdes en ny kung och grundlagen stadfärstes och gjorde Norge självständigt. Visserligen fick den revideras senare samma år då kungen tvingades bort och Norge i stället tvingades in i en ny personalunion med Sverige som varade fram till 1905, men det har aldrig hindrat norrmännen att fira dagen med pompa och ståt på ett sätt en svensk nationaldag aldrig har firats.

Ett traditionellt "syttende mai" (när pandemi och restriktioner inte råder) firas med stora medborgartåg och barntåg längs avenyn Karl Johan (uppkallad efter just den svensk-norske kung som när han var kronprins tvingade fram unionen) i centrala Oslo. Det viftas med norska flaggor och såväl nationalsången som kungssången (den norska kungssången sjungs på samma melodi som den engelska nationalsången och har samma tema) sjungs. I änden av Karl Johan ligger det kungliga slottet, som är kungens residens. Monarken själv brukar stå på sin balkong och vinka.

Jag var i Oslo under firandet 1996 och det var precis så stort som man föreställer sig. Trots folkmassorna lyckades jag faktiskt fånga en glimt av kungen själv. En norsk nationaldag i Oslo är något man bör uppleva minst en gång i livet.   

(UPPDATERING: Den av mig föregivne fotografen till den bild som tidigare illustrerade detta inlägg har berättat att en annan bild jag fått av honom inte var fotograferad av honom utan funnen på Internet. Därför har jag valt att plocka bort även denna eftersom jag inte känner mig säker. Alla bilder på min blogg är om inte annat angetts tagna av mig. Om någon annan tagit bilden så anges vem.)  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bron i Avignon

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven