Blå hallen och Gyllene salen
I dag delas Nobelpriset ut. När det inte är pandemi så brukar denna begivenhet följas av en bankett i Stockholms stadshus. Middagen intas i den stora sal som kallas Blå hallen och för de hugade fortsätter festen i Gyllene salen precis ovanför trappan. I år är banketten inställd och ceremonin bantad.
I början av 1900-talet började Stockholms stadsfullmäktige planera för ett kombinerat rådhus med stadsförvaltning. Planerna rann dock ut i sanden och ett renodlat rådhus byggdes vid Scheelegatan medan ett mer monumentalt stadshus ritades av Ragnar Östberg och uppfördes vid Mälarens strand. Stadshuset invigdes på midsommarafton 1923 för att minnas 400-årsdagen av Gustav Vasas intåg (som dock inföll dagen därpå).
Östberg hade en idé för en stor inomhusgård vars väggar skulle täckas med puts som målas i blå färg för att symbolisera Mälarens vatten. När arkitekten såg det vackra teglet på de oputsade väggarna så ändrade han sig dock och valde att inte täcka dem. Namnet Blå hallen hade dock redan satt sig och det kallas den än idag. Hallen är 50 meter lång, 30 meter bred och 22 meter hög. Mest känd är den naturligtvis för Nobelfesten men den används även vid officiella besök och även vid promoveringsfester för högskolorna i Stockholmsregionen.
Om man går upp för trappan kommer man till en 44 meter lång festsal som verkligen gör skäl för sitt namn. Väggarna i Gyllene salen är täckta av guldmosaik. Konstnären Einar Forseth utförde dessa efter en idé av Ragnar Östberg. Den mest kända mosaiken är den som kallas Mälardrottningen, en allegori över Stockholm.
Kommentarer
Skicka en kommentar