Det mest kända konstverket i världens tredje (och Europas näst) största kyrka, Duomo di Milano, är statyn av Den flådde S:t Bartolomeus av skulptören Marco d’Agrate.
S:t Bartolomeus var en av Kristi ursprungliga tolv apostlar. Enligt traditionen flåddes han levande och led på det sättet martyrdöden. Under medeltiden porträtterades helgonet ofta med en bok i ena handen och en kniv i den andra. Från renässansen började man mer ingående skildra hans lidande. Michelangelo porträtterade honom som flådd och därefter tog den bilden fart. Vid den här tiden väcktes också européernas intresse för anatomi och Marco d'Agrate är egentligen mer intresserad i den anatomiska studien än i att visa helgonets lidande. Det är för sin tid en imponerande studie av muskler, skinn och ben i en människokropp. Statyn restes 1562, ursprungligen på verandan utanför katedralen. Där fångade den genast intresset hos katedralbesökarna. Än i dag är den kanske själva kronan i katedralens konstsamling och ett måste för varje besökare att se.
Kommentarer
Skicka en kommentar