Narvik

 Den nordnorska staden Narvik (i Nordland fylke) är definitivt den nordligaste plats jag varit på. Den ligger långt norr om polcirkeln. Sommartid går solen aldrig ner (vilket kanske är varför jag valde att åka hit). Det är inte en särskilt stor stad, kommunen har 21 000 invånare varav drygt 14 000 bor i själva staden. Ändå är det en mycket viktig stad för hela Nordens ekonomi.

Narvik i sin nuvarande form grundades 1902 och det har helt enkelt med att järnvägen Ofotenbanen på vilken LKAB fraktar sin järnmalm från Kiruna till den hamn som anlades här vid Ofotenfjorden öppnade. Trots att Narvik ligger så långt norrut så gör Golfströmmen nämligen att det inre av Ofoten är isfritt året om vilket gjort det till en idealisk utskeppningshamn. LKAB dominerar faktiskt här på nästan samma sätt som i Kiruna. 

Att det svenska gruvbolaget valde Narvik som utskeppningshamn har dock inte alltid varit positivt för Norge. Det var önskan om kontroll över denna hamn som ledde till den tyska invasionen av landet 1940. Genom att kontrollera den kontrollerade de den svenska järnhandeln utan att behöva ockupera själva Sverige. Om LKAB skeppat malmen via Luleå istället hade det nog varit svårt att undvika kriget. I Narvik stod också de hetaste striderna om Norge under kriget och det finns många monument som minner om kriget i staden (bland annat fontänen och den glasspets som står vid det hus som hyser krigsmuséet och biblioteket.

I övrigt påminner Narvik faktiskt rätt mycket om en typisk svensk småstad. Här finns ett kommunhus som direkt identifierar sig som ett sådant, ett torg och ett Folkets hus.