Gammelstads kyrkstad

Efter freden i Nöteborg 1323 när Sverige slöt fred med Novgorod så fanns det fortfarande omtvistade områden i norr, samernas traditionella område. Sverige skyndade sig att kolonisera området runt Lule älvdal och givetvis innebar det också kyrkbyggen. Av naturliga skäl blev de församlingar och socknar man byggde upp väldigt glest befolkade och täckte stora avstånd. Det var för de flesta församlingsmedlemmar omöjligt att ta sig från hemmet till kyrkan. Därför växte det på flera håll fram så kallade kyrkstäder. En kyrkstad är en samling stugor runt kyrkan som fungerade som tillfälliga bostäder under större kyrkohögtider. Vid dessa tillfällen levde de annars tomma stugstäderna upp med kommers och friarstråt.

Det fanns många sådana kyrkstäder i norra Sverige men endast ett fåtal är bevarade och bäst bevarad (och fortfarande använd) är Gammelstads kyrkstad runt Nederluleå kyrka. Här finns 404 stugor uppdelade i 552 kammare, de allra flesta fortfarande i privat ägo. Troligen har det funnits en kyrkstad här sedan medeltiden (rimligen åtminstone sedan den nuvarande kyrkan invigdes 1492) men det första skriftliga belägget har vi från år 1600 då Johannes Bureus nämner den i en reseskildring. De flesta av dagens stugor är inte så gamla men de fanns åtminstone 1817. Fortfarande i dag är det reglerat att stugorna endast får användas som tillfälliga boenden (och då menas inte som sommarstugor utan kortare vistelser). Man får inte heller måla om eller inreda dem hur man vill. Kyrkstadens karaktär ska bevaras. Därför är den också sedan år 1996 upptaget på Unescos världsarvslista.

År 1621 grundade Gustav II Adolf staden Luleå med permanent boende i närheten av kyrkstaden. Redan år 1649 tvingades man dock flytta själva stadskärnan eftersom landhöjningen gjorde hamnen oduglig. Så uppstod den nuvarande stadskärnan och området runt kyrkstaden och den gamla stadskärnan kom att bli känt som Gammelstad.