Platser Du inte visste att Du ville besöka

 I dag är det den trettionde november, den dag då Karl XII stupade vid Fredrikstens fästning i Halden i Norge. I år tänkte jag uppmärksamma dödsdagen med ett besök till kungens grav. Karl XII stupade i en skyttegrav utanför fästningen Fredriksten denna dag år 1718. Hans lik skickades med 250 soldater till Uddevalla den sjätte december och vidare mot Stockholm andra januari 1719 efter balsamering på julafton. Han anlände till Karlbergs slott 27 januari och gravsattes i en svart marmorsarkofag i  Riddarholmskyrkan  26 februari. Enligt kyrkans inventarium var sarkofagen dock inte färdig förrän 1735 och antas vara ritad av Nikodemus Tessin d.y. Den står i det Karolinska gravkoret. Graven öppnades 1917 när sarkofagen också renoverades. Liket undersöktes grundligt och det anses ha gett svar på flera av de frågor forskarna haft kung dödsfallet. Fortfarande florerar ock många konspirationsteorier kring kungens död. Hans sarkofag kan ändå vara intressant att besöka för den histor...

 Londons kinesiska befolkning är en av de äldsta kinesiska diasporagrupperna i världen. I dag hittar man Londons Chinatown i Soho, framförallt i kvarteren runt Gerrard Street. På 1800-talet var kinesiska invandrare dock hänvisade till ett annat område i East End. Den nuvarande koncentrationen av kinesiska restauranger och butiker kring Gerrard Street började faktiskt först på 1970-talet. Det hindrar inte att det idag är en underbar plats att besöka. Gerrard Street anlades mellan 1677 och 1685 på mark som ägdes av Charles Gerard, earlen av Macclesfield. Efter honom är gatan också namngiven. På och omkring gatan växte det fram kinesiska restauranger och butiker på 1970-talet och sedan dess har området fått sin prägel av Chinatown. Det var här jag en gång lärde mig uppskatta Pekinganka. Faktum är att en del till och med påstår att konceptet kinamat föddes i London. Fortfarande är det här ett trevligt område att besöka, ofta vackert dekorerat med lyktor och med en kinesisk port.

 Man kan besöka prins-ärkebiskoparnas  residens  i Salzburg som ett museum. Man kan också gå hit på någon av de vanligt förekommande pianokonserterna där Wolfgang Amadeus Mozarts musik spelas. Mozart var flitigt anlitad av prins-ärkebiskopen under sin livstid och han har själv spelat i just den sal där jag 250 år senare hörde hans musik framföras. Vid konserten jag lyssnade på framfördes hans musik dessutom på ett instrument som inte riktigt är ett piano men som var vanligt under Mozarts tid (den stackars pianisten berättade att det var svårt för henne att spela på det då hon var van vid ett modernt piano).  Det hålls konserter i residenset nästan varje dag under turistsäsongen och man får förmoda att de varierar programmet. Den föreställning jag besökte spelade en Adagio E-Dur  för fiol och piano, en violinsonat i A-moll och slutligen pianosonat nr 11 i A-dur med den berömda Rondo alla Turca

 Under Andra Världskriget skadades  Viktualienmarkt  i München allvarligt och efter kriget talade man om att riva hela torget och uppföra gallerior här istället. Mycket tack vare folkliga protester så blev det inte så. Istället började man uppföra fontäner och brunnar som skulle minna om kulturpersonligheter från det tidiga 1900-talet. Roider Jackl-brunnen är ett senare tillskott till denna samling. Jacob Roider  föddes 1908 men blev på 1950-talet känd under artistnamnet Roider Jackl. Han var trubadur och folkvisesångare och är känd för att han sjöng på det bayerska språket (en variant av tyska). Mest känd är han för sina Gstanzis. Det är en sorts fyr- eller åttaradiga nidvisor som framförs på dialekt. Dessa sjöng Roider Jackl så bra att han efter sin död 1975 förevigats i form av denna staty av Hans Osel från 1977 på en brunn på torget. Halsduken på bilden har sannolikt satts dit av en förbipasserande.

 Den här byggnaden på en kulle i  Narvik  uppfördes ursprungligen 1902 som administrationsbyggnad för järnvägen ( statsbanerne ) och som bostad åt distriktschefen. Arkitekten hette Paul Due. Under Andra Världskriget annekterades huset av tyskarna som också använde det som administrationsbyggnad. Sedan 1981 rymmer det vad som ursprungligen hette Ofotenmuséet och som sedan 2004 är en del av det bredare Museum Nord och kallas Narviks museum . Muséet var från början huvudsakligen inriktad på att berätta historien om  Ofotbanen , järnvägen som betytt så mycket för staden Narviks utveckling och som alltså är så förknippad även med husets historia. Här finns historier om byggnationen och de tidiga tågen på järnvägen men också historien om hamnen och sjöfarten. Detta är fortfarande grunden för muséets permanenta utställningar. I dag finns också mer tillfälliga utställningar. När jag besökte muséet hade de en utställning med konstnären Li Taiga.

 En av de viktigaste och även en av de vackraste järnvägslinjerna i Skandinavien är den kombinerade Malmbanan-Ofotbanen . I somras åkte jag sträckan från Kiruna till  Narvik  och det är kanske den vackraste järnvägssträcka jag åkt. På den svenska sidan kallar man helt enkelt banan för Malmbanan. Det är egentligen hela den 500 kilometer långa sträckan mellan Boden och Riksgränsen men det är ju de stora malmtransporterna från Kiruna till Narvik som gett banan dess namn och som var det egentliga skälet till att anlägga banan på 1880-talet. Fortfarande är detta den viktigaste transportleden ut för malmen från  LKAB:s gruva  i Kiruna och persontrafiken går lite grann på nåder. Det är förmodligen Sveriges ekonomiskt viktigaste transportled. För den som reser som turist är det väl främst de fantastiska vyerna över fjäll, skog och sjöar som lockar. Man är väldigt högt upp, bilderna är från slutet av juni men det ligger fortfarande snö utanför spåret. På den norska sidan...

 På gatan The Strand i London kan man bland annat se denna bronsstaty. Den föreställer William Ewart Gladstone, den liberala politikern som under 1800-talet var premiärminister i fyra omgångar. Statyn är gjord av skulptören  Hamo Thornycroft och uppfördes 1899-1905, alltså precis efter Gladstones död 1898. William Gladstone föddes 1809. Han satt för det liberala Whig-partiet i parlamentet under stora delar av 1800-talet och satt i flera regeringar. Han är generellt ansedd som en progressiv politiker som bland annat införde valhemlighet och genomförde represenationsreformen. Han var en stor frihandelsvän men faktiskt också motståndare till de brutalaste formerna av kolonialism och krigföring i t.ex. Sydafrika och Afghanistan. Däremot antydde han att Storbritannien kanske skulle behöva erkänna de amerikanska sydstaternas Konfederation men menade själv att detta var ett konstaterande av styrkeförhållanden snarare än ett uttryck för sympati. Hans främste rival var den konservativ...

 Under  katedralen i Salzburg  kan man besöka en krypta bestående av flera rum. I sin nuvarande form öppnade denna krypta 1959 då katedralen återöppnade efter omfattande renoveringar efter kriget. En bomb hade träffat katedralen och fått kupolen att kollapsa. Samma bomb  öppnade dock även upp kryptan under. Man restaurerade därför denna mörka krypta och lade nya väggar och tak i cement. I dag är den öppen för allmänheten att besöka. Ursprungligen fanns en krypta även under den romanska katedralen som föregick den nuvarande barockkyrkan. Denna har återfunnits vid arkeologiska utgrävningar. När den första stenen i den nuvarande katedralen lades 1619 av prins-ärkebiskop  Marcus Sitticus von Hohenems  så var syftet att den skulle fungera som en gravkrypta för prins-ärkebiskoparna. Nästan alla stiftets ärkebiskopar (både de som också var prinsar och de mer sentida utan världsligt furstendöme) sedan dess är begravda här. Efter återöppnandet har man också inrett e...

 I dag skriver jag det tvåtusende inlägget på denna blogg. Det innebär förmodligen att det egentligen gått 2001 dagar sedan 1 juni 2020 då jag skrev det första - eftersom jag en dag i Uganda verkligen inte lyckades få Internetuppkoppling. Förutom detta missöde har jag troget skrivet på denna blogg varje dag i snart fem och ett halvt år! Det har blivit många inlägg och många retrospektiva sådana och ärligt talat har dessa kommit att bli rätt snarlika varandra. Därför tänkte jag idag fokusera på några av de inlägg jag skrivet som skulle kunna klassas som mat-, dryck- och restaurangtips. En del av reseupplevelsen är ju att testa mat från olika kulturer och det vore ju konstigt om inte det några gånger hade smugit sig in ett inlägg om detta bland dessa 2000 inlägg. Så här kommer alltså några tips på mat dryck och restauranger: Mat:   Khachapuri  är georgiska ostbröd som smakar fantastiskt. Själv är jag mest svag för den variant som kallas adjaruli och som serveras med en rå ä...

 De senaste två inläggen här på bloggen har handlat om domkvateren i Salzburg där prins-ärkebiskoparnas gamla  residens  är sammanbyggt med stadens  katedral . Går man genom residenset passerar man faktiskt högt upp över katedralen och kan se den från ovan. Sedan kliver man in till Katedralsmuséet som ligger i residenset. Muséet grundades 1974 och har legat i de här kvarteren sedan 2014. Inträde ingår i biljetten till residenset, Här visas föremål ur katedralens samlingar, främst konstföremål från 700-talet och fram till 1700-talet. Här finns skatter i ädelmetaller som kors och nattvardskalkar som använts i liturgin. Själv fastnade jag dock för de många träfigurer som finns här och jag kan naturligtvis inte låta bli att visa de sötaste tänkbara (och mest komiskt underliga) små pieta-figurer jag någonsin sett. 

 I  gårdagens inlägg  skrev jag om hur prins-ärkebiskoparna av Salzburg byggde ihop sitt residens med stadens katedral. Bygget av residenset var runt ¨år 1604 och den nuvarande katedralen tillkom under de följande årtiondena. Det har funnits en kyrka här sedan tidig medeltid, den första ska ha grundats av helgonet S:t Vergilius  på 700-talet. Den ersattes av en andra kyrka på 1100-talet. Den nuvarande barockkyrkan började byggas 1614 när prins-ärkebiskop  Marcus Sitticus von Hohenems lade första stenen och invigdes av hans efterträdare Paris Lodron år 1628. Helt färdig med sina nuvarande torn var katedralen dock först fyrtio år senare. Arkitekten heter Santini Solari . Altartavlan är också den en barocktavla föreställande Kristi återuppståndelse . I kyrkan finns även andra tavlor som den föreställande Kristi dop . Den dopfunt som kan skymtas framför denna tavla är den som användes när man döpte kompositören Wolfgang Amadeus Mozart .

 Den österrikiska staden  Salzburg  styrdes som jag flera gånger på denna blogg berättat i århundranden av en sorts kyrklig-världslig samhärskare som kallades prins-ärkebiskop. Periodvis bodde dessa uppe i fortet  Hohensalzburg  men de hade också en mer ståndsmässigt residens i den världsarvklassade stadskärnan. Residenset hade en medeltida föregångare kallad Bihofshof men prins-ärkebiskop Wolf Dietrich von Ralteenau  lät jämna detta med marken för att ge plats åt det nuvarande palatset i italiensk stil runt år 1604. Under de två följande seklerna så byggdes det ut och förändrades i samklang med nya stilar och under ledning av dåtidens främsta arkitekter. Prins-ärkebiskopens dubbla funktion avspeglas också i att residenset är sammanbyggt med Salzburgs katedral. Residenset har en förvånansvärt modern konstsamling som särskilt visade porträtt i en utställning när jag besökte det. Prins-ärkebiskoparna samlade dock även på kuriositeter, både märkliga tillverkad...