I Apladalen i Värnamo

 I dag är det "fössta tossdan i mass", Smålands inofficiella nationaldag och då ska denna blogg givetvis besöka ett småländskt resmål. Vad passar då bättre än det kanske mest småländska av alla, den från visan kända Apladalen i Värnamo.













Våren 1920 startade folkskolläraren Jonas Oscar Hagstrand och rektorn Carl Fredriksson ett upprop om att bevara hembygdens kulturarv. Det ledde till bildandet av Värnamo Hembygdsförening. Prästgården gav den nybildade föreningen ett arrende på en hektar mark i Apladalen. Snart hade de börjat samla på sig gamla byggnader och fem år efter starten invigde de sitt hembygdsmuseum. Det här är alltså en mindre och mer lokal version av Skansen med bevarade hem, arbetsplatser och församlingshus. Här finns också en scen för uppträdanden och en lummig natur.

Apladalen är känd från texten till en traditionell melodi som skrevs av Algot Fogelberg och Arvid Lindström. Texten handlar om ung kärlek och svikna drömmar. Apladalen förknippas dock också (och kanske ännu mer med Carl Snoilskys dikt På Värnamo marknad från 1886. För hela dikten kan läsaren följa länken men i korthet berättar den om ett fästpar (som ska ha funnits på riktigt men under andra namn) som i början av 1700-talet bestämde sig för att ge sig sex år för att tjäna ihop till ett gemensamt hushåll- När de sex åren gått träffas de igen på marknaden med sina mynt. Då kliver länsman fram och förklarar att de nödmynt som ställts ut under slutfasen av det stora nordiska kriget var värdelösa. Förtvivlade ser Per och Kersti hur alla deras besparingar går förlorade. De morskar dock upp sig och dikten slutar med att de lovar varandra att ses på nytt om ytterligare sex år. Det finns några träfigurer föreställande dem och länsman i parken.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Treårsdagen av vår kwanjula - platser jag förknippar med min älskling

Bild
 I dag är det tre år sedan jag introducerades i min fästmös familj, vilket gör att vi kallar oss man och hustru även om vi inte formellt är gifta. Jag har tidigare berättat om själva ceremonin som kallas  kwanjula . På treårsdagen tänkte jag skriva om lite platser jag förknippar med Doreen. Min älskling tillhör den ugandiska stammen Bafumbira (sing. mufumbira ) som normalt bor i den sydvästra delen av Uganda. Hon är dock född i  Entebbe  vid Viktoriajön, för de flesta svenskar mest känd som Ugandas internationella flygplats. Där bodde hon och hennes familj under de första åren av hennes liv och det var i hennes farbrors trädgård här som vi genomförde introduktionsceremonin. Senare flyttade hennes familj till  Kisoro  som är bafumbirastammens huvudområde och där hennes bror fortfarande bor. Det ligger nära gränsen till Rwanda och var före koloniseringen del av kungadömet Rwanda. Språken är i praktiken desamma. Med en kanske lite halsbrytande jämförelse kan m...
Läs mer

Mötet vid Gyllene Porten med helgon

Bild
 Idag är det Annadagen , den dag då man traditionellt lade lutfisken i blöt inför julen. Det var naturligtvis ursprungligen en helgondag tillägnad den heliga Anna , jungfruns moder. Hon nämns ju inte i de kanoniska evangelierna utan hennes historia är känd genom apokryfiska skrifter från den tidiga kristenheten. Enligt helgonlegenden levde Anna i ett bra äktenskap med sin man Joachim . De var dock olyckliga då de inte hade barn och började bli till åren. En ängel uppenbarade sig för Anna och meddelade att hon skulle bli gravid och uppmanade henne att gå och möta sin man vid den gyllene porten i Jerusalem. Det gjorde hon och han blev mycket glad och kysste henne. Huruvida detta i sig räckte för att hon skulle bli gravid eller om det mest var en symbolisk handling fanns det länge, förmodligen fortfarande, olika uppfattningar om. Barnet hon födde är i alla fall Maria , jungfrun som blev Jesu moder. Mötet vid den Gyllene Porten var i äldre tid inte ett helt ovanligt motiv i konsten. D...
Läs mer

Steinerne Bank i Englischer Garten

Bild
 Den här stora stenbänken i naturen står i Münchens  Englischer Garten . Den är något undanskymd och lite av en hemlig plats för besökaren att vila. En tanke med en engelsk park är att låta naturen se vild och naturlig ut och denna havrunda stenbänk står mitt i vad som ser ut som orörd natur. På det sättet passade den bra in i den vision landskapsarkitekten   Friedrich Ludwig von Sckell  hade för parken. Själva bänken ritades av Leo von Klenze år 1838. Texten på bänken ska lyda " Här där du sitter var förr bara skog och träsk ".
Läs mer