Rwanda Art Museum

 I dag, den sjätte april 2026 är det 32 år sedan Rwandas president Juvénal Habyarimana tillsammans med Burundis president Cyprien Ntaryamira omkom i en flygolycka, troligen ett nedskjutet plan. Det blev startskottet för det rwandiska folkmordet mot tutsier. Jag har tänkt ägna några dagar kring minnesdagen åt detta folkmord och jag tänkte börja med just Habyarimana och dennes palats.

Den byggnad i Kigali som i dag hyser ett konstmuseum för afrikansk samtida konst och kallas just Rwanda Art Museum byggdes på 1970-talet. Fram till denna dag år 1994 var det landets presidentpalats och det var här Habyarimana bodde fram till sin död. Habyarimana var det självständiga Rwandas andre president från 1973 till 1994 och vi minns honom i dag som den som lade grunden för det folkmord som följde. I morgon kommer jag berätta mer om de sociala spänningar som går tillbaka till det gamla kungadömet och kolonialismen som kulminerade i folkmordet. För idag räcker det med att veta att Habyarimanas regering noggrant hade förberett det folkmord som skedde 1994. Den utlösande faktorn blev dock just mordet på presidenten. Det är ännu i dag olöst men det är väl troligt att det faktiskt var rebellerna som leddes av den nuvarande presidenten Paul Kagame som lyckades skjuta ned planet. Det ironiska i sammanhanget är att palatset, det nuvarande konstmuséet, ligger väldigt nära Kigalis internationella flygplats och att planet faktiskt kraschade på själva palatsområdet. Man kan fortfarande besöka nedslagsplatsen och se vrakdelarna.

Tyvärr omges Rwanda Art Museum och nedslagsplatsen båda av samma stränga och lite märkliga fotograferingsförbud som många andra besöksmål i Rwanda. Man får alltså inte fotografera den konst som finns inne på muséet, inte heller lokalerna eller (kanske lite mer begripligt) nedslagsplatsen. Därför illustreras detta inlägg av fasadbilder och den välkomnande skylten.  Palatset öppnade som museum år 2009 och blev ett konstmuseum 2018. Sedan dess ställs här ut afrikansk samtida konst, främst av rwandiska konstnärer. Det är värt att göra ett besök bara för att se den, även om historien gör det än mer spännande.

Nedslagsplatsen ligger också på området och man går genom en grind in till ett område där man kan se vrakdelarna. Jag har lite större förståelse för fotoförbudet här, det är trots allt en plats där två presidenter omkom och bör naturligtvis behandlas respektfullt.