"De andras museum"

När det nya Musée Quai Branly öppnade sina portar i slutet av juni 2006 med dåvarande presidenten Jacques Chirac som öppningstalare och med bland annat FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan som gäst var det en kritiker som kallade projektet för "la musée des autres" - de andras museum. Det är en ganska träffande beskrivning. Föremålen i muséets samlingar har nämligen en enda sak gemensam - de representerar andra kulturer än den traditionellt västeuropeiska.

Här trängs föremål från Afrika och Levanten med sådana från Oceanien, Latinamerika, Polynesien och de amerikanska ursprungsbefolkningarna. Du befinner dig bland masker från sydöstra Afrika och svänger runt hörnet och tittar plötsligt på sälskinn från inuiter på Grönland. Här finns till och med torahrullar som delar monter med Koranomslag liksom masker från hinduiska fester i Indien. Allt som inte är europeiskt visas på detta museum. Tonvikten ligger dock på olika ursprungsbefolkningar.

Även om muséet på det sättet kan ge ett rätt rörigt intryck så finns här mycket att upptäcka. Föremålen sträcker sig i tid och rum och det är förmodligen rätt vanskligt att göra sig föreställningar om dagens liv bland de människor (bokstavligen större delen av jordens befolkning) som muséet försöker skildra Icke desto mindre är det intressant att se rituella masker använda av afrikanska ungdomar vid initiationsriter eller festivalkläder från Anderna där man firar att Djävulen i berget besegras.

Tio år efter sin invigning antog muséet (som också omges av en vacker park) det extra namnet Musée Quai Branly-Jacques Chirac efter den då avgångne presidenten. Det ligger precis intill Eiffeltornet och är ett utmärkt stopp om man befinner sig i Paris.