Vilnius gamla stad

Jag har tidigare påtalat att Vilnius, Litauens huvudstad, är en bortglömd pärla i Baltikum. Om Tallinn utmärks av sin medeltida gamla stad omgärdad av en ringmur och Riga (som jag skrev om igår) är världens främsta samling Jugendhus, så är Vilnius nordöstra Europas främsta barockstad. Viktigt att minnas är att staden som idag är Litauens huvudstad en gång i tiden låg i det polsk-lituaiska riket och att staden under Mellankrigstiden var en del av Polen. 

Den gamla stan i Vilnius är en kompakt stadskärna som man lätt går genom på några timmar. Icke desto mindre rymmer den mycket intressant - och är faktiskt Östeuropas största gamla stad. De äldsta delarna av stan är Gediminaskullen där bosättningar har funnits sedan yngre stenåldern. Nedanför den ligger katedralen vars äldsta föregångare är från 1300-talet. Den nuvarande katedralen är från 1700-talet. I anslutning till denna ligger de gamla storhertigarnas palats (i dag en kopia av det gamla palatset).

Rör man sig uppåt genom den gamla staden passerar man såväl Vilnius universitet, grundat av jesuiter under motreformationens dagar, som den lituaiske presidentens palats (en gång i tiden säte för stadens biskop).

I söder ligger den sista bevarade stadsporten, gryningsporten. Där finns också ett kapell tillägnat den heliga jungfrun.

Vilnius är värd ett besök, åtminstone en gång i livet. Den går att nå lätt med såväl flyg som andra transportmedel. Jag reste dit med buss från Riga, en fullt möjlig resa på några timmar. Gamla staden finns upptagen på Unescos världsarvslista.