Ford's Theatre

 Den nionde april 1865 kapitulerade general Robert E Lee och hans Army of Nothern Virginia till general Ulysses S Grant, befälhavare för Förenta Staternas armé, vid Appomattox Court House i Virginia. Det var slutet på det amerikanska inbördeskriget och innebar att Sydstaterna i Confederate States of America åter uppgick i Förenta Staterna. 



Fem dagar senare gick president Abraham Lincoln och hans hustru på en uppsättning av pjäsen Our American Cousin. Pjäsen spelades på en teater i centrala Washington DC - Ford's theatre. Pjäsförfattaren och politikern John T Ford hade år 1861 köpt den tidigare baptistkyrkan som legat på platsen och startat en teater han kallade Ford's Atheneum. Den brann dock ned efter ett år och återuppbyggdes igen. Det var alltså till denna teater som Lincoln gick den fjortonde april 1865 och det var här som skådespelaren John Wilkes Booth, som sympatiserade med den just kapitulerade Konfederationen och slaveriet, plötsligt hoppade in i presidenten bås och sköt denne i huvudet, enligt vad som sägs med ropet Sic semper tyrannis   (latin som ungefär betyder "så går det för tyranner). Lincoln fördes över gatan till det närliggande Petersen House där han avled.

Efter mordet köpte de federala myndigheterna teaterbyggnaden av Ford för 88 000 dollar. De var fast beslutna att lokalen aldrig mer skulle användas som nöjeslokal. Byggnaden kom att användas av det amerikanska krigdepartementet och användes för olika ändamål fram till dess att vindarna vände och teatern kunde återöppna 1968. 

Tillsammans med Petersen House är teatern idag klassad som National Historic Site i USA. Intill har man även byggt ett utbildningscentrum.


Mittemot ligger sedan 1990-talet Lincoln's waffle shop, en oerhört populär våffelrestaurang där köerna ringlar långa och där man kan få i sig en våffla.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Treårsdagen av vår kwanjula - platser jag förknippar med min älskling

Bild
 I dag är det tre år sedan jag introducerades i min fästmös familj, vilket gör att vi kallar oss man och hustru även om vi inte formellt är gifta. Jag har tidigare berättat om själva ceremonin som kallas  kwanjula . På treårsdagen tänkte jag skriva om lite platser jag förknippar med Doreen. Min älskling tillhör den ugandiska stammen Bafumbira (sing. mufumbira ) som normalt bor i den sydvästra delen av Uganda. Hon är dock född i  Entebbe  vid Viktoriajön, för de flesta svenskar mest känd som Ugandas internationella flygplats. Där bodde hon och hennes familj under de första åren av hennes liv och det var i hennes farbrors trädgård här som vi genomförde introduktionsceremonin. Senare flyttade hennes familj till  Kisoro  som är bafumbirastammens huvudområde och där hennes bror fortfarande bor. Det ligger nära gränsen till Rwanda och var före koloniseringen del av kungadömet Rwanda. Språken är i praktiken desamma. Med en kanske lite halsbrytande jämförelse kan m...
Läs mer

Mötet vid Gyllene Porten med helgon

Bild
 Idag är det Annadagen , den dag då man traditionellt lade lutfisken i blöt inför julen. Det var naturligtvis ursprungligen en helgondag tillägnad den heliga Anna , jungfruns moder. Hon nämns ju inte i de kanoniska evangelierna utan hennes historia är känd genom apokryfiska skrifter från den tidiga kristenheten. Enligt helgonlegenden levde Anna i ett bra äktenskap med sin man Joachim . De var dock olyckliga då de inte hade barn och började bli till åren. En ängel uppenbarade sig för Anna och meddelade att hon skulle bli gravid och uppmanade henne att gå och möta sin man vid den gyllene porten i Jerusalem. Det gjorde hon och han blev mycket glad och kysste henne. Huruvida detta i sig räckte för att hon skulle bli gravid eller om det mest var en symbolisk handling fanns det länge, förmodligen fortfarande, olika uppfattningar om. Barnet hon födde är i alla fall Maria , jungfrun som blev Jesu moder. Mötet vid den Gyllene Porten var i äldre tid inte ett helt ovanligt motiv i konsten. D...
Läs mer

Steinerne Bank i Englischer Garten

Bild
 Den här stora stenbänken i naturen står i Münchens  Englischer Garten . Den är något undanskymd och lite av en hemlig plats för besökaren att vila. En tanke med en engelsk park är att låta naturen se vild och naturlig ut och denna havrunda stenbänk står mitt i vad som ser ut som orörd natur. På det sättet passade den bra in i den vision landskapsarkitekten   Friedrich Ludwig von Sckell  hade för parken. Själva bänken ritades av Leo von Klenze år 1838. Texten på bänken ska lyda " Här där du sitter var förr bara skog och träsk ".
Läs mer