Minnesmärket över Lewis and Clark I Charlottesville, VA

 I dag handlar blogginlägget inte om en plats man inte vet att man vill besöka utan om en staty man inte längre kan se ens om man vill. Den är nämligen nedmonterad sedan den 13 juli i år. Den fanns dock på plats på Main Street i Charlottesville, VA, när jag var där 2016 och historien om varför den inte finns kvar är intressant nog.


För att börja historien från början så är USA:s tredje president Thomas Jefferson den president som är tydligast förknippad med staden Charlottesville i Virginia. Hans plantage Monticello ligger precis utanför staden. Det var president Jefferson som i början av 1800-talet ville utforska de nya västliga territorier som nationen förvärvat tillsammans med Louisiana genom uppköpet 1804. De två män som ledde expeditionen som kartlade den amerikanska Västern hette Merriwether Lewis och William Clark. Dessa pionjärer för den amerikanska kolonisationen av Västern är mycket berömda i USA och givetvis finns det minnesmärken resta över dem. Bland annat en staty i Charlottesville, som sagt.

Ingenstans har diskussionerna om statyer resta över sydstatshjältar och slaveriförespråkare väckt sådan debatt som just i Charlottesville. År 2017 ville staden ta ned statyer över några sydstatsgeneraler, bland annat Robert Lee vilket fick högerextremister från hela USA att resa dit för att försvara statyerna. En av dem körde en bil in i ett demonstrationståg och dödade flera personer.

Den infekterade konflikten ledde till att flera statyer togs ned. Den staty av Lewis och Clark som stod på Main Street innehöll också en tredje figur. Det är en ursprungsamerikansk kvinna vid namn Sacagawea. Hon porträtteras lite på huk, en ställning som enligt försvararna ska indikera att hon är spanare men som av många kommit att uppfattas som en underdånighet inför de vita hjältarna. Av den anledningen ansåg stadens styre att statyn representerade ett kolonialt tänkande och tog ned den.

Jag har den största respekt för beslutet att ta ned statyn. USA har ett arbete att göra med att ompröva sin historia. Samtidigt kan jag ju som turist vara lite glad över att jag har tagit ett fotografi av en staty som inte längre finns kvar. Minnet av hur man än gång tänkte finns på det sättet bevarat. Nu finns det även på denna blogg. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bron i Avignon

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven