Minnen av Ivan Aguéli del 1: Födelseplatsen i Sala

 I dag inleder bloggen en serie inlägg om den svenske konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli - en av den svenska konsthistoriens mest fascinerande gestalter. Han skapade inte bara konst och skrev texter, han var också anhängare av Emanuel Swedenborgs filosofi, anarkist, djurrättsaktivist, muslim och sufist. Under några veckor framåt kommer jag i fyra inlägg att göra några nedslag i hans händelserika liv, utifrån minnen man kan se i den västmanländska bruksorten Sala.


Den man vi känner som Ivan Aguéli föddes 1869 som John Gustaf Agelii. Födelsen ägde rum i föräldrahemmet på Bergmästaregatan 29 i Sala. Gatan är i dag kallad Aguéligatan av just den anledningen. Fadern var stallmästare och veterinär och hette Johan Agelii. Hans mottagning låg i samma hus. Uppväxten var materiellt förhållandevis rik men fadern var en brutal man och drog sällan jämnt med sin son. När sonen satt och tecknade fann fadern det som slöseri med tid och när inte skolresultaten var goda nog flyttades den unge John runt mellan skolor. Till slut hamnade han på Gotland där ljuset fascinerade honom och han började på allvar fundera på att bli målare. Det var nu inte vad fadern ville men efter att de båda träffat konstnärer, bland dessa Richard Berg och Karl Nordström som uttryckt att John hade talang så fick han faderns tillåtelse att lämna hemmet för att flytta till Paris. Det var också nu den unge John läste mycket rysk litteratur och började kalla sig Ivan Aguéli. Han läste även Emanuel Swedenborg och blev mycket intresserad av dennes mysticism och filosofi.

Med modern Anna Stina (född Nyberg) hade Ivan god kontakt genom hela livet och skrev ofta brev hem till henne (låt vara att många av dem var tiggarbrev där sonen bad om pengar till uppehället). 

En natt i september 1880 brann barndomshemmet ned i en storbrand som tog flera omkringliggande gårdar. I dag ligger det ett flerbostadshus på platsen. På trottoaren utanför finns en minnesplatta som minner om konstnären.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Tvåårsdagen av vår kwanjula - åter till Entebbe

Bild
 I dag är det två år sedan jag introducerades i min afrikanska familj genom den ceremoni som kallas  kwanjula  och precis som  för ett år sedan  så vill jag ju uppmärksamma det här på bloggen. Det finns inte särskilt mycket jag har att tillföra rörande själva introduktionsceremonin utöver det som redan sagts i de två tidigare inläggen på ämnet men jag tar fasta på att ceremonin hölls i  Entebbe  och ger lite tips om den staden. Bild: Vår bröllopsfotograf Entebbe är givetvis mest känt för det gisslandrama som utspelade sig här när palestinska terrorister i juni 1976 kapade ett israeliskt flygplan och körde det till Uganda varpå israelerna ingrep militärt och fritog gisslan. Det är nämligen här Ugandas internationella flygplats ligger (även om den som dramat utspelade sig på i dag är militärt skyddsområde). Därför är det ju en stad som nästan alla internationella besökare till Uganda besökt men de flesta har nog inte sett mer än flygplatsen och  Kam...
Läs mer

Bron i Avignon

Bild
  "Sur le pont d'Avignon/l'on y danse, l'on y danse/sur le pont d'Avignon/l'on y danse, tous en round".  Alla har ju hört den berömda sången om hur man dansar på bron i Avignon, men åtminstone jag hade inte tänkt på att textramsan syftade på en specifik verklig bro. Det gör den dock och bron som pekas ut är  Saint Benezets bro  över floden Rhône i Avignon. Den av Unesco världsarvsklassade en gång 920 meter långa bron, som i dag slutar tvärt mitt i floden, började byggas 1177. Enligt legenden var det den senare helgonförklarade S:t Benezet som en dag framträdde i staden med idén om att bygga bron som bär hans namn . Då den stod färdig efter bara åtta år 1185 hade den tjugotvå valvbågar. I dag finns fyra av dessa kvar. Under medeltiden låg Avignon i gränslandet mellan det tysk-romerska riket och Frankrike med själva staden på den kejserliga sidan. Rhône utgjorde alltså en viktig gräns och bron var en viktig gränsövergång, som givetvis blev ännu mer betydelse...
Läs mer

Minnen av Ivan Aguéli del 3: Graven

Bild
I dag fortsätter bloggen sin serie inlägg om den svenske konstnären, religionsfilosofen och mystikern Ivan Aguéli - en av den svenska konsthistoriens mest fascinerande gestalter. Han skapade inte bara konst och skrev texter, han var också anhängare av Emanuel Swedenborgs filosofi, anarkist, djurrättsaktivist, muslim och sufist. Under några veckor gör jag i fyra inlägg några nedslag i hans händelserika liv, utifrån minnen man kan se i den västmanländska bruksorten Sala. Förra gången handlade det om hans liv och konst utifrån den samling som finns på  Aguélimuséet . Ivan Aguéli var nog ingen okomplicerad man att ha att göra med. Han var som sagt tidigt fascinerad av mysticism och konverterade till islam (vilket på hans tid måste ha varit ett oerhört ställningstagande). Han var anarkist och radikal djurvän och sköt faktiskt mot en matador i vad som får beskrivas som ett mordförsök. Efter konverteringen gick han ofta omkring i orientaliska kläder som fick honom att framstå som en kuf ...
Läs mer