Djurhållning och matvanor i Uganda
Några veckor före jul såg jag ett inslag på Rapport om en svensk kycklinguppfödare som hade drabbats av en brand på gården. I branden hade han förlorat 55 000 fjäderfän! Han ägde alltså åtminstone 55 000 fjäderfän (troligen fler) och han var inte ens en stor uppfödare. På juldagen åkte vi till Afrika och nyår firade vi i Kisoro. På TV höll Ugandas president Yoweri Museveni ett nyårstal där han talade om de framsteg landet gjort och skulle göra. Framförallt var detta på det ekonomiska området och programmet visade några bilder på framstegen. Ett av exemplen var en stor hangar med burhöns på rad. Jag får erkänna att detta gav mig viss kluvenhet.
Bild: Doreen Buntu
I Uganda föder man fortfarande upp djur på ett ganska traditionellt sätt. På många ställen kan man se tamdjur som föds upp för köttets skull gå omkring helt fritt. Det rör sig både om getter (det mest uppskattade och dyraste köttet i Uganda), hönor och andra fåglar, ibland till och med kor. De lever liv som djur inom europeisk köttindustri inte kan drömma om. Det är en småskalig och mycket trevlig djurhållning. Min kära Doreen älskar och saknar det kött som hon kan få i Uganda, "local breed" som hon kallar kycklingarna. Det är dock ett mycket magrare, mörkare och hårdare kycklingkött än vi är vana vid, vilket förmodligen är en följd av att djuren ju får regelbunden motion och inte göds för slakt. Nackdelen med detta är ju också att det blir en mindre köttproduktion, på landsbygden äts kött ofta bara i samband med viktiga högtider. Man äter också kött med ben, ofta ganska lite kött som gnags från ett ben, ofta kokt.
Jag förstår verkligen Ugandas strävan efter att utvecklas och jag inser att den nuvarande småskaliga produktionen aldrig kan producera de köttmängder vi har i Europa. Samtidigt känns en fabrik med burhöns som ett tvivelaktigt framstegstecken. Jag kan inte låta bli att känna att något viktigt faktiskt går förlorat när den storskaliga köttproduktionen tar över.
Kommentarer
Skicka en kommentar