Ögonen i Sibiu

 Staden Sibiu (på tyska Hermannstadt) i Transsylvanien är känd för ett märkligt arkitektoniskt fenomen. Flera av husen i den gamla staden har högt belägna fönsterkarmar i taken som ser ut som ögon. Därför kallas staden för "staden med ögon" eller "staden som aldrig sover",



Fenomenet är känt sedan 1400-talet och då det bara uppträder i Sibiu och den omgivande regionen så är det sannolikt att det utvecklades här. En del har spekulerat i att man gav husen "ögon" för att skrämma invånarna eller få dem att känna sig övervakade men sanningen är nog betydligt enklare än så. Det här är helt enkelt en sorts ventilationssystem för husens vindar. Icke desto mindre kom det att bli en unik del av stadens barockarkitektur. De flesta hus med denna typ av ögon som man kan se idag är från 1700-talet. Bilderna visar några hus vid stadens stora torg Piața Mare.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Treårsdagen av vår kwanjula - platser jag förknippar med min älskling

Bild
 I dag är det tre år sedan jag introducerades i min fästmös familj, vilket gör att vi kallar oss man och hustru även om vi inte formellt är gifta. Jag har tidigare berättat om själva ceremonin som kallas  kwanjula . På treårsdagen tänkte jag skriva om lite platser jag förknippar med Doreen. Min älskling tillhör den ugandiska stammen Bafumbira (sing. mufumbira ) som normalt bor i den sydvästra delen av Uganda. Hon är dock född i  Entebbe  vid Viktoriajön, för de flesta svenskar mest känd som Ugandas internationella flygplats. Där bodde hon och hennes familj under de första åren av hennes liv och det var i hennes farbrors trädgård här som vi genomförde introduktionsceremonin. Senare flyttade hennes familj till  Kisoro  som är bafumbirastammens huvudområde och där hennes bror fortfarande bor. Det ligger nära gränsen till Rwanda och var före koloniseringen del av kungadömet Rwanda. Språken är i praktiken desamma. Med en kanske lite halsbrytande jämförelse kan m...
Läs mer

Mötet vid Gyllene Porten med helgon

Bild
 Idag är det Annadagen , den dag då man traditionellt lade lutfisken i blöt inför julen. Det var naturligtvis ursprungligen en helgondag tillägnad den heliga Anna , jungfruns moder. Hon nämns ju inte i de kanoniska evangelierna utan hennes historia är känd genom apokryfiska skrifter från den tidiga kristenheten. Enligt helgonlegenden levde Anna i ett bra äktenskap med sin man Joachim . De var dock olyckliga då de inte hade barn och började bli till åren. En ängel uppenbarade sig för Anna och meddelade att hon skulle bli gravid och uppmanade henne att gå och möta sin man vid den gyllene porten i Jerusalem. Det gjorde hon och han blev mycket glad och kysste henne. Huruvida detta i sig räckte för att hon skulle bli gravid eller om det mest var en symbolisk handling fanns det länge, förmodligen fortfarande, olika uppfattningar om. Barnet hon födde är i alla fall Maria , jungfrun som blev Jesu moder. Mötet vid den Gyllene Porten var i äldre tid inte ett helt ovanligt motiv i konsten. D...
Läs mer

Rälsbärarna

Bild
 I somras tog jag  Malmbanan  från Kiruna till  Narvik , Vid Kiruna station står den här statygruppen i brons och granit som hedrar de rallare som byggde järnvägen. Malmbanan tillkom ju för att man skulle kunna frakta malmen från  järnmalmsgruvan  i Kiruna till utskeppningshamnen i Narvik. Det var ett mycket viktigt arbete för svensk gruvnäring och de som utförde det var de järnvägsarbetare som kallades rallare . Monumentet, som heter Rälsbärarna , är gjort av konstnären Torsten Fridh  och föreställer förstås rallare som bär på delar av rälsen. Sockeln består av stenblock som hämtats ur ett stenbrott invid Malmbanan. De hade huggits för ett brobygge men blivit liggande oanvända i mer än 60 år. Monumentet invigdes av SJ:s generaldirektör Erik Upmark 1965
Läs mer