Vodnikov trg (Vodniktorget) i Ljubljana

 Ljubljanas stadskärna är inte särskilt stor och om man rör sig mot uppgången till fästningen på en klippa ovanför (mer om denna i framtida inlägg) så kommer man fram till ett litet torg med försäljning av mat i små stånd. Torgets entré domineras av en staty föreställande en man där sockeln har inskriptionen Vodnik. Den avbildade mannen är den slovenske poeten, tidningsmannen, läraren och upplysningsmannen Valentin Vodnik (1758-1819) och torget bär hans namn - Vodnikov trg.




Slovenien var länge en del av det österrikiska kejsardömet och senare dubbelmonarkin Österrike-Ungern. Tyska var det naturliga språket i bildade kretsar liksom inom administrationen. Det slaviska folkspråket såg man ned på och det fick ingen uppmärksamhet. I slutet av 1700-talet skedde i Slovenien (som på många andra håll i Europa) ett nationellt uppvaknande. Valentin Vodnikov var en ledande person i denna rörelse. Han skrev dikter och grammatikböcker på slovenska och var därmed betydelsefull inte bara som förmedlare av utan också utvecklare av det språk vi i dag kallar slovenska. Han gav också ut den första tidningen på slovenska och var lärare på en skola i språket, När Napoleon under en kort period drev bort österrikarna från landet stöttade Vodnik fransmännen eftersom de lovade undervisning på slovenska. Han dog något år senare.

 Den gymnasieskola som Vodnik arbetade på låg intill ett kloster. År 1889 restes statyn som syns på bilden framför skolan. Den är ett verk av konstnären Alojzij Gangl och var det första monument som restes över en slovensk personlighet.

Bara något år efter att statyn restes, år 1895, så drabbades dock staden av en jordbävning som särskilt drabbade klostret och skolan. Dessa skadades svårt och staden beslutade riva dem. Efter rivningen slätade man ut ytan och fick ett torg. Ganska snart började man med torghandel på torget som fick Vodniks namn. På 1940-talet gjordes en täckt marknadskollonad närmare vattnet men även den öppna ytan har som sagt handel. Statyn står kvar där den ursprungligen uppfördes och vänder alltså ryggen mot torget.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Treårsdagen av vår kwanjula - platser jag förknippar med min älskling

Bild
 I dag är det tre år sedan jag introducerades i min fästmös familj, vilket gör att vi kallar oss man och hustru även om vi inte formellt är gifta. Jag har tidigare berättat om själva ceremonin som kallas  kwanjula . På treårsdagen tänkte jag skriva om lite platser jag förknippar med Doreen. Min älskling tillhör den ugandiska stammen Bafumbira (sing. mufumbira ) som normalt bor i den sydvästra delen av Uganda. Hon är dock född i  Entebbe  vid Viktoriajön, för de flesta svenskar mest känd som Ugandas internationella flygplats. Där bodde hon och hennes familj under de första åren av hennes liv och det var i hennes farbrors trädgård här som vi genomförde introduktionsceremonin. Senare flyttade hennes familj till  Kisoro  som är bafumbirastammens huvudområde och där hennes bror fortfarande bor. Det ligger nära gränsen till Rwanda och var före koloniseringen del av kungadömet Rwanda. Språken är i praktiken desamma. Med en kanske lite halsbrytande jämförelse kan m...
Läs mer

Rälsbärarna

Bild
 I somras tog jag  Malmbanan  från Kiruna till  Narvik , Vid Kiruna station står den här statygruppen i brons och granit som hedrar de rallare som byggde järnvägen. Malmbanan tillkom ju för att man skulle kunna frakta malmen från  järnmalmsgruvan  i Kiruna till utskeppningshamnen i Narvik. Det var ett mycket viktigt arbete för svensk gruvnäring och de som utförde det var de järnvägsarbetare som kallades rallare . Monumentet, som heter Rälsbärarna , är gjort av konstnären Torsten Fridh  och föreställer förstås rallare som bär på delar av rälsen. Sockeln består av stenblock som hämtats ur ett stenbrott invid Malmbanan. De hade huggits för ett brobygge men blivit liggande oanvända i mer än 60 år. Monumentet invigdes av SJ:s generaldirektör Erik Upmark 1965
Läs mer

Mötet vid Gyllene Porten med helgon

Bild
 Idag är det Annadagen , den dag då man traditionellt lade lutfisken i blöt inför julen. Det var naturligtvis ursprungligen en helgondag tillägnad den heliga Anna , jungfruns moder. Hon nämns ju inte i de kanoniska evangelierna utan hennes historia är känd genom apokryfiska skrifter från den tidiga kristenheten. Enligt helgonlegenden levde Anna i ett bra äktenskap med sin man Joachim . De var dock olyckliga då de inte hade barn och började bli till åren. En ängel uppenbarade sig för Anna och meddelade att hon skulle bli gravid och uppmanade henne att gå och möta sin man vid den gyllene porten i Jerusalem. Det gjorde hon och han blev mycket glad och kysste henne. Huruvida detta i sig räckte för att hon skulle bli gravid eller om det mest var en symbolisk handling fanns det länge, förmodligen fortfarande, olika uppfattningar om. Barnet hon födde är i alla fall Maria , jungfrun som blev Jesu moder. Mötet vid den Gyllene Porten var i äldre tid inte ett helt ovanligt motiv i konsten. D...
Läs mer