Minne över en socialdemokrat och fredskämpe
När jag var barn älskade jag att läsa gamla historieböcker. Så mitt första möte med den nordtyska hansestaden Lübeck var som den stad som lånade Gustav Vasa pengar för att finansiera kriget mot kung Kristian II och kung Gustav sedan förde ett separat krig mot för att bli av med sagda skuld i det som kallas grevefejden. Så jag har alltid varit nyfiken på staden som vi ju också känner från Thomas Manns roman Buddenbrooks. Så jag hade ju förväntat mig en del när jag i somras gjorde en liten utflykt från Hamburg till Lübeck.
Vad jag dock inte hade förväntat mig var att trilla över ett litet museum tillägnat den tidigare socialdemokratiske förbundskanslern Willy Brandt. Men det gjorde jag alltså och det muséet är definitivt värt ett besök. Man lär sig mycket om Willy Brandt och det Tyskland han levde i.
Willy Brandt föddes år 1913 som Herbert Ernst Carl Frahm i det som då var den tyska fria staden (en sorts autonom stadsstat med band till kejsardömet) Lübeck. Han träffade aldrig sin far utan växte upp med en ensamstående mamma men uppfostrades till stora delar av hennes styvfar och dennes andra hustru. Frahm engagerade sig 1929 i det socialistiska ungdomsförbundet och det socialdemokratiska partiet. Det gav honom problem när nazisterna växte sig starkare och redan 1933 flydde han till Norge där han började arbeta som journalist. Det var vid denna tid som han antog pseudonymen Willy Brandt, vilken han år 1946 kom att legalt anta som sitt namn.
När tyskarna ockuperade Norge flydde Brandt till Sverige där han lärde sig svenska och fortsatte skriva som journalist. Han bodde i en lägenhet på Upplandsgatan i Stockholm, precis bakom LO-borgen. Efter kriget återvände han till Tyskland, denna gång till Berlin, först som norsk diplomat. Så småningom blev han åter såväl tysk medborgare som medlem i SPD. Det är nu den politiska karriären tog fart.
Brandt valdes in i förbundsdagen 1949 som representant för Västberlin. År 1957 blev borgmästare i Västberlin. Det var en position som han behöll fram till 1966 och han var alltså borgmästare under den period som Berlinmuren uppfördes runt hans stad.
Han blev ordförande för SPD år 1964 och lyckades efter valet 1969 forma en koalition med liberala FDP och bli förbundskansler i Västtyskland. Som sådan såg han det som sin uppgift att förbättra relationerna med Sovjetunionen och det östtyska DDR. Brandts "nya östpolitik" ledde faktiskt till minskade spänningar mellan de tyska staterna och år 1971 tilldelades Willy Brandt Nobels fredspris, trots att hans politik i delar av Tyskland var väldigt kontroversiell.
Kontroverserna krig östpolitiken bidrog till att koalitionsregeringen föll år 1972. Brandt kunde dock fortsätta som ledare för en minoritetsregering och i nya val på hösten gjorde SPD sitt bästa val någonsin. Strax därpå avslöjades dock att en nära medarbetare var spion åt Östtyskland. Oljekrisen försämrade också den tyska ekonomin.
Brandt avgick som förbundskansler 1972 men satt kvar i förbundsdagen till 1987. Mellan 1979-1983 var han också ledamot av Europaparlamentet. Han författade för FN:s räkning en rapport om internationellt utvecklingssamarbete (Brandtrapporten) mellan 1977 och 1980. Han avled 1992 efter att ha fått uppleva den tyska återföreningen.
Är man i Lübeck bör man ägna en timme åt detta underbara lilla museum över en fascinerande gestalt i vår samtidshistoria.
Vad jag dock inte hade förväntat mig var att trilla över ett litet museum tillägnat den tidigare socialdemokratiske förbundskanslern Willy Brandt. Men det gjorde jag alltså och det muséet är definitivt värt ett besök. Man lär sig mycket om Willy Brandt och det Tyskland han levde i.
Willy Brandt föddes år 1913 som Herbert Ernst Carl Frahm i det som då var den tyska fria staden (en sorts autonom stadsstat med band till kejsardömet) Lübeck. Han träffade aldrig sin far utan växte upp med en ensamstående mamma men uppfostrades till stora delar av hennes styvfar och dennes andra hustru. Frahm engagerade sig 1929 i det socialistiska ungdomsförbundet och det socialdemokratiska partiet. Det gav honom problem när nazisterna växte sig starkare och redan 1933 flydde han till Norge där han började arbeta som journalist. Det var vid denna tid som han antog pseudonymen Willy Brandt, vilken han år 1946 kom att legalt anta som sitt namn.
När tyskarna ockuperade Norge flydde Brandt till Sverige där han lärde sig svenska och fortsatte skriva som journalist. Han bodde i en lägenhet på Upplandsgatan i Stockholm, precis bakom LO-borgen. Efter kriget återvände han till Tyskland, denna gång till Berlin, först som norsk diplomat. Så småningom blev han åter såväl tysk medborgare som medlem i SPD. Det är nu den politiska karriären tog fart.
Brandt valdes in i förbundsdagen 1949 som representant för Västberlin. År 1957 blev borgmästare i Västberlin. Det var en position som han behöll fram till 1966 och han var alltså borgmästare under den period som Berlinmuren uppfördes runt hans stad.
Han blev ordförande för SPD år 1964 och lyckades efter valet 1969 forma en koalition med liberala FDP och bli förbundskansler i Västtyskland. Som sådan såg han det som sin uppgift att förbättra relationerna med Sovjetunionen och det östtyska DDR. Brandts "nya östpolitik" ledde faktiskt till minskade spänningar mellan de tyska staterna och år 1971 tilldelades Willy Brandt Nobels fredspris, trots att hans politik i delar av Tyskland var väldigt kontroversiell.
Kontroverserna krig östpolitiken bidrog till att koalitionsregeringen föll år 1972. Brandt kunde dock fortsätta som ledare för en minoritetsregering och i nya val på hösten gjorde SPD sitt bästa val någonsin. Strax därpå avslöjades dock att en nära medarbetare var spion åt Östtyskland. Oljekrisen försämrade också den tyska ekonomin.
Brandt avgick som förbundskansler 1972 men satt kvar i förbundsdagen till 1987. Mellan 1979-1983 var han också ledamot av Europaparlamentet. Han författade för FN:s räkning en rapport om internationellt utvecklingssamarbete (Brandtrapporten) mellan 1977 och 1980. Han avled 1992 efter att ha fått uppleva den tyska återföreningen.
Är man i Lübeck bör man ägna en timme åt detta underbara lilla museum över en fascinerande gestalt i vår samtidshistoria.
Kommentarer
Skicka en kommentar