Svarthuvudenas hus i Riga
I dag vill jag skriva om en relativt bortglömd sevärdhet som verkligen har en riktigt cool historia. Här har vi afrikanska helgon, ikonoklastiska bildstormar och druckna köpmän. Om den mest omtalade legenden är sann så är det här också platsen också födelseplatsen för en av våra mest älskade jultraditioner.
Jag talar naturligtvis om Svarthuvudenas hus i Lettlands huvudstad Riga. Huset uppfördes som högkvarter för det balttyska köpmannagillet Svarthuvudenas brödraskap på 1300-talet. "Svarthuvudena" var alltså köpmän som slutit sig samman i ett gille. Som skyddshelgon valde de St Mauritius, ett helgon som ska ha levt i nuvarande Egypten på 200-talet och som ska ha haft svart huvudfärg. Han avbildades alltså som en svart man och i gillessigillet som ett svart huvud - vilket alltså kom att bli det vedertagna namnet för hela gillet! Bara det faktum att ett nordeuropeiskt köpmannagille på 1300-talet använde en afrikansk man som symbol gör dem intressanta i mina ögon.
Som om inte det vore nog så var de också mycket fromma men även rätt glada i alkohol. Under reformationen lär de ha slagit sönder sitt eget altare som protest mot religiösa bilder (s.k. bildstormar som förekom vid denna tid på olika platser i Europa).
Det nuvarande huset är dessvärre inte det ursprungliga. Detta jämnades med marken av de ryska ockupationsstyrkorna efter Andra världskriget. På något sätt överlevde dock de ursprungliga ritningarna och i december 1999 öppnade denna kopia av huset.
Sedan dessa har huset använts som temporärt residens för republiken Lettlands president. En enklare utställning även om detta finns att bese i huset som i dag är ett museum. Man kan också gå ned i källaren som (till skillnad från resten av byggnaden) är bevarad från Medeltiden.
Ja, så var det den där jultraditionen också. Det berättas att medlemmar av Svarthuvudenas brödraskap vid en senmedeltida julfest söp sig så berusade att de släpade in ett träd i huset dekorerade detta och brände det till marken. På torget utanför finns en minnesplakett som deklarerar att på denna plats stod världens första julgran. Här vill jag dock inflika att Wikipedia informerar mig om att Svarthuvudena i Tallinn ska ha anteckningar om sådana bränder 1441, 1442 och 1514 och att en liknande anteckning finns från Riga 1510. Så låt oss säga att ester och letter strider om äran om att vara först med traditionen. Men härstammar från Svarthuvudenas brödraskap gör den i alla fall.
Jag talar naturligtvis om Svarthuvudenas hus i Lettlands huvudstad Riga. Huset uppfördes som högkvarter för det balttyska köpmannagillet Svarthuvudenas brödraskap på 1300-talet. "Svarthuvudena" var alltså köpmän som slutit sig samman i ett gille. Som skyddshelgon valde de St Mauritius, ett helgon som ska ha levt i nuvarande Egypten på 200-talet och som ska ha haft svart huvudfärg. Han avbildades alltså som en svart man och i gillessigillet som ett svart huvud - vilket alltså kom att bli det vedertagna namnet för hela gillet! Bara det faktum att ett nordeuropeiskt köpmannagille på 1300-talet använde en afrikansk man som symbol gör dem intressanta i mina ögon.
Som om inte det vore nog så var de också mycket fromma men även rätt glada i alkohol. Under reformationen lär de ha slagit sönder sitt eget altare som protest mot religiösa bilder (s.k. bildstormar som förekom vid denna tid på olika platser i Europa).
Det nuvarande huset är dessvärre inte det ursprungliga. Detta jämnades med marken av de ryska ockupationsstyrkorna efter Andra världskriget. På något sätt överlevde dock de ursprungliga ritningarna och i december 1999 öppnade denna kopia av huset.
Sedan dessa har huset använts som temporärt residens för republiken Lettlands president. En enklare utställning även om detta finns att bese i huset som i dag är ett museum. Man kan också gå ned i källaren som (till skillnad från resten av byggnaden) är bevarad från Medeltiden.
Ja, så var det den där jultraditionen också. Det berättas att medlemmar av Svarthuvudenas brödraskap vid en senmedeltida julfest söp sig så berusade att de släpade in ett träd i huset dekorerade detta och brände det till marken. På torget utanför finns en minnesplakett som deklarerar att på denna plats stod världens första julgran. Här vill jag dock inflika att Wikipedia informerar mig om att Svarthuvudena i Tallinn ska ha anteckningar om sådana bränder 1441, 1442 och 1514 och att en liknande anteckning finns från Riga 1510. Så låt oss säga att ester och letter strider om äran om att vara först med traditionen. Men härstammar från Svarthuvudenas brödraskap gör den i alla fall.
Kommentarer
Skicka en kommentar