Där floderna möts

Amazonfloden är sett till volymen vatten världens största och världens näst längsta (i kilometer) flod (efter Nilen). Den flyter genom världens största regnskogsområde och är hem för otroligt många djurarter och växtsorter, många som endast finns här. Ett så enormt vattenområde består givetvis av flera biflöden. Dessa delas in i "vita floder" och "svarta floder". Namnen avser naturligtvis flodernas färg och den avgörs i sin tur av hur bottensedimentet ser ut. Svarta floder har ett fastare bottensediment, vilket gör att de blir klara och ser mörka ut. Vita floder har ett mer poröst lersediment som gör att floden blir grumligare. Ibland talas om "tefärgat vatten" med vilket man avser te som man hällt lite mjölk i.

I gårdagens inlägg (https://annorlundaplatser.blogspot.com/2020/07/manaus-amazonas-huvudstad.html) skrev jag  om Manaus, huvudstad i den brasilianska delrepubliken Amazonas. Manaus ligger vid den mest kända svarta floden som heter just Rio Negro. Jag skrev då att de flesta som reser till Manaus gör det för att åka på djungeltur och så var det även för mig och min reskamrat. Tre dagar på en resort i regnskogen är en spännande upplevelse men det som verkligen kvalificerar som en plats jag inte visste att jag ville besöka var den extra tur vi erbjöds när det var dags att resa hem. För en liten extraslant fick vi åka ut med båt till Rio Negros inflöde i själva huvudfloden.Trots att det störtregnade så var det en tur jag inte vill ha ogjord.

Det som jag skrivit i första stycket står i bättre guideböcker om Amazonas. Det kan vem som helst läsa sig till och det hade vi också gjort innan vi erbjöds turen, Men att läsa och i någon mening intellektuellt förstå och att verkligen på riktigt förstå innebörden av det man läst kan vara två olika saker. Jag visste att floderna möttes, att en var vit och en svar svart. Jag hade till och med läst att skillnaden skulle vara skarp och tydlig. Ändå var jag nog inte riktigt förberedd på denna syn.

Vattnet blandas liksom inte. Man ser mitt ute i floden en skarp gräns mellan den vita delen och den svarta. Den tefärgade vita loden ser verkligen på riktigt ut som te med mjölk! Just att gränsen framträder så skarpt var jag helt oförberedd på. En upplevelse man inte bör missa om man befinner sig i Manaus.

Jag påminner igen om att Manaus och hela Amazonas är hårt drabbat av covid-19 och att resor för närvarande absolut inte bör göras.