Dödens fält

Det är ingen hemlighet att människan är kapabel till vidriga, avskyvärda handlingar. För den resenär som vill minnas de stora brotten i mänsklighetens historia finns det många resmål man kan besöka. Auschwitz-Birkenau och de andra koncentrationslägren, de hemliga polisernas högkvarter i de gamla kommunistdiktaturerna, slavlängorna på plantager i Nya världen. Och så den plats som kanske mer än någon annan symboliserar människans kapacitet att göra sina medmänniskor illa - Dödens fält utanför Pnohm Penh i Kambodja.

På 1960-talet byggde det kambodjanska kommunistpartiet med hjälp av sina systerpartier i Kina och Vietnam upp en armé i den kambodjanska djungeln. De var ursprungligen motståndare till den kambodjanske kung Norodim Sihanouk men efter att denne störtats i en statskupp 1970 gjorde de gemensam sak med sin fiende och vände istället vapnen mot den USA-stödda regimen. Sihanouk kallade sina nya allierade Khmer Rouges, de röda khmererna (khmerer är namnet på majoritetsbefolkningen i Kambodja) och det namnet fick fäste. Under ledning av Pol Pot lyckades de röda khmererna besegra den USA-ledda regeringen och mellan 1975 och 1979 styrde khmererna Kampuchea (som de kallade Kambodja). Efter fyra års folkmordspolitik där en fjärdedel av landets befolkning, runt 1,5-2 miljoner människor, mördades invaderade Vietnam landet och tvingade Pol Pot och khmererna i exil. Under sin tid vid makten fick regimen främst stöd av Kina men efter Vietnams invasion satt representanter för röda khmererna faktiskt i den av FN, USA och Västvärlden accepterade exilregeringen i Förenta Nationerna.

"Dödens fält", på engelska "the kiling fields", är den populära benämningen på de fält utanför huvudstaden Pnohm Penh där flera av de värsta massavrättningarna ägde rum och där ben från massgravar har hittats. Ben och skallar från de mördade har samlats i en stupa, en buddhistisk relikplats som används vid meditation. Det är surrealistiskt att se dessa kvarlevor och inse att de alla är personer som mördats på platsen.

Att gå runt på fälten med en audioguide och höra historien berättas om summariska rättegångar, avrättningar, massgravar och de påföljande rättegångarna mot förövarna är både vidrigt, spännande och gripande. Den kanske mest gripande historien är ändå den om hur en högt uppsatt företrädare för folkmordsregimen under en av rättegångarna vallades runt på platsen till synes oberörd och lyssnade på åklagarnas framställan. Vid ett träd på fältet bröt han slutligen ihop och föll ned i tårar och ånger. Vid det trädet hade hans soldater tagit spädbarn i fötterna och svingat dem mot trädstammen till dess deras huvuden sprack. Det rörde sig alltså om spädbarn som rimligen inte kunnat gjort något ont och inte heller utgjort något hot mot regimen.

Nazisternas industriellt systematiska utrotande av motståndare, judar och andra minoritetsgrupper är fortfarande det mest effektivt rationella folkmordet i världshistorien men Dödens fält är kanske en ännu värre påminnelse om vad vi människor kan göra mot varandra - och vad vi kan förmås att göra.

Därför är Dödens fält ett viktigt minnesmärke över ett folkmord vi inte får glömma. Därför borde ett besök vara obligatoriskt för alla resenärer till Kambodja. Det är definitivt en av de mest gripande platser jag någonsin besökt.