Varnhems klosterkyrka

För några år sedan var det populärt att lokalhistoriker i olika delar av landet försökte göra gällande att den officiella historieskrivningen var felaktig och att just deras hemort egentligen var Svea rikes vagga. Denna lokalpatriotism tog sig lätt bisarra uttryck (som när man försökte hitta Birka på Kinnekulle eller i Bråviken). Sanningen är ju att den politiska makten i det land som kom att bli nationalstaten Sverige har varierat under seklerna.

I början av den period vi i Norden kallar medeltid, alltså mitten av den europeiska medeltiden, var det de båda Götalandskapen, Östergötland och Västergötland, som var de mest tongivande i området. Två släkter, kända som Sverkersätten och Eriksätten, kämpade om kungamakten och turades om att besätta densamma. Den mäktigaste ätten vid sidan av dessa var det vi i dag kallar Bjälboätten, tidigare felaktigt benämnd Folkungaätten, som ofta besatte andra tunga ämbeten. Som alla väl vet slutade det med att Sverkersätten dog ut och att Erik Eriksson "läspe och halte" styrde riket med jarl Birger Magnusson av Bjälboätten vid sin sida. Kungen gav jarlen sin dotter till hustru och när han gick ur tiden utan manliga arvingar blev den omyndige dottersonen Valdemar vald till kung. Hans fader fortsatte dock som rikets jarl (den siste med denne titel) och var i praktiken den som konsoliderade riket, skapade en stark statsmakt och grundade Stockholm.

Mitt i denna blodiga medeltidshistoria finns Varnhems klosterkyrka utanför Skara. När kung Sverker Karlsson i mitten av 1100-talet började donera mark till den stränga munkorden cistercienserorden så följde andra stormannaätter efter. Fru Sigrid i Varnhem (som sannolikt hade släktband till den Erikska ätten) donerade 1150 sitt gods till orden som där uppförde ett kloster. Byggnadstekniken var revolutionerande för skandinaviska förhållanden på den tiden och den första klosterkyrkan var uppförd i romansk stil. Den kom med åren att byggas till och brann även 1234 vilket föranledde en större ombyggnad.

Klosterkyrkan är väl i dag mest känd för sin koppling till Birger jarl. Dels finns i kyrkan en skulptur av ett huvud som länge påståtts föreställa denne. Den har kallats "Sveriges första porträtt". Dessutom finns i kyrkan en grav där Birger Magnusson, sonen Erik och jarlens andra hustru änkedrottningen Matilda av Danmark vilar. Undersökningar av skeletten och kranierna har bekräftat både att de begravda är dessa personer och att huvudet på väggen är en ganska bra avbildning av just Birger jarl.

I början av förra seklen var tekniken dock inte så utvecklad. Ragnar Östberg ville flytta Birger Jarls kvarlevor till sitt nya stadshus i Stockholm men det gick inte då att separera skeletten efter personerna i graven så den sarkofag som finns utanför Stockholm stadshus är tom. Den verkliga graven finns i Varnhem.

I kyrkan finns även flera kungar av den Erikska ätten begravda. Här ligger också greve Magnus Gabriel de la Gardie och hans hustru begravda. Denne mäktige man från den svenska stormaktstiden på 1600-talet har renoverat flera kyrkor i Sverige, bland annat Varnhem. Då hade reformationen sedan hundra år tvingat klostret att stänga. Kyrkan hade istället skänkts till församlingen i Varnhem och är än i dag deras församlingskyrka.

I närheten av kyrkan ligger den kanske ännu mer fascinerande Kata gård. Det är egentligen resterna av en gammal träkyrka som tros ha legat på området. I närheten finns flera hedniska järnåldersgravar men också kristna gravar. Dessa tros bevisa att kristendomen var etablerad i Västergötland långt tidigare än vad vi förr trodde. Namnet Kata gård har den fått efter en runsten som omtalar en stormannahustru vid namn Kata och den kvinnograv man funnit i närheten som därmed identifierats som dennas gravplats.

För den som är det minsta intresserad av svensk historia under seklerna runt och efter kristnandet av Norden är ett besök i Varnhems klosterkyrka närmast ett måste. Hit kan man ta sig lätt från såväl Skövde som Skara och det finns regelbundna visningar sommartid av såväl klosterkyrkan, det resterande klosterområdet (i ruiner) och Kata gård.